fredag 30 september 2011

Rymden

Jag började tidigt intressera mig för rymden. Jag tror att det var ryssarnas och amerikanarnas raketuppskjutningar på 60-talet som startade det intresset. På TV var det mycket om Apolloprojektet och det följde jag naturligtvis till huvudmålet, att landsätta människor på månen. Det gavs ut en grammofonskiva med ljudupptagningen från händelsen och som jag köpte. Den har jag fortfarande kvar.

Jag skickade en gång efter en stjärnkikare som visade sig vara rena bluffen och som gjorde mig rejält besviken. Glad i hågen gick jag ut en stjärnklar natt för att kunna se planeter och annat men det visade sig att den stjärnkikaren var sämre än en vanlig kikare som fågelskådare hade. Böckerna svek mig i alla fall inte, där var fina bilder av planeterna, deras månar, asteroider mm.

När jag hade flyttat till Lund och ville lätta upp de annars så tunga fysikstudierna började jag läsa astronomi. Under de terminerna jag pluggade där lärde mig mycket som jag kanske inte hade lärt mig om jag hade läst på egen hand. Till exempel att man med spektrskopi, dvs studera ljusets olika våglängder, kan bestämma vilka ämnen ämnen stjärnan innehåller och därmed hur stor och varm den är. Dessutom kan man bestämma hur fort den rör sig.

Kosmologi är extra intressant, dvs läran om universums ursprung och framtid. The Big Bang är en del av den teorin, alltså universums skapelse. Kampen mellan Steady State och Big Bang och hur Big Bang vann bland annat tack vare upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen. Hur de naturliga grundämnena har kommit till, dvs de 92 från väte till och med uran. Det är i stort sett bara väte och helium som skapades vid Big Bang, många av de andra skapades i stjärnorna och resten vid supernovaexplosioner.

Sedan jag läste astronomi så har det hänt mycket inom det ämnet. Hubbleteleskopet har betytt otroligt mycket men även andra teleskop som studerar andra delar av det elektromagnetiska spektret, till exempel gamma och röntgen.

Universum är stort, har en historia och en framtid. Människan började tidigt förundra sig över det som finns ovanför våra huvuden och vår plats i det hela. Det har skrivits mängder av science fiction och gjorts filmer om äventyr i rymden så det har alltid funnits och finns fortfarande ett stort intresse för rymden även om mycket inte intresserar folk i allmänhet som nukleosynstes (hur grundämnena bildas), exoplaneter )planeter runt andra stjärnor) och annat.

torsdag 29 september 2011

Torsdag kväll

Nu sitter jag framför TV:n och kopplar av efter en händelserik och trevlig dag. Enda negativa är egentligen att jag stressar lite för mycket. Att vara ute i Skrylle en solig eftermiddag känns som ett privilegium.

Det blir inte så mycket skrivet i bloggen i kväll för jag är ganska utpumpad och trött. I morgon är det fredag och helgen börjar. Då blir det säkert mer.

Jag har några fredagar länkat Trololololo till facebook. Det är en kul grej som jag har börjat med, få se hur länge jag kör med det. Jag såg den första gången på TV i något program som handlade om Sovjet. Sedan glömde jag bort det till en dag en av mina bröder länkade den till facebook. Jag tyckte den var så kul att jag letade på Youtube efter olika versioner. Det fanns massor så det verkar som att den har blivit en riktig kultvideo.

Jag läste sedan om den och fick förklaringen till varför den blev som den blev. Sovjets ledare var stora motståndare till allt som var amerikanskt. Texten till låten handlar om en Cowboy som rider hem till sin farm och sångaren Kihl tyckte att det kanske inte var så bra att sjunga en sådan text. Därför bestämdes strax innan uppträdandet att han bara skulle tralla sig igenom den.

onsdag 28 september 2011

Frågesport

Jag älskar frågesport. Vid alla frågesportsprogram på TV sitter jag fastklistrad i TV-soffan. Jag svarar på frågor och känner mig smart. Jag känner mig på samma sätt dum när jag svarar fel eller inte kan frågan. Det har nog en hel del på de höga krav jag har på mig själv.

Varje vardagskväll visas "Vem vet mest" och det har jag nog sett alla program av. Det är mycket slumpmässigt i den tävlingen så den ena frågan kan vara lätt och nästa svår och nördig. I andra omgången kan det hända att en person klarar en fråga och sedan delar ut frågor till de andra som är jättesvåra.

