Är Aftonbladet en del av Avpixlat?

Rubriken ska vara lite sarkastisk men jag undrar ändå om inte Aftonbladet ändå kör med dubbla budskap. Jag kommer ihåg när min far läste den tidningen. Då var den intressant och Expressen var för oss mest ett skällsord. Tiderna har förändrats och i dag står Expressen mest för kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Vad Aftonbladet står för i dag vet jag inte, ena dagen ett avslöjande reportage om Sverigedemokraterna och deras informationskällor (däribland Avpixlat), andra dagen upplåter man sina kommentatorsfält åt samma människor.

På Julafton hade tidningen en julchatt. På kvällen var deras huvudnyhet att det var tittarstorm mot den klippta versionen av Kalle Ankas julafton. Det var människor som på chatten hade beklagat sig över dessa ändringar som Disney har gjort. Nu brukar det vara så att det är mest de som är missnöjda med något som skriver i sådana här sammanhang.

Till den här nyheten som tydligen var så viktig för Aftonbladet fanns det möjlighet att kommentera. Gnället över att Disney har tagit bort karikatyrer som hör hemma i 30-talet fortsatte plus att det skrevs annat mer eller mindre intelligensbefriat.

För övrigt undrar jag varför vuxna människor har så stora problem med detta, det är väl ändå främst till barnen som det vänder sig. Att säga att det är en tradition att ha med de bortklippta delarna är struntprat. Det ändras gång på gång i Kalle Ankas Jul, till exempel finns inte längre Peter Pan med, inte heller Kalles krig med Piff och Puff. Att människor upprörs av den senaste ändringen har förmodligen sina ideologiska orsaker.

Aftonbladets kommentatorsfält har blivit bättre sedan de har blivit kopplat till facebook men fortfarande är det en plats där rasister och anhängare till SD kan breda ut sig och beklaga sig över det mångkulturella samhället och håna oss som har en annan åsikt.

Näthat och dålig journalistik.

Att plocka upp en nyhet från en landsortstidning och utan att kolla upp vilken sanningshalt nyheten har är riktigt usel. Aftonbladet gjorde det med om pojken som ville vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg. Det här är egentligen en pseudonyhet men i vissa kretsar blir det en stor sak och man börjar använda det i hatkampanjen mot att hjälpa folk på flykt. Expressen tog upp samma nyhet men på ett mer nyanserat sätt.

Man kan ju undra om Aftonbladet tycker att de som sysslar med näthat och mytbildning på nätet behöver extra bränsle genom att använda en nyhet som någon annan tidning har skrivit utan att ens bemöda sig om att ta reda på hur det hela har gått till. Just vid tiden innan lucia, jul och skolavslutning dyker myterna upp och retar naturligtvis upp de som inte orkar ta reda på hur det egentligen förhåller sig. I dagens måndagens Expressen är några av näthatarnas myter avslöjade som rena påhittet.

Myter

Näthatet består bland annat av sådana här myter men även av demonisering av människor, homofobi och ett nedsättande synsätt på kvinnor. Det är ofta en aggressiv ton där okvädningsord används, ord för att minimera människor. Jag kan inte förstå varför vissa människor inte kan vara vidsynta och respektfulla. De vuxna som håller på med sådant här kan ju fundera över hur barn och ungdomar uppfattar det. Det vill säga att de kan uppfatta det som att det är rätt att kränka människor, att sprida lögner, att mobba och så vidare.

Jag läste en bok som heter "Gilla hata horan" som handlar om mobbing. Som efterord står det bland annat att det är så mycket hat på nätet så man bör istället försöka sprida förståelse och vänlighet. Det försöker jag göra, för vad tjänar man egentligen på att bara vara så negativ och hatisk. Hatmänniskorna måste må dåligt men därför behöver de inte låta det gå ut över andra.

En myt som också körs runt på nätet är att skolorna på grund av muslimerna inte kan fira lucia och julavslutning i kyrkan. Muslimer respekterar andra religioner så troende muslimer brukar inte motsätta sig sådant. Sanningen är att de flesta skolor inte brukar göra detta. Är det någon som motsäger sig att tvinga barnen till kyrkan så är det sådana som jag- ateister och agnostiker. Jag tycker inte det finns någon mening att besöka ett hus som symboliserar så mycket ondska genom historien, häxbränning, bokbål, förföljelser av oliktänkande med mera.

Svenskarna, världens mest bortskämda folk.

På vår skola är det tänkta att vi ska börja sopsortera så mycket som möjligt. Eftersom det dricks mycket läsk bland ungdomarna kom det ett förslag om att eleverna kunde samla på burkar och flaskor i skolan för att med panten kunna göra något kul. När jag var med på ett klassråd då förslaget presenterades för en klass kom det kommentarer om att skolan var fattig och det var därför som de skulle panta dessa burkar och petflaskor. Tanken var egentligen att eleverna skulle lära sig lite om återvinning men det föll tydligen inte i god jord eftersom inget hände med förslaget och burkar slängs lite här och där.

Vi lever i ett av världens rikaste länder och många tycks inte bryr sig om att hushålla med resurserna. Allt finns tillgängligt, vi spolar till och med toaletterna med dricksvatten. Går något sönder är det bara att köpa nytt. Soporna får någon annan ta hand om. Är det något vi behöver så är det bara att handla det, helst billigt också.

Kärnkraften är ett exempel på att andra får göra skitjobbet för att vi ska kunna leva gott. Det sägs att det är en ren energikälla men det är inte riktigt sant. Vårt land har stora mängder av uran i berggrunden men vi gräver inte upp det utan köper från andra länder. Det är för att vi inte vill riskera vår egen hälsa eller miljö eftersom arbetet med att utvinna det är mycket hälsovådligt och förstör miljön.

Skolmaten är något som vi är nästan ensamma om, bara Finland har samma lag om fri skollunch till alla grundskoleelever. Här i Sverige tävlar till och med kommunerna om att så mycket som möjligt servera ekologisk mat. Det är förvånande att man med så små medel som tilldelas kan ordna så bra och varierad skolmat. Ändå gnälls det för att svenska barn har fått lära sig att inget är gott nog åt världens mest bortskämda folk.

I Sverige och stora delar av västvärlden konsumeras det så mycket att hade alla på Jorden haft samma möjligheter skulle inte Jordens resurser räcka till på långa vägar.

I stället för att vara tacksam över det vi har gnäller folk över allt möjligt. Folk tänker inte på att vi har fått vår rikedom från att två världskrig så gott som förödde hela Europa. Tack vare socialdemokraterna (själv har jag aldrig röstat på det partiet) och en stark fackföreningsrörelse har standarden för svenska folket höjts från ett fattigt bondefolk till ett av världens rikaste länder. Det är till och med så att vi själva inte klarade av att bygga upp vårt land utan fick stor hjälp av människor från andra länder.

Inget är bra nog eller tillräckligt billigt utan vi köper gärna kläder, bilar, kött m.m. från andra länder för att komma undan så billigt som möjligt. Om det kommer från diktaturer, om folk får slava eller miljön utarmas spelar tydligen ingen roll. När många av oss sedan inte är beredda att hjälpa folk som kommer hit från krig, svält och förtryck känns det inte bra.

Det är svårt att vara tolerant mot intoleranta människor.

Jag tittade lite på Skavlan och när han intervjuade den amerikanske författaren John Irving. Han fick frågan om han var intolerant mot någon och då sa han att han var intolerant mot intoleranta människor. Det finns fortfarande mycket intolerans i samhället och trots att möjligheterna att skaffa sig kunskap är så enormt stora idag så fordas många myter och brist på förståelse.

Irving sa angående sin senaste roman att han var förvånad att han mer än 30 år efter "Garp och hans värld" fortfarande behöver skriva om människors intolerans. Det finns fortfarande en stor brist på acceptans för att vi människor kan ha olika sexuell läggning. Ord som bög, flata och homo används som skällsord. Det är beklämmande att det är så.

Jonas Gardells underbara TV-serie "Torka inte tårar utan handskar" visar vilken kamp som de homosexuella har fått kämpa. Hans berättelse är mycket viktig för att vi ska kunna rannsaka oss själva, att vi ska kunna se på oss själva och fundera på hur vi reagerade och hur samhället reagerade när AIDS-epedemin bröt ut. Som så ofta när okunnigheten får reagera så reagerade samhället med panik och masspsykos.

Samma kväll som sista avsnittet av Gardells berättelse visades var det också ett program på TV som heter Sommarpratarna. En av deltagarna var Gina Dirawi. Hon är född i Sverige och ha palestinska rötter. Jag beundrar henne som människa och som TV-personlighet och följer henne på Twitter. Jag blev så bedrövad över att höra henne berätta om reaktionerna från folk efter elfte september och självmordsbombaren i Stockholm. Det är en skam att muslimer ska behöva uppleva en kollektiv skuld för dessa händelser eller vad nu Al-qaida hittar på.

Det finns politiska krafter som driver på den här intoleransen, bland annat Sverigedemokraterna. Åkesson kan försöka framstå som en person som inte är extrem i sina åsikter men han har partivänner som är det. Mycket av det som Kent Ekerot skriver på bland annat Twitter är mycket nationalistiska och gränsar till de nazistiska åsikterna. Ekeroth är inte ensam om att ha sådana åsikter i det partiet.

När man läser t.ex. kommentatorsfälten i Aftonbladet upptäcker man hur mycket intolerans det finns mot homosexuella, muslimer, invandrare och kvinnor. Det är den vita kränkte mannen som är mest högljudd och som passar på att vädra sina åsikter.

Många människor bestämmer sig för att omvärlden är på ett visst sätt utan att ta reda på hur det egentligen ligger till. Hur många känner till exempel till att vi här i landet har byggt upp ett välstånd genom att utnyttja barn och fattiga människor i Asien? Eller att våra gamla mobiltelefoner hamnar på soptippar i Afrika där barn riskerar hälsan för att tjäna lite pengar på de värdefulla ämnena som mobilerna innehåller?

Känslan av att vara dryg.

Jag älskar att lära mig nya saker. Ofta när jag hör något på TV eller någon annanstans vill jag veta mer om det och söker då mer information på Internet. iPaden eller datorn används flitigt när jag plötsligen hör om något som jag måste veta mer om.

Jag tycker om att läsa böcker, dels som underhållning men även för att utöka min kunskap. Varierad läsning passar mig bäst: nya romaner, klassiker, faktaböcker m.m.

Matematik, fysik och astronomi tycker jag allra mest om. Jag har läst dessa ämnen på universitet men har naturligtvis glömt mycket eftersom jag inte använder det. Jag försöker påminna mig om t.ex. analytiska funktioner genom att läsa mina gamla kursböcker. Det låter kanske tokigt men det är för att jag tycker det är kul.

Något man är intresserad av vill man ju prata med andra om och kanske inspirera. Tyvärr så är nog dessa ämnen inte så intressanta för andra människor och jag känner att jag lever i en oförstående omgivning. Ett sätt att få utlopp för det är att skriva på platser som facebook. Samtidigt som jag gör det känner jag ett motstånd till att göra det eftersom jag är rädd för att folk uppfattar mig som dryg.

Folk tror att jag är duktig på att räkna men det är jag inte. Jag kan ganska mycket matematik om man jämför med många men just att räkna är jag inte så värst bra på.

En ovanlig höstterminsstart.

I cirka 5 veckor har jag vikarierat som matte- och NO-lärare. Jag har ju vikarierat enstaka lektioner tidigare men det här var något annat. Nu handlade det om att planera lektioner och laborationer och mycket annat. Jag fick en matteplanering på fem veckor och tur var det för jag hade svårt att hinna med allt annat. Det hanns inte med mycket planering innan jag skulle ha min första lektion.

I det arbetslag som jag då tillhörde finns det en NO-lärare men han var helt ny och kände inte ens eleverna. Han hade tusen frågor till mig och de flesta av dem hade jag naturligtvis inte svar till. Jag började undervisa i fysik som är ett av de ämnen som jag behärskar bäst. Matematik var naturligtvis det lättaste även om jag ibland kände att jag pratade över huvudet på eleverna och fick backa lite.

När jag bestämde mig för att läsa på lärarhögskolan valde jag att bli gymnasielärare eftersom jag inbillade mig att gymnasieelever var mer motiverade än högstadieelever. När jag sedan var ute på praktik visade det sig att det inte riktigt stämde. Det var tre gymnasieprogram som ingick i min praktik. Barn och fritidsprogrammet, där eleverna var måttligt intresserad av matematik. Samhällsprogrammet, där många elever fick stora svårigheter när de kom in på sådant som logaritmer, exponentialfunktioner och derivator. Naturvetenskapliga programmet där de till och med ville räkna vidare när de inte behövde. Det var alltså lika spretigt som på högstadiet.

Mina fem veckors vikarierande var väldigt arbetsamt men också väldigt kul. Det handlade om att förbereda lektioner, skriva läxförhör, rätta läxförhör och diagnoser, skriva upp hur eleverna lyckades med eget arbete - läxförhör - laborationer. Dessutom hålla koll på hur aktiva de var på lektionerna. Det gällde att leta upp bra laborationer och sedan se vilket material som behövdes och var det fanns.

I övrigt fick jag leta på internet efter uppslag och filmer för att göra lektionerna lite mer intressanta. Jag letade på sli, ur.se, youtube och googlade. Jag hittade bland annat en liten film om partikelmodellen när det gäller värme som jag visade och det tycktes som att det var nyttig för efter det kunde nästan alla beskriva vad som händer med atomer och molekyler när man värmer och kyler saker.

Nu slapp jag de jobbigare delarna som utvecklingssamtal och omdömesskrivande men jag ångrar nu att jag inte fortsatte min lärarutbildning. Det berodde inte på min vilja att jag inte fortsatte utan det var andra omständigheter. Livet kan vara en berg och dalbana men jag försöker vara glad ändå. Måste säga att jag har fantastiska kolleger som det är kul att samarbeta med.

Lite funderingar över hur solsystemet kom till.

Big Bang är ett vedertaget namn för universums skapelse. Ordet myntades faktiskt av en motståndare till teorin, Fred Hoyle. Han var anhängare till något som kallades Steady State och i ett radioprogram skulle han vara sarkastisk över den nya teorin så han kallade den för The Big Bang. Samme Hoyle gav senare ett av de viktigaste bidragen till just Big Bang-teorin när det gäller hur grundämnena skapas i stjärnorna.

En av bristerna i Big Bang-teorin var just hur man skulle kunna förklara hur de grundämnen som finns idag kunde bildas. Det visade sig att det nästan bara kunde skapas väte och helium i den heta gassoppan i början. Visserligen löste förklaringen att andra ämnen som syre, kol, järn m.m. producerades i stjärnor men det gick inte att lösa problemet med att det finns 92 grundämnen i naturen.

Det slutliga svaret fick man när supernovor kom på tal och senare påvisades. Det krävdes mycket nytänkande när det gäller det, bland annat genom indiern Chandrasekhar.

Hur bildades då vårt solsystem? Man kan ju inte veta exakt men det måste ha startart med ett jättestort gas- och stoftmoln som var resterna från en supernova. Gasen och stoftet drog sig sedan ihop av gravitationen. När något drar ihop sig ökar farten på rotationen ( man kan jämföra med en skridskoåkare som snurrar med armarna utsträckta och sedan drar in armarna, han/hon snurrar fortare och fortare).

Vårt solsystem består av solen, fyra stenplaneter, fyra gasplaneter, månar, småplaneter, asteroeider och kometer (jag har kanske glömt något). Den gas och det stoft som fanns i mitten av det enorma sjoket drog ihop sig och bildade solen och därefter bildades planeterna. Om man ser vilken rotationshastighet som de olika planeter har så upptäcker man att den minskar med avståndet. Då kan man också föreställa sig varför planeterna längst ut är gasplaneter, de hann inte förtätas lika mycket som Merkurius, Venus, Jorden och Mars.

Det forskas fortfarande på detta eftersom det finns för lite kunskap. Till exempel hur förklarar man kometerna och månarna. Hur vår egen månde kom till finns det idag olika teorier om. Jag tycker i alla fall att det är kul att fundera över det och försöka visualisera händelseförloppet.