Telefonskräck och social fobi.

Jag är 58 år och upptäcker nya saker om mig själv. Vet inte om det är så många som gör det eller om jag bara har försökt leva så normalt som möjligt och på det viset undvikit att se på mig som jag egentligen är. Det kan vara så att arbetet som elevassistent har gjort att jag har upptäckt sidor av mig själv som jag har nonchalerat just för att passa in i "normaliteten".

För tio år sedan skulle jag inte se på mig själv som någon som har telefonskräck. Jag såg det bara som en ovana som jag kunde arbeta bort. Nu gick inte det utan hur mycket jag än använde telefon så försvann aldrig känslan av obehag när en telefon ringde eller när jag var tvungen att ringa upp någon.

När jag själv ska ringa, det kan jag dra på i flera dagar, så laddar jag upp för att få mod att ringa. När jag väl har slagit telefonnumret hoppas jag att ingen svarar. Om ingen svarar känner jag en lättnad och anser att jag har gjort det jag skulle. Oftast försöker jag inte någon mer gång.

När en telefon ringer så svarar jag inte på en gång utan kämpar först mot obehaget att lyfta på luren. När jag väl svarar säger jag inte så mycket. Det känns opersonligt och jag har svårt att koncentrera mig på telefonsamtalet.

Social fobi? När jag läser om begreppet så kan jag inte känna igen mig. Däremot är jag introvert. Jag tycker inte om större sammankomster och är usel på att småprata. Är det många människor som pratar får jag svårt att hänga med, mitt fokus flaxar hit och dit tills jag sitter i mina egna tankar. Jag känner mig mer ensam än när jag är med mig själv.

Jag tycker det är kul när man gör något tillsammans med andra människor, något strukturerat. Jag tycker om att vandra själv och vara i mina tankar och naturen. Jag stör mig på att möta folk när jag är ute och går. Jag tycker det har blivit värre med åren så det har kanske något med åldern att göra.

I vissa situationer älskar jag att vara i centrum. Det är när jag ska hålla en lektion eller en föreläsning. Då gör det mig inget att det sitter många och lyssnar. Att de också ställer frågor gör att jag upplever det som ännu roligare.

I professionella sammanhang fungerar det bra, då har jag inga problem med att ha folk runt mig.

Det var en snabbt skriven blogg så här en nyårsafton. Är det någon som har hittat hit så önskar jag ett gott nytt år1

Hur förklarar man Euler´s identitet på ett enkelt sätt?

Euler´s identitet är vacker och visar ett fint samband mellan olika grenar inom matematiken. I de flesta människors ögon är det nog bara några slumpvisa bokstäver och siffror hopsatta. Jag har funderat en del på om man kunde göra denna formel begriplig för gemene man. Många ryggar tillbaka när de ser bokstäver i ett matematiskt sammanhang.

Jag har kommit fram till att man nog till viss del kan förklara den med termer som man har lärt sig i grundskolan. Inom parentes kommer det att dyka upp en del begrepp som kräver mer matematik men jag tror inte att dessa är helt avgörande för förståelsen.

Vi börjar med en cirkel. En sådan är väl alla bekanta med. Även att omkretsen av en cirkel kan beräknas genom att multiplicera diametern med pi eller 2 gånger radien gånger pi.

Alltså har vi att omkretsen är lika med 2 gånger pi gånger radien. 2 och pi är fixa tal men radien kan vara vad som helst. Enklast blir det om radien är lika med 1. Då blir omkretsen 2 gånger pi. Halva omkretsen är då pi och därför dyker det talet upp i Euler´s identitet.

Nästa steg är det här med vinklar. Ett varv runt en cirkel är 360° så ett halv varv är då 180°.

Istället för grader mäter man ofta vinklar i radianer. Ett helt varv är 2*pi radianer och ett halvt varv pi radianer, så 180° motsvarar pi radianer.

Nu börjar nog den svåra delen, hur kommer e och i in i bilden?

