Jag har alltid varit dålig på att fullfölja något som jag har påbörjat. Min utbildning är en av dessa projekt som började bra men slutade mindre bra. I skolan var jag inte direkt något ljus, vet inte om det berodde på lättja eller brist på begåvning. Det blev ganska medelmåttiga betyg. Jag tror också att det berodde på att jag bodde i en liten gruvarbetarby och att det där med att studera vidare bara var för de som hade akademiska föräldrar och bodde mer centralt. Uppbackningen från skolan var minimal och jag kan inte påminna mig om att det var några diskussioner om att förbättra betyg och söka in på gymnasieskolan.
Matematik och den fysik som man kunde skönja i nian, dvs atomfysik och astronomi, tyckte jag var speciellt roligt. Det var något som hängde kvar i bakhuvudet när jag senare jobbade i industrin. Då var biblioteken bra ställen att inhämta kunskap och att sporra mig till att läsa vidare. Så småningom sökte jag till Lunds universitet för att läsa matematik. Varför det har jag många gånger undrat. Till vilken nytta egentligen? Visst, det är kul med matte men vad kunde man använda det till. Nu var det inte så lätt att komma till Skåne även om jag älskade landskapet, naturen, närheten till kontinenten, nära till havet. Det hade kanske varit lättare om jag hade varit mer utåtriktad.
Jag träffade en kvinna och vi fick barn så jag började arbeta inom industrin igen. Längtan tillbaka till matematiken gjorde att jag efter flera år började läsa igen. Även om det var ett ämne som jag tyckte om så kände jag att jag ville läsa något mer och närmast till hands låg fysiken och efter ett tag läste jag också astronomi. Så småningom kom jag i ett läge där tankarna kom upp på att kunna använda dessa kunskaper i ett jobb. Jobba med maskiner hade jag gjort tillräckligt så nu ville jag jobba med människor så läraryrket blev ett logiskt val.
Det sämsta med fysiken och astronomin var laborationerna och allra värst var laborationsredogörelserna. Det var många laborationer i dessa ämnen, tio stycken på en 10p-kurs. När jag skulle skriva dessa redogörelserna kändes det som sirap i huvudet, bara att få till början var kämpigt. Några lämnade jag aldrig in och några som jag fick tillbaka för komplettering lämnade jag inte in. När jag sedan läste de 40p på lärarhögskolan som behövdes för en examen så tog det stopp. Matematikdelen var inga problem, där gjorde jag min praktik men fysikdelen var inte klar på grund av dessa eländiga laborationer. Jag hade visserligen 20p fysik kvar att läsa och tentera men på grund av det hopplösa läget med labbarna så gav jag upp.
Nu är jag för gammal, för fattig och alla vägar är stängda för att få till en examen. Mitt eventuella hopp har legat hos lärarlyftet men till det har jag inte vid något tillfälle haft de rätta kvalifikationer för. Jag skriver detta av den anledningen att jag många gånger får frågor om det. Därför kan jag bara konstatera att det är kört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar