Samhällets kapitulation.

Jag hörde en dag på radion om en skola där det hade skett en massa brandlarm och småbränder. Där hade de känt sig tvungna att sätta upp övervakningskameror vilket har gjort att ofoget har minskat. Min känsla när jag hörde det var att vuxenvärlden har kapitulerat. Det tycks vara så ofta idag, inte bara i skolvärlden utan även i hemmen och ute i samhället i övrigt. Problem som jag är övertygad om inte hade funnits om vuxenvärlden hade brytt sig om barnen och ungdomarna.

Med gemensamma krafter hade vi kunnat undvika händelser av det här slaget men då gäller det att vi prioriterar på rätt sätt. Idag har vi ett samhälle där det är viktigare att våra skattepengar hamnar i skatteparadis än att vi har en skola för alla. TV-programmet "Världens bästa skitskola" visade att om man är född med silversked i munnen får man gå i en skola med bättre utrustning, bättre lokaler, "bättre" lärare osv. Skolan är en plats där barnen och ungdomarna formas. Där kan drömmarna skapas eller slås i kras.

Hemmet är också en plats där barnen formas. Då är föräldrarna viktiga och kan ge det stöd och den uppmuntran som barnen behöver. Trasiga föräldrar på grund av arbetslöshet, skillsmässor, karriärklättring, missbruk och annat räcker inte till och då måste samhället kunna stödja dessa familjer på ett eller annat sätt. När då politikerna skär ner i den offentliga sektorn till förmån för riskkapitalister och skattesänkningar då håller det inte. Då faller fler och fler ifrån och de problem vi har idag dyker upp.

Den organiserade brottsligheten har ökat och orsakerna kan vara flera. Jag tror att en del kan förklaras av att vi är med i EU vilket gör att det är lättare än tidigare för utländska ligor att etablera sig här och att det är lättare att föra in vapen och narkotika i landet. En större del tror jag beror på att många känner en hopplöshet och en utanförskap som har sin grund i försämrade skolor, bostäder som inte sköts av hyresvärdarna, föråldrade lagar, brist på ungdomsaktiviteter m.m. Gängbildningar ger trygghet, vi mot samhället. Det kan vara en lockelse att börja med småbrott för att sedan avancera till grövre brott när drömmarna och ambitionen har krossats av skolan och möjligheterna att få jobb.

Att ta tag i problemen när de börjar visa sig är att föredra än att vänta och sedan kapitulera med övervakningskameror, fler poliser och krav på utvisningar. Vi behöver ett mänskligare Sverige med mer resurser till vård, skola och omsorg och då måste vi alla vara med och bidra. Att då låta de som har ett överflöd av pengar bidra med lite mer tycker jag inte är att begära för mycket. Det är ju trots allt så att det är de som redan har det svårt som råkar illa ut på alla vis. De som bor på platser som Vellinge och Djursholm kan i trygghet se på och fördöma medan de samlar pengar på hög och roar sig med segelbåtar och golf.