Rasism, invandrarkritisk eller kritisk till invandringspolitiken.

I början av 1990-talet dök det upp ett parti som hette Ny Demokrati. Mycket av deras politik handlade om att begränsa invandring till Sverige. Partiet leddes av en snorkig greve och en självgod skivbolagsdirektör. Flera politiker i Ny Demokrati visade sig ha märkliga åsikter och gjorde uttalande som var mycket obehagliga. Efter några få år med bra väljarstöd började strider inom partiet och det i stort sett självdog. I massmedia kallades det för ett populistiskt parti vilket verkar var ett nyord för rasistiskt.

Nu har vi Sverigedemokraterna som det nya populistiska partiet. Det partiet har sina rötter bland annat i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt. Det är i och för sig inte det värsta. Det värsta är att det är ett rasistiskt, homofobiskt och kvinnofientligt part som försöker mörka sin innersta politik. Ibland sipprar sanningen fram i form av lokalpolitiker, och andra som inte tillhör partitoppen, som säger vad de tycker eller handlar enligt deras ideologi. De blir snabbt uteslutna för att inte det riktiga partiet ska avslöjas.

Likheterna mellan de här partierna är stora. Både Ny Demokrati och Sverigedemokraterna består av folk som föraktar andra människor. Båda partierna sprider hat och misstänksamhet. Båda partierna ställer svag mot svag. Båda partierna hade/har en svans av människor som utför hatbrott av olika slag. I dag sker många hatbrott på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider osv.

Det finns däremot en stor och viktig skillnad på dem och det är att Ny Demokrati inte hade någon politisk bas vilket Sverigedemokraterna har. Det är det som är så farlig, att SD har en väl inkörd politisk apparat.

SD har lyckats få i stort sett hela det politiska etablissemanget och massmedia att dansa efter deras pipa. Det spelar ingen roll vad de gör, viftar med metallrör eller sponsrar en hatsida på Internet, de får ändå den politiska agendan att handla om invandring och islam. De blandar fullkomligt bort korten och nästan alla går på det. Att privata skolägare placerar en del av skolpengen i skatteparadis glöms bort, att bankerna går med jättevinster och betalar ut jättelika bonusar betyder ingenting, att lokalpolitiker slösar bort pengar på ny idrottshallar och annat lyx vill man inte diskutera, att de mest privligierade i samhället får stora skattesänkningar istället för att stärka skola, vård och omsorg är en ickesak jämfört med att diskutera invandringen  m.m.

Ett Sverigedemokraterna i riksdagen har inneburit ett nytt sätt att prata och tänka. Rasister är inte längre rasister, en som är född i Sverige av utlandsfödda föräldrar är inte längre svensk, invandringspolitiken får förtur i diskussioner m.m.

Sverigedemokratisk politik skulle innebära ett stagnerande Sverige. Vi hade blivit ett isolerat litet hörn i norra Europa. Vi skulle få svårare att betala ut pengar till pensionärerna. Vi hade själva fått betala utbildningen till alla och inte kunna dra nytta av att många som kommer hit har bra utbildning. Det skulle bli svårt att få folk som gör de jobb som infödda svenskar inte vill ha.

Lite tankar om vår nationaldag och vår "nationalsång".

Sverige har ju egentligen ingen officiell nationalsång utan vi använder "Du gamla du fria" som nationalsång av tradition. Den används ändå vid officiella tillställningar. Melodin är en gammal folkvisa som har använts både i Sverige och Finland. Texten handlar inte direkt om Sverige utan om Norden.

Jag tycker att man kunde utse någon att skriva en ny nationalsång som handlar om vårt land. Man skulle ha utnyttjat Hugo Alfvéns fenomenala musiktalang medan han levde och låtit någon poet skriva texten. En text som hyllar vårt vackra land.

Kan man verkligen skriva en ny nationalsång eller en ny text? Ryssland har klarat av det flera gånger. Efter kommunismens fall bytte man från den stalinistiska mot en ny som inte blev populär så man skrev ny text till den gamla. Tidigare hade man bland annat haft Internationalen.

Det är inte bara texten som är dålig i "Du gamla du fria" utan det är också så att melodin är sävlig och tråkig. När jag hör nationalsånger som USA:s, Frankrikes m.fl. så blir jag en aning avundsjuk. En del personer skulle nog kalla mig för Sverigefientlig för att jag tycker så men jag anser tvärtom att vi förtjänar en pampig nationalsång med bra text.

Nu till nationaldagen. Alltsedan den 6:e juni blev utsedd till vår nationaldag har det klagats på att vi är för dåliga på att fira den. Vi jämför oss med länder som Norge och USA men tänker inte på att de har en helt annan historia än vi. De har även haft sina nationaldagar mycket längre.

I många länder firas nationaldagen ungefär som här men det är länder som de ovan nämnda som vi fixerar oss vid och slår på oss själva som dåliga svenskar som inte kan fira dagen ordentligt.

Matematik, inte bara att räkna.

Jag har tidigare skrivit om att jag inte är något större mattegeni. När jag gick i skolan var jag medelmåttornas medelmåtta. Jag klarade inte av träslöjd och bild men hade inga toppbetyg i andra ämnen. Jag hade lätt för att läsa och engelska var inga problem så språk hade jag säkert kunnat lyckas bättre i om förutsättningarna hade varit bättre och om jag hade lagt ner mer jobb på det.

Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi

Jag var ingen sådan som låg långt framme i matematik men jag tyckte det var kul och hade inga svårigheter med ämnet. Efter att ha försökt prova mina praktiska färdigheter (som egentligen är så gott som lika med noll) och jobba på industri bestämde jag mig att jag ville lära mig mer matte. Det har jag gjort och på vägen lärt mig så mycket mer som jag nu tänkte skriva lite om.

Matematik är inte bara att göra en massa beräkningar för att bygga broar, göra ekonomiska analyser eller för att förutsäga hur vädret ska bli. Det är också att kunna avgöra vad som är rimligt. Därför tror jag att matte idag är viktigare än någonsin nu när så mycket lögner, myter och halvsanningar sprids på internet. Man ska kunna avgöra när någonting är rimligt och inte bara kasta sig över facit.

Linda Lovelace

Matematik är en av de äldsta vetenskaperna så genom den kan man lära sig mycket om människors villkor genom historien. Vilken roll hade de olika religionerna? Vilka förutsättningar hade kvinnorna? Vilka kulturer ligger bakom de stora matematiska framstegen? För mig har det gjort att jag har blivit mycket mer ödmjuk och fått ett större synfält.

Matematik kan också vara skönhet, musik, poesi. Den kan vara gåtfull och magisk. Visst, det är kul att lösa differentialekvationer och undersöka symmetrier men det är bara en liten del. Det är när man får en helhet som det blir riktigt roligt och intressant. Det är det jag vill att folk ska få upp ögonen för. Då tror jag inte att det blir så skräckinjagande med ämnet.

Betyder Jesus budskap något för dagens kristna?

Jag gick 10 km i Skrylle idag och under en sådan promenad hinner man tänka en hel del. Man går där i sina tankar, lyssnar på fåglarna och funderar. Det är avkopplande och samtidigt får man rejält med motion.

Jag tycker det är intressant med religion och försöker läsa så mycket som möjligt om det och visas det något program på TV, som nu senast "Bibelns historia", så tittar jag på det. I och med att jag också är intresserad av matematik och fysik så upplever jag att religionen och då främst Kristendomen alltid har varit en motpart.

Siffran 0 som idag är så viktig idag var under flera hundra år bannlyst i den kristna delen av världen. Matematikern Khawarizmi införde nollan i det muslimska väldet, Osmanska riket, (siffran började användas tidigare i bland annat Indien och av Mayafolket) på 800-talet. Först på 1500-talet accepterades den i den kristna världen. Den ansågs av prästerna som ett djävulens tal och misstänksamma affärsmän vägrade använda den.

Galileo Galilei fick på 1600-talet husarrest för resten av sitt liv för sin teori om solen i centrum av vårt solsystem med planeterna i banor runt om. Det var inte förrän på slutet av 1900-talet som den katolska kyrkan bad om ursäkt och upphävde domen.

Hypatia av Alexandria mördades under fruktansvärda former år 415 av kristna, uppjagade av patriarken Kyrillos. Hon var en icke-kristen kvinna som lärde ut matematik och filosofi till kristna och icke-kristna.

Präster och makthavare började tidigt att använda kristendomen för att stärka sin makt. Därefter har rasister som Ku Klux Klan och nazisterna använt sig av religionen för att kunna använda våld mot folk av annan härkomst eller religion. Även idag viftar rasister med korset och pratar om korståg och att islam är så hemskt. Jag är övertygad om att dessa människor inte har en aning om vad de olika religionerna har för budskap.

Var Jesus budskap att håna, hota och hata andra? Var hans budskap intolerans? Nej, läser man Bibeln så är hans budskap tolerans, kärlek och fred. "Behandla din nästa som dig själv" och "den som är utan skuld kastar den första stenen" är ett par exempel,

Jag är inte kristen, tycker inte om religioner över huvud taget men respekterar människor som har en tro. Buddismen är den religion som ligger närmast mig men jag kan också se positiva delar av andra religioner. Kristendomen tycker jag ändå har använts till så mycket otrevligt som slavhandel, krigen mot den nordamerikanska ursprungsbefolkningen med mera.

En skola för alla eller bara för de privilegierade?

Hur ska en skola vara för att ge våra barn och ungdomar en bra utbildning? Det finns idéer och politiska beslut för att förbättra skolan. Mer ordning och reda är det till exempel bestämt att det ska vara.  Därför har några halvhjärtade beslut om det genomförts.

Att vi ska ha behöriga lärare i skolan och att de ska uppgraderas med intyg på att de just är behöriga är också bestämt. 

Däremot glömmer man åtgärder som är minst lika viktiga för att eleverna ska få en bra skolgång. Då menar jag alla elever och inte bara de som har bra utbildade föräldrar, som har en bra uppväxtmiljö och som inte har någon typ av diagnos.

En viktig variabel för en bra skolgång är att ha en ordentlig skolgård. Det finns många skolor som inte har det och det tycker jag är ett svek mot barnen och ungdomarna. De ska ha rätt att ha ett område utanför skolan där de kan leka, spela fotboll m.m.

Läxor är någonting som de som har en bra hemmamiljö och föräldrar med god utbildning har en stor fördel av. Det är alltså någonting som många barn förlorar på på grund av att klassklyftorna ökar. Hinner man inte med allt på lektionstid får man väl göra det hemma eller på förlängd skoltid.

Mer IT-satsning i skolan. Då behövs det bättre utbildade lärare och mycket enklare system som vi har idag. Man ska kunna använda både Mac och PC. Dessutom bör både personal och elever ha större möjligheter att ladda upp program. Som det är nu bromsas mycket av ambitionerna av att det är så centralstyrt.

Eleverna finns på ett ställe och lärarna på ett helt annat. På vår skola har vi till exempel it´s learning där det är tänkt att eleverna ska finna viktig information. Samtidigt som vi vuxna tror att det är ett bra system befinner sig eleverna någon annanstans och hämtar information, bland annat på facebook.

Skolbibliotekarie. Barn och ungdom idag vänjer sig vid att läsa kortare texter på Internet och mobiltelefoner. Blir det då lite längre texter eller mer avancerad svenska får de problem. Det gäller i de flesta ämnen. Därför är läsning och tillgång till en skolbibliotekarie mycket viktigt.

Hemförhållande och uppväxtmiljö är också avgörande för hur skolan ska lyckas med sina mål. Utan hopp och med föräldrar som har svårt att ge barnen en trygg uppväxtmiljö kan göra att barnen lyckas sämre i skolan. Där ligger ett stort ansvar på politikerna och oss väljare att prioritera ett mjukare samhälle utan utslagning och hopplöshet.

Slutligen bör man på skolorna ha en gemensam policy när det gäller till exempel mobiltelefoner. Smartphones och iPhones kan vara bra många gånger som till exempel att använda som miniräknare, fotografera av viktiga saker som skrivs på tavlan, ta tid på laborationer i NO m.m. Annars ska de inte användas och lärare med stöd av skolledning ska inte behöva ständigt säga till om att lägga ifrån sig mobiltelefonen.

Sverigefientlig, vad är det?

Enligt Sverigedemokraternas anhängare är jag sverigefientlig. Åtminstone får jag det intrycket när jag läser kommentarer på partiets inofficiella hemsida Avpixlat. Där skrivs det ofta om svenskfientlighet och så avslutas det med SD2014.

Hur är man om man är sverigefientlig? Kan det vara att man stödjer religionsfrihet, att man känner empati med folk som flyr från krig och förtryck, att man tycker att alla som lever i Sverige ska få leva ett värdigt liv vare sig det är infödda svenskar, inflyttade eller söker en fristad här.

Jag är alltså sverigefientlig. Jag som vill att vi stödjer vår egen industri, som vill att vi i första hand ska stödja de svenska bönderna genom att köpa svenskt kött, jag som vill att vi är rädd om vår natur, jag som vill att våra pensionärer, barn och skolelever ska ha det bra.

Det kan också vara sverigefientligt att vara intresserad av vår historia, skriva något så när korrekt svenska och att inte förlita sig på myter.

Jag trodde att Anders Behring Breivik skulle vara en väckarklocka men där tycks jag ha haft fel. Hans tankar och idéer tycks frodas och slå rot inte bara hos virrpannorna på Avpixlat (där kan man hitta en och annan som om de går från ord till handling skulle bli lika farlig som den norske fascisten) utan också i det offentliga Sverige.

Ett parti som Svenskarnas Parti, ett nazistparti som har bytt namn, benämns inte i massmedia som nazister utan som extremrasister och ännu mer förmildrande beteckning. Sverigedemokraterna stryks medhårs, bland annat har ingen ställt Kent Ekerot mot väggen och konfronterat honom med hans rasistiska agenda.

I Uppdrag Granskning hade de ett reportage om näthat. Då drogs två personer med utländsk bakgrund fram som hade hotat en ung kvinna som hade kritiserat H&M. Ingen av de personer som hade hotat kvinnliga TV-personligheter och författare behövde visa upp sig och förklara varför de med rasisitiska ordval hade hotat dessa kvinnor, det räckte tydligen med att ringa upp dem.

Över huvud taget så visar sig SVT ha en mjäkig attityd till de nya nationalisterna och till smygrasismen. Det börjar mer och mer bli så att begreppet politiskt korrekt innebär att om man är antirasist så har man fel.

Kan vi aldrig lära av historien?

Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i Sverige.

Bilan Osman är en kvinna som jag följer på Twitter och på hennes blogg idag skriver hon att många tycker att hon inte ska framföra kritik utan vara tacksam för att hon får ta del av den svenska välfärden. Jag tycker hon skriver bra och hennes inlägg fick mig att fundera lite på tacksamhet.

Jag är född och uppvuxen i Sverige av svenskfödda föräldrar. Bara för det tycker jag inte att jag har mer rätt att framföra kritik än vad Bilan har.

Under min uppväxt behövde jag aldrig svälta, vi hade rent kranvatten och fick skolmat. Min pappa var fackligt aktiv men blev aldrig fängslad och torterad för det. Det slog aldrig ner någon handgranat i närheten av där vi bodde. På den tiden fanns det fortfarande en arbetarklass som utan att behöva känna av några repressalier kämpade politiskt och fackligt för att vi skulle få det bättre . Vi barn fick leka och behövde aldrig hålla i ett riktigt gevär.

Jag är tacksam för att jag har fått växa upp i ett sådant land. Det är kanske därför jag kan känna empati med andra människor som har det svårt. Människor som flyr från övergrepp, krig, svält, tortyr m.m.

Jag bor i ett land som klarade sig så gott som helskinnat från två världskrig vilka förödde stora delar av världen. Ett land som tack vare utländsk arbetskraft blev rikare och rikare. Ett land som aldrig har några naturkatastrofer.

Jag känner att vi har blivit ett otacksamt folk som gnäller över varenda liten struntsak. Där en del av befolkningen räknar människoliv i pengar. Ett land där definitionen på fattigdom är att inte ha råd att åka på solsemester. Ett land där julhandeln år efter år slår rekord.

Det är inte självklart att vi har det så bra. Europa, som vi är en del av, har plundrat resten av världen. Vi har utnyttjat deras naturtillgångar och dragit gränser som passade oss. Fortfarande utnyttjar väst stora delar av världen. I ett sådant läge känns det förmätet att säga att folk på flykt inte ska få komma hit.

Som sagt, jag är tacksam för att jag lever i Sverige men det innebär inte att jag inte har kritik mot mycket som sker här. Det finns inget motsatsförhållande mellan tacksamhet och att framföra kritik.

Att vara evigt tacksam.

Dagens skola och 60-talets.

Hur ska skolan vara för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt av tiden som de tillbringar där? Det är en lång resa de ska göra för att vara förberedda på livet utanför skolan samtidigt som mycket händer inom dem själva. Att under hela den förvandlingen se till så att de får den utbildning de har rätt till är inte så lätt. Många idéer finns hur utbildningen ska vara men något som jag inte tror på är mer betyg, tester och prov.

Förutsättningarna på min skoltid och förutsättningarna idag

Jag gick i skolan på 60-talet och gick ut nian 1972. Då var det betyg från första klass och mitt minne av det var att det inte hade någon annan verkan än att bli kategoriserad. Att betygsätta barn tycker jag är vansinnigt. Det ska vara roligt att lära sig och för att åstadkomma det är det lärarnas och skolmiljöns uppgift. Idag har vi så mycket kunskap så vi slipper falla i de fallgropar som fanns på min skoltid. Bland annat de hjälpmedel som finns för elever med dyslexi. Något annat som vi har kunskap om idag men inte under min skoltid är adhd och add. På 60-talet betraktades dessa barn som enbart störiga och okoncentrerade men idag har vi möjlighet att se till att även de får den utbildning som de har rätt till.

Det värsta är när barnen tappar taget, man bildar ett rökgäng, börjar konstant komma försent och så vidare. Ofta är det många variabler som orsakar det, skoltrötthet, hemmaförhållanden, uppväxtmiljön m.m. Då gäller det snabbt att ta tag i det för att göra det bästa möjliga för barnen.

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv." citat av Astrid Lindgren.

Nu får barnen betyg från årskurs sex och förslag finns att de ska få det från årskurs fem eller fyra. Jag tror det är helt fel väg att gå. Jag kan tänka mig att betygen behövs för övergång från grundskolan till gymnasiet men för att det i så fall ska fungera är min teori att eleverna betygsätts från sjuan. Detta är för att få tid att vänja sig med vad som krävs för de olika betygsstegen.

Apropå att leva på 60- och 70-talet, min generation är nog den mest genom tiderna förgiftade generationen. Bland annat så röktes det överallt. Det röktes vid köksbordet, i TV-soffan m.m. och det var ett helsike att behöva andas in den hemska röken. Bilarna spydde ut giftiga avgaser som hade gett körförbud idag. Det experimenterades med miljögifter. Möjligtvis åt vi nyttigare mat på den tiden.

Bra skräckfilmer

 En av de bästa skräckfilmsserier som har gjorts är "Fredagen den 13:e". Dessa filmer tycker jag mest om för att se hur mördaren Jason väcks upp och hur man ännu en gång lyckas oskadliggöra honom.

Saw är också en serie skräckfilmer som ligger i topp på min lista. Det som är intressant här är vilka fällor som Jigsaw har lyckats skapat. Också vilka moraliska felsteg som personerna i filmerna har gjort för att förtjäna att hamna i en fälla.

Omen är en trilogi om djävulens son. Där är den första filmen riktigt bra medan de två uppföljarna är betydligt blekare. Gregory Peck är lysande som mannen vilken adopterar ett litet barn vid ett katolskt sjukhus i Italien.

Ibland undrar jag varför jag älskar skräckfilm. Jag avskyr våld och blir darrig när jag ser blod i verkligheten. Förmodligen är det för att filmerna är så overkliga och att rollerna för det mesta bär sig så korkat åt. När det är flera stycken samlade så brukar det vara någon som säger att han/hon ska kolla en sak och strax ska komma tillbaka, något ingen vettig människa skulle göra om någon har blivit mördad.

En animation om hur ett vanligt band blir ett möbiusband:

http://plus.maths.org/content/get-grips-mobius-strip

Drömyrket lärare.

Skoltiden

När jag gick i högskolan var guidningen av eleverna fullkomligt värdelös. Själv var jag en förvirrad tonåring och visste inte vart jag skulle ta vägen. I skolan var jag en medelmåtta utom i de praktiska ämnena där jag var helt ute och cyklade. Ändå trodde jag att arbetslivet var det enda som kunde erbjudas mig. Vad jag kommer ihåg var det ingen som på något som helst vis visade på något annat alternativ. Efter en del krångel halkade jag in på verkstadsarbete, fullkomligt vansinnigt med tanke på mina brister i praktiska ämnen.

Verkstadsarbetaren

Så småningom kände jag att det inte var något för mig att stå i en industrilokal och jobba på ackord. Umgänget med mina arbetskamrater var inte heller så roligt. Jag kände mig isolerad och ganska udda.

Jag brukade låna böcker på biblioteket för att läsa lite om astronomi och matematik. Det var två ämnen som var roliga och det hade jag även tyckt när jag var barn. Jag tog mod till mig och började plugga och lyckades ordna så jag kunde söka in på universitetet. Det blev matematikerlinjen i Lund, fortfarande utan en aning om varför förutom att själva ämnet var kul.

Innan jag sökte in på universitetet gjorde jag högskoleprovet och fick 1,2. Inte lysande men heller inte dåligt. Den första tiden på universitetet var jobbiga, dels för att jag hade flyttat 70 mil men också att mina förkunskaper var för dåliga. Det skulle visa sig tydligar när jag började läsa fysik. Jag är i alla fall inte den som ger upp i första taget utan kämpade på och skrev mina tentor och läste vidare.

Den blivande läraren

Vad ville jag med mina studier? Det var två alternativ som kändes realistiska i mitt fall, det ena var lärare och det andra ingenjör. Vad som kändes mest lockande var läraryrket och då ämneslärare på gymnasiet. Lön var inget som jag ens hade en tanke på. Det viktiga var att jag fick jobba med människor och att lära andra om matematik och fysik var lite av en dröm.

Skolans misslyckande

Dröm och verklighet är två helt olika saker. Idag tycks pedagogiken vara satt på undantag. Nu gäller det att smöra för föräldrarna, det fria skolvalet och alla lycksökande friskolor är orsaken till detta. Kraven på skolorna att så många som möjligt ska bli godkända samtidigt som personaltätheten på skolorna minskas gör att resurser sätts in på brandkårsutryckningar när det visar sig att många inte uppnår uppsatta mål. Det begränsar pedagogiken till att handla om att hitta vägar för att få dessa elever godkända.

Eleverna ska betygsättas i allt yngre ålder vilket gör att lärarnas tid mer och mer används till att skriva omdömen istället för att använda sin tid till att inspirera eleverna. Nationella proven i sexan och nian som dessutom har utökats gör att mycket tid går åt själva förberedelserna inför proven. Dessutom ska pedagogerna sitta hemma och rätta dessa prov istället för att vara i klassrummet och vikarier sätts in.

Viktigast att hålla budgeten

Budgetar ska hållas, personal minskas och klasserna blir större. Eleverna lämnas mer åt sitt öde i stora skolor och risken för mobbing och utanförskap ökar. Jag tror på att det är bra om det är många vuxna i skolan, barnen behöver det för att känna trygghet och för att lära sig vad som är rätt och vad som är fel. I synnerhet som det är många som lever i dysfunktionella familjer, familjehem och med skilda föräldrar.

Slutligen lite om högskoleprovet och skriverierna om att det skulle vara lätt att komma in på lärarutbildningen eftersom det räcker med 0,1 på högskoleprovet. Det kan vara ett skrämselskott för utbildningsministern men med tanke på hans sätt att resonera så skyller han säkert det på tidigare regeringar. I min utbildning ingick bland annat att kunna lösa differentialekvationer och att använda Gauss lag och då räcker det inte med 0,1.

Europa, historiens olycksbarn.

Jag läste i Skånska Dagbladet om att den brittiske premiärministern David Cameron vill ha hårdare tag mot invandringen. Han beskriver en bild av att en invasion av folk kommer till England för att få bidrag. I stora delar av Europa har extremhögern gått fram och även i England vilket han har börjat ge efter för. Cameron är ledare för samma land som har plundrat stora delar av världen och vill nu tacka de människor som har hjälpt till att bygga upp hans land genom att hindra dem från att flytta till England.

Under de senaste två tusen år har europeiska länder utnyttjat och våldfört sig på resten av världen. England, Nederländerna, Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland har delat upp Afrika, Nord- och Sydamerika och Asien. Gränser har dragits för att passa dessa länder och inte för invånarna i de ockuperade länderna. De problem som finns idag är skapade av Europa, till exempel palestinakonflikten och konflikter i Afrika. 


Visst är vi européer duktiga. Vi slår oss för bröstet och talar om för andra hur de ska leva. Vi är demokratiska och ska kräva av länder i andra världsdelar att det som tog hundra år för oss att genomför ska de åstadkomma under bara några år.

Europa kan ju lära ut hur man kan lyckas att ständigt kriga med varandra. Hur man lyckas orsaka två världskrig. Hur man gör för att använda andra människor som ett tredje klassens folk. Apartheid, fascism, slaveri, rasism och mycket annat är vi européer duktiga på och kan lära ut till resten av världen.

Europa har haft fullt upp med att slicka sina egna sår. Nu senast är det att försöka rädda Grekland och andra länder från resultatet av vanstyre. Tidigare har det varit att bygga upp det som har krigats sönder. Då finns det naturligtvis inte plats för människor som kommer från tidigare kolonier och andra länder som har utnyttjas för att berika västerlänningarna.

Sverige då, det demokratiska och välkomnande landet i norra Europa? Vi har väl inte haft några kolonier eller plundrat andra länder? Nja, vi har haft fem kolonier varav en på 1800-talet som användes för att tjäna pengar på slavhandel. Nu finns det ju andra sätt att utnyttja folk på. Till exempel arbetskraftsinvandring. Sverige har troligtvis inte varit det välbärgade land som det är nu om det inte hade för att vi fick hjälp utifrån på 50- och 60-talet, då vi var i skriande behov av arbetskraft och den egna befolkningen inte räckte till.

Handla billigt kan också vara ett sätt att utnyttja människor i andra delar av världen. Kläder som har sytts under urusla arbetsförhållanden har inte varit något problem för oss. Bara man slipper veta hur saker produceras kan man handla billigt utan dåligt samvete. Kvinnor och barn som för usla löner jobbar under slavliknande förhållanden.

