Är fascismen på väg tillbaka?

En stor del av 1900-talet var präglat av fascism och kommunism. Sovjet med sina satelitstater var kommunistiska diktaturer och bland annat Spanien, Portugal och Grekland var fascistiska diktaturer. Allra värst var det under 20, 30, och 40-talen då Europa led under diktaturena i Tyskland, Spanien, Tyskland och Sovjet. En tid då rasismen till det yttersta tillämpades i politiska syften. Hitler, till exempel, beskyllde främst judarna men även romerna och andra för effekterna av första världskriget och tillståndet i Tyskland.

Jag såg ett program på TV som handlade om Ungern. Där fick man följa händelserna från andra världskriget och framåt och i synnerhet fram till ungernrevolten 1956. I programmet deltog en kvinna som var med om att fly till Sverige när möjligheterna till frihet slogs i spillror av sovjetisk militär. Hon sa att det var ett helt annat Sverige som de kom till för då togs flyktingarna emot med öppna armar. Sverige har förändrats från det varma och hjälpsamma till det kalla och avvisande. Det är inte bara Sverige som har förändrats utan stora delar av Europa har börjat hitta tillbaka till de högerextrema idéerna.

Danmarks politik har de senaste åren dominerats av en främlingsfientlighet på grund av det inflytande som Dansk Folkeparti har haft. I Ungern är det tredje största partiet ett högerextremt parti med inslag av rasism. Grekland har ett växande parti som påminner mycket om nazismen. Frankrike tvångsförvisade en stor mängd romer. I Ukraina som har fått äran att arrangera EM i fotboll tillsammans med Polen gör högerextrema nazihälsning och misshandlar indier under fotbollsmatcher. Här i Sverige har vi fått ett parti i riksdagen som utser alla invandrare till syndabockar och som har medlemmar med nazistkopplingar.

Vart är vi på väg egentligen? Är det som det sägs i ordspråket: Synden läker alla sår? Har det gått så lång tid sedan Hitler och hans ideologi terroriserade Europa? Tragiskt är det i alla fall att samma tankar dyker upp igen om än i modifierad form. Det är kanske inte alla som känner igen det men det gör jag i alla fall. Sättet att sprida hat. Att bygga politik på att misstänkliggöra och skuldbelägga vissa grupper i samhället i stället för att göra något åt orättvisor, utanförskap och fattigdom.

Friidrott är roligt att både titta på och själv utöva.

I sommar är det OS i London och det jag ser fram emot mest då är friidrotten. Tyvärr har de bästa svenska friidrottarna slutat idrottat på grund av olika problem. Det är Linus Törnblad och Christian Olsson. Herrarnas höjdhopp var en av höjdpunkterna vid friidrottstävlingarna men nu är det nog slut med det ett tag. Vad har man då att hoppas på? Emma Green Tregaro är kanske ett hopp även om hon är ojämn. Carolina Klüft ska antagligen hoppa längd men hon ser inte ut att vara något att hoppas på när det gäller medaljer och framskjutna platser. Susanna Kallur hade varit roligt att se i 100 m häck men det är fortfarande tveksamt om det blir något deltagande för henne i OS eller överhuvudtaget i någon tävling alls denna sommar.

Jag såg lite av ett TV-program om OS i Stockholm 1912. Där såg man hur mycket material, teknik och annat har betytt mycket för hur snabbt man kan springa, hur högt man kan hoppa, hur långt man kan hoppa osv. Löparbanorna har till exempel förbättrats väldigt mycket. I höjdhopp har tekniken förbättrats gång på gång vilket har gjort att man har kunnat hoppa högre och högre. I början var det inte så mycket teknik alls utan man sprang mot ribban och hoppade över så gott man kunde. Så småningom började man saxa över och efter det kom dykstilen. 1968 kom den teknik som används idag, floppstilen. Jag kom ihåg när det användes första gången och eftersom man var van vid dykstilen så såg det väldigt konstigt ut. Amerikanen Dick Fosbury hoppade med ryggen mot ribban och vann höjdhoppstävlingen vid OS.

Jag höll själv på med lite friidrott när jag gick i skolan eftersom det inte fungerade med fotboll eller ishockey för min del. Att träna ishockey fanns det nästan aldrig tid till eftersom det gick åt så mycket tid till att sköta hockeyplanen. De vuxna brydde sig inte alls om att vi skulle få någon meningsfull fritid så det fick vi ordna själva. Längdhopp tyckte jag var kul men slutade efter ett tag med det eftersom vi aldrig fick lära oss det ordentligt av någon som kunde längdhopp. Det är inte bara att springa och hoppa utan det är också en del teknik.Höjdhopp försökte jag mig på men klarade aldrig av dykstilen. Hade floppstilen funnits då så tror jag det hade gått bättre eftersom det känns naturligare att hoppa på det viset.

När jag gick på högstadiet provade jag på stavhopp. Det tyckte jag var jättekul och tekniken för att med staven hoppa upp och sedan vrida sig runt i luften kom naturligt. Vi var några killar som ibland gick iväg till idrottsplatsen, plockade fram grejerna och försökte hoppa så högt som möjligt. Det var visserligen bara stålstavar men det var roligt ändå. Precis som tidigare fanns det ingen vuxenvärld som brydde sig om att ta vara på vårat intresse. När den årliga friidrottstävlingen på skolan skulle gå av stapeln anmälde jag mig till 100 m och stavhopp. I 100 m-tävlingen kom jag trea och i stavhoppet kom jag tvåa trots att jag under tävlingen hade fått feber och blev sjukare och sjukare under stavhoppet så på slutet visste jag knappt att jag hoppade.

Det är lätt att kritisera andra länders brist på frihet men hur är det med vår egen egentligen?

Eurovision Song Contest i Azerbaijan. Vinst till Sverige är kul, det är ett tag sedan senast. Flera av de gamla sovjetrepublikerna har lite svårt att ta till sig de demokratiska värdena och Azerbaijan är ett av dessa. Naturligtvis är det rätt att kritisera bristen på demokrati och frihet i det landet precis som i bland annat Kina och Saudiarabien, länder där friheten är ännu mer begränsad. Nu är det ju så att just dessa två länder har större betydelse för Sverige och andra västländer så det är kanske inte riktigt läge att göra dem irriterade.

Trots att jag inte är kristen tycker jag att Jesus har sagt många kloka saker, till exempel att den som är utan synd kastar den första stenen. Vi svenskar är så duktiga på allt, till och med frihet och demokrati, så vi ska lära andra vad som är rätt eller fel och så mörkar vi själva de mindre behagliga delarna av vår historia. Stora delar av Västeuropa beter sig också som bror duktig även fast de har brister i de mänskliga rättigheterna. Ett exempel är Frankrikes tvångsfördrivning av romer. Sverige bryter gång på gång mot FN:s barnkonvention utan att någon bryr sig.

De senaste åren har friheten i bland annat Sverige blivit hårt ansatt och övervakningen har ökat. Ipredlagen är en lag för att bland annat klämma åt fildelningen på internet. En lag som har mycket dålig förankring bland folket. Annat är att övervakningen på nätet håller på att öka och att det pratas om att internetleverantörerna ska tvingas lämna ut uppgifter om de som eventuellt håller på och fildelar.

Övervakningen med kameror på gator och torg ökar trots att det är tveksamt om de fyller någon funktion. Personligen tror jag att mer polis ute bland folk hade varit bättre. Det är oftast så att de som utför våldsbrott är påverkade av alkohol och narkotika. Den värsta boven här tror jag är alkoholen som idag, mycket tack vare EU-medlemskapet , är förhållandevis billig och lätt att få tag på. Jag tror många resonerar som så att de inte har något att dölja men har man en gång satt en boll i rullning så ökar den bara farten.

Slutligen lite om företag och kommuner som förbjuder facebook på jobbet, rökning inom ett visst område och vilka man får ha som vänner på sociala nätverk. När det gäller rökning på skolområden så verkar det ha misslyckats att förbjuda det. När vi var på Vipans gymnasium stod elever lite överallt och rökte, till och med utanför matsalen. Samtidigt såg man personal stå utanför skolområdet och röka. Det är sådant hyckleri som ger makthavarna möjlighet att införa dessa lagar.

Vad jag menar är inte att vi inte ska kritisera andra länder för brist på demokrati och frihet utan att vi ska vara vaksamma så inte friheten bit för bit tas ifrån oss. Jag tror att jag är mer för frihet än vad liberalerna är. Deras tid som förespråkare för frihet är ute eftersom de som är liberaler bevakar sin egen frihet istället för att se till att alla andras frihet ska skyddas.

Att vara elevassistent är inte alltid så lätt.

Det har varit en rätt kämpig vecka så det är skönt att det är helg så jag får vila upp rejält. Värmen är en orsak och det är för att det blir så varmt i lokalerna på skolan och trots att man har fönster öppna så svalkar det inte ner. En annan orsak är att det har blivit en del sena kvällar. I tisdags var det första semifinalen i Eurovision Song Contest och eftersom jag tycker om den tävlingen så kom jag rätt sent i säng.

Igår, torsdag, var jag på en kurs för elevassistenter. Det var en heldag med mycket intressant innehåll. Tyvärr var inte lokalen som vi befann oss i så bra vilket gjorde att man blev rätt dåsig på eftermiddagen. När den var slut fick jag ta bussen hem, duscha och klä om innan jag gav mig iväg till niornas lärarmiddag. När dansandet började gav jag mig iväg hem för att titta på slutet av andra semifinalen i ESC.

När jag sedan kom till jobbet på fredagmorgonen skulle jag och en kollega ha en liten grupp åttor som skulle ha matteprov. Jag skyndade mig dit efter att ha tagit in morgontidningarna, låst upp biblioteket och slagit till strömmen på kopiatorn. Min kollega hade inte kommit så jag låste upp för eleverna men ett par tjejer började trilska och blandade tydligen ihop vilka vuxna som skulle vara där på fredagen. När de slutligen kom in och en tjej påstod att jag var dålig på matematik blev jag arg och sa att jag har utbildning för att undervisa gymnasieelever så att klara av hjälpa åttor med matematik skulle inte vara några problem. Jag kände mig förolämpad trots att jag har stor tolerans med elever och annars inte tar saker som de säger personligt.

Saken är den att jag mest hjälper killarna i gruppen medan min kvinnliga kollega hjälper tjejerna. Det händer att jag hjälper tjejerna också men inte så ofta. Jag blev ombedd att hjälpa till i den gruppen någon gång under senvintern. Det är ett problem, det hade varit bättre om jag hade varit med från början. Dessutom hade det varit lättare om jag hade varit med på deras andra mattelektioner. Första lektionen på morgonen är heller inte optimalt.

Får man rätt förutsättningar är det lättare att göra ett bra jobb, det tycker jag inte att jag har fått i det här fallet. Det är lika med jobbet som elevassistent. Det gäller att man har ett bra samarbete med lärarna, det fungerar perfekt ibland men då och då blir man mer en fredsmäklare och så ska det ju inte vara. Därför var den här delen av kursen som vi nu var på bra och bra också var att vi fyra elevassistenter var tillsammans och kunde diskutera vårt jobb i lugn och ro.

Svenskarnas präktighet gör att vi är bäst i Europa.

Denna vecka är det semifinal i Eurovision Song Contest med final på lördag. Som det brukar vara är, enligt tidningarna, det svenska bidraget segertippat. Med undantag från förra årets tävling så har det gått riktigt uselt för Sverige. Det är väl vårat högmod som gör att vi tror att vi är bäst i världen i allt. För att visa hur duktiga vi är drar vi alltid upp alla gamla uppfinningar som kullagret, skiftnyckeln m.m. Det är som texten till nationalsången: Du tronar på minnen från fornstora dar,då ärat Ditt namn flög över jorden.

