Korsstygn, modiga kvinnor och fega män.

För cirka 30 år sedan fick jag lära mig sy korsstygn. Min dåvarande sambo jobbade som terapibiträde på ett boende för människor med olika typ av handikapp och tyckte själv om olika typer av handarbete. Vid något tillfälle föreslog hon att jag skulle testa på att sy och att jag då skulle börja med stramalj som är lättare än korsstygn.

Jag är väldigt opraktisk och var tveksam till det men samtidigt visste jag att den enda slöjden i skolan som jag tyckte om var textilslöjd. Det kändes kanske inte så värst manligt att sitta och sy på dukar men precis som nu tyckte jag då att det inte skadade att ge det en chans.

Det visade sig att det var något som passade mig och det var väldigt kul att skapa med nål och tråd. Så småningom lade jag bara av med det men har nu fått ny lust att hålla på att sy korsstygn.

Det är intressant med reaktionerna på min hobby. Många blir förvånade och ibland får jag en känsla av lite osäkerhet hur man ska bemöta att en man som har visat sig vara sifferintresserad och bokintresserad sitter och syr.

Det har fått mig att tänka på det här med könsroller och konventioner. Mycket av det som idag ses som kvinnlig syssla har varit mäns arbete tidigare. Kvinnor har under årens lopp varit modiga och brutit sig in på det som har varit männens domäner.

Män må tro att de är tuffa och coola men det är egentligen kvinnorna som är modiga och vågar bryta ny mark trots att de alltid får lida för det. Män är oftast fega och klamrar sig fast vid konventionerna.

Jag har ett hopp till feminismen, att den kan göra oss fria och att vi får vara oss själva. Som det är nu är det till exempel inte cool hos killar att plugga och att läsa böcker. Så småningom tror jag pojkarna kommer att förlora på det, att kopiera männens feghet och låta sig styras av konventioner.

Sverige är ett av de länder som skämmer ut sig genom att rösta in rasister i EU-parlamentet.

Efter EU-valet är jag besviken på mitt eget land. Det Sverige som tidigare har visat på så mycket solidaritet och medmänsklighet visar nu fram en helt annan sida. Hur har detta gått till och hur gör vi för att få tillbaka lite värdighet igen.

De senaste årens högerpolitik har splittrat oss i en välmående medelklass och en överklass som har berikat sig mer än någonsin. Moderaterna har tillsammans med sina stödpartier (partier som av makthunger har övergett sina ideal, liberalismen till exempel) försämrat för arbetslösa och sjukskrivna, de har sålt ut vinstrika gemensamma företag, de har sålt ut delar av vård, skola och omsorg till människor som kan konsten att göra sig rika på att köpa billigt och sälja dyrt.

Allt detta har försämrat den offentliga sektorn och naturligtvis kommer då många i kläm. Dålig skolmiljö, sämre skolresultat m.m. Detta skapar självklart problem.

Sverigedemokraterna är ett parti som har en egen fil i den politiska världen. De klarar sig undan med fadäser som skulle fälla andra partier. Orsaken till detta är den så kallade PK-median som stryker detta parti medhårs. Varje gång de blir påkomna med byxorna nere får de gråta ut i media och säga: tyck synd om oss.

Det partiet har visat sig bestå av rasister, homofober och kvinnofientliga politiker. De har använt statistik på ett sätt som har gynnat deras rasistiska ideologi, dvs inte sagt hela sanningen. De har visat sig vara urusla på att räkna och med deras politik skulle Sverige bli ett isolerat land där tjänstefolket, de som ska berika medelklassen och överklassen, inte längre består av invandrare utan arbetslösa, pensionärer och sjukskrivna.

SD är ett högerparti som spottar på många av deras väljare.

För att bekämpa dem så måste vi sluta med att stryka dem medhårs. Ta debatten med dem och visa hur ihålig deras politik är. Att sabotera och försöka hindra dem från att prata tror jag inte är någon bra idé. Det är bara genom att låta dem prata som grodorna kan hoppa ur deras munnar.

Vi måste se till att få en mer solidarisk politik som inte göder dessa mörka krafter. Den strukturella rasismen som bland annat visar sig hos polisen måste bekämpa. Alla goda krafter som hittills har hållit tyst måste börja stödja den antirasistiska kampen.

De är tystnad och orättvis politik som göder ett sådant här parti. 30-talet är långt borta men dess tankegods finns fortfarande kvar och har fått ny grogrund. Myter och lögner har blivit en del av den politiska debatten.

Hur myter, stereotyper och demonisering används för att få stöd för omänsklig politik.

Filmen Schindler's list handlar om fabriksägaren Oskar Schindler och hur han kämpade för att rädda judar genom att med övertalning och mutor låta dem jobba på hans fabrik. På den här fabriken jobbade också Leon Leyson som var Schindlers yngste arbetare.

Leon bodde tillsammans med sin familj i östra Polen. Det var ingen dans på rosor men de klarade sig och pappan flyttade till storstaden Krakow för att de skulle kunna få det bättre och modernare.

Andra världskriget bryter ut och de som ockuperar Polen denna gång är helt andra än under första världskriget. Det är visserligen även denna gång tyskar men nu har de något mycket värre med sig än bara vapen, nämligen rasism.

Livet inskränks för judar, barnen får inte längre gå i skolan. De judiska barnen börjar bli trakasserade och hatade av andra polacker, polacker som tidigare var deras vänner och lekkamrater. Det vapen som nazisterna använder sig av är att visa upp en nidbild av judarna, en bild som inte Leon känner igen sig i. Naturligtvis används också myter och demonisering för att skapa hat och splittring.

Så småningom hamnar Leon och hans familj i koncentrationsläger. Lägerkommendanten Göth är värsta sortens sadist. Leon berättar om ett tillfälle då han och några till tvingas ut och skotta snö trots att de inte har vinterkläder på sig. Plötsligt får Göth för sig, helt utan anledning, att pojkarna ska piskas. 25 piskrapp som de själva måste hålla reda på. Missar de hur många de har fått börjas det om på nytt.

Svälten och misären är fruktansvärd och när Schindler börjar anställa folk blir det ett sista hopp för Leon. Hans pappa och en bror får jobb där och så småningom lyckas Leon få en anställning av fabriksägaren. Han upptäcker att Oskar Schindler respekterar judarna och behandlar dem väl och de får även äta sig tämligen mätt.

Boken är mycket bra och en viktig påminnelse om hur förödande rasism är. När Leon kommer till USA och upptäcker att rasismen också finns där påminns han om hur det var i Polen under nazismen. Vi borde ha lärt oss något av den här mörka delen av historien men man ser fortfarande hur rasismens fula ansikte dyker upp.

Fortfarande används myter, stereotyper och demonisering av människor. Skånepolisen, Sverigedemokrater m.fl. använder dessa trick i sin rasistiska agenda. Idag är det muslimer, romer, tiggare med flera som drabbas av samma politiska metod som nazisterna använde.
Därför är det så viktigt att bekämpa rasismen och då i synnerhet den strukturella rasismen, den som orsakar att människor med annan hudfärg eller utländska namn inte får jobb eller hamnar i brottsregister för de råkar vara romer.

Det är också viktigt att bekämpa rasismen som vissa politiska grupperingar använder sig av för att rättfärdiga sin politik. Människor som Oskar Schindler och Raul Wallenberg skulle idag kallas för förrädare av de som hänger på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider m.m.

Summa summarum: En viktig bok, läs den!