Drömyrket lärare.

Skoltiden

När jag gick i högskolan var guidningen av eleverna fullkomligt värdelös. Själv var jag en förvirrad tonåring och visste inte vart jag skulle ta vägen. I skolan var jag en medelmåtta utom i de praktiska ämnena där jag var helt ute och cyklade. Ändå trodde jag att arbetslivet var det enda som kunde erbjudas mig. Vad jag kommer ihåg var det ingen som på något som helst vis visade på något annat alternativ. Efter en del krångel halkade jag in på verkstadsarbete, fullkomligt vansinnigt med tanke på mina brister i praktiska ämnen.

Verkstadsarbetaren

Så småningom kände jag att det inte var något för mig att stå i en industrilokal och jobba på ackord. Umgänget med mina arbetskamrater var inte heller så roligt. Jag kände mig isolerad och ganska udda.

Jag brukade låna böcker på biblioteket för att läsa lite om astronomi och matematik. Det var två ämnen som var roliga och det hade jag även tyckt när jag var barn. Jag tog mod till mig och började plugga och lyckades ordna så jag kunde söka in på universitetet. Det blev matematikerlinjen i Lund, fortfarande utan en aning om varför förutom att själva ämnet var kul.

Innan jag sökte in på universitetet gjorde jag högskoleprovet och fick 1,2. Inte lysande men heller inte dåligt. Den första tiden på universitetet var jobbiga, dels för att jag hade flyttat 70 mil men också att mina förkunskaper var för dåliga. Det skulle visa sig tydligar när jag började läsa fysik. Jag är i alla fall inte den som ger upp i första taget utan kämpade på och skrev mina tentor och läste vidare.

Den blivande läraren

Vad ville jag med mina studier? Det var två alternativ som kändes realistiska i mitt fall, det ena var lärare och det andra ingenjör. Vad som kändes mest lockande var läraryrket och då ämneslärare på gymnasiet. Lön var inget som jag ens hade en tanke på. Det viktiga var att jag fick jobba med människor och att lära andra om matematik och fysik var lite av en dröm.

Skolans misslyckande

Dröm och verklighet är två helt olika saker. Idag tycks pedagogiken vara satt på undantag. Nu gäller det att smöra för föräldrarna, det fria skolvalet och alla lycksökande friskolor är orsaken till detta. Kraven på skolorna att så många som möjligt ska bli godkända samtidigt som personaltätheten på skolorna minskas gör att resurser sätts in på brandkårsutryckningar när det visar sig att många inte uppnår uppsatta mål. Det begränsar pedagogiken till att handla om att hitta vägar för att få dessa elever godkända.

Eleverna ska betygsättas i allt yngre ålder vilket gör att lärarnas tid mer och mer används till att skriva omdömen istället för att använda sin tid till att inspirera eleverna. Nationella proven i sexan och nian som dessutom har utökats gör att mycket tid går åt själva förberedelserna inför proven. Dessutom ska pedagogerna sitta hemma och rätta dessa prov istället för att vara i klassrummet och vikarier sätts in.

Viktigast att hålla budgeten

Budgetar ska hållas, personal minskas och klasserna blir större. Eleverna lämnas mer åt sitt öde i stora skolor och risken för mobbing och utanförskap ökar. Jag tror på att det är bra om det är många vuxna i skolan, barnen behöver det för att känna trygghet och för att lära sig vad som är rätt och vad som är fel. I synnerhet som det är många som lever i dysfunktionella familjer, familjehem och med skilda föräldrar.

Slutligen lite om högskoleprovet och skriverierna om att det skulle vara lätt att komma in på lärarutbildningen eftersom det räcker med 0,1 på högskoleprovet. Det kan vara ett skrämselskott för utbildningsministern men med tanke på hans sätt att resonera så skyller han säkert det på tidigare regeringar. I min utbildning ingick bland annat att kunna lösa differentialekvationer och att använda Gauss lag och då räcker det inte med 0,1.

Europa, historiens olycksbarn.

Jag läste i Skånska Dagbladet om att den brittiske premiärministern David Cameron vill ha hårdare tag mot invandringen. Han beskriver en bild av att en invasion av folk kommer till England för att få bidrag. I stora delar av Europa har extremhögern gått fram och även i England vilket han har börjat ge efter för. Cameron är ledare för samma land som har plundrat stora delar av världen och vill nu tacka de människor som har hjälpt till att bygga upp hans land genom att hindra dem från att flytta till England.

Under de senaste två tusen år har europeiska länder utnyttjat och våldfört sig på resten av världen. England, Nederländerna, Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland har delat upp Afrika, Nord- och Sydamerika och Asien. Gränser har dragits för att passa dessa länder och inte för invånarna i de ockuperade länderna. De problem som finns idag är skapade av Europa, till exempel palestinakonflikten och konflikter i Afrika. 


Visst är vi européer duktiga. Vi slår oss för bröstet och talar om för andra hur de ska leva. Vi är demokratiska och ska kräva av länder i andra världsdelar att det som tog hundra år för oss att genomför ska de åstadkomma under bara några år.

Europa kan ju lära ut hur man kan lyckas att ständigt kriga med varandra. Hur man lyckas orsaka två världskrig. Hur man gör för att använda andra människor som ett tredje klassens folk. Apartheid, fascism, slaveri, rasism och mycket annat är vi européer duktiga på och kan lära ut till resten av världen.

Europa har haft fullt upp med att slicka sina egna sår. Nu senast är det att försöka rädda Grekland och andra länder från resultatet av vanstyre. Tidigare har det varit att bygga upp det som har krigats sönder. Då finns det naturligtvis inte plats för människor som kommer från tidigare kolonier och andra länder som har utnyttjas för att berika västerlänningarna.

Sverige då, det demokratiska och välkomnande landet i norra Europa? Vi har väl inte haft några kolonier eller plundrat andra länder? Nja, vi har haft fem kolonier varav en på 1800-talet som användes för att tjäna pengar på slavhandel. Nu finns det ju andra sätt att utnyttja folk på. Till exempel arbetskraftsinvandring. Sverige har troligtvis inte varit det välbärgade land som det är nu om det inte hade för att vi fick hjälp utifrån på 50- och 60-talet, då vi var i skriande behov av arbetskraft och den egna befolkningen inte räckte till.

Handla billigt kan också vara ett sätt att utnyttja människor i andra delar av världen. Kläder som har sytts under urusla arbetsförhållanden har inte varit något problem för oss. Bara man slipper veta hur saker produceras kan man handla billigt utan dåligt samvete. Kvinnor och barn som för usla löner jobbar under slavliknande förhållanden.

Så Cameron, Åkesson och alla ni andra som anser att vi inte kan ställa upp för andra människor, rannsaka er själva. Fråga er själv hur mycket vi européer har tjänat på Indien, Kina, Iran, Sudan m.fl. Jag tror att ju mer pengar man har desto snålare blir man. Efter hand som pengahögen växer så minskar empatin och humanismen.

Earth Hour, en manifestation eller ett sätt att döva samvetet?

Manifestationer kan vara bra men ofta är det bara ett slag i luften. Då kan det vara bra med något mer handlingskraftigt. När det gäller Earth Hour så brukar jag aldrig släcka ljuset eftersom jag känner att det inte leder till någonting. Jag undrar om alla dessa människor som släcker sina lampor har en aning om vad det betyder, vad vi behöver göra och hur mycket det kan komma att kosta oss.

Vi har förstört miljön så pass mycket att det krävs rejäla insatser för att hejda den accelererande växthuseffekten, i synnerhet då för västvärlden. Vi har hållit på i 100 år att ohejdat förpestat luften, vattnet och marken och på det sättet skaffat oss en materiell välfärd. Då kan vi inte kräva att de länder som först nu börjar att få igång sin industri m.m. också ska bromsa in.

Ett sätt att motverka utsläppen av kolväten är att köra mindre bil. Där ska bränsleskatten göra att vi minskar på våra resor. Höga bensinpriser är det inte alla som accepterar. Man kan ju köra eco-körning men hur många gör det? Jag ser så många som kör i full fart och sedan bromsar bort en massa bensin.

Ett annat är att byta ut kolkraftverk, oljekraftverk och kärnkraftverk mot till exempel vindkraft. Tyvärr är det många som stör sig på vindkraftverken, till och med när de är långt ute till havs, och protesterar.

Ett tredje är att skippa den där Thailandresan eller USA-resan. Flygplanen är en av de största miljöbovarna. Hur många byter ut en sådan resa mot en tågresa till till exempel Spanien eller Italien?

Köttet som fraktas från Brasilien till Sverige och är fodrade på bönor som odlas på marker vilka tidigare har varit regnskog. Vägarna som har dragits igenom regnskogen för att man ska kunna tillgodose en allt större marknad.

Detta är bara en del av vad som måste ändras, det som Earth Hour handlar om. Det behövs stora insatser som kräver mycket pengar och att man nog få nagga lite på sin bekvämlighet och höga standard. Undrar om de som släckte lamporna under Earth Hour hade en tanke på det.

Som det är nu handlar det bara om att höja bruttonationalprodukten. Istället blir det enstaka punktinsatser för miljön. Varför? För att vi inte är beredda att betala priset. Varför inte har mer transporter på järnväg? Därför att det blir för dyrt. Det är billigare att låta utländska lastbilschaufförer köra hundratals mil och spy ut kolväten. Lastbilschaufförer som är underbetalda och måste bo i sina lastbilar för att ha råd att jobba.

Istället för att hänga på ett jippo försöker jag så mycket som möjligt leva klimatsmart. Jag köper så mycket närproducerat som möjligt, försöker tillämpa eco-körning så långt det går. Undviker att köpa nya prylar hela tiden, min mobil är ett skämt men den fungerar till det jag behöver. Återanvänder så mycket som går och kastar så lite som möjligt. Det är några exempel på att jag vägrar hänga på slit och slängmentaliteten.

Analytical thinker eller hur det är att vara introvert.

Att känna sig udda och missförstådd är inte alltid så lätt. Får man möjlighet att lära känna sig själv, genom t.ex. någon personlighetstest, blir det lättare att förhålla sig till andra människor istället för att som det har varit tidigare, krypa undan och känna sig som en kuf. Jag gör visserligen det fortfarande men i betydligt mindre grad.

Jag har gjort ett par personlighetstester och båda har visat samma sak: att jag är introvert. Ordet introvert har för mig tidigare betytt att man sluter sig inom sig själv och knappast har någon kontakt utåt. Till viss del stämmer det på mig men i många sammanhang kan jag vara mycket utåtriktad och pratsam. Särskilt när man inte är så många och när jag har någon typ av ledarroll.

När jag var barn hade jag en del märkliga idéer som att i en liten skog som fanns intill vårt hus bygga vägar och broar. Jag hade en idé i huvudet som jag ville förverkliga och ibland fick jag någon med på projektet men den eller de tröttnade snabbt.

Jag har ett rikt inre liv och det trivs jag med men tycker också om sällskap och skulle vilja dela mina tankar med andra. Det är inte så ofta jag träffar människor som jag kan diskutera med. Jag kan ingenting om att renovera hus, tapetsera eller andra praktiska saker (förtom att laga mat förstås) utan det är mer teoretiska resonemang som är min grej och det gör att jag många gånger känner mig utanför och missförstådd. Jag är problemlösare och har svårt att låta något vara fel och det kan kanske verka konstigt för andra. 

Att jag är introvert orsakar en del praktiska problem, t.ex. att prata för mig, dvs göra reklam för mig själv, att be om hjälp och göra min röst hörd. När det är många som pratar samtidigt i ett rum tappar jag fokus och försvinner in i min egen värld. Detsamma är det när någon pratar snabbt och intensivt. Jag behöver betänketid när jag ska prata, väga in olika saker, innan jag kan säga något och då hinner andra före eller har börjat prata om andra saker.

Jag har många funderingar och tankar och oftast väger jag dem på guldvåg innan jag öppnar munnen. Skulle jag säga något innan jag har tänkt igenom det ordentligt händer det att jag ångrar det jag har sagt. Inte för att jag har sagt något fel utan för att jag tycker att det inte är riktigt genomtänkt. 

Facebook och Twitter passar mig bra för där har jag en chans att uttrycka mig efter att ha tänkt igenom det ordentlig. Det är kanske inte alltid som det jag skriver där är så genomtänkt men för det mesta är det i alla fall så. När jag ska skriva mail eller ringa så funderar jag ofta så länge att det aldrig blir av. Även om jag trivs med att vara introvert önskar jag att jag hade varit lite mer extrovert. Jag har försökt men det har aldrig fungerat. Jag kan inte vara någon annan än mig själv.