Om jag börjar med e så finns det olika sätt att beskriva en cirkel och att använda e (som är ett tal 2,71828...) tillsammans med i (som också är ett tal) är ett sätt.

Den sista lilla knepiga biten som kommer att knyta ihop det hela är det komplexa talplanet. Talet i får man om man tar kvadratroten ur -1. 

Ritar man upp en tallinje kan man pricka in alla tal som tänkas kan utom i. Därför måste man ta till ett talplan där tal som innehåller i finns med. Talet i bildar tillsamman med de vanliga talen något som kallas komplexa tal. Dessa hittar man i det komplexa talplanet.

De komplexa talen är inget konstigt, de används bland annat till att räkna på växelström. Ljusvågor beskrivs med hjälp av i.

Om man startar vid 1 i talplanet och går 180° eller pi radianer så hamnar vi vi på -1.

En kort sammanfattning: Om man har en cirkel med radien 1 och går ett halvt varv runt så hamnar man på -1. Det är vad Euler´s identitet handlar om. 

Enda sättet att argumentera mot sverigedemokrater är att använda deras taktik, koppla bort hjärtat.

På 90-talet kom partiet Ny Demokrati in i riksdagen och och i dess svallvågor ökade hatbrotten. I ledningen för det partiet fanns en högfärdig gammal greve och en skivbolagsdirektör som har ett alldeles för uppblåst ego och som idag tjänar pengar på flyktingpolitiken. Dess tillvaro blev inte långvarigt eftersom det inte hade någon inarbetad bas.

Idag har vi Sverigedemokraterna som till stor del har samma politiska agenda som Ny Demokrati. I deras spår har hatbrotten ökat och till skillnad mot Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons clownparti har SD slipade politiker och Internets hatmobb vilket gör det mycket farligare.

SD är smitt i fascismens smedja. Partiet är sprunget ur bland annat Vit makt-rörelsen och BSS. Det var gamla nazister och fascister som gick i spetsen för partiet som grundades så sent som 1988. Den som tror att ett sådant parti är normalt och bra för Sverige får nog börja studera historia.

Internet har blivit en guldgruva för detta parti. Grupper på Facebook som t.ex. är emot halalslaktat kött, moskéer och tiggare. "Nyhetssidor" som sprider hat, myter och lögner. En av dem är Nyheter Idag som skrev en lögnaktig artikel om  att tiggare hade skapat kaos. En "nyhet" som senare visade sig vara en lögn. Tyvärr hann många dela den vidare som en seriös nyhet. Lögnerna avslöjas men skadan är redan skedd, hatet ökar och SD får mer vind i seglen.

Kommentatorsfälten i olika nättidningar fylls av anhängare till bland annat SD och Svenskarnas Parti. Det spelar nästan ingen roll vad ämnet är, de lyckas ändå få in hat mot invandrare, muslimer, romer och andra som fascister alltid vill sparka på.

Några av rasistsajterna som hjälper SD på vägen mot makten.

                                                                                                 

Sverigedemokraterna politik? Officiellt är det invandringsfrågan men egentligen handlar det om ren och skär rasism. Deras politik skulle rent ekonomiskt bli en katastrof för Sverige. Medmänskligt är det naturligtvis också en katastrof men det argumentet rår ju inte på de som röstar på SD. Det har också visat sig att dras makthunger är viktigare än de grupper i samhället som de säger sig vurma för, t.ex. pensionärerna. 

Politikers och massmedias flathet hjälper också detta parti att få mer röster. Politiker som svänger sig med floskler istället för att förklara hur viktig invandringen är för vårt land. En splittrad borgerlighet som börjar att vika sig för SD. Ingen borgerlig politiker vill samarbeta med Vänsterpartiet men vissa tycks börja acceptera SD. SVT Nyheter och SVT Agenda som låter politiker från det partiet komma till studion och gråta ut i den ofta påtagna offerkoftan.

Ett intressant parlamentariskt läge, jag gillar det inte men spelteoretiskt intressant är det.

Vid det senaste valet blev utgången, förutom att vi fick en ny regering, att Sverigedemokraterna gick starkt framåt och Moderaterna nästan lika mycket tillbaka. Det har visat sig (ingen överraskning) att de flesta rösterna som gav SD framgång kom från Moderaterna.

SD:s framgång gav en rödgrön regering. Ganska ironiskt eftersom överlöparna är högerfolk. Det är en svag regering som kan spela ut Alliansen och SD mot varandra.

Nu kommer det intressanta. Moderaterna har ingen partiledning och partiet verkar vilse. Hur kommer deras politik bli, vem blir partiledare? Reinfeldt har varit en fullträff för dem så partiets glansdagar lär vara över för lång tid framåt.
Det kan till och med vara så att ännu fler går över till SD (det är ett parti som tycks överleva vilka skandaler som helst med politiker som häver ur sig rasism och hyllar Hitler på fester). Det kan till och med bli det största högerpartiet.

Hur kommer då KD, FP och centern att ställa sig till en sådan situation?  Nu har de fullkomligt krupit in i högerfållan och till exempel Centerns tidigare miljöpolitik finns det inget kvar av. De befinner sig just nu i ett vägval där de har beslutat sig för att satsa på högerpolitik istället för att närma sig mitten. Det kan kosta dem dyrt och partikriser kan uppstå åtminstone för Folkpartiet och Centern.

Centerpartiet hade chansen att samarbeta med Socialdemokraterna men avböjde. De valde att hålla kvar vid en rökt idé istället för att förhindra att SD skulle få vågmästarrollen. Det kan bli många år som de är långt ifrån makten. Byte av partiledning kan ge en helt annan riktning men man har nog kört fast i drömmen om en alliansregering.
Fortätter de (främst Centerpartiet) att sätta sig på tvären mot regeringen riskerar det bli nyval och ett sådant kan bli ett katastrofval som nog bara Sverigedemokraterna tjänar på.

Variablerna är många och utgången är oviss men jag är tämligen säker på att det stundar intressant, kanske skrämmande, utgång i politiken.

Ett överraskande vikariat.

För lite mer än två år sedan blev jag tillfrågad av rektorn på vår skola om jag kunde tänka mig att vikariera för en matte och NO-lärare som skulle vara sjukskriven några veckor. Det här var strax innan terminen så jag fick några dagar att tänka över det. Först tolkade jag det som att det bara gällde matematik och då kändes det ganska tryggt men snabbt blev jag varse att det också gällde NO vilket oroade mig en aning.

Jag har läst matematik, fysik och astronomi på universitetet samt gått halva utbildningen på lärarhögskolan. Jag hade ju tänkt bli ämneslärare på gymnasiet. Därför fungerade det antagligen att jag i en akutsituation fick gå in som vikarie.

Det är många som får gå in på långtidsvikariat men jag får nog ändå säga att detta var under ganska speciella omständigheter. Med tanke på detta känner jag mig stolt över min insats även om jag så här efterhand tycker att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig.

Det började med att jag träffade den ordinarie läraren vid ett par tillfällen och fick hjälp med lite planering. I övrigt hade jag ingen mentor förutom att jag kunde ringa till henne och få råd. Det drog jag mig för att göra eftersom jag tyckte att hon kunde få vila i lugn och ro efter sin operation. Jag fick däremot en del hjälp och råd av de andra matte- och NO-lärarna.

En fördel som jag hade var att jag kände eleverna, kollegerna och var väl bekant med skolan.

Komplikation 1:  Den terminen började en vikarie i samma ämnen. Han hade tydligen jobbat på gymnasium tidigare och var van vid hur det fungerar där och det är en stor skillnad mot grundskolan. Hans osäkerhet gjorde att en del av mitt jobb blev att vara någon slags reserv-mentor åt honom. Jag hade egentligen nog av mitt arbete så det blev ganska påfrestande.

Komplikation 2: I slutet av mitt vikariat skulle jag skriva omdömen för eleverna i ett system som ingick i det nya betygssystemet. Eftersom det var helt nytt fanns det ingen erfarenhet att hämta råd från.

