Rasism, invandrarkritisk eller kritisk till invandringspolitiken.

I början av 1990-talet dök det upp ett parti som hette Ny Demokrati. Mycket av deras politik handlade om att begränsa invandring till Sverige. Partiet leddes av en snorkig greve och en självgod skivbolagsdirektör. Flera politiker i Ny Demokrati visade sig ha märkliga åsikter och gjorde uttalande som var mycket obehagliga. Efter några få år med bra väljarstöd började strider inom partiet och det i stort sett självdog. I massmedia kallades det för ett populistiskt parti vilket verkar var ett nyord för rasistiskt.

Nu har vi Sverigedemokraterna som det nya populistiska partiet. Det partiet har sina rötter bland annat i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt. Det är i och för sig inte det värsta. Det värsta är att det är ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnofientligt part som försöker mörka sin innersta politik. Ibland sipprar sanningen fram i form av lokalpolitiker, och andra som inte tillhör partitoppen, som säger vad de tycker eller handlar enligt deras ideologi. De blir snabbt uteslutna för att inte det riktiga partiet ska avslöjas.

Likheterna mellan de här partierna är stora. Både Ny Demokrati och Sverigedemokraterna består av folk som föraktar andra människor. Båda partierna sprider hat och misstänksamhet. Båda partierna ställer svag mot svag. Båda partierna hade/har en svans av människor som utför hatbrott av olika slag. I dag sker många hatbrott på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider osv.

Det finns däremot en stor och viktig skillnad på dem och det är att Ny Demokrati inte hade någon politisk bas vilket Sverigedemokraterna har. Det är det som är så farlig, att SD har en väl inkörd politisk apparat.

SD har lyckats få i stort sett hela det politiska etablissemanget och massmedia att dansa efter deras pipa. Det spelar ingen roll vad de gör, viftar med metallrör eller sponsrar en hatsida på Internet, de får ändå den politiska agendan att handla om invandring och islam. De blandar fullkomligt bort korten och nästan alla går på det. Att privata skolägare placerar en del av skolpengen i skatteparadis glöms bort, att bankerna går med jättevinster och betalar ut jättelika bonusar betyder ingenting, att lokalpolitiker slösar bort pengar på ny idrottshallar och annat lyx vill man inte diskutera, att de mest privligierade i samhället får stora skattesänkningar istället för att stärka skola, vård och omsorg är en ickesak jämfört med att diskutera invandringen  m.m.

Ett Sverigedemokraterna i riksdagen har inneburit ett nytt sätt att prata och tänka. Rasister är inte längre rasister, en som är född i Sverige av utlandsfödda föräldrar är inte längre svensk, invandringspolitiken får förtur i diskussioner m.m.

Sverigedemokratisk politik skulle innebära ett stagnerande Sverige. Vi hade blivit ett isolerat litet hörn i norra Europa. Vi skulle få svårare att betala ut pengar till pensionärerna. Vi hade själva fått betala utbildningen till alla och inte kunna dra nytta av att många som kommer hit har bra utbildning. Det skulle bli svårt att få folk som gör de jobb som infödda svenskar inte vill ha.

Lite tankar om vår nationaldag och vår "nationalsång".

Sverige har ju egentligen ingen officiell nationalsång utan vi använder "Du gamla du fria" som nationalsång av tradition. Den används ändå vid officiella tillställningar. Melodin är en gammal folkvisa som har använts både i Sverige och Finland. Texten handlar inte direkt om Sverige utan om Norden.

Jag tycker att man kunde utse någon att skriva en ny nationalsång som handlar om vårt land. Man skulle ha utnyttjat Hugo Alfvéns fenomenala musiktalang medan han levde och låtit någon poet skriva texten. En text som hyllar vårt vackra land.

Kan man verkligen skriva en ny nationalsång eller en ny text? Ryssland har klarat av det flera gånger. Efter kommunismens fall bytte man från den stalinistiska mot en ny som inte blev populär så man skrev ny text till den gamla. Tidigare hade man bland annat haft Internationalen.

Det är inte bara texten som är dålig i "Du gamla du fria" utan det är också så att melodin är sävlig och tråkig. När jag hör nationalsånger som USA:s, Frankrikes m.fl. så blir jag en aning avundsjuk. En del personer skulle nog kalla mig för Sverigefientlig för att jag tycker så men jag anser tvärtom att vi förtjänar en pampig nationalsång med bra text.

