Fars dag - den svåra konsten att vara en bra far.

Idag är det fars dag. Ännu ett av de stora kommersiella jippon som vi ska fira. Precis som med mors dag var det från början en god tanke men som marknaden snabbt tog hand om för att tjäna pengar.

Att vara förälder är ett stort ansvar och de attityder och den människosyn som man har kan ha stor betydelse för ens barn. Skolan, vänner, miljö och andra faktorer kan också ha en inverkan på hur man blir som vuxen men det är sådant som hela tiden växlar medan föräldrarna hela tiden är med och påverkar på det ena eller det andra sättet.

Jag är tacksam att jag och mina bröder har haft en far som har visat på god människosyn och en omsorg om naturen. Jag är tacksam att jag slipper känna hat och missunnsamhet mot fattiga människor och folk med annan härstamning. Jag är tacksam för att jag har ett stort patos för social rättvisa.

Så tack pappa för att du har väglett mig i livet!

Min pappa jobbade några år på Grönland och där blev han god vän med grönländarna. Han såg någonting genuint mänskligt hos dem som vi kanske har förlorat på vår väg mot bekvämligheten. Samma sak som man ser hos många av de flyktingar som idag kommer hit och på grund av svårigheter som de har upplevt är väldigt driftiga och företagsamma.

Han var mycket intresserad av naturen och var därför också väldigt rädd om den. Vi fick tillsägelse att aldrig skräpa ner i naturen och det sitter faktiskt i fortfarande.

Jag tror att det är han som har lärt oss att ha ett öppet sinnelag, att inte vara fördomsfull och dömande. Det är synd om de barn som får växa upp och lära sig att se ner på andra människor. Kärlek och glädje måste vara trevligare än hat och ilska. Öppenhet måste vara bättre än slutenhet.

Sverigedemokraterna är toppen på ett rasistiskt isberg som riskerar att sänka Sverige.

De demokratiska spelreglerna har de senaste åren förändrats. Politiken förs mer med hot, falska rykten och mytbildning. Sverigedemokraternas framgång har en del i det och en annan del är Internet. En lögn skapas och sprids snabbt på nätet, ibland avslöjas lögnen men skadan är redan skedd och sätter sig i medvetandet hos vissa som tänker att det kanske ändå kan vara sant.

Hur fungerar då den rasistiska kampen? Tidigare var de ute på gatorna och torg för att föra ut sina åsikter med svenska flaggor och nationalistiska symboler. Numera är det twitter, facebook och diverse "nyhetsmedia" som Fria Tider, Samtiden och Nyheteridag.

På Facebook finns det både öppna och slutna grupper där rasismen frodas och folk jagar upp sig till ett hat mot flyktingar, tiggare, muslimer, politiska motståndare m.m. Fejkade nyheter sprids på fb av människor som kanske inte drivs av hat utan mer av att de får sina fördomar bekräftade.

Något man har sett mycket av den senaste tiden är att folk stjäl bilder och filmklipp på internet och sätter in det i ett helt annat sammanhang för att skapa och öka hatet. Det är naturligtvis brist på hederlighet och fullkomligt otänkbart för människor som står upp för demokratin. Däremot gynnar det ett parti som är sprunget ur den odemokratiska miljön.

Sverigedemokraterna vill inte erkänna några kopplingar till den intoleranta propagandaapparat som sprider sig som en farsot på nätet men de tjänar på det och tar aldrig avstånd från det.

Jag följer en del av dessa på twitter och i stort sett allt de twittrar om är flyktingar, tiggare, decemberöverenskommelsen och liknande. Aldrig skriver de om hur rika människor smiter från att betala skatt, om riskkapitalister som placerar en stor del av de pengar som ska användas till undervisning i skatteparadis, om bristen på jämställdhet osv.

Sverigedemokraterna är ett parti som har nazistiska rötter och trots den slipade ytan visar de gång på gång vilken lögn de är. Deras politiska kamp liknar Hitlers, t.ex. genom att sabotera demokratin och öva utpressning mot demokratin. Nazisternas mytbildning och demonisering av olika folkgrupper är också ett knep som de använder. Där är deras bas, t.ex. MX Cartoons, eXponerat, maskerade rasistbloggar och grupper effektiva.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Varför väljer folk att bli lärare?

Till skolstarten är det akut brist på lärare i Skåne enligt Skånska Dagbladet. Det finns över 700 lediga tjänster. Inte blir det bättre av att man har gjort det svårare att arbeta som lärare på grund av kravet på lärarlegitimation.

Politikerna tycks famla i blindo när det gäller vilka åtgärder som krävs för att dels fylla tjänsterna men också hur man ska förbättra elevernas kunskaper. Den rödgröna regeringen har hittills visat sig vara lika oförmögen som Alliansen och fortsätter med Björklunds politik.

Hur ska man locka människor att satsa på att bli lärare? Man kan också fråga sig vad man förväntar sig när man bestämmer sig för att ge sig in i yrket. Lönen har naturligtvis betydelse men hur är det med det viktigaste, undervisningen? Satsar man på ett yrke för att man vill sitta på konferenser, skriva bedömningar, uppfostra barnen, anpassa undervisningen till föräldrarnas önskemål? Tycker man det är ett framtidsyrke att rätta en uppsjö med nationella prov, hantera barnens oro inför och efter proven.

Varför ville jag satsa pengar och tid på att bli lärare? Jag tycker matematik är roligt och började därför läsa det på universitetet. Så småningom började jag fundera på vad jag skulle använda matematiken till och då föll tanken på läraryrket och började då läsa fysik.

Jag hade kunnat satsa på forskning men tyckte inte att jag var smart nog. Dessutom kändes det roligare att lära ut matematik och fysik till andra. Jag hade ingen tanke på hur mycket jag skulle tjäna. Det som var intressant för mig var ämnena och pedagogiken. Det var det jag trodde det handlade om att arbeta som lärare. Nu har jag fått lära mig att det är mycket annat som inte alls har med lärandeprocessen att göra.

Varken politikerna eller lärarfacken tycks vilja göra något åt det utan tror att så fort man sticker åt folk mer pengar blir det bättre. Det behövs en statusuppgradering av läraryrket och där betyder visst högre lön en del men det är så mycket annat också. Till exempel lita på att lärare oftast gör ett bra jobb och att det pedagogiska arbetet blir viktigare. Jag hade inte satsat på att bli lärare idag när jag vet vilka villkor som gäller.

När SAOL blir SDOL

När Sverigedemokraterna får makten i Sverige kommer de att ge ut en ny ordbok. Jag håller inte för omöjligt att de på ett eller annat sätt kommer att styra vårt land inom en inte alltför lång tid. Antingen en del av Alliansen (kanske som största högerparti) eller påverka Alliansens politik på samma sätt som Vänsterpartiet har inflytande över den nuvarande regeringen.

Det spelar ingen roll hur mycket folk väsnas under sverigedemokraternas tal eller vänder ryggen till Åkesson och kompani. Deras opinionsbildande på nätet är otroligt effektivt. Där kan de sprida myter och halvlögner med hjälp av Fria Tider, Exponerat, Samtiden, Avpixlat, grupper mot halalkött, grupper mot moskéer m.m. Människor som inte klarar av att använda sunt förnuft eller källkritik delar gärna med sig av deras propaganda.

De andra partierna med sina torgtal och dörrknackning kan känna sig överkörda. Det finns de som tar upp kampen på nätet mot dessa mörkerkrafter med de är för få och blir mer och mer trängda ju mer rasismen normaliseras av gammelmedia.

Sd:s ordbok då? Jo, vissa ord återinförs. Det är ord som är kränkande som det gamla ordet för chokladboll, det är de nedsättande orden för romer och samer.

Andra ord omdefinieras som hat, det kommer att betyda kritik mot Sverigedemokraterna. Yttrandefrihet kommer att betyda att man får säga och skriva vilka kränkande ord man vill.

Vissa ord tas bort. Rasism är ett, det håller redan på och tynar bort. Empati, solidaritet och rättvisa är ord som inte får vara med.

Det var några exempel.

Jag hoppas att jag har fel men jag är rädd för att det parti som vill förstöra det fina land som jag är uppvuxen i och är en del av kommer att lura till sig makten. Ett parti som har sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt och vit makt-rörelsen. Ett parti där partitoppen kan hota folk med aluminiumrör och påstå att Islam är värre än nazism.

Lite funderingar om sex och våld i ungdomsböcker

Jag har precis läste en bok som heter Endgame - Kallelsen. Den är skriven av den amerikanske författaren James Frey och är första delen i en trilogi. Trots det ganska torftiga språket, den överdrivna fixeringen vid detaljer och att den röriga handlingen ger jag den rätt bra betyg. Det på grund av det snabba tempot, fantasin och att författaren berättar om grottmålningar, arkeologiska utgrävningar m.m.

Boken är en blandning av Da Vinci-koden och Matrix med ett våld som ibland blir för mycket. Huvuden som sprängs bort, ryggmärg som skärs av, tortyr osv. 

I USA har man en kategori som heter Young Adults och där skulle en bok av den här typen passa. Den svenska katalogiseringen har inte hunnit med i utvecklingen så här skulle den kanske passa bättre bland vuxenlitteraturen.

Jag vill inte moralisera i hur mycket våld i böcker som lämpar sig för ungdomar utan vad jag mest reflekterar över är hur man ser på våld kontra sex i amerikanska ungdomsböcker och i nordiska böcker. 

När det gäller våld så blundar man inte för någonting i amerikansk litteratur medan man är väldigt pryda i ämnet sex. Till exempel i en bokserie som Twilight där Bella blir med barn. Där antyds det bara att hon och Edward har sex medan man i alla fyra böckerna dödar och plågar varandra gång på gång. 

Detta är genomgående i så gott som alla ungdomsböcker skrivna av amerikanska ungdomsböcker som jag har läst. I nordiska böcker och då speciellt svenska är det helt annorlunda. Våldet finns där men inte så utstuderat och våldsamt. Sex beskrivs däremot mer naturligt och inte så krystat och hemligt som i de amerikanska motsvarigheterna. 

Detta är ganska intressant med detta hymlande om sex. Det trånas och hånglas i amerikansk ungdomslitteratur men så mycket mer blir det inte. I svenska böcker går det lite längre men man håller ändå avståndet till att det blir porrigt och inte passande för den ålderskategori som man skriver för.

Matematik i skolan, innötning eller förståelse?

”Det finns helt enkelt bara en teknik och det är att man räknar och sedan repeterar man det tills det sitter. Det är så man lär sig att räkna”, 
sa Anders Borg i Affärsvärlden.

Har man den synen på matematik blir ämnet väldigt tråkigt. Visst, matematik handlar mycket om att träna men det handlar också om att förstå. Det är då det blir roligt med siffror. Man kan lära småbarn att derivera polynom men de kan inte förstå det eftersom grunden inte finns där. Att då bara mala på med sådant som man inte har någon förståelse är inte kul.

Jag tror att fler elever skulle upptäcka tjusningen med matematik om ämnet innehöll mer problemlösning än bara råräkning för att nöta in metoder. Det är bra med metoder och algoritmer men de leder oftast inte till någon förståelse och heller inte till någon större flexibilitet i ämnet. 

En inställning som jag ofta möter är att matte är svårt. Har man den inställningen så sätter man upp ett hinder innan man ens har försökt. Alla har inte sinne för ämnet men man kan alltid få en större förståelse om man har ett öppet sinnelag och gör ett försök.

Just nu är det populärt med ämnesövergripande undervisning och där får matematiken ingen plats. Egentligen är det konstigt för matten har en central plats i mänsklighetens historia. Historia, religion, genusfrågan - det finns mycket matematik att baka in där om man kan tänka annat än ren råräkning. Islams betydelse för matematiken, patriarkatets förtryckande av kvinnor, datorns uppkomst m.m.


Jag tror vi får tänka om när det gäller matematikundervisningen. Just nu är det bara räkneverkstäder och betygsfixering. Det måste bli mer flexibelt så de som har svårt med ämnet eller har halkat efter får möjlighet att i sin egen takt kan få en förståelse för matten. De som har lätt för matematik måste få möjlighet att få större utmaningar. 

Ett exempel är en algebrauppgift som jag gav eleverna i åttan. De har ännu inte löst andragradsekvationer men den här uppgiften ledde till just en sådan. Jag tyckte uppgiften var intressant men att själva svaret inte var viktigt. Jag sa till eleverna att uppgiften ledde till en andragradsekvation men att de inte behövde bry sig om det för det var inte det som var det viktiga i det här läget och att de inte behövde lösa den. Skeptisism och ovanan att tänka utanför boxen gav upphov till lite protester. Det här var en liten grupp elever som behöver lite mer utmaningar.