Postkodlotteriet är roligare trots att TV4 fyller det med reklam och annat mindre intressant. Där är frågorna i ökande svårighet. Tyvärr verkar uttagningsfrågorna vara alldeles för lätta så ibland sitter någon i "heta stolen" och kan nästan ingenting. Jag vet att när man väl sitter där så blir det extra svårt och därför har jag aldrig anmält mig till det för jag är rädd för att göra bort mig i TV.

Jag tycker om kunskap och imponeras av andras kunskap så därför älskade jag programmet Jeopardy. Det är mycket tråkigt att det lades ner.

Det händer inte så ofta att jag spelar kunskapsspel men när det händer har jag riktigt kul och skulle kunna spela hur länge som helst. Hur kul det blir beror på vilken sammansättning av spelare det är. Någon sällsynt gång har jag spela Trivial Persuit med mina bröder och då brukar vi ha riktigt kul och gör allt för att bräcka varandra.

I morgon eftermiddag ska jag promenera i Skrylle med de elever som har valt att inte orientera. Vädret ska bli fint så det ska bli härlig eftermiddag, får komma ihåg att ta med kaffe bara.

tisdag 27 september 2011

Att motinera

Något konstigt har hänt. Jag springer i Skrylle tre dagar i veckan. Så har det inte alltid varit trots att jag mår bra av det. Det är två personer som har lyckats med det jag trodde var omöjligt, Anders Erenius som anmälde mig till Lundaloppet och Maria Härdelin som skrev på facebook om sina rundor i Skrylle.

Jag har försökt att börja motionera ett otal gånger men tyckt att det varit för jobbigt. En gång lyckades jag hålla ut ett halvår. När jag läste astronomi som låg på fjärde våningen i samma hus som det var ett gym i bottenvåningen såg jag en dag ett anslag på dörren till gymmet att man kunde få testa på att träna gratis en gång. Jag gjorde det och tyckte det var kul så jag fortsatte en hel termin och mådde väldigt bra av det.

Man kan kanske tro att jag som kommer från Dalarna tycker om att åka skidor. Så är det inte. När jag var barn avskydde jag att åka skidor. Kyla, dåligt vallade skidor och usel kondition gjorde att det var en plåga varje gång. Hockey var kul. Det var bara det att de förutsättningar vi hade för att kunna spela ishockey måste vara en mardröm för dagens barn och ungdomar. Vi fick skotta planen själv och spola den. Dessutom var det knappt något tryck i slangen så man var stelfrusen och blöt när man var klar.

Friidrott var kul. Längdhopp och stavhopp var mina favoriter i den sporten. Samma var det här, vi fick sköta allt själva. Vuxenvärlden brydde sig knappt om vad vi gjorde på fritiden. När jag gick på högstadiet fanns det i närheten av skolan en fin idrottsplan. Där började jag med stavhopp, med stålstavar. Så kunde det vara att bo på vischan på 60 och 70-talet. Annat var det för de som bodde i stan, som mina kusiner.

Man ska ge sig innan det blir för mycket text och tråkigt att läsa så jag avslutar bloggen för dagen. Ska bara tillägga att jag har haft en bra dag. Det vackra vädret fortsätter och efter en ganska dålig sommar så känns det lite som bonussommar.

måndag 26 september 2011

Musik

Då var det måndag och tidigt på jobbet eftersom min sambo började 07.00 och vi samåkte idag. Tufft för en kvällsmänniska som jag. Dagen har gett mig inspiration till flera saker att skriva om men jag tar det som det var tänkt från början. Alltså om musik.

Mina första musikminnen är naturligtvis det min mamma sjöng för mig när jag var liten. En rolig händelse som min mamma berättade för mig senare var att när hon en gång sjöng "Mors lilla Olle" frågade jag: Var var jag då? Då sa hon: När då? Jag svarade: Jo, när pappa gick i skogen.
Min pappa hette Sven-Olov men kallades Olle.

Annars har mitt musikintresse handlat om rock´n roll. Det började med The Beatles. Innan jag ens kunde engelska gick jag omkring och sjöng "She loves you yeah yeah yeah. Jag hade själv ingen grammofon eller några skivor så jag fick lyssna hos kompisar och upptäckte där Rolling Stones, Elvis, Hep Stars m.m.

Stora händelser för mig under 60-talet när det gäller musik var Elvis comeback i den välkända TV-showen och The Beatles vita dubbelalbum. Jag lärde mig texterna till flera av låtarna på den skivan. Jag upptäckte grunden till de engelska rockartisterna, nämligen Chuck Berry, Little Richards, Buddy Holly m.fl.

Någon gång 1969,70,71 dök det upp ett holländskt band, Ekseption, som blandade rock, jazz och klassiskt. Då blev jag nyfiken på den klassiska musiken, Beethoven, Dvorak osv. Först lyssnade jag på lite lättare varianter innan jag gav mig på de riktiga klassikerna och tyckte att det var lite mer matnyttigt.

I mitten av sjuttiotalet var det proggen som upptog mitt intresse. Det var ett litet dilemma där och det var att jag också tyckte om ABBA:s musik och det fick man inte göra om man var proggare men det brydde jag mig inte om. Jag gillade musikfestivalen och ABBA men jag gillade också proggen. Jag har aldrig tyckt om gruppindelningar och gör fortfarande inte det. Musik som berör är det viktigaste för mig och det kan vara rock, det kan vara klassiskt, det kan vara progg och det kan vara folkmusik.

Det här är ett ämne som berör mig mycket och jag skulle kunna skriva nästan hur mycket som helst. Ruffig och tung musik är nog det som ligger mig varmast om hjärtat så när punken kom kändes det som en befrielse. Metallica var också ett band som livade upp hårdrocken som helt höll på att gå under av Bon Jovi, Europe och andra hårdrocksband.

När det gäller mitt eget musicerande så började det med blockflöjt i skolan. Egentligen ville jag lära mig spela gitarr som rockstjärnorna men på 60-talet var det mandolin som gällde i skolan och det var inte så mycket rock´n roll över det så det fick bli blockflöjt. Jag köpte en gitarr så småningom på postorder men den var rätt dålig och jag visste ingen som kunde lära mig spela men det blev några enkla ackord i alla fall. Jag sjöng i kör när jag gick på folkhögskola och det var kanonkul.

söndag 25 september 2011

Akademikern som försvann eller vilse i pannkakan

Då var det söndag. Soligt och varmt och det känns nästan som en sommardag. Jag har tänkt fram och tillbaka på vad jag ska skriva om. Något som känns angeläget är utanförskap. Det som skulle kunna hindra mig är att det känns lite egofixerat och folk är kanske trötta på det.

Hur som helst: En ung man med några röriga år bakom sig flyttar till Lund för att läsa matematik. Varför då? Jo, han tyckte matte var kul och kunde egentligen inte så mycket annat. 70 mil hemifrån och akademisk miljö. Jantelagen och utanförskapet gjorde att han hoppade av. Träffade en kvinna och de fick tillsammans en söt liten flicka. Med en bakomliggande verkstadsutbildning blev det blev det att ställa sig bakom svarven på ett litet företag i Svalöv. Livet var bra, den lilla familjen skaffade fritidshus i norra Skåne och levde rätt gott. Det blev senare jobb på Åkermans i Lund där den unge mannen stod och svarvade cylinderrör till grävmaskiner.
Tiden gick och känslan av utanförskap kom sakta men säkert krypande upp till ytan. Hans värld var böcker, siffror och att fundera över livet och universum. Han försökte ännu en gång läsa på universitetet. Denna gång gick det bättre. Där lärde han sig om integraler, differentialekvationer och annat som han tyckte var kul.
En dag dök det upp en tanke i hans vilsna huvud. Vad ska man ha matematiken till? Han tyckte inte att han var teknisk nog för att bli ingenjör. Lärare då? Hmmmm inte grundskolelärare för det fanns två anledningar till det. Det behövdes tre ämnen och kemi och biologi var inte så kul. Den andra anledningen var att det kändes som att det var mer uppfostran på grundskolan. Beslutet blev gymnasielärare och det andra ämnet fick då bli fysik. Det gick bra och han trivdes, förutom när det gällde laborationer och laborationsrapporter, de blev försenade eller lämnades ibland aldrig in.
Där kunde sagan sluta lyckligt men livet blir inte alltid som man tänker sig.
Den unge mannen som idag är en mogen man i sina bästa år är som alla kanske förstår jag. Idag jobbar jag på en grundskola och tack vare jättebra kolleger och härliga ungdomar så trivs jag. Det finns mörka moln på min himmel med de kommer jag till en annan gång.

lördag 24 september 2011

Start

Jaha, då gör jag ett första försök att blogga. Har kollat runt lite på nätet om bloggar och webhotell men har inte blivit så klok av detta. Bloggen heter Peo:s funderingar vilket betyder att det är ett sätt för mig att sätta pränt på mina tankar och upplevelser. Det rör sig mycket i mitt huvud men jag har svårt att utrycka det i ord. Jag är dessutom en slow starter som gör att när mina ord har behandlats klart i mitt huvud och är på väg ut genom munnen så har andra börjat diskutera andra saker.