Kosmologi, en underbar vetenskap.

Jag tycker det är roligt med skapelsemyter och -teorier. Alla religioner och kulturer har någon sorts uppfattning om hur världen har skapats och också hur det blir i framtiden. Enligt Bibeln har den mest kända skapelse- och undergångsberättelsen. Ska man ta den boken bokstavligt så skapades universum för ca 6000 år sedan och kommer så småningom att gå under i en stor strid mellan gott och ont. Undergångshistorien utspelar sig i Johannes Uppenbarelsebok och ska tydligen handla om kampen mot romarna.

Bibelns eller rättare sagt prästernas uppfattning om hur universum och livet uppkom härskade länge i den kristna världen tills Charles Darwin upptäckte att livet på Jorden hade utvecklats från enklare livsformer. Många fortsatte ändå att tro att Gud hade skapat människan och djuren som de är idag. När fler och fler bevis dök upp och man hittade rester från dinosaurier, neandertalmänniskor m.m. så var det fler och fler människor som trodde på Darwins teorier. Det finns faktiskt de som fortfarande bokstavligen tror på den bibliska berättelsen.

Ett stort steg för kunskapen om vilka vi är och var vi kommer ifrån togs när Big Bang-teorin slutligen segrade i kampen om vilken skapelseteori som är den mest troliga. Kampen stod mellan den och Steady State-teorin. Steady State byggde på att universum alltid hade funnits och att nya stjärnor skapades i ett annars konstant universum. En av de mest hängivna Steady state-anhängarna Fred Hoyle är den som på ett sarkastisk sätt kom på namnet Big Bang. Ironiskt nog var han också den som gav ett avgörande bidrag till att förklara varför ämnen tyngre än kol kunde skapas i stjärnorna, en viktig del i teorin.

Big Bang är den officiella bilden av universum idag tack vare bland annat upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen och fördelningen av väte och helium. Den bild vi har idag är att universum är 13,7 miljarder år gammalt och att det hela tiden utvidgas. Hur det kommer att sluta vet vi inte idag men det finns några möjligheter: Att utvidgningen saktar in och börjar att dra ihop sig och sluta i en The Big Crunch, att det utvidgas tills alla stjärnor har kollapsat och att utvidgningen accelererar fortare och fortare tills allting slits itu i en The Big Rip.

En bild av Orion som syns bra nu på himlen. I mitten är Orions bälte och uppe till vänster den röda jättestjärnan Beteguise. Nere till höger är den blå jättestjärnan Riegel. En stjärna som är röd är inte lika het som en blå stjärna. Vår sol ligger någonstans i mitten av temperaturskalan med sin gula färg. En tillräckligt stor stjärna exploderar så småningom som supernova vilket Beteguise är på väg att göra.