Komplikation 3: Mitt i alltihop skulle vi under några dagar ge oss iväg på lägerskola och som en av mentorerna för en av klasserna innebar det extra ansvar.

Komplikation 4: De flesta lektionerna hade jag med årsurs åtta men i undervisningstiden ingick också en sjätteklass. De hade fått ett nytt läromedel som var väldigt svårt att ha som undervisnings- och studiematerial.

Trots allt slitet, intensivt arbete under dagarna och nästan hela hela kvällarna, var det en av de roligaste perioderna på min arbetsplats. Fantastiska kolleger att arbeta och utbyta tankar med, underbara elever som förgyllde mina arbetsdagar och dessutom rejäla utmaningar. Till och med NO-lektionerna fungerade eftersom jag mesta tiden fick undervisa i fysik. Jag är tacksam att jag fick chansen.

Jag har vikarierat tidigare men det har varit strölektioner och då får man en planering av läraren. Detta var något helt annat eftersom jag själv skulle planera lektioner, läxor och allt annat.

Vård, skola och omsorg är tydligen inte så viktigt.

Valet är över och resultatet blev att de som röstade på Sverigedemokraterna bytte ut Reinfeldt mot Löfven. Jag vet inte om det egentligen var tanken men när dumheten får råda fäller man sina närmaste. SD stödde ju Alliansen i 9 av 10 fall i riksdagen.

Med tanke på utförsäljningen av välfärden, krisen i vården och nedgången i skolresultat skulle man tro att väljarna vände sig till vänster men 13% av väljarna tyckte inte det här var så viktiga frågor. De tyckte det var viktigare att visa sitt missnöje, minska invandringen och stärka rasisterna i riksdagen.

Jag är besviken på svenska folket som inte bryr sig mer om barnen, de gamla, de sjuka. Det finns ett gammalt fint ord: solidaritet. Det har tydligen bytts ut mot orden: egoistisk och sniken.

Sverige idag består av många bortskämda människor som inte vet hur bra de har det. Vissa tycker det är bättre att betala låg skatt än att barnen får bra skolgång. Vissa tycker det är bättre att odla sin rasism och tro på alla skrönor som dyker upp än att vi har en bra offentlig vård.

Resultatet i valet visar på en ynkedom hos många människor.

Sverigedemokratisk politik skulle leda till en ekonomisk katastrof.

För Sverigedemokraterna och deras väljare står nog inte humanismen så högt i kurs. Därför måste man använda ekonomiska argument för att visa att deras politik är åt skogen.

För det första är nativiteten här i landet väldigt låg. Vi kommer aldrig att klara av att ge en skälig levnadsstandard till pensionärerna. Vi behöver mycket folk i arbete för att ekonomin ska gå runt och det kommer att misslyckas om vi inte har en stor invandring.

En annan sak är trappstädning, taxikörning, busskörning m.m. Lågt betalda yrken som invandrare ofta har idag. Jag vet inte riktigt hur Åkesson, Bylund m.fl. har tänkt sig det.

För det tredje är det en stor tillgång för svenska företag att ha människor som kan språk och kultur när de gör affärer med utlandet. En kulturell miss och ett affärskontrakt går om intet.

Vidare betyder invandringen mycket för idrotten i Sverige, framförallt fotbollen. Inom journalistiken kan det också vara nyttigt med språkliga och kulturella kunskaper.

Jag antar att det inte är många sverigedemokrater som äter pizza, kebab, sushi, osv. Invandringen har gett oss många nya och berikande inslag.

Sammanfattning:

Sverige hade inte varit så rikt om vi inte hade haft invandringen. Den har hjälpt till att bygga upp vårt land. Vi kommer att bli en liten inskränkt provins i norra Europa om SD:s politik genomförs.  Vem ska ta de där jobben som så få svenskar vill ha? Vem ska se till att våra gamla får en bra ålderdom? Ska vi låna pengar till en allt äldre befolkning? Vem ska vårda oss när vi blir sjuka?

Slutligen:

Sverigedemokraterna är ett parti som har sina rötter i det rasistiska Bevara Sverige Svenskt och vit makt-rörelsen. Deras kostymer och en partiledare med tyck synd om mig-minen är bara en tunn fasad. De använder samma politiska taktik som nazisterna, nämligen att demonisera muslimer, romer och andra som det inte tycker om, de skapar myter som deras fotsoldater på Avpixlat, Fria Tider m.m. sprider, de ljuger och de i toppen döljer sin rasistiska agenda.

Vad händer när de har minskat med flyktingströmmen med 90 %? Vilka ska de då ge sig på? Oss som inte har lyckats komma in i medelklassen? Som sagt, det blev ingenting om humanism och medmänsklighet för sådant förstår de sig inte på.

Hur skolan kan döda intressen, en liten betraktelse över min skolgång.

Det är längesedan jag gick i skolan och hoppas att man numera är bättre på att ta vara på barnens intressen och att inspirera.

Det är främst fyra ämnen som jag egentligen tyckte var kul men som skolan lyckades förstöra mitt intresse i. Det är idrott, musik, matematik och fysik.

Jag ska börja med musiken för det var det första ämnet som jag tappade intresset för. Dels var det att spela instrument. Jag ville lära mig spela gitarr men alternativet då hade varit mandolin, en sorts låtsasgitarr tyckte jag. Mina idoler på den här tiden var The Beatles och inte var det någon av dem som spelade mandolin. Det fick bli blockflöjt men avslutningen på terminerna bestod bland annat av uppspelning för föräldrarna och det tyckte jag inte om så jag slutade med spelandet.

En sak till med musiken var lektionerna. Den gamle läraren satt vid en tramporgel och vi skulle sjunga Evert Taube och annat gammalt. Hur kul var det för någon som gillade Beatles och Rolling Stones?

Idrotten: I högstadiet hade vi en lärare som var väldigt handbollsintresserad. Det var en sport som jag inte förstod mycket av. Jag har minne av att vi bara spelade handboll men har kanske förträngt annat vi gjorde. Jag tyckte om friidrott och tyngdlyftning. Tyngdlyftning är ju lite speciellt men friidrott kunde vi ju ha fått ha någon gång.

Fysik: Jag tycker fysik är intressant idag men i högstadiet handlade det mest om den basala fysiken som jag upplevde väldigt tråkig. Friktion hit och Newton dit. Det var newotnmeter och det var temperaturskalor. En liten glimt av det mer intressant som atomteori och astronomi hanns eventuellt med.

Matematik: Hur kunde jag tycka att matematik var tråkigt när jag sedan läste det på universitetet? Det var procent, lite geometri och lite aritmetik. Det roligaste var när det på slutet dök upp lite algebra.

Intresset för främst matematik och fysik har jag fått tillbaka på egen hand. Jag förstår att man har en läroplan att följa och det som lärs ut inte får vara för svårt. Då bör det finnas lärare som är entusiastiska för sina ämnen och att deras huvudsakliga sysselsättning är att syssla sig med pedagogik.

Det finns många lärare som är väldigt duktiga och jobbar hårt för att göra även det tråkiga intressant och dem beundrar jag verkligen eftersom tiden till pedagogiken med inhämtande av nya idéer har krympt till förmån för andra uppgifter.

Det borde också finnas möjlighet att fånga upp intressen. Där kan till exempel halvklasser i matematik vara en idé eller att man har matematik i elevens val.

Matematikens nedgång i ingenjörskonstens land.

Den senaste Pisarapporten skakade om skolsverige och i synnerhet de som gärna har synpunkter på svensk skola. I kölvattnet kom diverse förklaringar till varför resultatet var så dåligt i bland annat matematik. En förklaring är att testen i Pisaundersökningen kom i samma veva som de nationella proven och det kan verka troligt att eleverna inte orkar lägga ner så mycket arbete på något som inte är betygsgrundande.

Den svenska skolan har fått lida av besparingar, privatiseringar, mer nationella prov, lärarnas ökade administrerande osv. Det är något som inte står rätt till när universitet och högskolor måste sänka sina krav eftersom de som ska studera där har så bristfällig grund.

Riktigt illa är det i matematik. Barnen kommer till högstadiet och kan inte de mest basala kunskaperna som multiplikationstabellen och uppställning vid multiplikation. Det verkar som att man nöjer sig med att barnen klarar den vanliga hushållsmatten och tar sig igenom grundskolan.

Jag tror att en lösning till de svaga mattekunskaperna är att förändra synen på matematik, en annan är att man delar upp ämnet i två delar, en enklare och en lite svårare. När jag gick i skolan hade vi det så, allmän och särskild kurs.

Matematik är svårt, tråkigt och onödigt att kunna. Det mesta är svårt innan man har lärt sig det. Bra pedagoger kan göra att det inte blir så svårt. Tråkigt är allt som inte har någon mening och just en mening med att lära sig matte är en viktig och utmanande uppgift för skolan. Det är kanske onödigt om man inte vill lära sig klara sig själv men då är det mesta onödigt. Det finns räknare på mobiler så man klarar sig ändå. Jo, men då har man inte förstått att matematik är så mycket mer än att kunna räkna.

Jag antar att man hade någon sorts idé om att nivån på matematiken skulle höjas om alla läste samma kurs på grundskolan. Nu har det inte blivit så, enligt min mening, utan det är de som har svårt för ämnet och de som behöver lite mer utmaningar som förlorar på det systemet. Därför tror jag att det hade varit bra om man hade delat upp t.ex. nian matte i två grupper.

Om man förstår vad matematiken är bra för, förutom att kunna räkna, tror jag att man hade tagit den mer på allvar och gett den en högre status. Det räcker inte med att säga att det är ett kärnämne.

När man får ett resultat i sina beräkningar är det viktigt att kunna avgöra om svaret är rimligt. Sådant tänkande blir alltmer viktigt med tanke på allt som skrivs på Internet. Är detta som jag läser verkligen rimligt.

Det logiska tänkandet tränas upp med matematik. Det tror jag att vi alla har glädje av så vi inte blir lurade.


Matematik är viktigt när det gäller de historiska skeenden och religionernas plats i samhället. T.ex hur viktig islam var för det matematiska tänkandet när Europa gick in i det medeltida mörkret. En film som knyter samman historia, religion och matematik är Agora som handlar om matematikern Hypatia av Alexandria.

Det skulle vara möjligt att mer knyta ihop dessa ämnen, att låta dem få mer plats hos varandra. Vem var Pyhagoras, vilket samhälle levde han i? Arkimedes, en av de största matematikerna i historien. Varför var stora delar av Europa så rädda för de arabiska siffrorna och det decimala talsystemet? Varför finns det så få kända kvinnliga matematiker? osv.

Ett år med LCHF

Intro

Under lite mer än ett år har jag så mycket det går ätit enligt LCHF. Det har varit långt ifrån strikt LCHF men det har ändå gett resultat. Jag äter för det mesta lunch på mitt jobb och den är ju kolhydratrik och fettsnål. Ibland händer det att jag äter någon kaka eller bakelser, man är ständigt utsatt på frestelser.

Varför LCHF?

För något år sedan hörde jag att svenskarna har blivit mer överviktiga och feta. Hur kunde det vara så? Lightprodukter och andra produkter med låg fetthalt skulle vara nyttigt. Myndigheter, läkare och dietister hade fullkomligt kört fast i fettskräcksparadigmet.

Jag hörde talas om LCHF men var länge tveksam över om det kunde vara nyttigt och efter att min sambo hade fått råd av en dietist i över ett år och ingenting hade hänt föreslog jag att vi skulle testa att äta mer fett och mindre med kolhydrater.

Matindustrin och sockerindustrin har fört oss bakom ljuset och de som har haft en annan mening har tillintetgjorts. Man får en bra insyn i hur spelet som gjorde oss feta har gått till i ett program som gick på TV för några månader sedan: Maten som gör dig fet.