Svensk präktighet ger också utslag i olika forum och på andra ställen på Internet. Till exempel visas det tydligt i Aftonbladet, vid deras direktrapportering från bland annat ESC. Direktrapporteringen som leds av Markus Larsson kommenteras av folk som verkar tillhöra den gnälligaste delen av befolkningen. Det kveruleras över allting: det sjungs falskt, dålig engelska, dåligt framförande osv. Det sägs att till exempel inte babuschkorna från Ryssland ska vara med, visst de är charmiga men det är faktiskt en musiktävling.

ESC är ett spektakel men ett underbart spektakel. Det är musik, show och en jättecirkus. Tål man inte det finns det mängder av TV-program att titta på istället. Att sitta och reta upp sig på att sex gamla gummor är med och sjunger eller att någon inte sjunger riktigt rent måste vara jobbigt. Jag skulle inte utsätta mig för det obehaget. Nu gillar jag det, just för att det är så galet som det är. Är det någon musik eller någon show som berör mig så är det positivt och det är det alltid. Det kan vara något galet bidrag, någon mäktig ballad eller något svängigt.

Mitt råd är: njut av galenskapen i ESC. Gör du inte det så slå över till någon annan TV-kanal.

Dags att sälja ut kungahuset till näringslivet?

Det har varit en fantastisk dag på alla sätt och vis. Jag blev bland anat bjuden på god mat på hemkunskapen. Soligt och varmt har det också varit. Lite väl varmt inomhus bara. Förra tisdagen började jag visa filmen Robin Hood för en sjätteklass och skulle fortsätta och visa den idag. Tyvärr så tappade datorn kontakten med projektorn så jag och några elever försökte få det att fungera. Det var så varmt där inne och svetten rann men som tur var det en av killarna som gick och hämtade sin Mac så vi kunde få igång filmen.

Idag har lilla Estelle blivit döpt in i den protestantiska tron. En pseudohändelse som har visats på TV och rapporterats om i tidningar. Det har varit ett fjäskeri i den högre skolan. Inbjudna till det har varit andra kungligheter, politiker och andra högt uppsatta människor. Jag är varken republikan eller monarkist utan tycker bara att det är höjden av kryperi medan många svenskar föraktar folk som har flytt från förföljelse, systematiska våldtäkter, tortyr och annat.

Det finns stora företag som inte betalar skatt i Sverige, bland annat Securitas och Volvo AB. En god idé hade kanske varit att sälja ut kungahuset till något eller några av dessa företag. Dels slipper vi skattebetalare stå för notan och dels kan dessa företag som omväxling skull ge ett bidrag till landet.

Meningen med livet.

Lite tankar om meningen med livet eller livets mening. Jag är övertygad om att vi människor precis som allt annat på Jorden är ett resultat av evolutionen. Människan har genom tiderna velat ha ett syfte med livet, att känna sig utvald och ha ett mål att sträva emot. Flera religioner anser till exempel att vi är ett resultat av Guds vilja och att vi ska sträva mot att komma till paradiset så småningom. En del religioner ser oss människor som ett delmål på vägen till något högre eller till fullständigt utslocknande så vi slipper lida.

Min egen tro är att vi har utvecklats från mer primitiva varelser och att vi någonstans på vägen upptäckte elden och på det viset utvecklades vidare till det vi är idag. Jag tror inte att det finns någon särskild mening med att vi existerar utan att det handlar om att själva ska skapa meningen med livet. Vår egentliga uppgift här på Jorden är precis som hos djuren, att fortplanta oss. Eftersom vi genom ständiga upptäckter och uppfinningar har skapat möjligheter att få en mening med livet så tycker jag själva tanken med vad meningen med livet är ganska ointressant. Istället tycker jag man ska tänka, vad får jag ut av livet.

