Söndag är en dag för eftertanke.

Det har varit en solig och fin dag idag också. Gjorde ett ryck och bytte däck på bilen och städade garaget. Nu sitter vinterhjulen på och jag slipper bekymra mig om det framöver. Det är ett rätt så tungt jobb, speciellt när jag har så dålig rygg. Jag tog det lugnt och försökte att inte använda ryggen så mycket så nu känns det faktiskt bra.

Jag tycker inte om att prata i telefon. Har inte pratat med min mor sedan i augusti och bör ringa till henne men jag drar mig för att göra det. Jag är inte så pratsam annars och i telefon är det ännu värre. Jag kan gå och ladda i flera timmar innan jag ringer. Folk tror kanske att jag inte är intresserad men det är obehaget med telefonen som det beror på att jag inte ringer.

Det är rätt intressant med folks intresse av att rädda utrotningshotade djur och natur. Det är klart att vi ska rädda utrotningshotade tigrar eftersom de inte finns här. Det är klart att vi ska rädda regnskogarna eftersom de inte finns här. Jag tror att det är ett vi och dom-tänkande som ligger bakom det. Hur är det med våra vilda djur? Vargarna är det alltid bråk om. Jag kan förstå de som har vargar inpå knuten eller som har djur som blir rivna av vargar även om hundar ställer till med mer problem. Antingen får vi acceptera att vissa djursorter blir utrotade eller så får vi acceptera de problem som dessa djur skapar.

Jag växte upp i en anda av positivism och en tro på jämlikhet. De senaste åren har visat prov på det motsatta där privata bolag missköter vården av gamla, där privata apotek tjänar stora pengar på skattepengar och själva inte är beredda att betala skatt i vårt land, där privata skolor översköljs med skattepengar och sedan inte är beredd att betala för skolbibliotek och gymnastikhallar. En väldigt otrevlig utveckling som visar hur egoismen har ökat, att politiker vinner röster på att sänka skatterna.

Utslagningen ökar, hemlösheten, utförsäkringen från försäkringskassan där svårt sjuka människor tvingas arbeta, missbruket. I min värld existerar solidaritet, generositet och livsglädje. Den världen är långt borta och gör mig väldigt sorgsen. Jag ser elever som behöver stöd men inte får det eftersom det ska sparas och skatten ska sänkas. Människor som tvingas jobba gratis. Gamla som får sämre mat än de som sitter i fängelset. Vart är vi på väg?