torsdag 21 mars 2013

Analytical thinker eller hur det är att vara introvert.

Att känna sig udda och missförstådd är inte alltid så lätt. Får man möjlighet att lära känna sig själv, genom t.ex. någon personlighetstest, blir det lättare att förhålla sig till andra människor istället för att som det har varit tidigare, krypa undan och känna sig som en kuf. Jag gör visserligen det fortfarande men i betydligt mindre grad.

Jag har gjort ett par personlighetstester och båda har visat samma sak: att jag är introvert. Ordet introvert har för mig tidigare betytt att man sluter sig inom sig själv och knappast har någon kontakt utåt. Till viss del stämmer det på mig men i många sammanhang kan jag vara mycket utåtriktad och pratsam. Särskilt när man inte är så många och när jag har någon typ av ledarroll.

När jag var barn hade jag en del märkliga idéer som att i en liten skog som fanns intill vårt hus bygga vägar och broar. Jag hade en idé i huvudet som jag ville förverkliga och ibland fick jag någon med på projektet men den eller de tröttnade snabbt.

Jag har ett rikt inre liv och det trivs jag med men tycker också om sällskap och skulle vilja dela mina tankar med andra. Det är inte så ofta jag träffar människor som jag kan diskutera med. Jag kan ingenting om att renovera hus, tapetsera eller andra praktiska saker (förtom att laga mat förstås) utan det är mer teoretiska resonemang som är min grej och det gör att jag många gånger känner mig utanför och missförstådd. Jag är problemlösare och har svårt att låta något vara fel och det kan kanske verka konstigt för andra. 

Att jag är introvert orsakar en del praktiska problem, t.ex. att prata för mig, dvs göra reklam för mig själv, att be om hjälp och göra min röst hörd. När det är många som pratar samtidigt i ett rum tappar jag fokus och försvinner in i min egen värld. Detsamma är det när någon pratar snabbt och intensivt. Jag behöver betänketid när jag ska prata, väga in olika saker, innan jag kan säga något och då hinner andra före eller har börjat prata om andra saker.

Jag har många funderingar och tankar och oftast väger jag dem på guldvåg innan jag öppnar munnen. Skulle jag säga något innan jag har tänkt igenom det ordentligt händer det att jag ångrar det jag har sagt. Inte för att jag har sagt något fel utan för att jag tycker att det inte är riktigt genomtänkt. 

Facebook och Twitter passar mig bra för där har jag en chans att uttrycka mig efter att ha tänkt igenom det ordentlig. Det är kanske inte alltid som det jag skriver där är så genomtänkt men för det mesta är det i alla fall så. När jag ska skriva mail eller ringa så funderar jag ofta så länge att det aldrig blir av. Även om jag trivs med att vara introvert önskar jag att jag hade varit lite mer extrovert. Jag har försökt men det har aldrig fungerat. Jag kan inte vara någon annan än mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar