När SAOL blir SDOL

När Sverigedemokraterna får makten i Sverige kommer de att ge ut en ny ordbok. Jag håller inte för omöjligt att de på ett eller annat sätt kommer att styra vårt land inom en inte alltför lång tid. Antingen en del av Alliansen (kanske som största högerparti) eller påverka Alliansens politik på samma sätt som Vänsterpartiet har inflytande över den nuvarande regeringen.

Det spelar ingen roll hur mycket folk väsnas under sverigedemokraternas tal eller vänder ryggen till Åkesson och kompani. Deras opinionsbildande på nätet är otroligt effektivt. Där kan de sprida myter och halvlögner med hjälp av Fria Tider, Exponerat, Samtiden, Avpixlat, grupper mot halalkött, grupper mot moskéer m.m. Människor som inte klarar av att använda sunt förnuft eller källkritik delar gärna med sig av deras propaganda.

De andra partierna med sina torgtal och dörrknackning kan känna sig överkörda. Det finns de som tar upp kampen på nätet mot dessa mörkerkrafter med de är för få och blir mer och mer trängda ju mer rasismen normaliseras av gammelmedia.

Sd:s ordbok då? Jo, vissa ord återinförs. Det är ord som är kränkande som det gamla ordet för chokladboll, det är de nedsättande orden för romer och samer.

Andra ord omdefinieras som hat, det kommer att betyda kritik mot Sverigedemokraterna. Yttrandefrihet kommer att betyda att man får säga och skriva vilka kränkande ord man vill.

Vissa ord tas bort. Rasism är ett, det håller redan på och tynar bort. Empati, solidaritet och rättvisa är ord som inte får vara med.

Det var några exempel.

Jag hoppas att jag har fel men jag är rädd för att det parti som vill förstöra det fina land som jag är uppvuxen i och är en del av kommer att lura till sig makten. Ett parti som har sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt och vit makt-rörelsen. Ett parti där partitoppen kan hota folk med aluminiumrör och påstå att Islam är värre än nazism.

Lite funderingar om sex och våld i ungdomsböcker

Jag har precis läste en bok som heter Endgame - Kallelsen. Den är skriven av den amerikanske författaren James Frey och är första delen i en trilogi. Trots det ganska torftiga språket, den överdrivna fixeringen vid detaljer och att den röriga handlingen ger jag den rätt bra betyg. Det på grund av det snabba tempot, fantasin och att författaren berättar om grottmålningar, arkeologiska utgrävningar m.m.

Boken är en blandning av Da Vinci-koden och Matrix med ett våld som ibland blir för mycket. Huvuden som sprängs bort, ryggmärg som skärs av, tortyr osv. 

I USA har man en kategori som heter Young Adults och där skulle en bok av den här typen passa. Den svenska katalogiseringen har inte hunnit med i utvecklingen så här skulle den kanske passa bättre bland vuxenlitteraturen.

Jag vill inte moralisera i hur mycket våld i böcker som lämpar sig för ungdomar utan vad jag mest reflekterar över är hur man ser på våld kontra sex i amerikanska ungdomsböcker och i nordiska böcker. 

När det gäller våld så blundar man inte för någonting i amerikansk litteratur medan man är väldigt pryda i ämnet sex. Till exempel i en bokserie som Twilight där Bella blir med barn. Där antyds det bara att hon och Edward har sex medan man i alla fyra böckerna dödar och plågar varandra gång på gång. 

Detta är genomgående i så gott som alla ungdomsböcker skrivna av amerikanska ungdomsböcker som jag har läst. I nordiska böcker och då speciellt svenska är det helt annorlunda. Våldet finns där men inte så utstuderat och våldsamt. Sex beskrivs däremot mer naturligt och inte så krystat och hemligt som i de amerikanska motsvarigheterna. 

Detta är ganska intressant med detta hymlande om sex. Det trånas och hånglas i amerikansk ungdomslitteratur men så mycket mer blir det inte. I svenska böcker går det lite längre men man håller ändå avståndet till att det blir porrigt och inte passande för den ålderskategori som man skriver för.

Matematik i skolan, innötning eller förståelse?

