Det är roligt med utmaningar men jag har nu gett mig in på något som kanske är mig övermäktigt. En kollega till mig föreslog en dag i somras att vi skulle springa marathon i Berlin. Det går i september varje år och eftersom det kändes långt borta i tid höll jag med om att jag gärna hängde med på det.
En anledning till att jag tyckte det här var en bra idé var att jag har tittat på långlopp som Göteborgsvarvet och Stockholm marathon på TV och känt att det hade varit roligt att delta någon gång. En anan anledning är att just Berlin marathon nästan är helt befriat från energislukande uppförsbackar.
För ca 10 år sedan var det en annan kollega som övertalade mig att delta i Lundaloppet. Det var bara 5 km men kändes ändå övermäktigt med tanke på så otränad som jag var. Det gick bra och nu har jag deltagit i det loppet flera gånger och senast sprang jag 10 km trots att jag fick krampkänningar och skavsår. Det har också gjort att jag tycker det är kul med löpning.
42 km är ändå 42 km så det krävs planering och kontinuitet. Därför hoppas jag på en mild vinter och att jag får vara frisk och skadefri. Eftersom jag har haft problem med ena vaden har jag nöjt mig med att springa 5 km än så länge. Nu börjar det bli dags att utöka sträckan så jag vänjer mig vid längre löpningar.
Vidare har jag tänkt att också lägga in intervallträning och styrketräning. Banorna i Skrylle är väldigt krävande eftersom det är så kuperat men jag måste ändå lägga in längre asfaltslöpningar för att anpassa kroppen till det lopp som jag ska springa 24 september 2017.
Det här är en utmaning som ger mig motivation. Om jag fixar det eller inte det är en helt anan sak. Det är motivationen jag behöver. Det kan vara galet och orealistiskt men det får framtiden utvisa. Jag har slutat prata om omöjligheter för det har länge bromsat mina möjligheter att utvecklas och prova på nya saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar