Earth Hour, ett slag i luften?

I kväll är det Earth Hour, en kampanj driven av Världsnaturfonden WWF. Den är tänkt som en världsomspännande uppmaning till politikerna att ta miljöfrågorna på allvar. Det har pågått under några år och sker just denna dag på året. Ett välkommet arrangemang men frågan är hur stor betydelse det egentligen har.

I länder som Sverige och USA finns en stor medelklass som politikerna inte vill stöta sig med för då riskerar de att förlora makten. Stora och behövliga insatser kostar mycket pengar och av de fattiga kan de inte suga ut mer pengar. De rika kommer alltid undan och då återstår bara medelklassen. USA är en av världens största miljöbovar och håller alltid på att förhala olika förhandlingar om insatser på miljöområdet. Det är ju så att de rika länderna är de som bör göra de största insatserna vilket de inte gör eftersom de anser att även länder som håller på och tar sig upp ur fattigdomen också ska göra det. Det är trots allt de rika länderna som har ställt till det så att vi har de miljöproblem som hotar oss.

När det gäller USA så kan jag tänka mig att en stötesten också kan bli samma sak som hotar Obamas sjukvårdsreform, dvs hänvisningar till att det strider mot den amerikanska konstitutionen. Det är ett land där friheten är total förutom för de som är fattiga som saknar all form av frihet. En utveckling som tycks ske även i Sverige. Skulle den svenska regeringen ta i med hårdhandskarna för att göra allvar av allt prat om att minska ner på miljöpåverkan så får naturligtvis de fattigaste betala mer men det räcker inte och då blir det kännbart också för medelklassen. Hittills har vi sett motsatsen till miljöpolitik bland annat i form av utbyggnad av vägnätet istället för satsningar järnvägarna.

Gör man någonting av övertygelse så respekterar jag det, förutom fanatismen inom politik och religion. Släcka ljuset vid Earth Hour kan man göra av övertygelse men hur många gör det egentligen för att andra gör det eller för att döva sitt dåliga samvete? Jag känner att det är meningslöst på grund av de saker som jag har nämnt tidigare. Däremot har jag i många år gjort allt för att leva så lite miljöpåverkande som möjligt. Jag avskyr resursslöseri och återanvändbar saker så mycket jag kan, jag kör eco-driving och använder ström så lite det går. Dessutom slänger jag aldrig någonting i naturen som inte är biologiskt nedbrytbart. Jag tycker att om man ska gå med i en sådan kampanj så ska man kunna stå för det annars är man inte beredd att göra de uppoffringar som krävs.

Tonight is Earth Hour, a campaign run by the WWF. It is intended as a worldwide call for politicians to take environmental issues seriously. There have been ongoing for some years and is on this particular day of the year. A welcome event, but the question is how important it really is.In countries like Sweden and the United States is a large middle class that politicians do not want to offend because then they risk losing power. Large and appropriate action is very costly and the poor, they can not suck out more money.The rich will always away and then there remains only the middle class. U.S. is one of the world's biggest polluter, and always keep on putting off various negotiations on environmental performance. The fact is that the rich countries are those that should make most of the efforts which they do because they feel that even countries that are in and take themselves out of poverty also will do it.After all, the rich countries that have messed up so that we have the environmental challenges facing us.As to the U.S. so I can imagine that a stumbling block may also be the same thing that threatens Obama's health care reform, that references to it violates the U.S. Constitution. It is a country where freedom is complete except for the poor who lack any form of freedom. One development that seems to occur even in Sweden. Should the Swedish government to take a hard line to make good all the talk about reducing the environmental impact you will, of course, the poorest pay more but not enough and that makes it noticeable also for the middle class.So far we have seen reverse of environmental policy, inter alia, in the form of expanding the road network instead of investments railroads.If you make something out of conviction I respect it, except fanaticism in politics and religion. Turn off the lights at Earth Hour can be done out of conviction but how many do actually because others do it or to numb her guilty conscience? I feel that it is useless because of the things I have mentioned before. However, I have for years done everything possible to live as little environmental impact as possible. I abhor the waste of resources and reusable stuff as much as I can, I run the eco-driving and use power as little as possible. In addition, I never throw anything in nature that are not biodegradable. I think if you want to join such a campaign, you should be able to stand up for what is otherwise not prepared to make the sacrifices required.

Ska man ha lagar som ingen bryr sig om och ska vi ha lagar som inskränker på den personliga friheten?

Kvällspromenader ger upphov till många tankar och vissa av dessa får jag lust att ventilera på bloggen. En av alla dessa tankar var om lagar och hur verkningslösa dessa kan vara vilket i sin tur riskerar göra folk nonchalanta mot lagar som inskränker på den egna friheten.

Jag gick förbi busstationen i Dalby och såg en man som stod och rökte i en av busskurarna. Då gick mina tankar till den föreslagna lagen som kan göra det förbjudet att röka på allmän plats. Jag tycker inte om när folk röker när de går förbi mig eller när jag sitter på en uteservering men en sådan lag skulle vara svår att tillämpa. Den lag som finns idag om förbud att röka på skolområden fungerar rätt dåligt. När vi var på gymnasieskolan Vipan i fem veckor för några år sedan röktes det överallt. De som jobbade där skötte det något sådär men eleverna rökte överallt, till och med utanför matsalen.

Vidare har vi lagen om att använda säkerhetsbälten i bussar, hur många använder det? Risken att få böta är minmal. Jag läste förresten en gång om en bussolycka i Sverige där alla utom ett barn skadade sig . Barnet var den enda som hade bälte på sig.

Lagen mot att skräpa ner känns också som en papperstiger. Det är tänkt som ett ställningstagande från samhället till ett olydigt folk som inte har förstånd att låta bli att skräpa ner. Det skräpas fortfarande ner och man ser till och med kastade soppåsar. Risken att bli bötfälld för nedskräpning är så gott som noll.

Samtidigt införs mer och mer kontroll och inskränkningar på Internet. Det började med musik- och filmindustrin som saknar förmåga att möta den nya tekniken och istället övertalar regeringar att införa lagar mot nedladdningar. Det är inte så svårt att övertyga regeringar som bara när det är valtider vänder sig till folket. Sedan har det gått vidare med datalagringslagen, man skyller på att man ska kunna komma åt terrorister, narkotikahandlare m.m. Det senaste är att telebolag vill förbjuda Skype.

Jag kan tänka mig att folk tänker som så att de inte har något att dölja så det gör inget att dessa inskränkningar och kontrollen ökar. Dessutom att det är små justeringar som inte betyder så mycket. Det kan också vara så att det resoneras som så att eftersom risken att bli straffad är så liten så spelar inte dessa lagar någon roll.

Jag ser problem i detta som att vi blir mer och mer kontrollerad. Därutöver minskar möjligheten att använda Internet till exempel i undervisningen. Fortsätter förbuden och kontrollen så kan möjligheten att använda bilder, filmer, musik osv för att användas i undervisning så småningom vara slut. Det är klart att små struntlagar som de jag nämnde i början gör att folk blir nonchalanta och tror att de kan göra vad som helst. Istället kan de, om detta fortsätter, hamna i register hos Storebror och bli dömda för sådant som borde vara en rättighet. Det är människor som säger sig vara liberala, för frihet, som tillåter denna inskränkning av den personliga friheten.

http://frapedia.se/wiki/ACTA

Vad hade man gjort utan Internet?

Internet är ett ungt medium. Min första kontakt med Internet var när jag läste på universitetet. Där hade de kraftfulla datorer som man kunde använda för att surfa på nätet. Min första egna dator med internetuppkoppling var en iMac som jag köpte någon gång på 90-talet. Då fanns det inget bredband så man fick köra uppkopplingen genom teleledningarna. Man fick betala för varje minut som man var ute på nätet vilket gjorde det dyrt och det tog väldigt lång tid att ladda ner någonting.

Sedan dess har det skett en fullkomlig explosion inom internet- och datorvärlden. Datorerna är mycket kraftfullare och Internet har vuxit något kopiöst. Tillgången till information är ljusår ifrån hur det var när jag växte upp. Det går snabbt också, på bråkdelen av en sekund har man en hel tidning framför sig eller något uppslagsverk. För mig som älskar information och är nyfiken på det mesta är det ett eldorado med bloggar, facebook, twitter, hemsidor om matematik och astronomi med mera, med mera. På några få år har Internet blivit ett måste för att hänga med och att utvecklas. Det får mig att fundera över vad man skulle göra utan Internet.

Under min uppväxttid levde vi mitt ute i ingenting. Det fanns först bara en TV-kanal och så småningom två kanaler. Att få annan information än vad man fick i skolan var näst intill omöjligt med undantag från TV, morgontidningar och kvällstidningar. Bibliotek fanns det ju men det var inte ofta jag kom till något sådant. När jag väl hade blivit vuxen och kom till stan ökade utbudet på information eftersom det fanns större bibliotek. Biblioteken blev min heliga plats och är fortfarande viktiga för mig. Trots ökad tillgång till bibliotek så var det ofta svårt att hitta det man ville få tag på. UB2 i Lund hade en större tillgång till matteböcker och liknande än kommunbiblioteken så det blev en framgång när jag väl flyttade till Lund.

Idag, när jag har tillgång till Internet kan jag snabbt och lätt få tillgång till den information som jag behöver, till exempel om jag vill ta reda på någonting om neutronstjärnor eller differentialekvationer. Jag kan enkelt hitta information om Beethoven, Franz Kafka, ja i princip allt. Det är enkelt att få möjlighet att träna något språk. Jag hade önskat att tillgången till all denna information fanns när jag var ung och informationshungrig. Tack och lov för Internet!

Filosofi och kosmologi.

För 13,7 miljarder år sedan skapades universum. Då skedde någon typ av skapelse, The Big Bang kallas den. Det ska vara den gängse uppfattningen av hur allt som vi känner till en gång startade. Det finns de som är övertygade om att skapelsen skedde för ca 6000 år sedan trots dinosaurier, galaxer på miljarder ljusårs avstånd med mera. Så nära som en bråkdels av en sekund (10^-42 s) efter Big Bang kan forskarna räkna ut hur det har gått till. Tiden innan dess övergår kosmologin till filosofi.

Det är intressant att fundera över hur och varför universum skapades. Som jag ser det finns det två sätt att betrakta det. Dels att universum skapades av ingenting eller att någon Gud har skapat det. Att Gud har skapat människan som en avbild Gud motsäges av evolutionsteorin och den har visat sig stämma mycket bra. Om man utgår ifrån att Gud har skapat universum så kan man undra hur det har gått till. Har Gud alltid funnits och av någon anledning helt plötsligt fått för sig att det behövdes ett universum? Det känns lite konstigt att tänka mig att någon sorts gudom har existerat i intet och helt plötsligt tyckt sig behöva skapa en värld.

Det andra synsättet är inte heller lätt att greppa. Om man säger att det inte finns någon Gud som står bakom skapelsen hur har det då kommit till och varför? Det har kanske funnits ett intet som helt plötsligt av ingen orsak alls har resulterat i The Big Bang. Även om man tar till pulserande universum och multiuniversa så hamnar man så småningom i samma knepiga resonemang.

För att man inte ska bli knasig av allt sådant funderande så får man nog antingen acceptera att allt bara blev till för 13,7 miljarder år sedan eller så får man konstatera att Gud skapade universum då. Trots det är det intressant att fundera på hur och varför de hände.

Det sällsynta mötet Venus-Jupiter.

Under några veckor har vi kunnat se planeterna Jupiter och Venus närma sig varandra och nu håller de på att avlägsna sig från varandra samtidigt som ljuset från Jupiter blir svagare. Det är ganska ovanligt att dessa planeter befinner sig i ett sådant läge som det har varit nu. Venus ligger nära och har en kort omloppstid så den syns ganska ofta och tydligt. Jupiter däremot har en mycket lång omloppstid och syns inte så tydligt men denna gång var den lätt att upptäcka tack vare Venus.

Det har varit en mycket speciell tid och till min glädje har jag fått några personer att titta upp på himlen. För mig så ger det en del andlighet, att spana upp mot stjärnhimlen och fundera över den väldighet som finns där med alla stjärnor, planeter, galaxer och annat. Det finns bara en astronomisk händelse som kan vara jämförbar och det är kometen Hale-Bopp.

Halley´s komet är den mest kända, den har en kort omloppstid ca 76 år och syns förhållandevis bra. 1986 skulle den visa sig igen och man skulle kunna se den med blotta ögat. Det blev en besvikelse för så bra syntes den inte. Två amerikaner Hale och Bopp upptäckte 1995 en komet som då fick namnet Hale-Bopp. Det visade sig att den slog Halley´s komet rejält när det gäller att kunna ses med blotta ögat. Ingen komet tidigare har kunnat observerats så länge. Det var en mäktig syn att se den så fort man kom ut.

Ibland blir inte de astronomiska händelserna så omfattande som det påstås t.ex. som det var när Jorden skulle passera resterna av en kometsvans för ca 10 år sedan. Det skrevs i tidningarna att det skulle bli ett riktigt fyrverkeri av stjärnfall. Detta måste jag se tänkte jag så jag var uppe mitt i natten för att vara med om det här. Det blev en hel del stjärnfall men inte alls så mycket som de hade sagts. Då är det extra kul när det blir något så perfekt som Hale-Bopp och konjunktionen (att planeterna syns nära varandra) Venus-Jupiter.

En bok som gav upphov till tankar om barnens villkor.

Jag har i helgen som har varit läst en bok som heter "kärlek och stålull" av Lisbeth Pipping. Där berättar hon hur det var att växa upp tillsammans med två småsystrar hos deras utvecklingsstörda mamma. Pappan försvann tidigt och med det försämrades flickornas levnadsvillkor kraftigt. Lisbeth fick bli mamma åt sina systrar och åt deras mamma. Dessutom blev hon misshandlad, förolämpad och mycket annat av mamman. Skolan blev ett helvete med en småskolefröken som tillät mobbing och trakasserier av Lisbeth. Socialförvaltningen blev inkopplad men därifrån var stödet minimalt.

Det var en skrämmande läsning som gjorde mig arg och ledsen. Två särskilda slutsatser kunde jag göra efter att ha läst boken. Det ena är att man inte alltid ska ha åsikter om saker eftersom det kan vara väldigt komplicerade fall. Lisbeth skriver i boken om ett fall i Oskarshamn som togs upp i "Uppdrag granskning" vilket upprörde folk även om många kanske inte kände till hela sanningen. Det andra är att barn måste få vara barn och att vi alla har ett ansvar att de får vara det.

Jag har en känsla av att samhället går mot ett mer och mer materialistiskt sätt att leva. Det tjatas av politiker att vi ska jobba mer och att vi kanske ska jobba längre upp i åldern. Aldrig pratas det om de mjuka värdena, de som är de viktigaste. Till exempel att umgås mer med barnen, att intressera sig mer för sina barn, inte bara låta datorn vara deras barnvakt eller låta dem vara ute utan att veta var de är och vad de gör.

I skolorna ska det sparas pengar till vuxenstöd så folk får mer pengar för att leva ett mer materialistiskt liv. Pengar sparas också för att ge pengar till friskolekoncerner som placerar dem i lågskatteländer. Fritidsverksamheten sparas det också in på.

Barn behöver kärlek, uppmärksamhet och tillit men många får inte det. Barn till missbrukande föräldrar, till dysfunktionella föräldrar, sönderstressade föräldrar m.m. Barn hamnar på stödboende med de komplikationer som det kan innebära. Då är det viktigt att det finns stöd av andra vuxna.

Lisbeth växte upp på 60- och 70-talet, då det var en tid med stora förändringar men inte så mycket kunskap om människors levnadsvillkor. Skulle det kunna ske något sådant idag? Kanske och i så fall måste vi, för barnens skull, vara uppmärksamma och reagera men med förnuft så inte någon oskyldig råkar illa ut. Sådant är svårt att avgöra men jag hoppas för allt i världen att ingen behöver leva ett så fruktansvärt liv som Lisbeth gjorde. Då behövs resurser till vuxenstöd som politikerna idag så gärna sparar in på. Kravlöshet är inte heller att stötta barnen till att bli hela människor.

Tack och lov att det finns nördar.

Jag älskar frågesport. Tittar på alla frågesportprogram på TV som visas och spelar gärna Trivial Persuit och andra frågesportspel som bjuds. Just nu är det två helt olika frågesportprogram som går på TV och vilka jag följer slaviskt. Det ena är "Vem vet mest" och det andra är Postkodsmiljonen. I det första får man kämpa med flera omöjliga frågor för att vinna 10 000 kronor medan man i det andra kan vinna lika mycket utan att kunna någonting.

I Postkodsmiljonären har man tre eller fyra livlinor och frågorna kommer efterhand i allt svårare grad. I andra omgången i "Vem vet mest" är det många frågor som är rena nördfrågor. Ett exempel är: Vad heter huvudstaden i Turkmenistan? Hur många har varit i Turkmenistan egentligen? Det är överhuvudtaget omöjligt att hålla reda på alla före detta Sovjetrepubliker. I samma program frågades också om vad den norske matematiker som bevisade att den allmänna femtegradsekvationen inte var lösbar med vanliga räkneoperationer hette. För mig var det jättelätt men hur många hade kunnat det? Är det nördigt att kunna det?

Nils Henrik Abel som svaret var på den frågan har även gett upphov till ett begrepp inom matematiken, abelsk grupp, men det var inte det som jag egentligen hade tänkt skriva om utan det var om nördar.

Vad är en nörd egentligen? Man har väl en allmän uppfattning om hur en sådan är, skrattar konstigt, är datorfixerad och totalt opraktisk. Jag vill nog definiera en nörd lite mer brett än så. Jag betraktar mig själv som ganska nördig när det gäller siffror men jag tycker att mycket annat är intressant också. Att känna till Abel, David Hilbert, Emmy Noether och andra matematiker när man jobbar på ett skolbibliotek på högstadiet kan kanske ses som nördigt. Det spelar ingen roll, folk får gärna kalla mig nörd.

Det finns de som är ännu mer enkelspårig än jag och kanske bättre passar in i den bild som många har av hur en nörd är. Jag tycker det är bra att det finns folk som är nördiga, som sticker ut ur den grå massan. Det är skönt med det som bryter av konformiteten. Jag är inte så mycket för det konventionella, att det ska vara oskrivna lagar för det en och det andra. En som var okonventionell var Hans-Uno Bengtsson, teoretiske fysikern som gick på glödande kol och låg på spikmatta för att förklara fysik. Han klädde sig mycket annorlunda och använde en väldigt egensinnig pedagogik.