Så Cameron, Åkesson och alla ni andra som anser att vi inte kan ställa upp för andra människor, rannsaka er själva. Fråga er själv hur mycket vi européer har tjänat på Indien, Kina, Iran, Sudan m.fl. Jag tror att ju mer pengar man har desto snålare blir man. Efter hand som pengahögen växer så minskar empatin och humanismen.

Earth Hour, en manifestation eller ett sätt att döva samvetet?

Manifestationer kan vara bra men ofta är det bara ett slag i luften. Då kan det vara bra med något mer handlingskraftigt. När det gäller Earth Hour så brukar jag aldrig släcka ljuset eftersom jag känner att det inte leder till någonting. Jag undrar om alla dessa människor som släcker sina lampor har en aning om vad det betyder, vad vi behöver göra och hur mycket det kan komma att kosta oss.

Vi har förstört miljön så pass mycket att det krävs rejäla insatser för att hejda den accelererande växthuseffekten, i synnerhet då för västvärlden. Vi har hållit på i 100 år att ohejdat förpestat luften, vattnet och marken och på det sättet skaffat oss en materiell välfärd. Då kan vi inte kräva att de länder som först nu börjar att få igång sin industri m.m. också ska bromsa in.

Ett sätt att motverka utsläppen av kolväten är att köra mindre bil. Där ska bränsleskatten göra att vi minskar på våra resor. Höga bensinpriser är det inte alla som accepterar. Man kan ju köra eco-körning men hur många gör det? Jag ser så många som kör i full fart och sedan bromsar bort en massa bensin.

Ett annat är att byta ut kolkraftverk, oljekraftverk och kärnkraftverk mot till exempel vindkraft. Tyvärr är det många som stör sig på vindkraftverken, till och med när de är långt ute till havs, och protesterar.

Ett tredje är att skippa den där Thailandresan eller USA-resan. Flygplanen är en av de största miljöbovarna. Hur många byter ut en sådan resa mot en tågresa till till exempel Spanien eller Italien?

Köttet som fraktas från Brasilien till Sverige och är fodrade på bönor som odlas på marker vilka tidigare har varit regnskog. Vägarna som har dragits igenom regnskogen för att man ska kunna tillgodose en allt större marknad.

Detta är bara en del av vad som måste ändras, det som Earth Hour handlar om. Det behövs stora insatser som kräver mycket pengar och att man nog få nagga lite på sin bekvämlighet och höga standard. Undrar om de som släckte lamporna under Earth Hour hade en tanke på det.

Som det är nu handlar det bara om att höja bruttonationalprodukten. Istället blir det enstaka punktinsatser för miljön. Varför? För att vi inte är beredda att betala priset. Varför inte har mer transporter på järnväg? Därför att det blir för dyrt. Det är billigare att låta utländska lastbilschaufförer köra hundratals mil och spy ut kolväten. Lastbilschaufförer som är underbetalda och måste bo i sina lastbilar för att ha råd att jobba.

Istället för att hänga på ett jippo försöker jag så mycket som möjligt leva klimatsmart. Jag köper så mycket närproducerat som möjligt, försöker tillämpa eco-körning så långt det går. Undviker att köpa nya prylar hela tiden, min mobil är ett skämt men den fungerar till det jag behöver. Återanvänder så mycket som går och kastar så lite som möjligt. Det är några exempel på att jag vägrar hänga på slit och slängmentaliteten.

Analytical thinker eller hur det är att vara introvert.

Att känna sig udda och missförstådd är inte alltid så lätt. Får man möjlighet att lära känna sig själv, genom t.ex. någon personlighetstest, blir det lättare att förhålla sig till andra människor istället för att som det har varit tidigare, krypa undan och känna sig som en kuf. Jag gör visserligen det fortfarande men i betydligt mindre grad.

Jag har gjort ett par personlighetstester och båda har visat samma sak: att jag är introvert. Ordet introvert har för mig tidigare betytt att man sluter sig inom sig själv och knappast har någon kontakt utåt. Till viss del stämmer det på mig men i många sammanhang kan jag vara mycket utåtriktad och pratsam. Särskilt när man inte är så många och när jag har någon typ av ledarroll.

När jag var barn hade jag en del märkliga idéer som att i en liten skog som fanns intill vårt hus bygga vägar och broar. Jag hade en idé i huvudet som jag ville förverkliga och ibland fick jag någon med på projektet men den eller de tröttnade snabbt.

Jag har ett rikt inre liv och det trivs jag med men tycker också om sällskap och skulle vilja dela mina tankar med andra. Det är inte så ofta jag träffar människor som jag kan diskutera med. Jag kan ingenting om att renovera hus, tapetsera eller andra praktiska saker (förtom att laga mat förstås) utan det är mer teoretiska resonemang som är min grej och det gör att jag många gånger känner mig utanför och missförstådd. Jag är problemlösare och har svårt att låta något vara fel och det kan kanske verka konstigt för andra. 

Att jag är introvert orsakar en del praktiska problem, t.ex. att prata för mig, dvs göra reklam för mig själv, att be om hjälp och göra min röst hörd. När det är många som pratar samtidigt i ett rum tappar jag fokus och försvinner in i min egen värld. Detsamma är det när någon pratar snabbt och intensivt. Jag behöver betänketid när jag ska prata, väga in olika saker, innan jag kan säga något och då hinner andra före eller har börjat prata om andra saker.

Jag har många funderingar och tankar och oftast väger jag dem på guldvåg innan jag öppnar munnen. Skulle jag säga något innan jag har tänkt igenom det ordentligt händer det att jag ångrar det jag har sagt. Inte för att jag har sagt något fel utan för att jag tycker att det inte är riktigt genomtänkt. 

Facebook och Twitter passar mig bra för där har jag en chans att uttrycka mig efter att ha tänkt igenom det ordentlig. Det är kanske inte alltid som det jag skriver där är så genomtänkt men för det mesta är det i alla fall så. När jag ska skriva mail eller ringa så funderar jag ofta så länge att det aldrig blir av. Även om jag trivs med att vara introvert önskar jag att jag hade varit lite mer extrovert. Jag har försökt men det har aldrig fungerat. Jag kan inte vara någon annan än mig själv.

Slaget om Internet.

Internet som tidigare har varit en källa till kreativitet och innovation börjar mer och mer bli en kommersiell marknad. En marknad som går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt samtidigt som kreativiteten bakbinds. När vi går in på olika hemsidor tvingas vi titta på reklamfilmer och får en massa reklambanners upptryckta i ansiktet. Tidigare kunde man använda bilder och filmsnuttar på Internet för att låta fantasin och kreativiteten flöda. Idag går en stor del av tiden åt till att försäkra sig om att det man vill använda är tillåtet enligt lag för att kunna ta med i det som man vill skapa.

Piratpartiet ger internetaccess till The Pirate Bay. Är det olagligt eller inte? En nagel i ögat för bland annat de stora filmbolagen är det i alla fall. Är man tillräckligt stark ekonomiskt kan man alltid påverka politikerna att stifta lagar så att det som är lagligt blir olagligt. Därför är det idag olagligt med fildelning men att det skulle vara olagligt med att tillåta internetaccess åt någon som tillhandahåller en websökare för nerladdad musik, filmer med mera låter konstigt. I så fall skulle till exempel Google syssla med olagligheter.

Går det inte att med lagens hjälp komma åt fildelningen så kan man alltid använda hot och utpressning. Det är sådana maffiametoder som Rättighetsalliansen (tidigare Antipiratbyrån) använder sig av mot Piratpartiet. Den lilla människan har ingen chans mot den ekonomiska makten eller kanske ändå. Det är upp till oss, accepterar vi att Internet blir storbolagens nya arena, där de kan dominera eller vill vi ha ett fritt Internet som kan få vår kreativitet att blomma ut.

När jag köper något i en affär så brukar det ingå i köpet en garanti på att det inhandlade håller vad som utlovas, dessutom får man ofta bytesrätt på varan. Går jag däremot på bio och betalar dyra pengar så får jag stå mitt kast även om filmen inte håller den kvalitet som har utlovats i annonserna. Jag kan inte gå till biljettkassan och säga: den filmen var för dålig så jag vill ha pengarna tillbaka eller ett presentkort till en annan film. När det gäller musik har jag själv blivit lurad på mängder av pengar eftersom jag har köpt skivor som har visat sig innehålla några bra låtar och resten skräp. Rättighetsalliansen vill att vi ska köpa grisen i säcken och gladeligen acceptera att vi gång på gång blir lurade medan filmbolagen och musikindustrin blir fetare och fetare. Mycket vill ha mer.

Det har visat sig i undersökningar att de som laddar ner mest är de som också mest betalar lagligt för film och musik. Inte så konstigt eftersom det oftast är de här människorna som är intresserade av till exempel film. Då känns det märkligt att det är dessa man försöker klämma åt. Rättighetsalliansen har i alla fall gjort valet lätt för mig vid nästa val. Då har jag att välja på ett gäng partier som tävlar om vilket som är mest mitten, ett högerextremt och nationalistiskt parti med ett mörkt förflutet eller ett parti som värnar om friheten på Internet.

Hur mycket är egentligen ärlighet värd?

Jag har den senaste tiden haft anledning att fundera lite över hur ärlig man kan vara både på sociala medier och i det övriga livet. Mår till exempel barn dåligt av att höra att vuxna mår dåligt? Vilket stöd ställer människorna runt omkring upp med om de får höra att någon inte mår bra? Ställer man till med en dålig stämning om man visar att man inte mår bra?

Jag hörde en gång ett radioprogram där man talade om hur vi vuxna försöker mildra det jobbiga genom att till exempel säga att någon har gått bort när den har avlidit. Den som pratade om det tog upp ett exempel om att något barn har hört det och om att man vid något tillfälle sedan säger: Pappa har gått bort till... så kan det missuppfattas av barnet.

Det är ju så i Sverige idag att barnen ska skyddas och curlas till varje pris. De ska skyddas från starka känslor. Jag tror att det inte är så bra, berättar man för ett barn att man är förtvivlad eller ledsen så lär sig barnet att vara ärligt.

Jag har själv några gånger råkat ut för att ha blivit åthutad av vuxna när jag har skrivit på facebook att jag ibland mår dåligt. Argumentet har varit att många barn (jag har en del elever i grundskolan som vänner på fb) mår dåligt och att det fanns risk för att jag skulle förvärra det. Själv tror jag att det kan stärka barnen att någon gång få höra att en vuxen också kan bli deppig, framför allt visar det dem att vuxna kan vara ärliga och att det inte är farligt med ärlighet.

Hur gör man då när man upptäcker att någon mår dåligt? Det bästa borde väl ändå gå och prata med den här personen. Kanske fråga varför man mår som man gör och kanske också ge förslag på att gå och prata med chefen, med psykolog eller sjuksyster. Det bästa hade varit att följa med som stöd. Att gå bakom ryggen på den personen är nedvärderande och kanske bara förvärrar situationen.

Slutligen, sprider man dålig stämning genom att inte alltid kunna hålla uppe en munter fasad? Det beror kanske på ifall man är man eller kvinna. En kvinna får ju av tradition visa sig sårbar medan en man ska vara stark och bita ihop. Själv ställer jag inte upp på gamla könsroller utan jag tycker att en man också kan få visa att livet för stunden är alldeles för jobbigt.

Från Big Bang till vad de olycksaliga skotten i Sarajevo 1914 har ställt till med.

Vetenskapen har kommit långt när det gäller svåra saker som hur universum en gång har startat men detta skapar nya frågor som är ännu svårare att hitta någon lösning på. Man upptäckte i början av 1900-talet att galaxerna rörde sig ifrån varandra. Tanken kom då upp att galaxerna tidigare hade varit närmare varandra och att de någon gång vid tidens början hade funnits i en enda punkt. Man ställde då upp teorier som måste stämma ifall allt hade startat i en punkt. En efter en av teorierna visade sig vara rätt, bland annat att det måste finnas en strålning som är en rest från Big Bang som kallas den kosmiska bakgrundsstrålningen och som vi kan se som en del av "myrornas krig" på TV.

Detta kan ge upphov till andra fascinerande tankar som: Tar universum slut någonstans, vad fanns innan Big Bang, finns det andra universum m.m.? Jag läste vid något tillfälle en teori att den mystiska mörka energin som finns i rymden skulle vara gravitationen från ett annat universum. Det är bara en spekulation precis som detta att det finns oändligt många universum och för varje val man gör väljer man ett speciellt universum. Som sagt är det bara spekulationer och något som man aldrig kan testa. Ändå kan det vara kul att föreställa sig hur historien hade blivit om något hade skett lite annorlunda.

En sådan händelse är skotten i Sarajevo. Visserligen var läget spänt i Europa redan och det fanns många anledningar att börja kriga men mordet på den Österrikiske ärkehertigen var ändå en mycket stark anledning för att börja kriga. Attentatet mot Franz Ferdinand misslyckades så om det inte hade varit för en mycket olycklig slump hade kanske första världskriget aldrig utbrutit. Chauffören som körde ärkehärtigparet körde fel och det var när han skulle vända om som Princip av en händelse upptäckte dem och sköt paret.

Jag utgår bara från den händelsen och tänker mig att om chauffören hade kört rätt så hade förmodligen inte Princip stött på dem och  kanske inte första världskriget hade startat. Andra världskriget kan ses som en fortsättning på det första och en del av Hitlers popularitet berodde på Tysklands förlust och förnedrande villkor vid det tidigare krigsslutet. Naturligtvis betyder den kraftiga nationalismen väldigt mycket för att båda krigen utlöstes och att Hitler kunde bli så framgångsrik. Om man bortser från nationalismen så kanske båda krigen aldrig hade behövt ske om inte den olyckliga händelsen 1914 hade ägt rum.

Staten Israels bildande kan också ses som en konsekvens av skotten i Sarajevo. Efter att Hitler hade hållit på att utrota Europas alla judar bestämdes det att staten Israel skulle bildas. Sedan dess har det varit en oroshärd och terroristnätverket Al Qaida började ställa till med problem.

Även om det som är gjort inte kan göras om är det rätt intressant att fundera i sådana banor.

Svaga och rädda män skräms av feminismen.

I Svenska Akademiens ordlista från 2006 står det att feminism är en ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Feminism skulle även kunna beskrivas som en ideologi som erkänner att vi lever i ett ojämställt samhälle, och som genom en feministisk kamp vill nå en ekonomisk, politisk och social jämlikhet mellan könen.

Detta är en text som jag hittade på en hemsida av Unga Feminister. Jag ville hitta en bra definition på ordet feminism och när jag googlade på ordet så dök den hemsidan upp. Tänkte att om det är några som vet vad feminism betyder så är det just feminister. Jag tror nog att de flesta skulle hålla med om det som står i definitionen men hur är det i verkligheten. Några exempel:

Politiker: Är det några som verkligen blir hårt ansatta så är det kvinnliga politiker. Visst, det finns män som också blir det men det känns som att kvinnliga politiker måste bevisa mer och  lättare får kritik.

Författare: Här är det främst en författare som jag tänker på och det är Camilla Läckberg. Jag har inte läst någon av hennes böcker (har inte läst en deckare på många år) och kan inte avgöra om hon skriver bra eller dåligt. Däremot tycker jag hon får onödigt mycket stryk för det hon skriver och TV-serien som nyligen gick på TV. Jag har aldrig hört någon man som har blivit så hårt kritiserad sedan Strindberg.

Rasism/kvinnofientlighet: Det verkar som att kvinnofientligheten är som störst hos rasister. De hot och de mail som skrivs till kvinnor som har tagit ställning mot rasismen, t.ex. Katarina Mazetti och Åsa Linderborg, är fyllda av kvinnoförakt. Rasister som skriver på bloggar, twitter, Avpixlat m.m. skäller på feminister och kvinnor i allmänhet. Det är fyllt av könsord och sexuella trakasserier.  Inom begreppet rasism finns ju också islamofobi, homofobi och främlingsfientlighet.

Förföljd av hatet.


Våldtäkter/våld mot kvinnor: Vad är det som gör att vissa män anser sig ha rätt att våldföra sig på kvinnor? Det måste vara någon grundläggande syn hos dessa män, en snedvriden människosyn som jag tror hänger ihop med en del av det som jag nämnt tidigare. vid våldtäkter är det troligtvis inte den sexuella drivkraften som är den primära orsaken till övergreppet. Det är vilken syn man har på kvinnor och även vilken syn man har på andra människor som man anser sig vara överlägsen. 

Tillbaka till rubriken: En del män tycks tro att femismens mål är att förminska männen, att kvinnor ska bli mer manliga och överta makten. Läser man olika inlägg på nätet får man den uppfattningen. Här är ett exempel på hur det kan se ut:

Jag tycker nästan synd om de män som resonerar på detta vis. Det måste bottna i en känsla av otrygghet och osäkerhet. Vi föds likvärdiga och som små barn har vi inga fördomar och kan leka tillsammans vare sig vi är flicka eller pojke, vit eller svart, kristen eller muslim och så vidare. Sedan händer det något som för vissa gör att världen blir svart och vit. Är det föräldrarna, skolan, massmedia, arbetsgivare eller vad? 

Vi människor har kommit långt när det gäller teknik, vetenskap, sjukvård osv men när det gäller respekten för våra medmänniskor befinner sig många kvar på grottmänniskornas tid. Den kristna etiken har inte varit till någon hjälp för Bibeln är fylld av kvinnoförnedrande texter där kvinnor beskrivs som falska och beräknande.

Vi offrar gärna miljön för att leva gott.

I nyheterna på SVT berättades en kväll om att räkor skickas till Marocko eller Bulgarien för att skalas och därefter fraktas till Sverige igen. Detta gör man för att det skulle bli på tok för dyrt att skala dem här i landet på grund av den relativt höga arbetskostnaden. Enligt en direktör på Abba Seafood skulle det vara omöjligt att skala dem här i Sverige. Ingenting är omöjligt och vill folk ha skalade räkor och det är för dyrt får de väl köpa oskalade och skala dem själva. Att förstöra miljön ska kosta.

Svenska bryggerier skeppar öl till Tyskland som svenskarna sedan åker dit för att handla och fraktar sedan ölen tillbaka till Sverige. Många fyller sina bilar till bristningsgränsen med billigt öl, vin och sprit och bryr sig inte ett dugg om allt kolväte som släpps ut i luften.

Det säljs rätt mycket utländskt kött i våra affärer, kött från till exempel Brasilien och Nya Zeeland. Det är rätt billigt jämfört med svenska priser. En besparing på bekostnad av onödig påfrestning på miljön och minskad köttproduktion här i landet.

Vi i Sverige och resten av västvärlden vill ha bra betalt men betala billigt. Så har det varit under lång tid. Vårt välstånd beror i stort sett på det. Vår tekoindustri är ett exempel. Vi började köpa billigt producerade kläder från länder i sydostasien utan en tanke på hur de producerades och vilka miljöeffekter det hade. En annan effekt som det hade var att tekoindustrin fick läggas ner här i Sverige och människor blev arbetslösa. Vi fortsätter på den vägen. Köttindustrin ligger illa till, bilindustrin har fått stryka på foten m.m. Allt för att vi ska komma så billigt som möjligt undan.

Hade alla länder levt som vi i den rika delen av världen hade Jordens ekologi brakat ihop. En dag blir det kanske omöjligt att leva i Australien på grund av torka och i många låglänta länder kommer att svämmas över. Vad säger vi då till de som flyr från det vi har varit med om att ställa till med? Att de inte får komma hit?

Kärnkraften som enligt vissa är en så ren energikälla drivs av uran som är alldeles för miljöfarligt att bryta så det gör vi inte här i fina Sverige. Det kan någon annan göra, något land som inte är så rikt och inte så mån om sin miljö. IPhones och Smartphones har nästan alla svenska barn. När det kommer ut någon ny så är det många snälla föräldrar som köper den senaste modellen, även om de gamla är helt funktionsdugliga. Mycket av elektronikskrotet hamnar på soptippar i Afrika och Asien där fattiga barn och vuxna letar bland soporna efter de dyrbara metallerna. Giftiga gaser sprids runt soptipparna och folk blir sjuka.

