Hur som helst: En ung man med några röriga år bakom sig flyttar till Lund för att läsa matematik. Varför då? Jo, han tyckte matte var kul och kunde egentligen inte så mycket annat. 70 mil hemifrån och akademisk miljö. Jantelagen och utanförskapet gjorde att han hoppade av. Träffade en kvinna och de fick tillsammans en söt liten flicka. Med en bakomliggande verkstadsutbildning blev det blev det att ställa sig bakom svarven på ett litet företag i Svalöv. Livet var bra, den lilla familjen skaffade fritidshus i norra Skåne och levde rätt gott. Det blev senare jobb på Åkermans i Lund där den unge mannen stod och svarvade cylinderrör till grävmaskiner.
Tiden gick och känslan av utanförskap kom sakta men säkert krypande upp till ytan. Hans värld var böcker, siffror och att fundera över livet och universum. Han försökte ännu en gång läsa på universitetet. Denna gång gick det bättre. Där lärde han sig om integraler, differentialekvationer och annat som han tyckte var kul.
En dag dök det upp en tanke i hans vilsna huvud. Vad ska man ha matematiken till? Han tyckte inte att han var teknisk nog för att bli ingenjör. Lärare då? Hmmmm inte grundskolelärare för det fanns två anledningar till det. Det behövdes tre ämnen och kemi och biologi var inte så kul. Den andra anledningen var att det kändes som att det var mer uppfostran på grundskolan. Beslutet blev gymnasielärare och det andra ämnet fick då bli fysik. Det gick bra och han trivdes, förutom när det gällde laborationer och laborationsrapporter, de blev försenade eller lämnades ibland aldrig in.
Där kunde sagan sluta lyckligt men livet blir inte alltid som man tänker sig.
Den unge mannen som idag är en mogen man i sina bästa år är som alla kanske förstår jag. Idag jobbar jag på en grundskola och tack vare jättebra kolleger och härliga ungdomar så trivs jag. Det finns mörka moln på min himmel med de kommer jag till en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar