Sköt dig själv och skit i andra! Slogan för vår tid?

När jag gick i skolan fick vi lära oss att det fanns tre olika ekonomiska system - socialism, kapitalism och blandekonomi. Vi såg med fasa på det socialistiska systemet som bland annat innebar brist på varor och brist på frihet för alla utom partipampar och andra som hade klättrat i den politiska hierarkin. Vi såg med fasa på det kapitalistiska systemet, främst USA, med sin brist på frihet för de fattiga och usel sjukvård. Här i Sverige kunde vi stolt visa upp vår blandekonomi med bra och billig sjukvård, bra skola för alla, bra vård för alla. Vi hade ett skyddsnät för arbetslösa, långtidssjukskrivna och barn som for illa.

Systemskiftet

Alla ekonomiska system har sina baksidor och nackdelarna med blandekonomin gjorde att vissa människor tyckte att det var dags för ett systemskifte. Idag ser vi resultatet av det, neddragningar inom skola, vård och omsorg. Det räcker inte med det, klyftorna har ökat och barnfattigdomen bara ökar hela tiden. Vi har fått lycksökare som använder skattepengar för att berika sig själva och placera pengar i lågskatteländer. Vård, skola och omsorg har blivit big business och de som de inte kan tjäna pengar på får samhället ta sig an. Pengarna fiskas upp från arbetslösa, sjukskrivna och andra som inte betraktas som röststarka.

Ger skattesänkningar mer jobb?

Det har genomförts stora skattesänkningar som har gett medelklassen blomstrande tider. Skattepengar som var tänkt att generera nya jobb har till stor del gått till produkter producerade i andra länder, främst låglöneländer. Resebolag, flygbolag och länder med soliga kuster har fått en stor del av den skattesänkning som arbetslösa, gratis arbetskraft och långtidssjuka har betalat.

Utanförskapets resultat

I kölvattnet av detta kommer då utanförskapet och på det droger och kriminalitet. När vi uttrycker vår avsky över det ökade våldet så kan vi ju göra en självrannsakan och fråga oss hur vi vill ha vårt samhälle. Girigt, rått och kallt eller solidariskt och omhändertagande. Är de där hundralapparna mindre i skatt värt att våldet ökas? Att utanförskap, känslan av hopplöshet och fattigdom är en av bovarna till kriminalitet är ingen nyhet. Inte har det heller blivit bättre av att det i det heliga EU:s namn inte finns några gränskontroller och att man kan forsla nästan hur mycket alkohol som helst över gränsen. Alkohol och narkotika sätter ju normala beteenden ur spel.

Vad gör vi?

Vad blir då reaktionen på resultatet av systemskiftet? De som har möjlighet eller har råd med det gömmer sig bakom höga staket och häckar runt sina hus med alarm. Vissa bosätter sig i andra länder och håvar in vinsterna från Sverige. Andra stoppar huvudet i sanden eller skyller eländet på de som själva har drabbats av systemskiftets nedskärningar. Slutligen har vi de som tvingas leva i systemskiftets fullkomliga konsekvens, nämligen med nerslitna skolor, för små och slitna lägenheter, med hopplöshet och att vara uppassare till medeklassen. Thatcherrismen har visat sig för vad den gick för i England och ändå skulle vi prova den här med sorgliga resultat.