Ett år med LCHF

Intro

Under lite mer än ett år har jag så mycket det går ätit enligt LCHF. Det har varit långt ifrån strikt LCHF men det har ändå gett resultat. Jag äter för det mesta lunch på mitt jobb och den är ju kolhydratrik och fettsnål. Ibland händer det att jag äter någon kaka eller bakelser, man är ständigt utsatt på frestelser.

Varför LCHF?

För något år sedan hörde jag att svenskarna har blivit mer överviktiga och feta. Hur kunde det vara så? Lightprodukter och andra produkter med låg fetthalt skulle vara nyttigt. Myndigheter, läkare och dietister hade fullkomligt kört fast i fettskräcksparadigmet.

Jag hörde talas om LCHF men var länge tveksam över om det kunde vara nyttigt och efter att min sambo hade fått råd av en dietist i över ett år och ingenting hade hänt föreslog jag att vi skulle testa att äta mer fett och mindre med kolhydrater.

Matindustrin och sockerindustrin har fört oss bakom ljuset och de som har haft en annan mening har tillintetgjorts. Man får en bra insyn i hur spelet som gjorde oss feta har gått till i ett program som gick på TV för några månader sedan: Maten som gör dig fet.

Resultat

Vi har båda gått ner i vikt. Jag tyckte att jag var smal tidigare men har gått ner i vikt med nästan 10 kg. Trots att man är smal kan man ha för mycket inre fett som är skadligt. 

Jag har blivit piggare. Håller mig mätt längre. Är sällan övermätt. Äter godare mat. Jag får inte så lätt håll när jag springer. Jag äter mycket mer grönsaker än tidigare.

Något som jag också upplever positivt är att jag har blivit mer intresserad av vad jag stoppar i mig. Maten ska göras från grunden, den ska vara utan tillsatta kemikalier, ekologiskt, närproducerat och så skonsamt mot djuren som möjligt. Det är slut med halvfabrikat och det har blivit roligt att laga mat.

Diet eller livsstil?

LCHF klumpas ihop med diverse dieter för att gå ner i vikt men jag ser det som en livsstil. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt utan ännu mer att överge gamla inställningar och förstå att vi trots allt är grottmänniskor som har hamnat i en godisbutik.

Nackdelar

Jag har försökt att baka kakor och pajer utan vanligt mjöl men det blir sällan bra. Pannkaka och fläskpannkaka smakar inte heller så bra utan att att använda vetemjöl. I skolor och på restauranger erbjuds aldrig någon LCHF-variant. 

Fanatism?

Det pratas ibland om att LCHF-anhägare är fanatister men så brukar det vara om någon känner sina ekonomiska intressen vara hotade. Jag är själv motståndare till all slags fanatism och extremism och bryr mig inte om vad andra tycker om mitt sätt att leva när det gäller maten. 

Korsstygn, modiga kvinnor och fega män.

För cirka 30 år sedan fick jag lära mig sy korsstygn. Min dåvarande sambo jobbade som terapibiträde på ett boende för människor med olika typ av handikapp och tyckte själv om olika typer av handarbete. Vid något tillfälle föreslog hon att jag skulle testa på att sy och att jag då skulle börja med stramalj som är lättare än korsstygn.

Jag är väldigt opraktisk och var tveksam till det men samtidigt visste jag att den enda slöjden i skolan som jag tyckte om var textilslöjd. Det kändes kanske inte så värst manligt att sitta och sy på dukar men precis som nu tyckte jag då att det inte skadade att ge det en chans.

Det visade sig att det var något som passade mig och det var väldigt kul att skapa med nål och tråd. Så småningom lade jag bara av med det men har nu fått ny lust att hålla på att sy korsstygn.

Det är intressant med reaktionerna på min hobby. Många blir förvånade och ibland får jag en känsla av lite osäkerhet hur man ska bemöta att en man som har visat sig vara sifferintresserad och bokintresserad sitter och syr.

Det har fått mig att tänka på det här med könsroller och konventioner. Mycket av det som idag ses som kvinnlig syssla har varit mäns arbete tidigare. Kvinnor har under årens lopp varit modiga och brutit sig in på det som har varit männens domäner.

