Telefonskräck och social fobi.

Jag är 58 år och upptäcker nya saker om mig själv. Vet inte om det är så många som gör det eller om jag bara har försökt leva så normalt som möjligt och på det viset undvikit att se på mig som jag egentligen är. Det kan vara så att arbetet som elevassistent har gjort att jag har upptäckt sidor av mig själv som jag har nonchalerat just för att passa in i "normaliteten".

För tio år sedan skulle jag inte se på mig själv som någon som har telefonskräck. Jag såg det bara som en ovana som jag kunde arbeta bort. Nu gick inte det utan hur mycket jag än använde telefon så försvann aldrig känslan av obehag när en telefon ringde eller när jag var tvungen att ringa upp någon.

När jag själv ska ringa, det kan jag dra på i flera dagar, så laddar jag upp för att få mod att ringa. När jag väl har slagit telefonnumret hoppas jag att ingen svarar. Om ingen svarar känner jag en lättnad och anser att jag har gjort det jag skulle. Oftast försöker jag inte någon mer gång.

När en telefon ringer så svarar jag inte på en gång utan kämpar först mot obehaget att lyfta på luren. När jag väl svarar säger jag inte så mycket. Det känns opersonligt och jag har svårt att koncentrera mig på telefonsamtalet.

Social fobi? När jag läser om begreppet så kan jag inte känna igen mig. Däremot är jag introvert. Jag tycker inte om större sammankomster och är usel på att småprata. Är det många människor som pratar får jag svårt att hänga med, mitt fokus flaxar hit och dit tills jag sitter i mina egna tankar. Jag känner mig mer ensam än när jag är med mig själv.

Jag tycker det är kul när man gör något tillsammans med andra människor, något strukturerat. Jag tycker om att vandra själv och vara i mina tankar och naturen. Jag stör mig på att möta folk när jag är ute och går. Jag tycker det har blivit värre med åren så det har kanske något med åldern att göra.

I vissa situationer älskar jag att vara i centrum. Det är när jag ska hålla en lektion eller en föreläsning. Då gör det mig inget att det sitter många och lyssnar. Att de också ställer frågor gör att jag upplever det som ännu roligare.

I professionella sammanhang fungerar det bra, då har jag inga problem med att ha folk runt mig.

Det var en snabbt skriven blogg så här en nyårsafton. Är det någon som har hittat hit så önskar jag ett gott nytt år1