Korsstygn, modiga kvinnor och fega män.

För cirka 30 år sedan fick jag lära mig sy korsstygn. Min dåvarande sambo jobbade som terapibiträde på ett boende för människor med olika typ av handikapp och tyckte själv om olika typer av handarbete. Vid något tillfälle föreslog hon att jag skulle testa på att sy och att jag då skulle börja med stramalj som är lättare än korsstygn.

Jag är väldigt opraktisk och var tveksam till det men samtidigt visste jag att den enda slöjden i skolan som jag tyckte om var textilslöjd. Det kändes kanske inte så värst manligt att sitta och sy på dukar men precis som nu tyckte jag då att det inte skadade att ge det en chans.

Det visade sig att det var något som passade mig och det var väldigt kul att skapa med nål och tråd. Så småningom lade jag bara av med det men har nu fått ny lust att hålla på att sy korsstygn.

Det är intressant med reaktionerna på min hobby. Många blir förvånade och ibland får jag en känsla av lite osäkerhet hur man ska bemöta att en man som har visat sig vara sifferintresserad och bokintresserad sitter och syr.

Det har fått mig att tänka på det här med könsroller och konventioner. Mycket av det som idag ses som kvinnlig syssla har varit mäns arbete tidigare. Kvinnor har under årens lopp varit modiga och brutit sig in på det som har varit männens domäner.

Män må tro att de är tuffa och coola men det är egentligen kvinnorna som är modiga och vågar bryta ny mark trots att de alltid får lida för det. Män är oftast fega och klamrar sig fast vid konventionerna.

Jag har ett hopp till feminismen, att den kan göra oss fria och att vi får vara oss själva. Som det är nu är det till exempel inte cool hos killar att plugga och att läsa böcker. Så småningom tror jag pojkarna kommer att förlora på det, att kopiera männens feghet och låta sig styras av konventioner.