Människan har alltid velat utforska sin omvärld. Först var det närområdet, och därefter större områden som andra kontinenter, djungeln, havet osv. Nyfikenheten tycks aldrig ta slut och så småningom började man titta ut i världsrymden. Länge kunde man bara passivt titta på vårt eget solsystem med blotta ögat och så småningom med teleskop. Det dröjde länge innan man förstod att det finns flera galaxer än vår egen, inte förrän i början av 1900-talet.
En frågeställning som har blivit mer och mer aktuell ju mer resurser vi har fått tillgång till är ifall det finns liv någon annanstans i universum. Rymdsonder har gjort det möjligt att på nära håll kunna undersöka planeter och månar i vårt solsystem. Ännu har inget liv hittats även om det finns möjlighet till det på till exempel Mars och under isen på Jupiters måne Europa.
Bara i vår galax finns ca hundra miljarder stjärnor och i vår granngalax Andromeda finns det dubbelt så många. Man tror idag att det finns mer än hundra miljarder galaxer och det vore ju konstigt om det inte finns liv någon annanstans än här. Därför söker man numera efter tecken på liv utanför vårt solsystem.
Planeter som går i banor runt andra stjärnor än solen kallas exoplaneter. Hur ska man kunna hitta några sådana. Det första man tänkte sig var att om en jätteplanet, typ Jupiter eller större, gick i en bana runt en stjärna skulle den påverka stjärnans väg genom rymden, den skulle vagga fram. 1992 upptäckte man på det viset den första exoplaneten.
För att det ska kunna finnas liv på en planet bör den inte vara för stor och så måste det finnas vatten där. Allt eftersom tekniken har blivit bättre har man kunnat använda bättre metoder för att upptäcka planeter. Två metoder som är användbara är dels att mäta hur ljuset minskar från stjärnan när planeten passerar och att utnyttja hur ljuset kröks på grund av planetens gravitation. Det krävs enormt känsliga instrument för dessa metoder men man har på det viset upptäckt många mindre planeter.
Den första metoden är som att mäta hur ljuset minskas när en fluga på mycket långt håll passerar en bilstrålkastare. Ändå har man med hjälp av den och andra metoder funnit över 800 planeter. Storleken på uppräckta planeter har också minskat så man är nere på storlekar strax över Jordens.
Det är många faktorer som avgör om liv och flytande vatten kan existera i universum. En faktor är den beboeliga zonen och den räknas ungefär som området mellan Venus och Mars. En annan sak är hur atmosfären är sammansatt, till exempel skulle det kunna finnas liv på både Venus och Mars men på den ena planeten är atmosfären alldeles för tät och på den andra för tunn.
Man har nyligen hittat en planet som är cirka 1,5 gånger så stor som Jorden och den befinner sig inom den beboeliga zonen. Där är två viktiga kriterier uppfyllda för att finna flytande vatten och då också kanske liv.
När man nu söker efter planeter så är det inom en begränsad del av vår galax och med tanke på det och hur många galaxer det finns i universum så kan man förstå att det bör finnas enorma mängder planeter och därmed rätt stora chanser till att det finns liv på flera ställen än här på Jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar