Att motinera

Något konstigt har hänt. Jag springer i Skrylle tre dagar i veckan. Så har det inte alltid varit trots att jag mår bra av det. Det är två personer som har lyckats med det jag trodde var omöjligt, Anders Erenius som anmälde mig till Lundaloppet och Maria Härdelin som skrev på facebook om sina rundor i Skrylle.

Jag har försökt att börja motionera ett otal gånger men tyckt att det varit för jobbigt. En gång lyckades jag hålla ut ett halvår. När jag läste astronomi som låg på fjärde våningen i samma hus som det var ett gym i bottenvåningen såg jag en dag ett anslag på dörren till gymmet att man kunde få testa på att träna gratis en gång. Jag gjorde det och tyckte det var kul så jag fortsatte en hel termin och mådde väldigt bra av det.

Man kan kanske tro att jag som kommer från Dalarna tycker om att åka skidor. Så är det inte. När jag var barn avskydde jag att åka skidor. Kyla, dåligt vallade skidor och usel kondition gjorde att det var en plåga varje gång. Hockey var kul. Det var bara det att de förutsättningar vi hade för att kunna spela ishockey måste vara en mardröm för dagens barn och ungdomar. Vi fick skotta planen själv och spola den. Dessutom var det knappt något tryck i slangen så man var stelfrusen och blöt när man var klar.

Friidrott var kul. Längdhopp och stavhopp var mina favoriter i den sporten. Samma var det här, vi fick sköta allt själva. Vuxenvärlden brydde sig knappt om vad vi gjorde på fritiden. När jag gick på högstadiet fanns det i närheten av skolan en fin idrottsplan. Där började jag med stavhopp, med stålstavar. Så kunde det vara att bo på vischan på 60 och 70-talet. Annat var det för de som bodde i stan, som mina kusiner.

Man ska ge sig innan det blir för mycket text och tråkigt att läsa så jag avslutar bloggen för dagen. Ska bara tillägga att jag har haft en bra dag. Det vackra vädret fortsätter och efter en ganska dålig sommar så känns det lite som bonussommar.