Män må tro att de är tuffa och coola men det är egentligen kvinnorna som är modiga och vågar bryta ny mark trots att de alltid får lida för det. Män är oftast fega och klamrar sig fast vid konventionerna.

Jag har ett hopp till feminismen, att den kan göra oss fria och att vi får vara oss själva. Som det är nu är det till exempel inte cool hos killar att plugga och att läsa böcker. Så småningom tror jag pojkarna kommer att förlora på det, att kopiera männens feghet och låta sig styras av konventioner.

Sverige är ett av de länder som skämmer ut sig genom att rösta in rasister i EU-parlamentet.

Efter EU-valet är jag besviken på mitt eget land. Det Sverige som tidigare har visat på så mycket solidaritet och medmänsklighet visar nu fram en helt annan sida. Hur har detta gått till och hur gör vi för att få tillbaka lite värdighet igen.

De senaste årens högerpolitik har splittrat oss i en välmående medelklass och en överklass som har berikat sig mer än någonsin. Moderaterna har tillsammans med sina stödpartier (partier som av makthunger har övergett sina ideal, liberalismen till exempel) försämrat för arbetslösa och sjukskrivna, de har sålt ut vinstrika gemensamma företag, de har sålt ut delar av vård, skola och omsorg till människor som kan konsten att göra sig rika på att köpa billigt och sälja dyrt.

Allt detta har försämrat den offentliga sektorn och naturligtvis kommer då många i kläm. Dålig skolmiljö, sämre skolresultat m.m. Detta skapar självklart problem.

Sverigedemokraterna är ett parti som har en egen fil i den politiska världen. De klarar sig undan med fadäser som skulle fälla andra partier. Orsaken till detta är den så kallade PK-median som stryker detta parti medhårs. Varje gång de blir påkomna med byxorna nere får de gråta ut i media och säga: tyck synd om oss.

Det partiet har visat sig bestå av rasister, homofober och kvinnofientliga politiker. De har använt statistik på ett sätt som har gynnat deras rasistiska ideologi, dvs inte sagt hela sanningen. De har visat sig vara urusla på att räkna och med deras politik skulle Sverige bli ett isolerat land där tjänstefolket, de som ska berika medelklassen och överklassen, inte längre består av invandrare utan arbetslösa, pensionärer och sjukskrivna.

SD är ett högerparti som spottar på många av deras väljare.

För att bekämpa dem så måste vi sluta med att stryka dem medhårs. Ta debatten med dem och visa hur ihålig deras politik är. Att sabotera och försöka hindra dem från att prata tror jag inte är någon bra idé. Det är bara genom att låta dem prata som grodorna kan hoppa ur deras munnar.

Vi måste se till att få en mer solidarisk politik som inte göder dessa mörka krafter. Den strukturella rasismen som bland annat visar sig hos polisen måste bekämpa. Alla goda krafter som hittills har hållit tyst måste börja stödja den antirasistiska kampen.

De är tystnad och orättvis politik som göder ett sådant här parti. 30-talet är långt borta men dess tankegods finns fortfarande kvar och har fått ny grogrund. Myter och lögner har blivit en del av den politiska debatten.

Hur myter, stereotyper och demonisering används för att få stöd för omänsklig politik.

Filmen Schindler's list handlar om fabriksägaren Oskar Schindler och hur han kämpade för att rädda judar genom att med övertalning och mutor låta dem jobba på hans fabrik. På den här fabriken jobbade också Leon Leyson som var Schindlers yngste arbetare.

Leon bodde tillsammans med sin familj i östra Polen. Det var ingen dans på rosor men de klarade sig och pappan flyttade till storstaden Krakow för att de skulle kunna få det bättre och modernare.

Andra världskriget bryter ut och de som ockuperar Polen denna gång är helt andra än under första världskriget. Det är visserligen även denna gång tyskar men nu har de något mycket värre med sig än bara vapen, nämligen rasism.

Livet inskränks för judar, barnen får inte längre gå i skolan. De judiska barnen börjar bli trakasserade och hatade av andra polacker, polacker som tidigare var deras vänner och lekkamrater. Det vapen som nazisterna använder sig av är att visa upp en nidbild av judarna, en bild som inte Leon känner igen sig i. Naturligtvis används också myter och demonisering för att skapa hat och splittring.

Så småningom hamnar Leon och hans familj i koncentrationsläger. Lägerkommendanten Göth är värsta sortens sadist. Leon berättar om ett tillfälle då han och några till tvingas ut och skotta snö trots att de inte har vinterkläder på sig. Plötsligt får Göth för sig, helt utan anledning, att pojkarna ska piskas. 25 piskrapp som de själva måste hålla reda på. Missar de hur många de har fått börjas det om på nytt.

Svälten och misären är fruktansvärd och när Schindler börjar anställa folk blir det ett sista hopp för Leon. Hans pappa och en bror får jobb där och så småningom lyckas Leon få en anställning av fabriksägaren. Han upptäcker att Oskar Schindler respekterar judarna och behandlar dem väl och de får även äta sig tämligen mätt.

Boken är mycket bra och en viktig påminnelse om hur förödande rasism är. När Leon kommer till USA och upptäcker att rasismen också finns där påminns han om hur det var i Polen under nazismen. Vi borde ha lärt oss något av den här mörka delen av historien men man ser fortfarande hur rasismens fula ansikte dyker upp.

Fortfarande används myter, stereotyper och demonisering av människor. Skånepolisen, Sverigedemokrater m.fl. använder dessa trick i sin rasistiska agenda. Idag är det muslimer, romer, tiggare med flera som drabbas av samma politiska metod som nazisterna använde.
Därför är det så viktigt att bekämpa rasismen och då i synnerhet den strukturella rasismen, den som orsakar att människor med annan hudfärg eller utländska namn inte får jobb eller hamnar i brottsregister för de råkar vara romer.

Det är också viktigt att bekämpa rasismen som vissa politiska grupperingar använder sig av för att rättfärdiga sin politik. Människor som Oskar Schindler och Raul Wallenberg skulle idag kallas för förrädare av de som hänger på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider m.m.

Summa summarum: En viktig bok, läs den!

Tjejer och killar, matematik och rock´n roll.

Det kom nyligen ut en undersökning om att det inte finns någon biologisk skillnad på kvinnor och män när det gäller förmågan att lära sig matematik. Kön och matematik

Enligt en seglivad myt är matematik och därmed de flesta tekniska yrken mest lämpade för män. Jag har själv aldrig trott på den myten och önskar att fler tjejer satsar på matematik. Jag tror vi missar många goda resurser genom att inte uppmuntra tjejer att läsa mer matematik.

När jag läste matematik på universitetet var det gott om tjejer i grundkursen men det tunnades ut efter hand. Det är ändå inte så länge sedan. Varför är det på det här viset? Kan man göra något åt det? Bör vi göra något åt det?

En viktig sak är att visa på goda förebilder. Det finns lysande kvinnliga matematiker, fysiker m.m. som det sällan talas om.

En annan viktig sak är att släppa fram kvinnorna i den matematiska världen.

En tredje är att uppmuntra.

Liksom många delar av samhället har kvinnor varit utestängda från den matematiska utbildningen. Har det inte varit samhälleliga regler så har det varit trakasserier och nonchalans från männen och konventionerna.

Sophie Germain levde mellan 1776 och 1831. Hon upptäckte i tidiga tonåren matematiken. Hennes föräldrar försökte hindra henne genom att ta ifrån henne stearinljusen och kläder så hon inte kunde sitta uppe och läsa matematik på kvällarna. Det hindrade henne inte och så småningom ville hon läsa på universitetet. Kvinnor var förhindrade att göra det men hon fick chansen genom att ta en mans identitet, en man som hade hoppat av och som inte hade visat någon speciell begåvning för ämnet.

Det fungerade bra ända till det upptäcktes att den man vars identitet hon hade tagit helt plötsligt visade sig vara väldigt begåvad i matematik.

Hon hade en del brevkonversation med Carl Friedrich Gauss, kallad matematikens konung, som Monsieur LeBlanc men avslöjade så småningom för honom vem hon var.
Gauss blev överraskad men berömde henne för den briljanta matematiker som hon var.

Lite mer om Germain: Sophie Germain

Det har inte alltid varit så illa, Ada Lovelace uppmuntrades till exempel av sin omgivning att satsa på matematik, men det visar ändå på hur mycket kvinnor har fått kämpa för att fullfölja sin dröm. I dag är det vårt ansvar att uppmuntra tjejer att läsa matematik och teknik. Alla är inte intresserad av det men många hindras av myter, konventioner och det kvävande könsrollstänkandet.

Någonting helt annat men ändå detsamma.

Hur många kvinnliga rockband finns det? Hur många tjejer är sångerskor i rockband? Blondie, The Cardigans och The Sounds är några exempel som jag snabbt kommer på när det gäller det senare. När det gäller det första så får jag leta i minnet och kommer bara på ett, Sahara Hotnights (för övrigt ett av de bästa moderna svenska rockband enligt mitt tycke.

På vår skola ser jag samma fenomen. Vilka är det som sjunger? Jo, tjejerna. Vilka är det som spelar gitarr, trummor m.m.? Jo, killarna.

Rockgenren har blivit en killarnas klubb där tjejerna bjuds in för att sjunga. Det är naturligtvis inte alltid så men ofta är det så.

Precis som inom matematiken (männens domän) så behövs det förändringar inom rockens väggar. Det behövs förebilder, uppmuntran och att tjejerna inte stängs ute.

Hur förändrar man detta?

Det viktigaste är att man sätter fingret på detta som egentligen är ett större samhälleligt problem. Vi är så fastlåsta i våra könsroller att vi ofta inte ens uppmärksamma det. Jämnare könsfördelning tjänar vi alla på. En del tycker kanske inte det är något problem, man väljer det man är intresserad av. Jag tror tvärtom att man som tjej eller kille i unga år leds in på att vara intresserade av speciella tjej- och killaktiviteter.

Man skulle kanske resa till Mars.

1969 landade de första människorna på månen. Det andades en stor optimism om vad människan kunde åstadkomma. Några månfärder till blev det men så tog det slut 1972. Sedan dess har det skickats ut mängder med satelliter för kommunikation och för att utforska universum. Rymdstationer har byggts. Andra länder än USA och Ryssland har börjat med rymdfärder. Ändå har vi inte tagit oss längre ut i rymden. Optimismen har minskat när det gäller förhoppningen att till exempel resa till Mars.

Ska man ge sig på en sådan lång färd måste man veta hur människor fungerar i ett begränsat utrymme, utan gravitation och få det att fungera med näring, syre, urin och avföring. Saker som vanligtvis inte är något större problem men som i till exempel en rymdraket kräver speciella åtgärder. Urin kan man till exempel utvinna vatten ur.

Man har tränat på att leva under sådana här förhållanden under lång tid. Astronauter har befunnit sig länge rymden och man har låtit människor tillbringat lång tid tillsammans i ett begränsat utrymme.

En rymdfärd till vår grannplanet har hittills känt avlägset. Resan tar lång tid och man kan inte resa tillbaka efter några dagar eller veckor eftersom planeterna rör sig i olika banor och olika hastighet. Man har räknat med att bli tvungen att stanna kvar på Mars i ett år innan det är möjligt att resa tillbaka, sammanlagt ett projekt på två år.

Nu har någon eller några kommit med idén att man inte bryr sig om att resa hem igen, alltså att kolonisera planeten. Då ändras förutsättningarna en hel del och färden ligger närmare i tiden. Det är nu planerat att börja kolonisera Mars 2023. Jag länkar här till en bra artikel i IDG.se som också har en presentationsfilm om projektet Mars One.

Svenskarna som vill bli historiska.

Jag är långt ifrån någon expert på rymdfart men det är roligt att leka med tanken på vad som krävs för ett sådant här äventyr. Jag tror inte att det blir av men jag har haft fel många gånger tidigare så vem vet. Själva rymdresan är ett problem för sig med tanke på avståndet och den tid det tar (det är ingen månresa direkt).

