Snart Berlin marathon

Om knappt en vecka är det dags att springa Berlin marathon. Jag har verkligen tränat hårt inför den upplevelsen. Att jag skulle komma så här långt och orka så mycket som jag gör nu kändes som en utopi för ett år sedan. Det hade kanske behövts någon vecka till med träning men jag är ändå nöjd med det jag har åstadkommit.

Idag sprang jag fem kilometer och det var som en söndagspromenad, lite uppfriskande. Det är en sträcka som tidigare var kämpig. Jag har sprungit betydligt längre än så men så här veckan innan marathon ska jag ta det lugnt.

Som längst har jag sprungit 24 km. Det är visserligen långt ifrån 42 men under betydligt bättre förutsättningar klarar jag 30 och förhoppningsvis hela maran. Det tog två timmar och 45 minuter. Dessutom har jag sprungit 22, 21 och 20 km. Halvmaran, dvs 21 km, tog två timmar och 21 minuter.

Det börjar bli nervöst nu men det ska bli väldigt kul. Det kan hända att jag får bryta loppet på grund av att jag inte orkar men det spelar ingen roll. Jag har i alla fall kört hela vägen och gör ett försök. Det är det viktigaste.

Hur loppet än går på söndag så har det betytt mycket att ha det som mål. Jag är i bättre fysisk form än någonsin. De träningsrundor, 5-7-10 km, som tidigare var plågsamma är numera uppfriskande och roliga löprundor.