Man skulle kanske resa till Mars.

1969 landade de första människorna på månen. Det andades en stor optimism om vad människan kunde åstadkomma. Några månfärder till blev det men så tog det slut 1972. Sedan dess har det skickats ut mängder med satelliter för kommunikation och för att utforska universum. Rymdstationer har byggts. Andra länder än USA och Ryssland har börjat med rymdfärder. Ändå har vi inte tagit oss längre ut i rymden. Optimismen har minskat när det gäller förhoppningen att till exempel resa till Mars.

Ska man ge sig på en sådan lång färd måste man veta hur människor fungerar i ett begränsat utrymme, utan gravitation och få det att fungera med näring, syre, urin och avföring. Saker som vanligtvis inte är något större problem men som i till exempel en rymdraket kräver speciella åtgärder. Urin kan man till exempel utvinna vatten ur.

Man har tränat på att leva under sådana här förhållanden under lång tid. Astronauter har befunnit sig länge rymden och man har låtit människor tillbringat lång tid tillsammans i ett begränsat utrymme.

En rymdfärd till vår grannplanet har hittills känt avlägset. Resan tar lång tid och man kan inte resa tillbaka efter några dagar eller veckor eftersom planeterna rör sig i olika banor och olika hastighet. Man har räknat med att bli tvungen att stanna kvar på Mars i ett år innan det är möjligt att resa tillbaka, sammanlagt ett projekt på två år.

Nu har någon eller några kommit med idén att man inte bryr sig om att resa hem igen, alltså att kolonisera planeten. Då ändras förutsättningarna en hel del och färden ligger närmare i tiden. Det är nu planerat att börja kolonisera Mars 2023. Jag länkar här till en bra artikel i IDG.se som också har en presentationsfilm om projektet Mars One.

Svenskarna som vill bli historiska.

Jag är långt ifrån någon expert på rymdfart men det är roligt att leka med tanken på vad som krävs för ett sådant här äventyr. Jag tror inte att det blir av men jag har haft fel många gånger tidigare så vem vet. Själva rymdresan är ett problem för sig med tanke på avståndet och den tid det tar (det är ingen månresa direkt).

När de kommer fram till Mars och har överlevt landningen så hamnar de i ett ökenlandskap där det ofta blåser enorma stormar. Luften går inte att andas, det är en tunn luft som mest består av koldioxid.  Vatten finns bara fruset i marken och vid polerna. Man bombarderas ständigt av farlig strålning från rymden som på Jorden stöts bort tack vara vår planets magnetfält. Temperaturen är oftast långt under 0°. Man tvingas att leva den mesta tiden inomhus där vatten, användbar luft, mat med mera måste produceras.

Det går inte att tröttna på vistelsen och vilja åka hem. Man tvingas att tillsammans med några få personer tillbringa år efter år utan att sola, bada, lyssna på fåglar etc etc. Jag har svårt att tänka mig att det ska fungera. Fast vi hade inte varit där vi är i dag utan tokiga idéer, tankar och projekt.

Tur för oss att det finns de som tvingas jobba billigt.

Sverige är ett välmående land. Visst, det finns de som lever i marginalen och har det svårt men jämfört med större delen av världen har vi det bra. Hur kan det komma sig? Ja, dels har vi levt i fred i 200 år och haft en lång demokratisk utveckling. Det låter ju bra och vi kan slå oss för bröstet och tycka att vi ändå på egen hand har lyckats bra. Politiska reformer och facklig kamp har gjort att vi kan leva och bo bra.

Nu är inte det hela sanningen utan vi lever och har också levt gott på att utnyttja människor i den fattigare delen av världen. Man glömmer lätt att mycket av det vi använder hade varit mycket dyrare om vi själva, andra delar av Europa eller Nordamerika hade tillverkat och monterat ihop det. När jag tittar på baksidan av min nyinköpta iPhone står det att den är monterad Kina. Byxorna jag har på mig är tillverkade i Bangladesh. Min GPS är tillverkad i Kina. Ja, listan kan göras lång.

När jag var barn och tidigare var allt man behövde dyrt, många fick till exempel ärva syskonens kläder. Det berodde mest på att de flesta svenskar var lågavlönade. Facklig kamp höjde sedan lönerna och politiska reformer stärkte kassan ännu mer med bland annat barnbidrag och bostadsbidrag. Detta gjorde naturligtvis att varorna blev ännu dyrare.

Så småningom började billiga kläder tillverkade i Asien säljas och folk fick möjlighet att handla mer kläder. Naturligtvis var det bra att kunna handla kläder lite oftare än man kunde tidigare men baksidorna av det skulle snart visa sig. Så gott som hela tekoindustrin i Sverige fick läggas ner. Dessutom kände nästan ingen till under vilka villkor de som tillverkade kläderna levde.

Det visade sig att industrierna använde barnarbetare och kvinnor som hade usla arbetsförhållande. Vi blundade och fortsatte att berika oss på deras bekostnad. Efter det har industrin letat efter billig arbetskraft för att västvärlden skulle kunna handla billigt trots höga löner och att industriägarna ska kunna bli rikare och rikare.

Gruvindustrin, leksaksindustrin, skoindustrin m.fl. har följt i spåren av tekoindustrin. Mycket av det som vi använder dagligen skulle vi få svårt att få ihop pengar till om de som tillverkar varorna krävde och fick samma drägliga liv som vi. Det är till och med så att företagen nu börjar vända Kina ryggen eftersom kinesernas standard ökar och därmed lönekostnaden.

I en tidning stod det inför jul att tomtens verkstad ligger i Sydostasien. Så är det. Vi kan ha köpfest på andra människors slit. I dag lappar vi inte kläder eller lagar saker, det är enklare att köpa nytt. Vi handlar billigt kött från djur uppfodrade på billiga sojabönor. Att man skövlar regnskog i bland annat Brasilien, vad bryr vi oss om det. Det är ju inte här. Det som är långt borta behöver man inte bry sig om, även om det i längden berör också oss.

Det som är långt fram i den behöver man inte heller bry sig om. Antalet länder där man kan utnyttja människor som billig arbetskraft kommer att minska och en dag är köpfesten slut. Miljön och naturen har kanske ändå tagit så mycket stryk av våra krav på att hela tiden ha billigt och nytt.

Rasism, invandrarkritisk eller kritisk till invandringspolitiken.

I början av 1990-talet dök det upp ett parti som hette Ny Demokrati. Mycket av deras politik handlade om att begränsa invandring till Sverige. Partiet leddes av en snorkig greve och en självgod skivbolagsdirektör. Flera politiker i Ny Demokrati visade sig ha märkliga åsikter och gjorde uttalande som var mycket obehagliga. Efter några få år med bra väljarstöd började strider inom partiet och det i stort sett självdog. I massmedia kallades det för ett populistiskt parti vilket verkar var ett nyord för rasistiskt.

Nu har vi Sverigedemokraterna som det nya populistiska partiet. Det partiet har sina rötter bland annat i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt. Det är i och för sig inte det värsta. Det värsta är att det är ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnofientligt part som försöker mörka sin innersta politik. Ibland sipprar sanningen fram i form av lokalpolitiker, och andra som inte tillhör partitoppen, som säger vad de tycker eller handlar enligt deras ideologi. De blir snabbt uteslutna för att inte det riktiga partiet ska avslöjas.

Likheterna mellan de här partierna är stora. Både Ny Demokrati och Sverigedemokraterna består av folk som föraktar andra människor. Båda partierna sprider hat och misstänksamhet. Båda partierna ställer svag mot svag. Båda partierna hade/har en svans av människor som utför hatbrott av olika slag. I dag sker många hatbrott på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider osv.

Det finns däremot en stor och viktig skillnad på dem och det är att Ny Demokrati inte hade någon politisk bas vilket Sverigedemokraterna har. Det är det som är så farlig, att SD har en väl inkörd politisk apparat.

SD har lyckats få i stort sett hela det politiska etablissemanget och massmedia att dansa efter deras pipa. Det spelar ingen roll vad de gör, viftar med metallrör eller sponsrar en hatsida på Internet, de får ändå den politiska agendan att handla om invandring och islam. De blandar fullkomligt bort korten och nästan alla går på det. Att privata skolägare placerar en del av skolpengen i skatteparadis glöms bort, att bankerna går med jättevinster och betalar ut jättelika bonusar betyder ingenting, att lokalpolitiker slösar bort pengar på ny idrottshallar och annat lyx vill man inte diskutera, att de mest privligierade i samhället får stora skattesänkningar istället för att stärka skola, vård och omsorg är en ickesak jämfört med att diskutera invandringen  m.m.

Ett Sverigedemokraterna i riksdagen har inneburit ett nytt sätt att prata och tänka. Rasister är inte längre rasister, en som är född i Sverige av utlandsfödda föräldrar är inte längre svensk, invandringspolitiken får förtur i diskussioner m.m.

Sverigedemokratisk politik skulle innebära ett stagnerande Sverige. Vi hade blivit ett isolerat litet hörn i norra Europa. Vi skulle få svårare att betala ut pengar till pensionärerna. Vi hade själva fått betala utbildningen till alla och inte kunna dra nytta av att många som kommer hit har bra utbildning. Det skulle bli svårt att få folk som gör de jobb som infödda svenskar inte vill ha.

Lite tankar om vår nationaldag och vår "nationalsång".

Sverige har ju egentligen ingen officiell nationalsång utan vi använder "Du gamla du fria" som nationalsång av tradition. Den används ändå vid officiella tillställningar. Melodin är en gammal folkvisa som har använts både i Sverige och Finland. Texten handlar inte direkt om Sverige utan om Norden.

Jag tycker att man kunde utse någon att skriva en ny nationalsång som handlar om vårt land. Man skulle ha utnyttjat Hugo Alfvéns fenomenala musiktalang medan han levde och låtit någon poet skriva texten. En text som hyllar vårt vackra land.

Kan man verkligen skriva en ny nationalsång eller en ny text? Ryssland har klarat av det flera gånger. Efter kommunismens fall bytte man från den stalinistiska mot en ny som inte blev populär så man skrev ny text till den gamla. Tidigare hade man bland annat haft Internationalen.

Det är inte bara texten som är dålig i "Du gamla du fria" utan det är också så att melodin är sävlig och tråkig. När jag hör nationalsånger som USA:s, Frankrikes m.fl. så blir jag en aning avundsjuk. En del personer skulle nog kalla mig för Sverigefientlig för att jag tycker så men jag anser tvärtom att vi förtjänar en pampig nationalsång med bra text.

Nu till nationaldagen. Alltsedan den 6:e juni blev utsedd till vår nationaldag har det klagats på att vi är för dåliga på att fira den. Vi jämför oss med länder som Norge och USA men tänker inte på att de har en helt annan historia än vi. De har även haft sina nationaldagar mycket längre.

I många länder firas nationaldagen ungefär som här men det är länder som de ovan nämnda som vi fixerar oss vid och slår på oss själva som dåliga svenskar som inte kan fira dagen ordentligt.

Matematik, inte bara att räkna.

Jag har tidigare skrivit om att jag inte är något större mattegeni. När jag gick i skolan var jag medelmåttornas medelmåtta. Jag klarade inte av träslöjd och bild men hade inga toppbetyg i andra ämnen. Jag hade lätt för att läsa och engelska var inga problem så språk hade jag säkert kunnat lyckas bättre i om förutsättningarna hade varit bättre och om jag hade lagt ner mer jobb på det.

Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi

Jag var ingen sådan som låg långt framme i matematik men jag tyckte det var kul och hade inga svårigheter med ämnet. Efter att ha försökt prova mina praktiska färdigheter (som egentligen är så gott som lika med noll) och jobba på industri bestämde jag mig att jag ville lära mig mer matte. Det har jag gjort och på vägen lärt mig så mycket mer som jag nu tänkte skriva lite om.

Matematik är inte bara att göra en massa beräkningar för att bygga broar, göra ekonomiska analyser eller för att förutsäga hur vädret ska bli. Det är också att kunna avgöra vad som är rimligt. Därför tror jag att matte idag är viktigare än någonsin nu när så mycket lögner, myter och halvsanningar sprids på internet. Man ska kunna avgöra när någonting är rimligt och inte bara kasta sig över facit.

Linda Lovelace

Matematik är en av de äldsta vetenskaperna så genom den kan man lära sig mycket om människors villkor genom historien. Vilken roll hade de olika religionerna? Vilka förutsättningar hade kvinnorna? Vilka kulturer ligger bakom de stora matematiska framstegen? För mig har det gjort att jag har blivit mycket mer ödmjuk och fått ett större synfält.

Matematik kan också vara skönhet, musik, poesi. Den kan vara gåtfull och magisk. Visst, det är kul att lösa differentialekvationer och undersöka symmetrier men det är bara en liten del. Det är när man får en helhet som det blir riktigt roligt och intressant. Det är det jag vill att folk ska få upp ögonen för. Då tror jag inte att det blir så skräckinjagande med ämnet.

Betyder Jesus budskap något för dagens kristna?

Jag gick 10 km i Skrylle idag och under en sådan promenad hinner man tänka en hel del. Man går där i sina tankar, lyssnar på fåglarna och funderar. Det är avkopplande och samtidigt får man rejält med motion.

Jag tycker det är intressant med religion och försöker läsa så mycket som möjligt om det och visas det något program på TV, som nu senast "Bibelns historia", så tittar jag på det. I och med att jag också är intresserad av matematik och fysik så upplever jag att religionen och då främst Kristendomen alltid har varit en motpart.

Siffran 0 som idag är så viktig idag var under flera hundra år bannlyst i den kristna delen av världen. Matematikern Khawarizmi införde nollan i det muslimska väldet, Osmanska riket, (siffran började användas tidigare i bland annat Indien och av Mayafolket) på 800-talet. Först på 1500-talet accepterades den i den kristna världen. Den ansågs av prästerna som ett djävulens tal och misstänksamma affärsmän vägrade använda den.

Galileo Galilei fick på 1600-talet husarrest för resten av sitt liv för sin teori om solen i centrum av vårt solsystem med planeterna i banor runt om. Det var inte förrän på slutet av 1900-talet som den katolska kyrkan bad om ursäkt och upphävde domen.

Hypatia av Alexandria mördades under fruktansvärda former år 415 av kristna, uppjagade av patriarken Kyrillos. Hon var en icke-kristen kvinna som lärde ut matematik och filosofi till kristna och icke-kristna.

Präster och makthavare började tidigt att använda kristendomen för att stärka sin makt. Därefter har rasister som Ku Klux Klan och nazisterna använt sig av religionen för att kunna använda våld mot folk av annan härkomst eller religion. Även idag viftar rasister med korset och pratar om korståg och att islam är så hemskt. Jag är övertygad om att dessa människor inte har en aning om vad de olika religionerna har för budskap.

Var Jesus budskap att håna, hota och hata andra? Var hans budskap intolerans? Nej, läser man Bibeln så är hans budskap tolerans, kärlek och fred. "Behandla din nästa som dig själv" och "den som är utan skuld kastar den första stenen" är ett par exempel,

Jag är inte kristen, tycker inte om religioner över huvud taget men respekterar människor som har en tro. Buddismen är den religion som ligger närmast mig men jag kan också se positiva delar av andra religioner. Kristendomen tycker jag ändå har använts till så mycket otrevligt som slavhandel, krigen mot den nordamerikanska ursprungsbefolkningen med mera.

En skola för alla eller bara för de privilegierade?

Hur ska en skola vara för att ge våra barn och ungdomar en bra utbildning? Det finns idéer och politiska beslut för att förbättra skolan. Mer ordning och reda är det till exempel bestämt att det ska vara.  Därför har några halvhjärtade beslut om det genomförts.

Att vi ska ha behöriga lärare i skolan och att de ska uppgraderas med intyg på att de just är behöriga är också bestämt. 

Däremot glömmer man åtgärder som är minst lika viktiga för att eleverna ska få en bra skolgång. Då menar jag alla elever och inte bara de som har bra utbildade föräldrar, som har en bra uppväxtmiljö och som inte har någon typ av diagnos.

En viktig variabel för en bra skolgång är att ha en ordentlig skolgård. Det finns många skolor som inte har det och det tycker jag är ett svek mot barnen och ungdomarna. De ska ha rätt att ha ett område utanför skolan där de kan leka, spela fotboll m.m.

Läxor är någonting som de som har en bra hemmamiljö och föräldrar med god utbildning har en stor fördel av. Det är alltså någonting som många barn förlorar på på grund av att klassklyftorna ökar. Hinner man inte med allt på lektionstid får man väl göra det hemma eller på förlängd skoltid.

Mer IT-satsning i skolan. Då behövs det bättre utbildade lärare och mycket enklare system som vi har idag. Man ska kunna använda både Mac och PC. Dessutom bör både personal och elever ha större möjligheter att ladda upp program. Som det är nu bromsas mycket av ambitionerna av att det är så centralstyrt.

Eleverna finns på ett ställe och lärarna på ett helt annat. På vår skola har vi till exempel it´s learning där det är tänkt att eleverna ska finna viktig information. Samtidigt som vi vuxna tror att det är ett bra system befinner sig eleverna någon annanstans och hämtar information, bland annat på facebook.

Skolbibliotekarie. Barn och ungdom idag vänjer sig vid att läsa kortare texter på Internet och mobiltelefoner. Blir det då lite längre texter eller mer avancerad svenska får de problem. Det gäller i de flesta ämnen. Därför är läsning och tillgång till en skolbibliotekarie mycket viktigt.

Hemförhållande och uppväxtmiljö är också avgörande för hur skolan ska lyckas med sina mål. Utan hopp och med föräldrar som har svårt att ge barnen en trygg uppväxtmiljö kan göra att barnen lyckas sämre i skolan. Där ligger ett stort ansvar på politikerna och oss väljare att prioritera ett mjukare samhälle utan utslagning och hopplöshet.

Slutligen bör man på skolorna ha en gemensam policy när det gäller till exempel mobiltelefoner. Smartphones och iPhones kan vara bra många gånger som till exempel att använda som miniräknare, fotografera av viktiga saker som skrivs på tavlan, ta tid på laborationer i NO m.m. Annars ska de inte användas och lärare med stöd av skolledning ska inte behöva ständigt säga till om att lägga ifrån sig mobiltelefonen.