Vi människor har en förmåga att glömma bort livets väsentligheter och bara rusar fram. De flesta av oss jobbar i genomsnitt 40 timmar i veckan. Resten av tiden går åt att sova, laga mat, äta mat, resa till och från jobbet m.m. Det är först när vi går i pension, om vi nu gör det, som vi får en chans att leva. Annars är det en jakt för brödfödan, till prylarna vi vill ha, till resor osv. Jag själv vill utvecklas, lära mig nya saker och upptäcka nytt. Det har man inte tid med. Det går massor av folk arbetslösa i världen och så ska de som inte är arbetslösa jobba, jobba, jobba.

Tänk om vi kunde stanna upp och fråga oss: Vad är egentligen meningen med livet? Svaret ska då inte vara att vi ska bli populära hos Gud eller att vi ska skryta med alla grejerna vi har eller resorna vi gör. Jag har i och för sig ett intressant jobb där jag får arbeta med människor. Jag har stått på verkstadsgolvet och svarvat tusentals cylinderrör till grävskopor och bromsfästen till lastbilar så jämfört med det har jag ett omväxlande arbete idag, som på sätt och vis är utvecklande. Ändå lyckas jag inte få till meningen med livet så som jag tolkar det. Läsa ett språk till exempel eller lära mig mer matematik.

En modern skola med gammalt tankesätt.

Det är skönt med en extra sovmorgon som idag. Det är inte alltför ofta som det händer. Det är kul att de har ordnat så bra med kvartsfinalerna att man kan se alla samma dag.

Skolorna i Lunds kommun använder it´s learning som plattform för information till personal och elever. Det hade varit bra om det hade fungerat som det var tänkt men man kan undra hur mycket nytta eleverna har av det. Det händer ibland att det kommer någon och frågar oss på biblioteket om lösenord till it´s learning. När man då säger att det är samma som de använder när de loggar in på skolans datorer blir de förvånad. Det visar att de inte har för vana att använda plattformen eftersom det har varit så i flera månader. Det är till och med nior som snart ska sluta på skolorna som nästan aldrig använder it´s learning.

Outlook-mailen är också ett elände. Det är klumpigt att använda och jag tror att det inte är många elever som använder det. När de har glömt lösenorden till Unikum, där lärarnas omdömen finns, så skickas ett nytt till deras outlook-mail och det visar sig att de aldrig har använt och så man får visa hur de ska logga in.

De som går i åttan fick var sin bärbar dator när de började sjuan. Då sades det att de bara skulle använda dessa till undervisningen så länge de var i skolan. De skulle ladda datorerna hemma under natten så att strömmen skulle räcka när de är i skolan. I verkligheten blev det att de spelade spel, facebookade m.m. under rasterna och ibland även på lektionerna. Strömmen i datorernas batterier räckte naturligtvis inte till så det lånades laddare på biblioteket. Vissa laddare fick vi först tillbaka efter mycket tjat.

Skolan ska vara modern och använda datorn och internet för att kommunicera med eleverna. De som har bestämt detta är antagligen folk som inte har en aning om var ungdomarna håller hus när de är på internet precis som många föräldrar. Det verkar heller inte ha varit så mycket tanke på att ha någon sorts strategi för att förhindra att datorerna ska användas som leksaker istället för ett hjälpmedel i skolan.

Det finns de lärare som är så kloka att de använder facebook för att föra ut information till elever, lärare som inte är fast i ett gammalt tankesätt. Eleverna får snabbt information och sprids till de som inte har konto på fb och till de som inte är vänner med läraren på fb. Att föra ut samma information på it´s learning är mycket svårare, för att inte tala om mailen.

En rapport från landet G, som i godkänd.

Nu känns det som att det är dags att skriva lite i bloggen. Tiden har inte räckt till den senaste veckan bland annat för att jag har läst en bok på 630 sidor. Det är boken Eld som är en fortsättningen på en trilogi som började med Cirkeln. Att jag har använt så mycket tid till att läsa just den boken beror på att det var elever på kö som ville läsa den och att jag passade på att läsa den innan någon annan på skolan hann göra det.

Hur fungerar dagens skola egentligen? För mig tycks det som att skolans uppdrag enbart är att få så många elever som möjligt godkända, dvs få betyget G. Något annat verkar det inte finnas pengar och resurser till. En skola må ha dåligt med ekonomin men när det gäller att få så många som möjligt att nå godkänt då mobiliseras det. Orsaker till det är bland annat konkurrensen på skolmarknaden. Det är inget fel på målsättningen att så många som möjligt ska få betyget G i så många ämnen som möjligt och speciellt i engelska, svenska och matematik. Felet är att det inte blir resurser till något annat.

Det finns elever som har förutsättning för så mycket mer men inte får någon möjlighet att utvecklas, resurser saknas. Jag har själv tagit på mig uppgiften att en gång i veckan ha matte med några sexor och det känns för mig lika viktigt som det är i min roll som elevassistent att hjälpa elever som har svårigheter i skolarbetet. Dessa elever slipper traggla igenom sådant som de med lätthet kan och får möjlighet till intellektuell utmaning. Jag tycker det är väldigt roligt att prata matematik med barnen (dessutom lite fysik och astronomi).

Har man dyslexi, adhd, add eller vad det kan vara ska man naturligtvis få stöd om det behövs men det är bara dumt att nonchalera de som har talang för något, matematik till exempel. Det kan göra att de blir uttråkade och kanske till och med tappar intresset. Visst, de klarar galant att bli godkända vilket gör skolan, skolverket och utbildningsministern glada. Däremot kan det göra att samhället missar många goda krafter som har gett upp på vägen i brist på utmaningar. De som väljer att sätta sina barn i en kommunal skola ska inte förlora på det för då får vi så småningom en A-skola och en B-skola.

Är det bra med ärlighet?

Jag försöker vara så ärlig som möjligt på min blogg. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det är svårt att veta hur långt man kan gå i sin ärlighet på sådana offentliga platser som facebook, twitter och blogg. Jag har fått en del positiv respons på min ärlighet på facebook men också kritik. Jag är ingen stålman och har också fått min dos av smällar av livet och får det fortfarande. En del av det vill jag få utlopp för och en mycket liten del har jag skrivit om på facebook men det har blivit mer på bloggen. Min blogg kan vem som helst läsa men jag är ganska säker på att den inte läses av folk som är under 18 år och därför kan jag här berätta mer om sorg, besvikelser och andra känslor än på facebook eller twitter.

Det är ett aktivt val människor gör när de bestämmer sig för att läsa min blogg. Ändå kan jag känna att jag bjuder för mycket av mig själv. Jag kan till exempel dagen efter tänka att jag inte skulle ha skrivit så för hur kommer folk att då tänka om mig? Visar jag mig svag och kommer folk då att tycka att jag är en vekling eller att jag inte har förstånd att avstå från att blotta mig så? Jag vet inte men jag tycker snarare att det stärker min självkänsla och människor som känner mig vet att jag är ganska hårdhudad och klarar det mesta. Det är kanske naivt att bjuda på den ärligheten men då får jag väl vara naiv.

Jag hörde en dag ett radioprogram där de bland annat pratade om att vi är så rädda i Sverige för att visa sorg och att vi försöker skydda barnen från det hemska som kan hända. Gråt inte, det är inte så farligt.  Såja, allt blir bra - gråt inte. Jag tror att det är bra att kunna visa barnen att man som vuxen blir ledsen för det ger dem också rätt att bli det. Jag tror inte att jag skyddar några barn genom att visa upp en falsk bild av att jag mår toppen jämt, för det är inte mänskligt.

Det finns andra värden än pengar.

Jag förvånar mig ofta över folk som är så tvärsäkra på saker som de inte har någon kunskap. Nu senast var det en kommentar på Aftonbladet. Jag satt och tittade på ishockey samtidigt som jag en direktrapportering i Aftonbladet från partiledardebatten i TV. Vanligt folk kan också skriva kommentarer där. Bland annat togs kärnkraften upp. En person skrev då att kärnkraften är ren. Jag vet inte om den personen var sarkastisk eller om han menade allvar. Menade han allvar så har han inte mycket insikt i vad kärnkraft är.

Kärnkraften kan tyckas ren så länge den befinner sig i kärnkraftverken eller i ordentligt tillslutna behållare. Annars är den ett av det värsta gift vi har. I vår berggrund finns det gott om uran men vi bryter inget. Varför kan man fråga. En inte alltför vild gissning kan vara att det är lättare att låta andra gräva fram uranet och förgifta marken runt omkring samtidigt som de som jobbar med det löper stor risk att bli sjuka och dö en för tidig död. Det är typiskt västerländskt sätt att tänka.

För övrigt tycker jag att vi har en del storebrorsattityd i mycket. Vi vill att tigrar och andra vilda djur ska skyddas medan vi själva vill skjuta bort de vilda djur vi har, vare sig det finns många av dem eller inte. Vi vill att regnskogar ska bevaras medan vi själva har huggit ner mycket skog och börjat odla där. Vi skövlar en massa mark för att bygga vägar, bostäder och industrier.

Slutligen har det dykt upp en tanke i mitt huvud. Är skolorna till för politikerna eller för barnen? Ibland får jag en känsla att det är politikerna som är viktigast. Själv tycker jag att skolan är för eleverna. Jag har en dag i veckan en liten mattegrupp med elever i sexan som är långt framme i ämnet. Jag försöker inspirera dem, lära dem lite nytt och visa dem att man kan räkna ut rätt svåra saker på ett lätt sätt. Jag tar inget extra betalt för det för jag vill så gärna att eleverna ska få den här chansen och är rädd att de inte ska få det om det kostar extra. Jag är kanske dum som resonerar så men är det positivt för eleverna så får jag vara dum.

Det handlar hela tiden om pengar och det retar mig för det finns många andra värden här i livet. Man tvingar barnen att lära sig sådant som man som vuxen inte ens skulle befatta sig med, i mitt fall träslöjd och bild. Då tycker jag också att man ska kunna erbjuda dem att jobba mer med sådant som de tycker om. Tack Pernille för idén!

Därför kan inte P-O läsa sig till examen.

Jag har alltid varit dålig på att fullfölja något som jag har påbörjat. Min utbildning är en av dessa projekt som började bra men slutade mindre bra. I skolan var jag inte direkt något ljus, vet inte om det berodde på lättja eller brist på begåvning. Det blev ganska medelmåttiga betyg. Jag tror också att det berodde på att jag bodde i en liten gruvarbetarby och att det där med att studera vidare bara var för de som hade akademiska föräldrar och bodde mer centralt. Uppbackningen från skolan var minimal och jag kan inte påminna mig om att det var några diskussioner om att förbättra betyg och söka in på gymnasieskolan.

Matematik och den fysik som man kunde skönja i nian, dvs atomfysik och astronomi, tyckte jag var speciellt roligt. Det var något som hängde kvar i bakhuvudet när jag senare jobbade i industrin. Då var biblioteken bra ställen att inhämta kunskap och att sporra mig till att läsa vidare. Så småningom sökte jag till Lunds universitet för att läsa matematik. Varför det har jag många gånger undrat. Till vilken nytta egentligen? Visst, det är kul med matte men vad kunde man använda det till. Nu var det inte så lätt att komma till Skåne även om jag älskade landskapet, naturen, närheten till kontinenten, nära till havet. Det hade kanske varit lättare om jag hade varit mer utåtriktad.

Jag träffade en kvinna och vi fick barn så jag började arbeta inom industrin igen. Längtan tillbaka till matematiken gjorde att jag efter flera år började läsa igen. Även om det var ett ämne som jag tyckte om så kände jag att jag ville läsa något mer och närmast till hands låg fysiken och efter ett tag läste jag också astronomi. Så småningom kom jag i ett läge där tankarna kom upp på att kunna använda dessa kunskaper i ett jobb. Jobba med maskiner hade jag gjort tillräckligt så nu ville jag jobba med människor så läraryrket blev ett logiskt val.

Det sämsta med fysiken och astronomin var laborationerna och allra värst var laborationsredogörelserna. Det var många laborationer i dessa ämnen, tio stycken på en 10p-kurs. När jag skulle skriva dessa redogörelserna kändes det som sirap i huvudet, bara att få till början var kämpigt. Några lämnade jag aldrig in och några som jag fick tillbaka för komplettering lämnade jag inte in. När jag sedan läste de 40p på lärarhögskolan som behövdes för en examen så tog det stopp. Matematikdelen var inga problem, där gjorde jag min praktik men fysikdelen var inte klar på grund av dessa eländiga laborationer. Jag hade visserligen 20p fysik kvar att läsa och tentera men på grund av det hopplösa läget med labbarna så gav jag upp.

Nu är jag för gammal, för fattig och alla vägar är stängda för att få till en examen. Mitt eventuella hopp har legat hos lärarlyftet men till det har jag inte vid något tillfälle haft de rätta kvalifikationer för. Jag skriver detta av den anledningen att jag många gånger får frågor om det. Därför kan jag bara konstatera att det är kört.

Varför är algebra och ekvationer så tråkigt?

Idag är jag intresserad av mer än ämnen än när jag gick i skolan. Kan det bero på att jag har blivit äldre och mer vidsynt eller att jag inhämtar kunskap från roligare ställen än i dammiga läroböcker? Det kan också bero på att jag inte är tvungen att lära mig det som jag nuförtiden finner nöje i att läsa och lära mig. Det kan vara andra orsaker också eller en kombination av flera. Sedan finns det också sådant som jag varken tyckte om att lära mig i skolan eller har någon lust att lära mig idag.

Det är mycket av det som ska läras ut i grundskolan vilket kan ifrågasätta om man har någon nytta av. Jag har ännu inte hört någon elev klaga över att behöva lära sig om arbetarförfattarna, puniska krigen eller oregelbundna verb i engelska. De läser sina läxor och pluggar på inför prov, det enda det eventuellt klagas på är mängden läxor. När det gäller matematik får man däremot höra: vad har man för nytta av det här ? När det gäller delar av matematiken som algebra eller ekvationslösning kan jag hålla med dem (såvida de inte ska läsa natur på gymnasiet) men man har inte så mycket nytta av att lära sig om kontinentalförskjutningar heller om man inte ska bli geolog.

Sedan kan man fundera över vad nytta är egentligen. Jag tycker om allmänbildning så jag kan se en nytta i att lära mig allt möjligt. Jag brukar säga att det är en träning i logiskt tänkande när de beklagar sig över bokstäverna och siffrorna i matte. Det lär inte hjälpa så mycket antar jag.

Jag tycker algebra och ekvationslösning är bland det roligaste i matematiken till skillnad mot till exempel procenträkning och geometri, sådant man kan ha nytta av. Moderna läroböcker i matematik försöker att popularisera de här mer "tråkiga" momenten med ganska halvlyckade resultat. Jag tror att man får acceptera att det för många är lite träigt med algebra och ekvationslösning. Möjligtvis kan man med bra pedagogik få eleverna att acceptera att jobba med dessa övningar.

Jag kan tänka mig att det blir roligare att lära sig något om man också får veta lite om vad det kan användas till och lite grand om historien kring matematiken som de ska lära sig. Jag är rädd att matten är alldeles för frånkopplad från den värld som den kommer ifrån, naturen, historien, politiken m.m. Hur många känner till exempel till att ordet algebra kommer från arabiskan och att det var araberna som räddade kunskapen från de gamla grekerna när det kristna mörkret höll på att utsläcka vetenskapen under medeltiden.