”Det finns helt enkelt bara en teknik och det är att man räknar och sedan repeterar man det tills det sitter. Det är så man lär sig att räkna”, 
sa Anders Borg i Affärsvärlden.

Har man den synen på matematik blir ämnet väldigt tråkigt. Visst, matematik handlar mycket om att träna men det handlar också om att förstå. Det är då det blir roligt med siffror. Man kan lära småbarn att derivera polynom men de kan inte förstå det eftersom grunden inte finns där. Att då bara mala på med sådant som man inte har någon förståelse är inte kul.

Jag tror att fler elever skulle upptäcka tjusningen med matematik om ämnet innehöll mer problemlösning än bara råräkning för att nöta in metoder. Det är bra med metoder och algoritmer men de leder oftast inte till någon förståelse och heller inte till någon större flexibilitet i ämnet. 

En inställning som jag ofta möter är att matte är svårt. Har man den inställningen så sätter man upp ett hinder innan man ens har försökt. Alla har inte sinne för ämnet men man kan alltid få en större förståelse om man har ett öppet sinnelag och gör ett försök.

Just nu är det populärt med ämnesövergripande undervisning och där får matematiken ingen plats. Egentligen är det konstigt för matten har en central plats i mänsklighetens historia. Historia, religion, genusfrågan - det finns mycket matematik att baka in där om man kan tänka annat än ren råräkning. Islams betydelse för matematiken, patriarkatets förtryckande av kvinnor, datorns uppkomst m.m.


Jag tror vi får tänka om när det gäller matematikundervisningen. Just nu är det bara räkneverkstäder och betygsfixering. Det måste bli mer flexibelt så de som har svårt med ämnet eller har halkat efter får möjlighet att i sin egen takt kan få en förståelse för matten. De som har lätt för matematik måste få möjlighet att få större utmaningar. 

Ett exempel är en algebrauppgift som jag gav eleverna i åttan. De har ännu inte löst andragradsekvationer men den här uppgiften ledde till just en sådan. Jag tyckte uppgiften var intressant men att själva svaret inte var viktigt. Jag sa till eleverna att uppgiften ledde till en andragradsekvation men att de inte behövde bry sig om det för det var inte det som var det viktiga i det här läget och att de inte behövde lösa den. Skeptisism och ovanan att tänka utanför boxen gav upphov till lite protester. Det här var en liten grupp elever som behöver lite mer utmaningar.

Telefonskräck och social fobi.

Jag är 58 år och upptäcker nya saker om mig själv. Vet inte om det är så många som gör det eller om jag bara har försökt leva så normalt som möjligt och på det viset undvikit att se på mig som jag egentligen är. Det kan vara så att arbetet som elevassistent har gjort att jag har upptäckt sidor av mig själv som jag har nonchalerat just för att passa in i "normaliteten".

För tio år sedan skulle jag inte se på mig själv som någon som har telefonskräck. Jag såg det bara som en ovana som jag kunde arbeta bort. Nu gick inte det utan hur mycket jag än använde telefon så försvann aldrig känslan av obehag när en telefon ringde eller när jag var tvungen att ringa upp någon.

När jag själv ska ringa, det kan jag dra på i flera dagar, så laddar jag upp för att få mod att ringa. När jag väl har slagit telefonnumret hoppas jag att ingen svarar. Om ingen svarar känner jag en lättnad och anser att jag har gjort det jag skulle. Oftast försöker jag inte någon mer gång.

När en telefon ringer så svarar jag inte på en gång utan kämpar först mot obehaget att lyfta på luren. När jag väl svarar säger jag inte så mycket. Det känns opersonligt och jag har svårt att koncentrera mig på telefonsamtalet.

Social fobi? När jag läser om begreppet så kan jag inte känna igen mig. Däremot är jag introvert. Jag tycker inte om större sammankomster och är usel på att småprata. Är det många människor som pratar får jag svårt att hänga med, mitt fokus flaxar hit och dit tills jag sitter i mina egna tankar. Jag känner mig mer ensam än när jag är med mig själv.

Jag tycker det är kul när man gör något tillsammans med andra människor, något strukturerat. Jag tycker om att vandra själv och vara i mina tankar och naturen. Jag stör mig på att möta folk när jag är ute och går. Jag tycker det har blivit värre med åren så det har kanske något med åldern att göra.

I vissa situationer älskar jag att vara i centrum. Det är när jag ska hålla en lektion eller en föreläsning. Då gör det mig inget att det sitter många och lyssnar. Att de också ställer frågor gör att jag upplever det som ännu roligare.

I professionella sammanhang fungerar det bra, då har jag inga problem med att ha folk runt mig.

Det var en snabbt skriven blogg så här en nyårsafton. Är det någon som har hittat hit så önskar jag ett gott nytt år1

Hur förklarar man Euler´s identitet på ett enkelt sätt?

Euler´s identitet är vacker och visar ett fint samband mellan olika grenar inom matematiken. I de flesta människors ögon är det nog bara några slumpvisa bokstäver och siffror hopsatta. Jag har funderat en del på om man kunde göra denna formel begriplig för gemene man. Många ryggar tillbaka när de ser bokstäver i ett matematiskt sammanhang.

Jag har kommit fram till att man nog till viss del kan förklara den med termer som man har lärt sig i grundskolan. Inom parentes kommer det att dyka upp en del begrepp som kräver mer matematik men jag tror inte att dessa är helt avgörande för förståelsen.

Vi börjar med en cirkel. En sådan är väl alla bekanta med. Även att omkretsen av en cirkel kan beräknas genom att multiplicera diametern med pi eller 2 gånger radien gånger pi.

Alltså har vi att omkretsen är lika med 2 gånger pi gånger radien. 2 och pi är fixa tal men radien kan vara vad som helst. Enklast blir det om radien är lika med 1. Då blir omkretsen 2 gånger pi. Halva omkretsen är då pi och därför dyker det talet upp i Euler´s identitet.

Nästa steg är det här med vinklar. Ett varv runt en cirkel är 360° så ett halv varv är då 180°.

Istället för grader mäter man ofta vinklar i radianer. Ett helt varv är 2*pi radianer och ett halvt varv pi radianer, så 180° motsvarar pi radianer.

Nu börjar nog den svåra delen, hur kommer e och i in i bilden?

Om jag börjar med e så finns det olika sätt att beskriva en cirkel och att använda e (som är ett tal 2,71828...) tillsammans med i (som också är ett tal) är ett sätt.

Den sista lilla knepiga biten som kommer att knyta ihop det hela är det komplexa talplanet. Talet i får man om man tar kvadratroten ur -1. 

Ritar man upp en tallinje kan man pricka in alla tal som tänkas kan utom i. Därför måste man ta till ett talplan där tal som innehåller i finns med. Talet i bildar tillsamman med de vanliga talen något som kallas komplexa tal. Dessa hittar man i det komplexa talplanet.

De komplexa talen är inget konstigt, de används bland annat till att räkna på växelström. Ljusvågor beskrivs med hjälp av i.

Om man startar vid 1 i talplanet och går 180° eller pi radianer så hamnar vi vi på -1.

En kort sammanfattning: Om man har en cirkel med radien 1 och går ett halvt varv runt så hamnar man på -1. Det är vad Euler´s identitet handlar om. 

Enda sättet att argumentera mot sverigedemokrater är att använda deras taktik, koppla bort hjärtat.

På 90-talet kom partiet Ny Demokrati in i riksdagen och och i dess svallvågor ökade hatbrotten. I ledningen för det partiet fanns en högfärdig gammal greve och en skivbolagsdirektör som har ett alldeles för uppblåst ego och som idag tjänar pengar på flyktingpolitiken. Dess tillvaro blev inte långvarigt eftersom det inte hade någon inarbetad bas.

Idag har vi Sverigedemokraterna som till stor del har samma politiska agenda som Ny Demokrati. I deras spår har hatbrotten ökat och till skillnad mot Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons clownparti har SD slipade politiker och Internets hatmobb vilket gör det mycket farligare.

SD är smitt i fascismens smedja. Partiet är sprunget ur bland annat Vit makt-rörelsen och BSS. Det var gamla nazister och fascister som gick i spetsen för partiet som grundades så sent som 1988. Den som tror att ett sådant parti är normalt och bra för Sverige får nog börja studera historia.

Internet har blivit en guldgruva för detta parti. Grupper på Facebook som t.ex. är emot halalslaktat kött, moskéer och tiggare. "Nyhetssidor" som sprider hat, myter och lögner. En av dem är Nyheter Idag som skrev en lögnaktig artikel om  att tiggare hade skapat kaos. En "nyhet" som senare visade sig vara en lögn. Tyvärr hann många dela den vidare som en seriös nyhet. Lögnerna avslöjas men skadan är redan skedd, hatet ökar och SD får mer vind i seglen.

Kommentatorsfälten i olika nättidningar fylls av anhängare till bland annat SD och Svenskarnas Parti. Det spelar nästan ingen roll vad ämnet är, de lyckas ändå få in hat mot invandrare, muslimer, romer och andra som fascister alltid vill sparka på.

Några av rasistsajterna som hjälper SD på vägen mot makten.

                                                                                                 

Sverigedemokraterna politik? Officiellt är det invandringsfrågan men egentligen handlar det om ren och skär rasism. Deras politik skulle rent ekonomiskt bli en katastrof för Sverige. Medmänskligt är det naturligtvis också en katastrof men det argumentet rår ju inte på de som röstar på SD. Det har också visat sig att dras makthunger är viktigare än de grupper i samhället som de säger sig vurma för, t.ex. pensionärerna. 

Politikers och massmedias flathet hjälper också detta parti att få mer röster. Politiker som svänger sig med floskler istället för att förklara hur viktig invandringen är för vårt land. En splittrad borgerlighet som börjar att vika sig för SD. Ingen borgerlig politiker vill samarbeta med Vänsterpartiet men vissa tycks börja acceptera SD. SVT Nyheter och SVT Agenda som låter politiker från det partiet komma till studion och gråta ut i den ofta påtagna offerkoftan.

Ett intressant parlamentariskt läge, jag gillar det inte men spelteoretiskt intressant är det.

Vid det senaste valet blev utgången, förutom att vi fick en ny regering, att Sverigedemokraterna gick starkt framåt och Moderaterna nästan lika mycket tillbaka. Det har visat sig (ingen överraskning) att de flesta rösterna som gav SD framgång kom från Moderaterna.

SD:s framgång gav en rödgrön regering. Ganska ironiskt eftersom överlöparna är högerfolk. Det är en svag regering som kan spela ut Alliansen och SD mot varandra.

Nu kommer det intressanta. Moderaterna har ingen partiledning och partiet verkar vilse. Hur kommer deras politik bli, vem blir partiledare? Reinfeldt har varit en fullträff för dem så partiets glansdagar lär vara över för lång tid framåt.
Det kan till och med vara så att ännu fler går över till SD (det är ett parti som tycks överleva vilka skandaler som helst med politiker som häver ur sig rasism och hyllar Hitler på fester). Det kan till och med bli det största högerpartiet.

Hur kommer då KD, FP och centern att ställa sig till en sådan situation?  Nu har de fullkomligt krupit in i högerfållan och till exempel Centerns tidigare miljöpolitik finns det inget kvar av. De befinner sig just nu i ett vägval där de har beslutat sig för att satsa på högerpolitik istället för att närma sig mitten. Det kan kosta dem dyrt och partikriser kan uppstå åtminstone för Folkpartiet och Centern.

Centerpartiet hade chansen att samarbeta med Socialdemokraterna men avböjde. De valde att hålla kvar vid en rökt idé istället för att förhindra att SD skulle få vågmästarrollen. Det kan bli många år som de är långt ifrån makten. Byte av partiledning kan ge en helt annan riktning men man har nog kört fast i drömmen om en alliansregering.
Fortätter de (främst Centerpartiet) att sätta sig på tvären mot regeringen riskerar det bli nyval och ett sådant kan bli ett katastrofval som nog bara Sverigedemokraterna tjänar på.

Variablerna är många och utgången är oviss men jag är tämligen säker på att det stundar intressant, kanske skrämmande, utgång i politiken.