Vi kan slå oss för bröstet och känna oss välmående men miljön får betala för det, vår inhemska industri får betala för det och människor i den fattigare delen av världen får betala för det.


”Inte förrän det sista trädet har huggits ner. Inte förrän den sista floden har blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer den vite mannen att märka att pengar inte går att äta.” 
- Creeindianskt ordstäv

Är Jorden unik eller bara en av många planeter med liv?

Människan har alltid velat utforska sin omvärld. Först var det närområdet, och därefter större områden som andra kontinenter, djungeln, havet osv. Nyfikenheten tycks aldrig ta slut och så småningom började man titta ut i världsrymden. Länge kunde man bara passivt titta på vårt eget solsystem med blotta ögat och så småningom med teleskop. Det dröjde länge innan man förstod att det finns flera galaxer än vår egen, inte förrän i början av 1900-talet.

En frågeställning som har blivit mer och mer aktuell ju mer resurser vi har fått tillgång till är ifall det finns liv någon annanstans i universum. Rymdsonder har gjort det möjligt att på nära håll kunna undersöka planeter och månar i vårt solsystem. Ännu har inget liv hittats även om det finns möjlighet till det på till exempel Mars och under isen på Jupiters måne Europa.

Bara i vår galax finns ca hundra miljarder stjärnor och i vår granngalax Andromeda finns det dubbelt så många. Man tror idag att det finns mer än hundra miljarder galaxer och det vore ju konstigt om det inte finns liv någon annanstans än här. Därför söker man numera efter tecken på liv utanför vårt solsystem.

Planeter som går i banor runt andra stjärnor än solen kallas exoplaneter. Hur ska man kunna hitta några sådana. Det första man tänkte sig var att om en jätteplanet, typ Jupiter eller större, gick i en bana runt en stjärna skulle den påverka stjärnans väg genom rymden, den skulle vagga fram. 1992 upptäckte man på det viset den första exoplaneten.

För att det ska kunna finnas liv på en planet bör den inte vara för stor och så måste det finnas vatten där. Allt eftersom tekniken har blivit bättre har man kunnat använda bättre metoder för att upptäcka planeter. Två metoder som är användbara är dels att mäta hur ljuset minskar från stjärnan när planeten passerar och att utnyttja hur ljuset kröks på grund av planetens gravitation. Det krävs enormt känsliga instrument för dessa metoder men man har på det viset upptäckt många mindre planeter.

Den första metoden är som att mäta hur ljuset minskas när en fluga på mycket långt håll passerar en bilstrålkastare. Ändå har man med hjälp av den och andra metoder funnit över 800 planeter. Storleken på uppräckta planeter har också minskat så man är nere på storlekar strax över Jordens.

Det är många faktorer som avgör om liv och flytande vatten kan existera i universum. En faktor är den beboeliga zonen och den räknas ungefär som området mellan Venus och Mars. En annan sak är hur atmosfären är sammansatt, till exempel skulle det kunna finnas liv på både Venus och Mars men på den ena planeten är atmosfären alldeles för tät och på den andra för tunn.

Man har nyligen hittat en planet som är cirka 1,5 gånger så stor som Jorden och den befinner sig inom den beboeliga zonen. Där är två viktiga kriterier uppfyllda för att finna flytande vatten och då också kanske liv.

När man nu söker efter planeter så är det inom en begränsad del av vår galax och med tanke på det och hur många galaxer det finns i universum så kan man förstå att det bör finnas enorma mängder planeter och därmed rätt stora chanser till att det finns liv på flera ställen än här på Jorden.

Goebbels metoder fungerar även idag.

Det har inte blivit så mycket skrivet på bloggen de senaste månaderna. Det beror bland annat på att det väder vi har haft under en lång tid drar ner på mitt mående och orken. En annan orsak är att jag blir mer och mer självkritisk. Jag har skrivit flera halvfärdiga utkast men känt att det inte blir bra och gett upp. Det finns ju mycket att skriva om, bland annat skolvärlden som jag dagligen befinner mig i. Betygshetsen och brist på goda idéer finns det massor att skriva om.

Jag hade tänkt att jag inte skulle skriva något om rasism och främlingsfientlighet på ett tag men av en händelse såg jag på tisdag lite grand av ett TV-program om nazisternas arbete med en propagandafilm om Titanic vilket gav mig kalla kårar och kände att jag ville dela med mig om det. Där berättades om Goebbels, propagandaministern, och hans kampanj mot judarna. Jag såg sådana likheter med dagens skriverier på Internet, vilka avslöjas av bland annat facebooksidan - Trolltyg i SD-skogen, och med åsikterna hos vissa SD-politiker att jag kände ett obehag och undrade vart vi är på väg.

Jag har inget emot att folk är kritisk mot invandringspolitiken men när till exempel muslimerna demoniseras, precis som Goebbels gjorde med judarna, då undrar jag om folk inte lär sig av historien. Ett exempel är den lokala SD-politikern som hävdade att muslimerna försöker ta över världen genom att föda många barn. Ett annat är Kent Ekeroth, en av Jimmie Åkessons närmaste vänner, som finansierar hatforumet Avpixlat. Om det är några som ska kritiseras för invandringspolitiken så är det politiker och inte enskilda människor och folkgrupper.

Goebbels metoder, dvs att använda myter och lögner, används flitigt och sprids utan eftertanke eller källkritik. Till exempel att påstå att nationalsången inte får användas på skolavslutningar. Det är så fel som det kan bli, för det första har Sverige ingen officiell nationalsång och för det andra får visst "Du gamla du fria" spelas på skolavslutningar. En annan är kritiken mot att skolbarn ska fira terminsavslutning i kyrkan på grund av att det finns muslimer i Sverige. För de som inte känner till det är Jesus en profet inom islam. De som är emot att ha skolavslutning i kyrkan är sådana som jag, en svensk agnostiker. En tredje sak är att det är vi svenskar som har byggt upp det här landet. Det här landet har blivit rikt bland annat pga två världskrig och att det kom folk från andra länder och jobbade när vi hade brist på arbetskraft. Det finns många fler exempel på korkade påståenden för att demonisera människor av utländsk härkomst.

Vidare används också metoden att ta upp människor av utländsk härkomst som utför brott medan man håller tyst om hatbrotten som utförs eller hoten mot de människor som bekämpar rasism och främlingsfientlighet. Är det dessutom kvinnor som det gäller är hoten väldigt sexistiska. Jag vägrar att hålla tyst om sådant här för det är ju som så att: Det är inte de onda som är de farliga utan de som håller tyst.