Lite tankar om meningen med livet eller livets mening. Jag är övertygad om att vi människor precis som allt annat på Jorden är ett resultat av evolutionen. Människan har genom tiderna velat ha ett syfte med livet, att känna sig utvald och ha ett mål att sträva emot. Flera religioner anser till exempel att vi är ett resultat av Guds vilja och att vi ska sträva mot att komma till paradiset så småningom. En del religioner ser oss människor som ett delmål på vägen till något högre eller till fullständigt utslocknande så vi slipper lida.
Min egen tro är att vi har utvecklats från mer primitiva varelser och att vi någonstans på vägen upptäckte elden och på det viset utvecklades vidare till det vi är idag. Jag tror inte att det finns någon särskild mening med att vi existerar utan att det handlar om att själva ska skapa meningen med livet. Vår egentliga uppgift här på Jorden är precis som hos djuren, att fortplanta oss. Eftersom vi genom ständiga upptäckter och uppfinningar har skapat möjligheter att få en mening med livet så tycker jag själva tanken med vad meningen med livet är ganska ointressant. Istället tycker jag man ska tänka, vad får jag ut av livet.
Vi människor har en förmåga att glömma bort livets väsentligheter och bara rusar fram. De flesta av oss jobbar i genomsnitt 40 timmar i veckan. Resten av tiden går åt att sova, laga mat, äta mat, resa till och från jobbet m.m. Det är först när vi går i pension, om vi nu gör det, som vi får en chans att leva. Annars är det en jakt för brödfödan, till prylarna vi vill ha, till resor osv. Jag själv vill utvecklas, lära mig nya saker och upptäcka nytt. Det har man inte tid med. Det går massor av folk arbetslösa i världen och så ska de som inte är arbetslösa jobba, jobba, jobba.
Tänk om vi kunde stanna upp och fråga oss: Vad är egentligen meningen med livet? Svaret ska då inte vara att vi ska bli populära hos Gud eller att vi ska skryta med alla grejerna vi har eller resorna vi gör. Jag har i och för sig ett intressant jobb där jag får arbeta med människor. Jag har stått på verkstadsgolvet och svarvat tusentals cylinderrör till grävskopor och bromsfästen till lastbilar så jämfört med det har jag ett omväxlande arbete idag, som på sätt och vis är utvecklande. Ändå lyckas jag inte få till meningen med livet så som jag tolkar det. Läsa ett språk till exempel eller lära mig mer matematik.
En blogg som handlar om allt möjligt som intresserar mig. Det kan vara om mig själv, politik, religion och lite utsvävningar om matematik, fysik och astronomi.
lördag 19 maj 2012
torsdag 17 maj 2012
En modern skola med gammalt tankesätt.
Det är skönt med en extra sovmorgon som idag. Det är inte alltför ofta som det händer. Det är kul att de har ordnat så bra med kvartsfinalerna att man kan se alla samma dag.
Skolorna i Lunds kommun använder it´s learning som plattform för information till personal och elever. Det hade varit bra om det hade fungerat som det var tänkt men man kan undra hur mycket nytta eleverna har av det. Det händer ibland att det kommer någon och frågar oss på biblioteket om lösenord till it´s learning. När man då säger att det är samma som de använder när de loggar in på skolans datorer blir de förvånad. Det visar att de inte har för vana att använda plattformen eftersom det har varit så i flera månader. Det är till och med nior som snart ska sluta på skolorna som nästan aldrig använder it´s learning.
Outlook-mailen är också ett elände. Det är klumpigt att använda och jag tror att det inte är många elever som använder det. När de har glömt lösenorden till Unikum, där lärarnas omdömen finns, så skickas ett nytt till deras outlook-mail och det visar sig att de aldrig har använt och så man får visa hur de ska logga in.
De som går i åttan fick var sin bärbar dator när de började sjuan. Då sades det att de bara skulle använda dessa till undervisningen så länge de var i skolan. De skulle ladda datorerna hemma under natten så att strömmen skulle räcka när de är i skolan. I verkligheten blev det att de spelade spel, facebookade m.m. under rasterna och ibland även på lektionerna. Strömmen i datorernas batterier räckte naturligtvis inte till så det lånades laddare på biblioteket. Vissa laddare fick vi först tillbaka efter mycket tjat.
Skolan ska vara modern och använda datorn och internet för att kommunicera med eleverna. De som har bestämt detta är antagligen folk som inte har en aning om var ungdomarna håller hus när de är på internet precis som många föräldrar. Det verkar heller inte ha varit så mycket tanke på att ha någon sorts strategi för att förhindra att datorerna ska användas som leksaker istället för ett hjälpmedel i skolan.
Det finns de lärare som är så kloka att de använder facebook för att föra ut information till elever, lärare som inte är fast i ett gammalt tankesätt. Eleverna får snabbt information och sprids till de som inte har konto på fb och till de som inte är vänner med läraren på fb. Att föra ut samma information på it´s learning är mycket svårare, för att inte tala om mailen.
Skolorna i Lunds kommun använder it´s learning som plattform för information till personal och elever. Det hade varit bra om det hade fungerat som det var tänkt men man kan undra hur mycket nytta eleverna har av det. Det händer ibland att det kommer någon och frågar oss på biblioteket om lösenord till it´s learning. När man då säger att det är samma som de använder när de loggar in på skolans datorer blir de förvånad. Det visar att de inte har för vana att använda plattformen eftersom det har varit så i flera månader. Det är till och med nior som snart ska sluta på skolorna som nästan aldrig använder it´s learning.
Outlook-mailen är också ett elände. Det är klumpigt att använda och jag tror att det inte är många elever som använder det. När de har glömt lösenorden till Unikum, där lärarnas omdömen finns, så skickas ett nytt till deras outlook-mail och det visar sig att de aldrig har använt och så man får visa hur de ska logga in.
De som går i åttan fick var sin bärbar dator när de började sjuan. Då sades det att de bara skulle använda dessa till undervisningen så länge de var i skolan. De skulle ladda datorerna hemma under natten så att strömmen skulle räcka när de är i skolan. I verkligheten blev det att de spelade spel, facebookade m.m. under rasterna och ibland även på lektionerna. Strömmen i datorernas batterier räckte naturligtvis inte till så det lånades laddare på biblioteket. Vissa laddare fick vi först tillbaka efter mycket tjat.
Skolan ska vara modern och använda datorn och internet för att kommunicera med eleverna. De som har bestämt detta är antagligen folk som inte har en aning om var ungdomarna håller hus när de är på internet precis som många föräldrar. Det verkar heller inte ha varit så mycket tanke på att ha någon sorts strategi för att förhindra att datorerna ska användas som leksaker istället för ett hjälpmedel i skolan.
Det finns de lärare som är så kloka att de använder facebook för att föra ut information till elever, lärare som inte är fast i ett gammalt tankesätt. Eleverna får snabbt information och sprids till de som inte har konto på fb och till de som inte är vänner med läraren på fb. Att föra ut samma information på it´s learning är mycket svårare, för att inte tala om mailen.
onsdag 16 maj 2012
En rapport från landet G, som i godkänd.
Nu känns det som att det är dags att skriva lite i bloggen. Tiden har inte räckt till den senaste veckan bland annat för att jag har läst en bok på 630 sidor. Det är boken Eld som är en fortsättningen på en trilogi som började med Cirkeln. Att jag har använt så mycket tid till att läsa just den boken beror på att det var elever på kö som ville läsa den och att jag passade på att läsa den innan någon annan på skolan hann göra det.
Hur fungerar dagens skola egentligen? För mig tycks det som att skolans uppdrag enbart är att få så många elever som möjligt godkända, dvs få betyget G. Något annat verkar det inte finnas pengar och resurser till. En skola må ha dåligt med ekonomin men när det gäller att få så många som möjligt att nå godkänt då mobiliseras det. Orsaker till det är bland annat konkurrensen på skolmarknaden. Det är inget fel på målsättningen att så många som möjligt ska få betyget G i så många ämnen som möjligt och speciellt i engelska, svenska och matematik. Felet är att det inte blir resurser till något annat.
Det finns elever som har förutsättning för så mycket mer men inte får någon möjlighet att utvecklas, resurser saknas. Jag har själv tagit på mig uppgiften att en gång i veckan ha matte med några sexor och det känns för mig lika viktigt som det är i min roll som elevassistent att hjälpa elever som har svårigheter i skolarbetet. Dessa elever slipper traggla igenom sådant som de med lätthet kan och får möjlighet till intellektuell utmaning. Jag tycker det är väldigt roligt att prata matematik med barnen (dessutom lite fysik och astronomi).
Har man dyslexi, adhd, add eller vad det kan vara ska man naturligtvis få stöd om det behövs men det är bara dumt att nonchalera de som har talang för något, matematik till exempel. Det kan göra att de blir uttråkade och kanske till och med tappar intresset. Visst, de klarar galant att bli godkända vilket gör skolan, skolverket och utbildningsministern glada. Däremot kan det göra att samhället missar många goda krafter som har gett upp på vägen i brist på utmaningar. De som väljer att sätta sina barn i en kommunal skola ska inte förlora på det för då får vi så småningom en A-skola och en B-skola.
Hur fungerar dagens skola egentligen? För mig tycks det som att skolans uppdrag enbart är att få så många elever som möjligt godkända, dvs få betyget G. Något annat verkar det inte finnas pengar och resurser till. En skola må ha dåligt med ekonomin men när det gäller att få så många som möjligt att nå godkänt då mobiliseras det. Orsaker till det är bland annat konkurrensen på skolmarknaden. Det är inget fel på målsättningen att så många som möjligt ska få betyget G i så många ämnen som möjligt och speciellt i engelska, svenska och matematik. Felet är att det inte blir resurser till något annat.
Det finns elever som har förutsättning för så mycket mer men inte får någon möjlighet att utvecklas, resurser saknas. Jag har själv tagit på mig uppgiften att en gång i veckan ha matte med några sexor och det känns för mig lika viktigt som det är i min roll som elevassistent att hjälpa elever som har svårigheter i skolarbetet. Dessa elever slipper traggla igenom sådant som de med lätthet kan och får möjlighet till intellektuell utmaning. Jag tycker det är väldigt roligt att prata matematik med barnen (dessutom lite fysik och astronomi).
Har man dyslexi, adhd, add eller vad det kan vara ska man naturligtvis få stöd om det behövs men det är bara dumt att nonchalera de som har talang för något, matematik till exempel. Det kan göra att de blir uttråkade och kanske till och med tappar intresset. Visst, de klarar galant att bli godkända vilket gör skolan, skolverket och utbildningsministern glada. Däremot kan det göra att samhället missar många goda krafter som har gett upp på vägen i brist på utmaningar. De som väljer att sätta sina barn i en kommunal skola ska inte förlora på det för då får vi så småningom en A-skola och en B-skola.
torsdag 10 maj 2012
Är det bra med ärlighet?
Jag försöker vara så ärlig som möjligt på min blogg. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det är svårt att veta hur långt man kan gå i sin ärlighet på sådana offentliga platser som facebook, twitter och blogg. Jag har fått en del positiv respons på min ärlighet på facebook men också kritik. Jag är ingen stålman och har också fått min dos av smällar av livet och får det fortfarande. En del av det vill jag få utlopp för och en mycket liten del har jag skrivit om på facebook men det har blivit mer på bloggen. Min blogg kan vem som helst läsa men jag är ganska säker på att den inte läses av folk som är under 18 år och därför kan jag här berätta mer om sorg, besvikelser och andra känslor än på facebook eller twitter.
Det är ett aktivt val människor gör när de bestämmer sig för att läsa min blogg. Ändå kan jag känna att jag bjuder för mycket av mig själv. Jag kan till exempel dagen efter tänka att jag inte skulle ha skrivit så för hur kommer folk att då tänka om mig? Visar jag mig svag och kommer folk då att tycka att jag är en vekling eller att jag inte har förstånd att avstå från att blotta mig så? Jag vet inte men jag tycker snarare att det stärker min självkänsla och människor som känner mig vet att jag är ganska hårdhudad och klarar det mesta. Det är kanske naivt att bjuda på den ärligheten men då får jag väl vara naiv.
Jag hörde en dag ett radioprogram där de bland annat pratade om att vi är så rädda i Sverige för att visa sorg och att vi försöker skydda barnen från det hemska som kan hända. Gråt inte, det är inte så farligt. Såja, allt blir bra - gråt inte. Jag tror att det är bra att kunna visa barnen att man som vuxen blir ledsen för det ger dem också rätt att bli det. Jag tror inte att jag skyddar några barn genom att visa upp en falsk bild av att jag mår toppen jämt, för det är inte mänskligt.
Det är ett aktivt val människor gör när de bestämmer sig för att läsa min blogg. Ändå kan jag känna att jag bjuder för mycket av mig själv. Jag kan till exempel dagen efter tänka att jag inte skulle ha skrivit så för hur kommer folk att då tänka om mig? Visar jag mig svag och kommer folk då att tycka att jag är en vekling eller att jag inte har förstånd att avstå från att blotta mig så? Jag vet inte men jag tycker snarare att det stärker min självkänsla och människor som känner mig vet att jag är ganska hårdhudad och klarar det mesta. Det är kanske naivt att bjuda på den ärligheten men då får jag väl vara naiv.
Jag hörde en dag ett radioprogram där de bland annat pratade om att vi är så rädda i Sverige för att visa sorg och att vi försöker skydda barnen från det hemska som kan hända. Gråt inte, det är inte så farligt. Såja, allt blir bra - gråt inte. Jag tror att det är bra att kunna visa barnen att man som vuxen blir ledsen för det ger dem också rätt att bli det. Jag tror inte att jag skyddar några barn genom att visa upp en falsk bild av att jag mår toppen jämt, för det är inte mänskligt.
onsdag 9 maj 2012
Det finns andra värden än pengar.
Jag förvånar mig ofta över folk som är så tvärsäkra på saker som de inte har någon kunskap. Nu senast var det en kommentar på Aftonbladet. Jag satt och tittade på ishockey samtidigt som jag en direktrapportering i Aftonbladet från partiledardebatten i TV. Vanligt folk kan också skriva kommentarer där. Bland annat togs kärnkraften upp. En person skrev då att kärnkraften är ren. Jag vet inte om den personen var sarkastisk eller om han menade allvar. Menade han allvar så har han inte mycket insikt i vad kärnkraft är.
Kärnkraften kan tyckas ren så länge den befinner sig i kärnkraftverken eller i ordentligt tillslutna behållare. Annars är den ett av det värsta gift vi har. I vår berggrund finns det gott om uran men vi bryter inget. Varför kan man fråga. En inte alltför vild gissning kan vara att det är lättare att låta andra gräva fram uranet och förgifta marken runt omkring samtidigt som de som jobbar med det löper stor risk att bli sjuka och dö en för tidig död. Det är typiskt västerländskt sätt att tänka.
För övrigt tycker jag att vi har en del storebrorsattityd i mycket. Vi vill att tigrar och andra vilda djur ska skyddas medan vi själva vill skjuta bort de vilda djur vi har, vare sig det finns många av dem eller inte. Vi vill att regnskogar ska bevaras medan vi själva har huggit ner mycket skog och börjat odla där. Vi skövlar en massa mark för att bygga vägar, bostäder och industrier.
Slutligen har det dykt upp en tanke i mitt huvud. Är skolorna till för politikerna eller för barnen? Ibland får jag en känsla att det är politikerna som är viktigast. Själv tycker jag att skolan är för eleverna. Jag har en dag i veckan en liten mattegrupp med elever i sexan som är långt framme i ämnet. Jag försöker inspirera dem, lära dem lite nytt och visa dem att man kan räkna ut rätt svåra saker på ett lätt sätt. Jag tar inget extra betalt för det för jag vill så gärna att eleverna ska få den här chansen och är rädd att de inte ska få det om det kostar extra. Jag är kanske dum som resonerar så men är det positivt för eleverna så får jag vara dum.
Det handlar hela tiden om pengar och det retar mig för det finns många andra värden här i livet. Man tvingar barnen att lära sig sådant som man som vuxen inte ens skulle befatta sig med, i mitt fall träslöjd och bild. Då tycker jag också att man ska kunna erbjuda dem att jobba mer med sådant som de tycker om. Tack Pernille för idén!
Kärnkraften kan tyckas ren så länge den befinner sig i kärnkraftverken eller i ordentligt tillslutna behållare. Annars är den ett av det värsta gift vi har. I vår berggrund finns det gott om uran men vi bryter inget. Varför kan man fråga. En inte alltför vild gissning kan vara att det är lättare att låta andra gräva fram uranet och förgifta marken runt omkring samtidigt som de som jobbar med det löper stor risk att bli sjuka och dö en för tidig död. Det är typiskt västerländskt sätt att tänka.
För övrigt tycker jag att vi har en del storebrorsattityd i mycket. Vi vill att tigrar och andra vilda djur ska skyddas medan vi själva vill skjuta bort de vilda djur vi har, vare sig det finns många av dem eller inte. Vi vill att regnskogar ska bevaras medan vi själva har huggit ner mycket skog och börjat odla där. Vi skövlar en massa mark för att bygga vägar, bostäder och industrier.
Slutligen har det dykt upp en tanke i mitt huvud. Är skolorna till för politikerna eller för barnen? Ibland får jag en känsla att det är politikerna som är viktigast. Själv tycker jag att skolan är för eleverna. Jag har en dag i veckan en liten mattegrupp med elever i sexan som är långt framme i ämnet. Jag försöker inspirera dem, lära dem lite nytt och visa dem att man kan räkna ut rätt svåra saker på ett lätt sätt. Jag tar inget extra betalt för det för jag vill så gärna att eleverna ska få den här chansen och är rädd att de inte ska få det om det kostar extra. Jag är kanske dum som resonerar så men är det positivt för eleverna så får jag vara dum.
Det handlar hela tiden om pengar och det retar mig för det finns många andra värden här i livet. Man tvingar barnen att lära sig sådant som man som vuxen inte ens skulle befatta sig med, i mitt fall träslöjd och bild. Då tycker jag också att man ska kunna erbjuda dem att jobba mer med sådant som de tycker om. Tack Pernille för idén!
måndag 7 maj 2012
Därför kan inte P-O läsa sig till examen.
Jag har alltid varit dålig på att fullfölja något som jag har påbörjat. Min utbildning är en av dessa projekt som började bra men slutade mindre bra. I skolan var jag inte direkt något ljus, vet inte om det berodde på lättja eller brist på begåvning. Det blev ganska medelmåttiga betyg. Jag tror också att det berodde på att jag bodde i en liten gruvarbetarby och att det där med att studera vidare bara var för de som hade akademiska föräldrar och bodde mer centralt. Uppbackningen från skolan var minimal och jag kan inte påminna mig om att det var några diskussioner om att förbättra betyg och söka in på gymnasieskolan.
Matematik och den fysik som man kunde skönja i nian, dvs atomfysik och astronomi, tyckte jag var speciellt roligt. Det var något som hängde kvar i bakhuvudet när jag senare jobbade i industrin. Då var biblioteken bra ställen att inhämta kunskap och att sporra mig till att läsa vidare. Så småningom sökte jag till Lunds universitet för att läsa matematik. Varför det har jag många gånger undrat. Till vilken nytta egentligen? Visst, det är kul med matte men vad kunde man använda det till. Nu var det inte så lätt att komma till Skåne även om jag älskade landskapet, naturen, närheten till kontinenten, nära till havet. Det hade kanske varit lättare om jag hade varit mer utåtriktad.
Jag träffade en kvinna och vi fick barn så jag började arbeta inom industrin igen. Längtan tillbaka till matematiken gjorde att jag efter flera år började läsa igen. Även om det var ett ämne som jag tyckte om så kände jag att jag ville läsa något mer och närmast till hands låg fysiken och efter ett tag läste jag också astronomi. Så småningom kom jag i ett läge där tankarna kom upp på att kunna använda dessa kunskaper i ett jobb. Jobba med maskiner hade jag gjort tillräckligt så nu ville jag jobba med människor så läraryrket blev ett logiskt val.
Det sämsta med fysiken och astronomin var laborationerna och allra värst var laborationsredogörelserna. Det var många laborationer i dessa ämnen, tio stycken på en 10p-kurs. När jag skulle skriva dessa redogörelserna kändes det som sirap i huvudet, bara att få till början var kämpigt. Några lämnade jag aldrig in och några som jag fick tillbaka för komplettering lämnade jag inte in. När jag sedan läste de 40p på lärarhögskolan som behövdes för en examen så tog det stopp. Matematikdelen var inga problem, där gjorde jag min praktik men fysikdelen var inte klar på grund av dessa eländiga laborationer. Jag hade visserligen 20p fysik kvar att läsa och tentera men på grund av det hopplösa läget med labbarna så gav jag upp.
Nu är jag för gammal, för fattig och alla vägar är stängda för att få till en examen. Mitt eventuella hopp har legat hos lärarlyftet men till det har jag inte vid något tillfälle haft de rätta kvalifikationer för. Jag skriver detta av den anledningen att jag många gånger får frågor om det. Därför kan jag bara konstatera att det är kört.
Matematik och den fysik som man kunde skönja i nian, dvs atomfysik och astronomi, tyckte jag var speciellt roligt. Det var något som hängde kvar i bakhuvudet när jag senare jobbade i industrin. Då var biblioteken bra ställen att inhämta kunskap och att sporra mig till att läsa vidare. Så småningom sökte jag till Lunds universitet för att läsa matematik. Varför det har jag många gånger undrat. Till vilken nytta egentligen? Visst, det är kul med matte men vad kunde man använda det till. Nu var det inte så lätt att komma till Skåne även om jag älskade landskapet, naturen, närheten till kontinenten, nära till havet. Det hade kanske varit lättare om jag hade varit mer utåtriktad.
Jag träffade en kvinna och vi fick barn så jag började arbeta inom industrin igen. Längtan tillbaka till matematiken gjorde att jag efter flera år började läsa igen. Även om det var ett ämne som jag tyckte om så kände jag att jag ville läsa något mer och närmast till hands låg fysiken och efter ett tag läste jag också astronomi. Så småningom kom jag i ett läge där tankarna kom upp på att kunna använda dessa kunskaper i ett jobb. Jobba med maskiner hade jag gjort tillräckligt så nu ville jag jobba med människor så läraryrket blev ett logiskt val.
Det sämsta med fysiken och astronomin var laborationerna och allra värst var laborationsredogörelserna. Det var många laborationer i dessa ämnen, tio stycken på en 10p-kurs. När jag skulle skriva dessa redogörelserna kändes det som sirap i huvudet, bara att få till början var kämpigt. Några lämnade jag aldrig in och några som jag fick tillbaka för komplettering lämnade jag inte in. När jag sedan läste de 40p på lärarhögskolan som behövdes för en examen så tog det stopp. Matematikdelen var inga problem, där gjorde jag min praktik men fysikdelen var inte klar på grund av dessa eländiga laborationer. Jag hade visserligen 20p fysik kvar att läsa och tentera men på grund av det hopplösa läget med labbarna så gav jag upp.
Nu är jag för gammal, för fattig och alla vägar är stängda för att få till en examen. Mitt eventuella hopp har legat hos lärarlyftet men till det har jag inte vid något tillfälle haft de rätta kvalifikationer för. Jag skriver detta av den anledningen att jag många gånger får frågor om det. Därför kan jag bara konstatera att det är kört.
fredag 4 maj 2012
Varför är algebra och ekvationer så tråkigt?
Idag är jag intresserad av mer än ämnen än när jag gick i skolan. Kan det bero på att jag har blivit äldre och mer vidsynt eller att jag inhämtar kunskap från roligare ställen än i dammiga läroböcker? Det kan också bero på att jag inte är tvungen att lära mig det som jag nuförtiden finner nöje i att läsa och lära mig. Det kan vara andra orsaker också eller en kombination av flera. Sedan finns det också sådant som jag varken tyckte om att lära mig i skolan eller har någon lust att lära mig idag.
Det är mycket av det som ska läras ut i grundskolan vilket kan ifrågasätta om man har någon nytta av. Jag har ännu inte hört någon elev klaga över att behöva lära sig om arbetarförfattarna, puniska krigen eller oregelbundna verb i engelska. De läser sina läxor och pluggar på inför prov, det enda det eventuellt klagas på är mängden läxor. När det gäller matematik får man däremot höra: vad har man för nytta av det här ? När det gäller delar av matematiken som algebra eller ekvationslösning kan jag hålla med dem (såvida de inte ska läsa natur på gymnasiet) men man har inte så mycket nytta av att lära sig om kontinentalförskjutningar heller om man inte ska bli geolog.
Sedan kan man fundera över vad nytta är egentligen. Jag tycker om allmänbildning så jag kan se en nytta i att lära mig allt möjligt. Jag brukar säga att det är en träning i logiskt tänkande när de beklagar sig över bokstäverna och siffrorna i matte. Det lär inte hjälpa så mycket antar jag.
Jag tycker algebra och ekvationslösning är bland det roligaste i matematiken till skillnad mot till exempel procenträkning och geometri, sådant man kan ha nytta av. Moderna läroböcker i matematik försöker att popularisera de här mer "tråkiga" momenten med ganska halvlyckade resultat. Jag tror att man får acceptera att det för många är lite träigt med algebra och ekvationslösning. Möjligtvis kan man med bra pedagogik få eleverna att acceptera att jobba med dessa övningar.
Jag kan tänka mig att det blir roligare att lära sig något om man också får veta lite om vad det kan användas till och lite grand om historien kring matematiken som de ska lära sig. Jag är rädd att matten är alldeles för frånkopplad från den värld som den kommer ifrån, naturen, historien, politiken m.m. Hur många känner till exempel till att ordet algebra kommer från arabiskan och att det var araberna som räddade kunskapen från de gamla grekerna när det kristna mörkret höll på att utsläcka vetenskapen under medeltiden.
Det är mycket av det som ska läras ut i grundskolan vilket kan ifrågasätta om man har någon nytta av. Jag har ännu inte hört någon elev klaga över att behöva lära sig om arbetarförfattarna, puniska krigen eller oregelbundna verb i engelska. De läser sina läxor och pluggar på inför prov, det enda det eventuellt klagas på är mängden läxor. När det gäller matematik får man däremot höra: vad har man för nytta av det här ? När det gäller delar av matematiken som algebra eller ekvationslösning kan jag hålla med dem (såvida de inte ska läsa natur på gymnasiet) men man har inte så mycket nytta av att lära sig om kontinentalförskjutningar heller om man inte ska bli geolog.
Sedan kan man fundera över vad nytta är egentligen. Jag tycker om allmänbildning så jag kan se en nytta i att lära mig allt möjligt. Jag brukar säga att det är en träning i logiskt tänkande när de beklagar sig över bokstäverna och siffrorna i matte. Det lär inte hjälpa så mycket antar jag.
Jag tycker algebra och ekvationslösning är bland det roligaste i matematiken till skillnad mot till exempel procenträkning och geometri, sådant man kan ha nytta av. Moderna läroböcker i matematik försöker att popularisera de här mer "tråkiga" momenten med ganska halvlyckade resultat. Jag tror att man får acceptera att det för många är lite träigt med algebra och ekvationslösning. Möjligtvis kan man med bra pedagogik få eleverna att acceptera att jobba med dessa övningar.
Jag kan tänka mig att det blir roligare att lära sig något om man också får veta lite om vad det kan användas till och lite grand om historien kring matematiken som de ska lära sig. Jag är rädd att matten är alldeles för frånkopplad från den värld som den kommer ifrån, naturen, historien, politiken m.m. Hur många känner till exempel till att ordet algebra kommer från arabiskan och att det var araberna som räddade kunskapen från de gamla grekerna när det kristna mörkret höll på att utsläcka vetenskapen under medeltiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)