Det sällsynta mötet Venus-Jupiter.

Under några veckor har vi kunnat se planeterna Jupiter och Venus närma sig varandra och nu håller de på att avlägsna sig från varandra samtidigt som ljuset från Jupiter blir svagare. Det är ganska ovanligt att dessa planeter befinner sig i ett sådant läge som det har varit nu. Venus ligger nära och har en kort omloppstid så den syns ganska ofta och tydligt. Jupiter däremot har en mycket lång omloppstid och syns inte så tydligt men denna gång var den lätt att upptäcka tack vare Venus.

Det har varit en mycket speciell tid och till min glädje har jag fått några personer att titta upp på himlen. För mig så ger det en del andlighet, att spana upp mot stjärnhimlen och fundera över den väldighet som finns där med alla stjärnor, planeter, galaxer och annat. Det finns bara en astronomisk händelse som kan vara jämförbar och det är kometen Hale-Bopp.

Halley´s komet är den mest kända, den har en kort omloppstid ca 76 år och syns förhållandevis bra. 1986 skulle den visa sig igen och man skulle kunna se den med blotta ögat. Det blev en besvikelse för så bra syntes den inte. Två amerikaner Hale och Bopp upptäckte 1995 en komet som då fick namnet Hale-Bopp. Det visade sig att den slog Halley´s komet rejält när det gäller att kunna ses med blotta ögat. Ingen komet tidigare har kunnat observerats så länge. Det var en mäktig syn att se den så fort man kom ut.

Ibland blir inte de astronomiska händelserna så omfattande som det påstås t.ex. som det var när Jorden skulle passera resterna av en kometsvans för ca 10 år sedan. Det skrevs i tidningarna att det skulle bli ett riktigt fyrverkeri av stjärnfall. Detta måste jag se tänkte jag så jag var uppe mitt i natten för att vara med om det här. Det blev en hel del stjärnfall men inte alls så mycket som de hade sagts. Då är det extra kul när det blir något så perfekt som Hale-Bopp och konjunktionen (att planeterna syns nära varandra) Venus-Jupiter.

En bok som gav upphov till tankar om barnens villkor.

Jag har i helgen som har varit läst en bok som heter "kärlek och stålull" av Lisbeth Pipping. Där berättar hon hur det var att växa upp tillsammans med två småsystrar hos deras utvecklingsstörda mamma. Pappan försvann tidigt och med det försämrades flickornas levnadsvillkor kraftigt. Lisbeth fick bli mamma åt sina systrar och åt deras mamma. Dessutom blev hon misshandlad, förolämpad och mycket annat av mamman. Skolan blev ett helvete med en småskolefröken som tillät mobbing och trakasserier av Lisbeth. Socialförvaltningen blev inkopplad men därifrån var stödet minimalt.

Det var en skrämmande läsning som gjorde mig arg och ledsen. Två särskilda slutsatser kunde jag göra efter att ha läst boken. Det ena är att man inte alltid ska ha åsikter om saker eftersom det kan vara väldigt komplicerade fall. Lisbeth skriver i boken om ett fall i Oskarshamn som togs upp i "Uppdrag granskning" vilket upprörde folk även om många kanske inte kände till hela sanningen. Det andra är att barn måste få vara barn och att vi alla har ett ansvar att de får vara det.

Jag har en känsla av att samhället går mot ett mer och mer materialistiskt sätt att leva. Det tjatas av politiker att vi ska jobba mer och att vi kanske ska jobba längre upp i åldern. Aldrig pratas det om de mjuka värdena, de som är de viktigaste. Till exempel att umgås mer med barnen, att intressera sig mer för sina barn, inte bara låta datorn vara deras barnvakt eller låta dem vara ute utan att veta var de är och vad de gör.

I skolorna ska det sparas pengar till vuxenstöd så folk får mer pengar för att leva ett mer materialistiskt liv. Pengar sparas också för att ge pengar till friskolekoncerner som placerar dem i lågskatteländer. Fritidsverksamheten sparas det också in på.

Barn behöver kärlek, uppmärksamhet och tillit men många får inte det. Barn till missbrukande föräldrar, till dysfunktionella föräldrar, sönderstressade föräldrar m.m. Barn hamnar på stödboende med de komplikationer som det kan innebära. Då är det viktigt att det finns stöd av andra vuxna.

Lisbeth växte upp på 60- och 70-talet, då det var en tid med stora förändringar men inte så mycket kunskap om människors levnadsvillkor. Skulle det kunna ske något sådant idag? Kanske och i så fall måste vi, för barnens skull, vara uppmärksamma och reagera men med förnuft så inte någon oskyldig råkar illa ut. Sådant är svårt att avgöra men jag hoppas för allt i världen att ingen behöver leva ett så fruktansvärt liv som Lisbeth gjorde. Då behövs resurser till vuxenstöd som politikerna idag så gärna sparar in på. Kravlöshet är inte heller att stötta barnen till att bli hela människor.

Tack och lov att det finns nördar.

Jag älskar frågesport. Tittar på alla frågesportprogram på TV som visas och spelar gärna Trivial Persuit och andra frågesportspel som bjuds. Just nu är det två helt olika frågesportprogram som går på TV och vilka jag följer slaviskt. Det ena är "Vem vet mest" och det andra är Postkodsmiljonen. I det första får man kämpa med flera omöjliga frågor för att vinna 10 000 kronor medan man i det andra kan vinna lika mycket utan att kunna någonting.

I Postkodsmiljonären har man tre eller fyra livlinor och frågorna kommer efterhand i allt svårare grad. I andra omgången i "Vem vet mest" är det många frågor som är rena nördfrågor. Ett exempel är: Vad heter huvudstaden i Turkmenistan? Hur många har varit i Turkmenistan egentligen? Det är överhuvudtaget omöjligt att hålla reda på alla före detta Sovjetrepubliker. I samma program frågades också om vad den norske matematiker som bevisade att den allmänna femtegradsekvationen inte var lösbar med vanliga räkneoperationer hette. För mig var det jättelätt men hur många hade kunnat det? Är det nördigt att kunna det?

Nils Henrik Abel som svaret var på den frågan har även gett upphov till ett begrepp inom matematiken, abelsk grupp, men det var inte det som jag egentligen hade tänkt skriva om utan det var om nördar.

Vad är en nörd egentligen? Man har väl en allmän uppfattning om hur en sådan är, skrattar konstigt, är datorfixerad och totalt opraktisk. Jag vill nog definiera en nörd lite mer brett än så. Jag betraktar mig själv som ganska nördig när det gäller siffror men jag tycker att mycket annat är intressant också. Att känna till Abel, David Hilbert, Emmy Noether och andra matematiker när man jobbar på ett skolbibliotek på högstadiet kan kanske ses som nördigt. Det spelar ingen roll, folk får gärna kalla mig nörd.

Det finns de som är ännu mer enkelspårig än jag och kanske bättre passar in i den bild som många har av hur en nörd är. Jag tycker det är bra att det finns folk som är nördiga, som sticker ut ur den grå massan. Det är skönt med det som bryter av konformiteten. Jag är inte så mycket för det konventionella, att det ska vara oskrivna lagar för det en och det andra. En som var okonventionell var Hans-Uno Bengtsson, teoretiske fysikern som gick på glödande kol och låg på spikmatta för att förklara fysik. Han klädde sig mycket annorlunda och använde en väldigt egensinnig pedagogik.

Kärnkraften: Billig, ren och säker eller dyr, smutsig och osäker?

För lite mer än ett år sedan hände en jordbävning utanför Japan. Det utlöste en tsunami som tillsammans med jordbävningen orsakade härdsmältor i tre reaktorer i kärnkraftsanläggningen i Fukushima. Under tiden som teknikerna inte hade en aning om vad som hände eftersom instrumenten visade fel stod en representant för företaget som ägde kraftverken i japansk TV och lugnade folk med att de hade allt under kontroll. Området runt omkring blev totalförgiftat och väldigt lite har gjorts för att sanera.

Tidigare har två kända haverier skett, Harrisburg och Tjernobyl. Tjernobyl är den värsta hittills och på grund av vindriktningen drabbades även vi i Sverige. När det gäller Harrisburg så hade samma fel som orsakade olyckan hänt tidigare men tack vare att kraftverket inte gick för fullt klarade man upp det den gången. Harrisburgsolyckan var förhållandevis lindrig till skillnad mot Tjernobyl och Fukushima. Man kan skylla dessa olyckor på den mänskliga faktorn eller på olyckliga yttre omständigheter men det värsta är när företrädare för företag och myndighetspersoner står och ljuger sina medmänniskor rakt upp i ansiktet.

Nu i vintras när det var kallt och vi behövde mycket el visade det sig att flera kärnkraftverk stod stilla. Ringhals 2 har inte producerat ett endaste watt på ett år. Det betyder att vi har varit och är tvungna att köpa el från andra länder, troligtvis från olje- och kolkraftverk. Annars hade vi kunnat avveckla några kärnkraftverk.

Det påstods under folkomröstningen och det påstås fortfarande att kärnkraften är billig, ren och säker. Man kan fråga sig hur billigt det blir med sanering efter olyckor, att bygga stora hålrum långt ner i berggrunden och ha kraftverk som inte producerar någon el.

När det gäller huruvida det är en ren energikälla kan man fundera över. Jag kan tänka mig att de som jobbar med att gräva upp uranet inte tycker det. Här i Sverige har vi stor tillgång till uran men har bestämt att vi inte ska hämta upp det ur marken. Troligtvis beror det på att vi inte tillåter slaveri eller tvångsarbete men det är möjligt att det förändras det också med tanke på den politik som förs. Man kan också fråga japanerna och ukrainarna hur rent det var med utsläppen från olyckorna.

Säkerheten slutligen, den är ändå begränsad av politiken, tekniken och den mänskliga faktorn.

Slutsats: Kärnkraften är dyr, smutsig och osäker. Vad ska vi då göra? Många vill inte ha vindkraft, älvarna vill vi inte bygga ut mer, kol och olja riskerar att höja temperaturen och med det en hel del otrevliga effekter. Kanske blunda för problemen och bara bränna på, det fungerar ju bra när det gäller trafiken.

Europa har inte förstånd att skämmas.

Islamofobi, homofobi, antisemitism,antiziganism. Varför finns sådant, varför tycker människor illa om andra utan att ha träffat dom? Jag har visst fördomar men jag vet att de inte stämmer med verkligheten och för undan dom för att se på livet och dess människor med ett öppet sinnelag. Det finns ingen mening med att titta på människor med misstänksamhet utan istället försöker jag ta reda på mer om dessa människor, deras kultur, levnadsbetingelser och religion. Jag läste en artikel i Ystad Allehanda som är viktig för att kunna förstå Romernas villkor vilket gav mig idén att skriva om det i dagens blogg.

http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/Dahlstrom/article1613775/Romerna---Europas-stora-skam.html

En gång när jag var barn hade det kommit några Romer till den by som jag bodde i. Någon fick för sig att spionera på dem som alltid när det kom något nytt till en sådan plats. Rykten om dem hade man också hört. Det dröjde inte länge förrän jag insåg hur meningslöst det var, det visade sig vara vanliga människor och jag tyckte det fanns roligare saker att göra än att speja på dem.

Det står i artikeln hur illa Romerna behandlas i Europa. För mig känns det märkligt att denna världsdel kan bete sig så illa. Europa har stått för så mycket elände i världen de senaste århundradena så vi borde snarare skämmas. Länder i Europa har dragit gränser som har passat oss (jag skriver oss eftersom vi är en del av Europa och numera medlem i EU) men som har skapat problem i många länder i världen. Situationen i Iran och Israel/Palestina är till exempel en konsekvens av engelsmännens politik. I Syd och Nordamerika har Indianerna tvingats till usla levnadsförhållanden pga bland annat Spanien, Portugal och England.

Rikedomar har stulits från Afrika och det fortsätter det att göra. Sverige har varit med och dragit nytta av den utsugningen som har skett och fortfarande sker av de s.k. U-länderna. Det var ett väldigt rabalder om oljekatastrofen i Mexikanska golfen för något år sedan och att oljebolaget BP var tvungen att betala skadestånd. Samtidigt visades ett program i TV om en oljekatastrof som hade skett i Afrika och där de fortfarande lider av det. Inte fick de någon ersättning av oljebolaget.

Mode och ödmjukhet.

Tittar man tillbaka i tiden så kan man många gånger skratta åt de moden som har varit. Till exempel 80-talets fruktansvärda frisyrer. Det märkliga är att man då tyckte att det var snyggt. Likadant var det med de tajta byxor på sjuttiotalet som folk fick ligga ner för att kunna ta på sig. Så här i efterhand kan man fundera över hur folk tänkte. Hur är det idag då?

Mode startar i de stora städerna, London, Paris, New York m.m. och sprids därefter till städer i dessa länder. Därefter kommer det till Norden och slutligen till landsbygden i Sverige. Gällivarehäng som vi kallar det, började för flera år sedan i USA. Konstigt nog så hänger det kvar på vishan här i Sverige. Det är svårt att förstå varför unga killar vill gå och visa fula kalsonger. Jag skulle kunna förstå om det hade varit märkeskalsonger och man lät märkeskanten synas.

Så, då har jag för första gången bloggat om mode så nu får Blondinbella och andra kända bloggare se upp. Nu ska det bli lite om ödmjukhet.

Jag ser alltför ofta brist på ödmjukhet. Ett exempel är mobbing på nätet och då menar jag inte det som Aftonbladet kallar för hån och mobbing. Det senaste är en kvinna som av glädje sträcker upp armarna. Någon fjant som visar brist på förstånd lägger upp bilden på kvinnan på facebook. Där kräker omdömeslösa människor ur sig det ena efter det andra hånet mot kvinnan. Flera stycken delar bilden vidare. Hur fungerar sådana människor egentligen, någon ödmjukhet tycks de personerna inte ha.

Är det kaos i skolan?

Inspiration till dagens blogg fick jag av en insändare i Skånska Dagbladet. Den är skriven av en kvinna som tycker att det måste till ordning och reda i skolorna. Enligt henne började det gå snett när barnen fick säga du till läraren. Respekten för lärare och vuxna försvann. Till detta tar hon upp videovåldet och ser tydligen en koppling till det totala kaos som hon upplever att det är.

Jag tänkte jämföra lite med när jag gick i skolan och jämföra med idag. Jag gick på högstadiet i en landsbygdsskola i Dalarna mellan 1969-72. Det gick lite mer elever där än på den skola som jag jobbar på idag. Likheter mellan då och nu är att man fick säga du till lärarna, att det fanns de som hade tappat lusten för skolan och krävde specialinsatser samt att det då fanns samma tonårsuppror som nu. Tonåringar då som nu är vilsna i sin roll och påverkas av hormonförändringar i kroppen.

Några olikheter är att när jag gick i skolan kände man inte till att eleverna är så olika som man vet idag. Begrepp som adhd, add, dyslexi fanns inte då dvs att elever kanske inte klarar av att sitta stilla en hel lektion eller som har svårt att tolka texten i böckerna. Dessutom var det inte så mycket skilsmässor och föräldrarna hade mer tid för sina barn.

Videovåldet då? Det fanns inte tillgång att se film på dvd eller på datorn då så man fick nöja sig med det som visades på TV1 och TV2 och se filmer på bio. Det gick en TV-serie som hette "Mannen från u.n.c.l.e" där de slogs med både karateslag och sparkar. Det är klart man tyckte det var tufft och provade på det. Naturligtvis var vi så kloka att vi förstod att om man slog hårt på en människa eller sparkade så kunde det gå illa så det undvek vi. Det fanns då och finns idag de som inte har den spärren men det är ett fåtal. Det är ungefär som att bara för att ett fåtal kör bil på ett farligt sätt så ska man förbjuda folk köra bil.

Mycket hänger på föräldrarna. Det finns många bortskämda barn och ungdomar som får dyra grejer och bjuds på utlandsresor samtidigt som det finns de som inte har råd med det. En sak är mobiltelefonerna, de flesta elever på skolan har bättre mobiltelefon än jag. Man kan också fråga sig varför de ska mobiler med sig till skolan. Många skjutsas till träningar och curlas på alla sätt och vis medan vissa bara lämnas vind för våg. Hur många vuxna vet vad deras barn gör på internet?

Tänk att varje vardag då det inte är lov samsas i ett hus tillsammans med människor vars gemensamma nämnare är att de är ungefär lika gamla. Vare sig man tycker ett ämne är intressant eller inte måste man läsa det och i många fall fortsätta läsa det när man kommer hem. Man har olika lärare där den ena vill att man ska vara på ett sätt och en annan att man ska vara på ett annat sätt. Till det kräver regeringen, skolinspektionen och skolorna att man ska klara vissa saker annars duger man inte och alla sätter in åtgärder för att skolan och politikerna ska rädda ansiktet.

Med detta vill jag säga att det inte är så enkelt att man kan skydda på dålig respekt eller videovåld. Ingen, vare sig barnen eller samhället tjänar på ett sådant resonemang. Det är inte lätt att vara tonåring idag. En del lever med skilda föräldrar, en del bor i fosterhem och en del kommer från krig och har svåra trauman från det.