lördag 19 november 2011

Rockens berg och dalbana

Från någon gång i mitten av 60-talet har jag älskat rock´n roll. Det började med The Beatles, she loves you var det bland annat som fick upp mina ögon för rocken. Beatles gjorde en del covers i början och på det viset upptäckte jag Elvis, Chuck Berry m.fl. Senare har jag fått lära mig att rocken höll på att dö ut av olika anledningar i början på 60-talet och att Beatles och andra brittiska grupper väckte liv i den igen. Det är det jag tänkte att bloggen skulle handla om idag.

Konstigt nog var jag aldrig förtjust i Rolling Stones och deras lite mer skramliga musik som nog låg närmare den ursprungliga rocken än vad The Beatles gjorde. The Beatles gjorde fantastisk musik, The White Album var till exempel fylld med bra musik i alla möjliga genrer. Där tyckte jag bäst om de mer ösiga låtarna, Helter Skelter och Back in the USSR är ett par av dem.

På sjuttiotalet var det David Bowie och den svenska proggen som spelades mest på min skivspelare. Samtidigt kändes det som att rocken började stagnera och det kändes befriande när punken kom och tog rocken till det det var från början, enkel ösig musik. Sex Pistols och The Clash var de som jag tyckte bäst om. Ett band som The Ramones gillade jag inte så mycket. Tyckte de lät som en snällversion av punken. Deras och Rolling Stones musik har jag omvärderat och tycker mycket om den idag.

På 80-talet kom Sky Chanel och MTV och man kunde se musikvideos på TV. Hårdrocken som jag inte hade lyssnat på så mycket sedan Deep Purple och Black Sabbaths tid började att bli trist där grupper som Bon Jovi och Europe höll på att köra genren i botten. En grupp med lite råare hårdrock spelades ibland på någon av satellitkanalerna som lät väldigt fräscht och var en räddning för en döende hårdrock, Metallica.

90-talet höll på att bli ett rockens förlorade årtionde med tjejband och pojkband. Från USA skulle räddningen komma den här gången. Nirvana spelade en råare musik med bra melodier, precis som bra rock ska vara. Tyvärr tog Kurt Cobain livet av sig och gruppens liv tog också slut.

Nutid. De senaste åren har det varit mycket idoler, uppkomlingar som ofta sjunger fabricerad musik. Grupper som Coldplay har dragit ner musiken till en seg och tråkig historia. Det finns kanske fräsch rockmusik som jag har missat eftersom det inte finns några bra TV-kanaler där jag kan upptäcka den musik som jag saknar.

Once a rocker, always a rocker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar