Vård, skola och omsorg är tydligen inte så viktigt.

Valet är över och resultatet blev att de som röstade på Sverigedemokraterna bytte ut Reinfeldt mot Löfven. Jag vet inte om det egentligen var tanken men när dumheten får råda fäller man sina närmaste. SD stödde ju Alliansen i 9 av 10 fall i riksdagen.

Med tanke på utförsäljningen av välfärden, krisen i vården och nedgången i skolresultat skulle man tro att väljarna vände sig till vänster men 13% av väljarna tyckte inte det här var så viktiga frågor. De tyckte det var viktigare att visa sitt missnöje, minska invandringen och stärka rasisterna i riksdagen.

Jag är besviken på svenska folket som inte bryr sig mer om barnen, de gamla, de sjuka. Det finns ett gammalt fint ord: solidaritet. Det har tydligen bytts ut mot orden: egoistisk och sniken.

Sverige idag består av många bortskämda människor som inte vet hur bra de har det. Vissa tycker det är bättre att betala låg skatt än att barnen får bra skolgång. Vissa tycker det är bättre att odla sin rasism och tro på alla skrönor som dyker upp än att vi har en bra offentlig vård.

Resultatet i valet visar på en ynkedom hos många människor.

Sverigedemokratisk politik skulle leda till en ekonomisk katastrof.

För Sverigedemokraterna och deras väljare står nog inte humanismen så högt i kurs. Därför måste man använda ekonomiska argument för att visa att deras politik är åt skogen.

För det första är nativiteten här i landet väldigt låg. Vi kommer aldrig att klara av att ge en skälig levnadsstandard till pensionärerna. Vi behöver mycket folk i arbete för att ekonomin ska gå runt och det kommer att misslyckas om vi inte har en stor invandring.

En annan sak är trappstädning, taxikörning, busskörning m.m. Lågt betalda yrken som invandrare ofta har idag. Jag vet inte riktigt hur Åkesson, Bylund m.fl. har tänkt sig det.

För det tredje är det en stor tillgång för svenska företag att ha människor som kan språk och kultur när de gör affärer med utlandet. En kulturell miss och ett affärskontrakt går om intet.

Vidare betyder invandringen mycket för idrotten i Sverige, framförallt fotbollen. Inom journalistiken kan det också vara nyttigt med språkliga och kulturella kunskaper.

Jag antar att det inte är många sverigedemokrater som äter pizza, kebab, sushi, osv. Invandringen har gett oss många nya och berikande inslag.

Sammanfattning:

Sverige hade inte varit så rikt om vi inte hade haft invandringen. Den har hjälpt till att bygga upp vårt land. Vi kommer att bli en liten inskränkt provins i norra Europa om SD:s politik genomförs.  Vem ska ta de där jobben som så få svenskar vill ha? Vem ska se till att våra gamla får en bra ålderdom? Ska vi låna pengar till en allt äldre befolkning? Vem ska vårda oss när vi blir sjuka?

Slutligen:

Sverigedemokraterna är ett parti som har sina rötter i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt och vit makt-rörelsen. Deras kostymer och en partiledare med tyck synd om mig-minen är bara en tunn fasad. De använder samma politiska taktik som nazisterna, nämligen att demonisera muslimer, romer och andra som det inte tycker om, de skapar myter som deras fotsoldater på Avpixlat, Fria Tider m.m. sprider, de ljuger och de i toppen döljer sin rasistiska agenda.

Vad händer när de har minskat med flyktingströmmen med 90 %? Vilka ska de då ge sig på? Oss som inte har lyckats komma in i medelklassen? Som sagt, det blev ingenting om humanism och medmänsklighet för sådant förstår de sig inte på.

Hur skolan kan döda intressen, en liten betraktelse över min skolgång.

Det är längesedan jag gick i skolan och hoppas att man numera är bättre på att ta vara på barnens intressen och att inspirera.

Det är främst fyra ämnen som jag egentligen tyckte var kul men som skolan lyckades förstöra mitt intresse i. Det är idrott, musik, matematik och fysik.

Jag ska börja med musiken för det var det första ämnet som jag tappade intresset för. Dels var det att spela instrument. Jag ville lära mig spela gitarr men alternativet då hade varit mandolin, en sorts låtsasgitarr tyckte jag. Mina idoler på den här tiden var The Beatles och inte var det någon av dem som spelade mandolin. Det fick bli blockflöjt men avslutningen på terminerna bestod bland annat av uppspelning för föräldrarna och det tyckte jag inte om så jag slutade med spelandet.

En sak till med musiken var lektionerna. Den gamle läraren satt vid en tramporgel och vi skulle sjunga Evert Taube och annat gammalt. Hur kul var det för någon som gillade Beatles och Rolling Stones?

Idrotten: I högstadiet hade vi en lärare som var väldigt handbollsintresserad. Det var en sport som jag inte förstod mycket av. Jag har minne av att vi bara spelade handboll men har kanske förträngt annat vi gjorde. Jag tyckte om friidrott och tyngdlyftning. Tyngdlyftning är ju lite speciellt men friidrott kunde vi ju ha fått ha någon gång.

Fysik: Jag tycker fysik är intressant idag men i högstadiet handlade det mest om den basala fysiken som jag upplevde väldigt tråkig. Friktion hit och Newton dit. Det var newotnmeter och det var temperaturskalor. En liten glimt av det mer intressant som atomteori och astronomi hanns eventuellt med.

Matematik: Hur kunde jag tycka att matematik var tråkigt när jag sedan läste det på universitetet? Det var procent, lite geometri och lite aritmetik. Det roligaste var när det på slutet dök upp lite algebra.

Intresset för främst matematik och fysik har jag fått tillbaka på egen hand. Jag förstår att man har en läroplan att följa och det som lärs ut inte får vara för svårt. Då bör det finnas lärare som är entusiastiska för sina ämnen och att deras huvudsakliga sysselsättning är att syssla sig med pedagogik.

Det finns många lärare som är väldigt duktiga och jobbar hårt för att göra även det tråkiga intressant och dem beundrar jag verkligen eftersom tiden till pedagogiken med inhämtande av nya idéer har krympt till förmån för andra uppgifter.

Det borde också finnas möjlighet att fånga upp intressen. Där kan till exempel halvklasser i matematik vara en idé eller att man har matematik i elevens val.

Matematikens nedgång i ingenjörskonstens land.

Den senaste Pisarapporten skakade om skolsverige och i synnerhet de som gärna har synpunkter på svensk skola. I kölvattnet kom diverse förklaringar till varför resultatet var så dåligt i bland annat matematik. En förklaring är att testen i Pisaundersökningen kom i samma veva som de nationella proven och det kan verka troligt att eleverna inte orkar lägga ner så mycket arbete på något som inte är betygsgrundande.

Den svenska skolan har fått lida av besparingar, privatiseringar, mer nationella prov, lärarnas ökade administrerande osv. Det är något som inte står rätt till när universitet och högskolor måste sänka sina krav eftersom de som ska studera där har så bristfällig grund.

Riktigt illa är det i matematik. Barnen kommer till högstadiet och kan inte de mest basala kunskaperna som multiplikationstabellen och uppställning vid multiplikation. Det verkar som att man nöjer sig med att barnen klarar den vanliga hushållsmatten och tar sig igenom grundskolan.

Jag tror att en lösning till de svaga mattekunskaperna är att förändra synen på matematik, en annan är att man delar upp ämnet i två delar, en enklare och en lite svårare. När jag gick i skolan hade vi det så, allmän och särskild kurs.

Matematik är svårt, tråkigt och onödigt att kunna. Det mesta är svårt innan man har lärt sig det. Bra pedagoger kan göra att det inte blir så svårt. Tråkigt är allt som inte har någon mening och just en mening med att lära sig matte är en viktig och utmanande uppgift för skolan. Det är kanske onödigt om man inte vill lära sig klara sig själv men då är det mesta onödigt. Det finns räknare på mobiler så man klarar sig ändå. Jo, men då har man inte förstått att matematik är så mycket mer än att kunna räkna.

Jag antar att man hade någon sorts idé om att nivån på matematiken skulle höjas om alla läste samma kurs på grundskolan. Nu har det inte blivit så, enligt min mening, utan det är de som har svårt för ämnet och de som behöver lite mer utmaningar som förlorar på det systemet. Därför tror jag att det hade varit bra om man hade delat upp t.ex. nian matte i två grupper.