När de kommer fram till Mars och har överlevt landningen så hamnar de i ett ökenlandskap där det ofta blåser enorma stormar. Luften går inte att andas, det är en tunn luft som mest består av koldioxid.  Vatten finns bara fruset i marken och vid polerna. Man bombarderas ständigt av farlig strålning från rymden som på Jorden stöts bort tack vara vår planets magnetfält. Temperaturen är oftast långt under 0°. Man tvingas att leva den mesta tiden inomhus där vatten, användbar luft, mat med mera måste produceras.

Det går inte att tröttna på vistelsen och vilja åka hem. Man tvingas att tillsammans med några få personer tillbringa år efter år utan att sola, bada, lyssna på fåglar etc etc. Jag har svårt att tänka mig att det ska fungera. Fast vi hade inte varit där vi är i dag utan tokiga idéer, tankar och projekt.

Tur för oss att det finns de som tvingas jobba billigt.

Sverige är ett välmående land. Visst, det finns de som lever i marginalen och har det svårt men jämfört med större delen av världen har vi det bra. Hur kan det komma sig? Ja, dels har vi levt i fred i 200 år och haft en lång demokratisk utveckling. Det låter ju bra och vi kan slå oss för bröstet och tycka att vi ändå på egen hand har lyckats bra. Politiska reformer och facklig kamp har gjort att vi kan leva och bo bra.

Nu är inte det hela sanningen utan vi lever och har också levt gott på att utnyttja människor i den fattigare delen av världen. Man glömmer lätt att mycket av det vi använder hade varit mycket dyrare om vi själva, andra delar av Europa eller Nordamerika hade tillverkat och monterat ihop det. När jag tittar på baksidan av min nyinköpta iPhone står det att den är monterad Kina. Byxorna jag har på mig är tillverkade i Bangladesh. Min GPS är tillverkad i Kina. Ja, listan kan göras lång.

När jag var barn och tidigare var allt man behövde dyrt, många fick till exempel ärva syskonens kläder. Det berodde mest på att de flesta svenskar var lågavlönade. Facklig kamp höjde sedan lönerna och politiska reformer stärkte kassan ännu mer med bland annat barnbidrag och bostadsbidrag. Detta gjorde naturligtvis att varorna blev ännu dyrare.

Så småningom började billiga kläder tillverkade i Asien säljas och folk fick möjlighet att handla mer kläder. Naturligtvis var det bra att kunna handla kläder lite oftare än man kunde tidigare men baksidorna av det skulle snart visa sig. Så gott som hela tekoindustrin i Sverige fick läggas ner. Dessutom kände nästan ingen till under vilka villkor de som tillverkade kläderna levde.

Det visade sig att industrierna använde barnarbetare och kvinnor som hade usla arbetsförhållande. Vi blundade och fortsatte att berika oss på deras bekostnad. Efter det har industrin letat efter billig arbetskraft för att västvärlden skulle kunna handla billigt trots höga löner och att industriägarna ska kunna bli rikare och rikare.

Gruvindustrin, leksaksindustrin, skoindustrin m.fl. har följt i spåren av tekoindustrin. Mycket av det som vi använder dagligen skulle vi få svårt att få ihop pengar till om de som tillverkar varorna krävde och fick samma drägliga liv som vi. Det är till och med så att företagen nu börjar vända Kina ryggen eftersom kinesernas standard ökar och därmed lönekostnaden.

I en tidning stod det inför jul att tomtens verkstad ligger i Sydostasien. Så är det. Vi kan ha köpfest på andra människors slit. I dag lappar vi inte kläder eller lagar saker, det är enklare att köpa nytt. Vi handlar billigt kött från djur uppfodrade på billiga sojabönor. Att man skövlar regnskog i bland annat Brasilien, vad bryr vi oss om det. Det är ju inte här. Det som är långt borta behöver man inte bry sig om, även om det i längden berör också oss.

Det som är långt fram i den behöver man inte heller bry sig om. Antalet länder där man kan utnyttja människor som billig arbetskraft kommer att minska och en dag är köpfesten slut. Miljön och naturen har kanske ändå tagit så mycket stryk av våra krav på att hela tiden ha billigt och nytt.