Nu till nationaldagen. Alltsedan den 6:e juni blev utsedd till vår nationaldag har det klagats på att vi är för dåliga på att fira den. Vi jämför oss med länder som Norge och USA men tänker inte på att de har en helt annan historia än vi. De har även haft sina nationaldagar mycket längre.

I många länder firas nationaldagen ungefär som här men det är länder som de ovan nämnda som vi fixerar oss vid och slår på oss själva som dåliga svenskar som inte kan fira dagen ordentligt.

Matematik, inte bara att räkna.

Jag har tidigare skrivit om att jag inte är något större mattegeni. När jag gick i skolan var jag medelmåttornas medelmåtta. Jag klarade inte av träslöjd och bild men hade inga toppbetyg i andra ämnen. Jag hade lätt för att läsa och engelska var inga problem så språk hade jag säkert kunnat lyckas bättre i om förutsättningarna hade varit bättre och om jag hade lagt ner mer jobb på det.

Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi

Jag var ingen sådan som låg långt framme i matematik men jag tyckte det var kul och hade inga svårigheter med ämnet. Efter att ha försökt prova mina praktiska färdigheter (som egentligen är så gott som lika med noll) och jobba på industri bestämde jag mig att jag ville lära mig mer matte. Det har jag gjort och på vägen lärt mig så mycket mer som jag nu tänkte skriva lite om.

Matematik är inte bara att göra en massa beräkningar för att bygga broar, göra ekonomiska analyser eller för att förutsäga hur vädret ska bli. Det är också att kunna avgöra vad som är rimligt. Därför tror jag att matte idag är viktigare än någonsin nu när så mycket lögner, myter och halvsanningar sprids på internet. Man ska kunna avgöra när någonting är rimligt och inte bara kasta sig över facit.

Linda Lovelace

Matematik är en av de äldsta vetenskaperna så genom den kan man lära sig mycket om människors villkor genom historien. Vilken roll hade de olika religionerna? Vilka förutsättningar hade kvinnorna? Vilka kulturer ligger bakom de stora matematiska framstegen? För mig har det gjort att jag har blivit mycket mer ödmjuk och fått ett större synfält.

Matematik kan också vara skönhet, musik, poesi. Den kan vara gåtfull och magisk. Visst, det är kul att lösa differentialekvationer och undersöka symmetrier men det är bara en liten del. Det är när man får en helhet som det blir riktigt roligt och intressant. Det är det jag vill att folk ska få upp ögonen för. Då tror jag inte att det blir så skräckinjagande med ämnet.

Betyder Jesus budskap något för dagens kristna?

Jag gick 10 km i Skrylle idag och under en sådan promenad hinner man tänka en hel del. Man går där i sina tankar, lyssnar på fåglarna och funderar. Det är avkopplande och samtidigt får man rejält med motion.

Jag tycker det är intressant med religion och försöker läsa så mycket som möjligt om det och visas det något program på TV, som nu senast "Bibelns historia", så tittar jag på det. I och med att jag också är intresserad av matematik och fysik så upplever jag att religionen och då främst Kristendomen alltid har varit en motpart.

Siffran 0 som idag är så viktig idag var under flera hundra år bannlyst i den kristna delen av världen. Matematikern Khawarizmi införde nollan i det muslimska väldet, Osmanska riket, (siffran började användas tidigare i bland annat Indien och av Mayafolket) på 800-talet. Först på 1500-talet accepterades den i den kristna världen. Den ansågs av prästerna som ett djävulens tal och misstänksamma affärsmän vägrade använda den.

Galileo Galilei fick på 1600-talet husarrest för resten av sitt liv för sin teori om solen i centrum av vårt solsystem med planeterna i banor runt om. Det var inte förrän på slutet av 1900-talet som den katolska kyrkan bad om ursäkt och upphävde domen.

Hypatia av Alexandria mördades under fruktansvärda former år 415 av kristna, uppjagade av patriarken Kyrillos. Hon var en icke-kristen kvinna som lärde ut matematik och filosofi till kristna och icke-kristna.

Präster och makthavare började tidigt att använda kristendomen för att stärka sin makt. Därefter har rasister som Ku Klux Klan och nazisterna använt sig av religionen för att kunna använda våld mot folk av annan härkomst eller religion. Även idag viftar rasister med korset och pratar om korståg och att islam är så hemskt. Jag är övertygad om att dessa människor inte har en aning om vad de olika religionerna har för budskap.

Var Jesus budskap att håna, hota och hata andra? Var hans budskap intolerans? Nej, läser man Bibeln så är hans budskap tolerans, kärlek och fred. "Behandla din nästa som dig själv" och "den som är utan skuld kastar den första stenen" är ett par exempel,

Jag är inte kristen, tycker inte om religioner över huvud taget men respekterar människor som har en tro. Buddismen är den religion som ligger närmast mig men jag kan också se positiva delar av andra religioner. Kristendomen tycker jag ändå har använts till så mycket otrevligt som slavhandel, krigen mot den nordamerikanska ursprungsbefolkningen med mera.

En skola för alla eller bara för de privilegierade?

Hur ska en skola vara för att ge våra barn och ungdomar en bra utbildning? Det finns idéer och politiska beslut för att förbättra skolan. Mer ordning och reda är det till exempel bestämt att det ska vara.  Därför har några halvhjärtade beslut om det genomförts.

Att vi ska ha behöriga lärare i skolan och att de ska uppgraderas med intyg på att de just är behöriga är också bestämt. 

Däremot glömmer man åtgärder som är minst lika viktiga för att eleverna ska få en bra skolgång. Då menar jag alla elever och inte bara de som har bra utbildade föräldrar, som har en bra uppväxtmiljö och som inte har någon typ av diagnos.

En viktig variabel för en bra skolgång är att ha en ordentlig skolgård. Det finns många skolor som inte har det och det tycker jag är ett svek mot barnen och ungdomarna. De ska ha rätt att ha ett område utanför skolan där de kan leka, spela fotboll m.m.

Läxor är någonting som de som har en bra hemmamiljö och föräldrar med god utbildning har en stor fördel av. Det är alltså någonting som många barn förlorar på på grund av att klassklyftorna ökar. Hinner man inte med allt på lektionstid får man väl göra det hemma eller på förlängd skoltid.

Mer IT-satsning i skolan. Då behövs det bättre utbildade lärare och mycket enklare system som vi har idag. Man ska kunna använda både Mac och PC. Dessutom bör både personal och elever ha större möjligheter att ladda upp program. Som det är nu bromsas mycket av ambitionerna av att det är så centralstyrt.

Eleverna finns på ett ställe och lärarna på ett helt annat. På vår skola har vi till exempel it´s learning där det är tänkt att eleverna ska finna viktig information. Samtidigt som vi vuxna tror att det är ett bra system befinner sig eleverna någon annanstans och hämtar information, bland annat på facebook.

Skolbibliotekarie. Barn och ungdom idag vänjer sig vid att läsa kortare texter på Internet och mobiltelefoner. Blir det då lite längre texter eller mer avancerad svenska får de problem. Det gäller i de flesta ämnen. Därför är läsning och tillgång till en skolbibliotekarie mycket viktigt.

Hemförhållande och uppväxtmiljö är också avgörande för hur skolan ska lyckas med sina mål. Utan hopp och med föräldrar som har svårt att ge barnen en trygg uppväxtmiljö kan göra att barnen lyckas sämre i skolan. Där ligger ett stort ansvar på politikerna och oss väljare att prioritera ett mjukare samhälle utan utslagning och hopplöshet.

Slutligen bör man på skolorna ha en gemensam policy när det gäller till exempel mobiltelefoner. Smartphones och iPhones kan vara bra många gånger som till exempel att använda som miniräknare, fotografera av viktiga saker som skrivs på tavlan, ta tid på laborationer i NO m.m. Annars ska de inte användas och lärare med stöd av skolledning ska inte behöva ständigt säga till om att lägga ifrån sig mobiltelefonen.

Sverigefientlig, vad är det?

Enligt Sverigedemokraternas anhängare är jag sverigefientlig. Åtminstone får jag det intrycket när jag läser kommentarer på partiets inofficiella hemsida Avpixlat. Där skrivs det ofta om svenskfientlighet och så avslutas det med SD2014.

Hur är man om man är sverigefientlig? Kan det vara att man stödjer religionsfrihet, att man känner empati med folk som flyr från krig och förtryck, att man tycker att alla som lever i Sverige ska få leva ett värdigt liv vare sig det är infödda svenskar, inflyttade eller söker en fristad här.

Jag är alltså sverigefientlig. Jag som vill att vi stödjer vår egen industri, som vill att vi i första hand ska stödja de svenska bönderna genom att köpa svenskt kött, jag som vill att vi är rädd om vår natur, jag som vill att våra pensionärer, barn och skolelever ska ha det bra.

Det kan också vara sverigefientligt att vara intresserad av vår historia, skriva något så när korrekt svenska och att inte förlita sig på myter.

Jag trodde att Anders Behring Breivik skulle vara en väckarklocka men där tycks jag ha haft fel. Hans tankar och idéer tycks frodas och slå rot inte bara hos virrpannorna på Avpixlat (där kan man hitta en och annan som om de går från ord till handling skulle bli lika farlig som den norske fascisten) utan också i det offentliga Sverige.

Ett parti som Svenskarnas Parti, ett nazistparti som har bytt namn, benämns inte i massmedia som nazister utan som extremrasister och ännu mer förmildrande beteckning. Sverigedemokraterna stryks medhårs, bland annat har ingen ställt Kent Ekerot mot väggen och konfronterat honom med hans rasistiska agenda.

I Uppdrag Granskning hade de ett reportage om näthat. Då drogs två personer med utländsk bakgrund fram som hade hotat en ung kvinna som hade kritiserat H&M. Ingen av de personer som hade hotat kvinnliga TV-personligheter och författare behövde visa upp sig och förklara varför de med rasisitiska ordval hade hotat dessa kvinnor, det räckte tydligen med att ringa upp dem.

Över huvud taget så visar sig SVT ha en mjäkig attityd till de nya nationalisterna och till smygrasismen. Det börjar mer och mer bli så att begreppet politiskt korrekt innebär att om man är antirasist så har man fel.

Kan vi aldrig lära av historien?

Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i Sverige.

Bilan Osman är en kvinna som jag följer på Twitter och på hennes blogg idag skriver hon att många tycker att hon inte ska framföra kritik utan vara tacksam för att hon får ta del av den svenska välfärden. Jag tycker hon skriver bra och hennes inlägg fick mig att fundera lite på tacksamhet.

Jag är född och uppvuxen i Sverige av svenskfödda föräldrar. Bara för det tycker jag inte att jag har mer rätt att framföra kritik än vad Bilan har.

Under min uppväxt behövde jag aldrig svälta, vi hade rent kranvatten och fick skolmat. Min pappa var fackligt aktiv men blev aldrig fängslad och torterad för det. Det slog aldrig ner någon handgranat i närheten av där vi bodde. På den tiden fanns det fortfarande en arbetarklass som utan att behöva känna av några repressalier kämpade politiskt och fackligt för att vi skulle få det bättre . Vi barn fick leka och behövde aldrig hålla i ett riktigt gevär.

Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i ett sådant land. Det är kanske därför jag kan känna empati med andra människor som har det svårt. Människor som flyr från övergrepp, krig, svält, tortyr m.m.

Jag bor i ett land som klarade sig så gott som helskinnat från två världskrig vilka förödde stora delar av världen. Ett land som tack vare utländsk arbetskraft blev rikare och rikare. Ett land som aldrig har några naturkatastrofer.

Jag känner att vi har blivit ett otacksamt folk som gnäller över varenda liten struntsak. Där en del av befolkningen räknar människoliv i pengar. Ett land där definitionen på fattigdom är att inte ha råd att åka på solsemester. Ett land där julhandeln år efter år slår rekord.

Det är inte självklart att vi har det så bra. Europa, som vi är en del av, har plundrat resten av världen. Vi har utnyttjat deras naturtillgångar och dragit gränser som passade oss. Fortfarande utnyttjar väst stora delar av världen. I ett sådant läge känns det förmätet att säga att folk på flykt inte ska få komma hit.

Som sagt, jag är tacksam för att jag lever i Sverige men det innebär inte att jag inte har kritik mot mycket som sker här. Det finns inget motsatsförhållande mellan tacksamhet och att framföra kritik.

Att vara evigt tacksam.