Om man förstår vad matematiken är bra för, förutom att kunna räkna, tror jag att man hade tagit den mer på allvar och gett den en högre status. Det räcker inte med att säga att det är ett kärnämne.

När man får ett resultat i sina beräkningar är det viktigt att kunna avgöra om svaret är rimligt. Sådant tänkande blir alltmer viktigt med tanke på allt som skrivs på Internet. Är detta som jag läser verkligen rimligt.

Det logiska tänkandet tränas upp med matematik. Det tror jag att vi alla har glädje av så vi inte blir lurade.


Matematik är viktigt när det gäller de historiska skeenden och religionernas plats i samhället. T.ex hur viktig islam var för det matematiska tänkandet när Europa gick in i det medeltida mörkret. En film som knyter samman historia, religion och matematik är Agora som handlar om matematikern Hypatia av Alexandria.

Det skulle vara möjligt att mer knyta ihop dessa ämnen, att låta dem få mer plats hos varandra. Vem var Pyhagoras, vilket samhälle levde han i? Arkimedes, en av de största matematikerna i historien. Varför var stora delar av Europa så rädda för de arabiska siffrorna och det decimala talsystemet? Varför finns det så få kända kvinnliga matematiker? osv.

Ett år med LCHF

Intro

Under lite mer än ett år har jag så mycket det går ätit enligt LCHF. Det har varit långt ifrån strikt LCHF men det har ändå gett resultat. Jag äter för det mesta lunch på mitt jobb och den är ju kolhydratrik och fettsnål. Ibland händer det att jag äter någon kaka eller bakelser, man är ständigt utsatt på frestelser.

Varför LCHF?

För något år sedan hörde jag att svenskarna har blivit mer överviktiga och feta. Hur kunde det vara så? Lightprodukter och andra produkter med låg fetthalt skulle vara nyttigt. Myndigheter, läkare och dietister hade fullkomligt kört fast i fettskräcksparadigmet.

Jag hörde talas om LCHF men var länge tveksam över om det kunde vara nyttigt och efter att min sambo hade fått råd av en dietist i över ett år och ingenting hade hänt föreslog jag att vi skulle testa att äta mer fett och mindre med kolhydrater.

Matindustrin och sockerindustrin har fört oss bakom ljuset och de som har haft en annan mening har tillintetgjorts. Man får en bra insyn i hur spelet som gjorde oss feta har gått till i ett program som gick på TV för några månader sedan: Maten som gör dig fet.

Resultat

Vi har båda gått ner i vikt. Jag tyckte att jag var smal tidigare men har gått ner i vikt med nästan 10 kg. Trots att man är smal kan man ha för mycket inre fett som är skadligt. 

Jag har blivit piggare. Håller mig mätt längre. Är sällan övermätt. Äter godare mat. Jag får inte så lätt håll när jag springer. Jag äter mycket mer grönsaker än tidigare.

Något som jag också upplever positivt är att jag har blivit mer intresserad av vad jag stoppar i mig. Maten ska göras från grunden, den ska vara utan tillsatta kemikalier, ekologiskt, närproducerat och så skonsamt mot djuren som möjligt. Det är slut med halvfabrikat och det har blivit roligt att laga mat.

Diet eller livsstil?

LCHF klumpas ihop med diverse dieter för att gå ner i vikt men jag ser det som en livsstil. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt utan ännu mer att överge gamla inställningar och förstå att vi trots allt är grottmänniskor som har hamnat i en godisbutik.

Nackdelar

Jag har försökt att baka kakor och pajer utan vanligt mjöl men det blir sällan bra. Pannkaka och fläskpannkaka smakar inte heller så bra utan att att använda vetemjöl. I skolor och på restauranger erbjuds aldrig någon LCHF-variant. 

Fanatism?

Det pratas ibland om att LCHF-anhägare är fanatister men så brukar det vara om någon känner sina ekonomiska intressen vara hotade. Jag är själv motståndare till all slags fanatism och extremism och bryr mig inte om vad andra tycker om mitt sätt att leva när det gäller maten. 

Korsstygn, modiga kvinnor och fega män.

För cirka 30 år sedan fick jag lära mig sy korsstygn. Min dåvarande sambo jobbade som terapibiträde på ett boende för människor med olika typ av handikapp och tyckte själv om olika typer av handarbete. Vid något tillfälle föreslog hon att jag skulle testa på att sy och att jag då skulle börja med stramalj som är lättare än korsstygn.

Jag är väldigt opraktisk och var tveksam till det men samtidigt visste jag att den enda slöjden i skolan som jag tyckte om var textilslöjd. Det kändes kanske inte så värst manligt att sitta och sy på dukar men precis som nu tyckte jag då att det inte skadade att ge det en chans.

Det visade sig att det var något som passade mig och det var väldigt kul att skapa med nål och tråd. Så småningom lade jag bara av med det men har nu fått ny lust att hålla på att sy korsstygn.

Det är intressant med reaktionerna på min hobby. Många blir förvånade och ibland får jag en känsla av lite osäkerhet hur man ska bemöta att en man som har visat sig vara sifferintresserad och bokintresserad sitter och syr.

Det har fått mig att tänka på det här med könsroller och konventioner. Mycket av det som idag ses som kvinnlig syssla har varit mäns arbete tidigare. Kvinnor har under årens lopp varit modiga och brutit sig in på det som har varit männens domäner.

Män må tro att de är tuffa och coola men det är egentligen kvinnorna som är modiga och vågar bryta ny mark trots att de alltid får lida för det. Män är oftast fega och klamrar sig fast vid konventionerna.

Jag har ett hopp till feminismen, att den kan göra oss fria och att vi får vara oss själva. Som det är nu är det till exempel inte cool hos killar att plugga och att läsa böcker. Så småningom tror jag pojkarna kommer att förlora på det, att kopiera männens feghet och låta sig styras av konventioner.

Sverige är ett av de länder som skämmer ut sig genom att rösta in rasister i EU-parlamentet.

Efter EU-valet är jag besviken på mitt eget land. Det Sverige som tidigare har visat på så mycket solidaritet och medmänsklighet visar nu fram en helt annan sida. Hur har detta gått till och hur gör vi för att få tillbaka lite värdighet igen.

De senaste årens högerpolitik har splittrat oss i en välmående medelklass och en överklass som har berikat sig mer än någonsin. Moderaterna har tillsammans med sina stödpartier (partier som av makthunger har övergett sina ideal, liberalismen till exempel) försämrat för arbetslösa och sjukskrivna, de har sålt ut vinstrika gemensamma företag, de har sålt ut delar av vård, skola och omsorg till människor som kan konsten att göra sig rika på att köpa billigt och sälja dyrt.

Allt detta har försämrat den offentliga sektorn och naturligtvis kommer då många i kläm. Dålig skolmiljö, sämre skolresultat m.m. Detta skapar självklart problem.

Sverigedemokraterna är ett parti som har en egen fil i den politiska världen. De klarar sig undan med fadäser som skulle fälla andra partier. Orsaken till detta är den så kallade PK-median som stryker detta parti medhårs. Varje gång de blir påkomna med byxorna nere får de gråta ut i media och säga: tyck synd om oss.

Det partiet har visat sig bestå av rasister, homofober och kvinnofientliga politiker. De har använt statistik på ett sätt som har gynnat deras rasistiska ideologi, dvs inte sagt hela sanningen. De har visat sig vara urusla på att räkna och med deras politik skulle Sverige bli ett isolerat land där tjänstefolket, de som ska berika medelklassen och överklassen, inte längre består av invandrare utan arbetslösa, pensionärer och sjukskrivna.

SD är ett högerparti som spottar på många av deras väljare.

För att bekämpa dem så måste vi sluta med att stryka dem medhårs. Ta debatten med dem och visa hur ihålig deras politik är. Att sabotera och försöka hindra dem från att prata tror jag inte är någon bra idé. Det är bara genom att låta dem prata som grodorna kan hoppa ur deras munnar.

Vi måste se till att få en mer solidarisk politik som inte göder dessa mörka krafter. Den strukturella rasismen som bland annat visar sig hos polisen måste bekämpa. Alla goda krafter som hittills har hållit tyst måste börja stödja den antirasistiska kampen.

De är tystnad och orättvis politik som göder ett sådant här parti. 30-talet är långt borta men dess tankegods finns fortfarande kvar och har fått ny grogrund. Myter och lögner har blivit en del av den politiska debatten.