Resultat

Vi har båda gått ner i vikt. Jag tyckte att jag var smal tidigare men har gått ner i vikt med nästan 10 kg. Trots att man är smal kan man ha för mycket inre fett som är skadligt. 

Jag har blivit piggare. Håller mig mätt längre. Är sällan övermätt. Äter godare mat. Jag får inte så lätt håll när jag springer. Jag äter mycket mer grönsaker än tidigare.

Något som jag också upplever positivt är att jag har blivit mer intresserad av vad jag stoppar i mig. Maten ska göras från grunden, den ska vara utan tillsatta kemikalier, ekologiskt, närproducerat och så skonsamt mot djuren som möjligt. Det är slut med halvfabrikat och det har blivit roligt att laga mat.

Diet eller livsstil?

LCHF klumpas ihop med diverse dieter för att gå ner i vikt men jag ser det som en livsstil. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt utan ännu mer att överge gamla inställningar och förstå att vi trots allt är grottmänniskor som har hamnat i en godisbutik.

Nackdelar

Jag har försökt att baka kakor och pajer utan vanligt mjöl men det blir sällan bra. Pannkaka och fläskpannkaka smakar inte heller så bra utan att att använda vetemjöl. I skolor och på restauranger erbjuds aldrig någon LCHF-variant. 

Fanatism?

Det pratas ibland om att LCHF-anhägare är fanatister men så brukar det vara om någon känner sina ekonomiska intressen vara hotade. Jag är själv motståndare till all slags fanatism och extremism och bryr mig inte om vad andra tycker om mitt sätt att leva när det gäller maten. 

Korsstygn, modiga kvinnor och fega män.

För cirka 30 år sedan fick jag lära mig sy korsstygn. Min dåvarande sambo jobbade som terapibiträde på ett boende för människor med olika typ av handikapp och tyckte själv om olika typer av handarbete. Vid något tillfälle föreslog hon att jag skulle testa på att sy och att jag då skulle börja med stramalj som är lättare än korsstygn.

Jag är väldigt opraktisk och var tveksam till det men samtidigt visste jag att den enda slöjden i skolan som jag tyckte om var textilslöjd. Det kändes kanske inte så värst manligt att sitta och sy på dukar men precis som nu tyckte jag då att det inte skadade att ge det en chans.

Det visade sig att det var något som passade mig och det var väldigt kul att skapa med nål och tråd. Så småningom lade jag bara av med det men har nu fått ny lust att hålla på att sy korsstygn.

Det är intressant med reaktionerna på min hobby. Många blir förvånade och ibland får jag en känsla av lite osäkerhet hur man ska bemöta att en man som har visat sig vara sifferintresserad och bokintresserad sitter och syr.

Det har fått mig att tänka på det här med könsroller och konventioner. Mycket av det som idag ses som kvinnlig syssla har varit mäns arbete tidigare. Kvinnor har under årens lopp varit modiga och brutit sig in på det som har varit männens domäner.

Män må tro att de är tuffa och coola men det är egentligen kvinnorna som är modiga och vågar bryta ny mark trots att de alltid får lida för det. Män är oftast fega och klamrar sig fast vid konventionerna.

Jag har ett hopp till feminismen, att den kan göra oss fria och att vi får vara oss själva. Som det är nu är det till exempel inte cool hos killar att plugga och att läsa böcker. Så småningom tror jag pojkarna kommer att förlora på det, att kopiera männens feghet och låta sig styras av konventioner.

Sverige är ett av de länder som skämmer ut sig genom att rösta in rasister i EU-parlamentet.

Efter EU-valet är jag besviken på mitt eget land. Det Sverige som tidigare har visat på så mycket solidaritet och medmänsklighet visar nu fram en helt annan sida. Hur har detta gått till och hur gör vi för att få tillbaka lite värdighet igen.

De senaste årens högerpolitik har splittrat oss i en välmående medelklass och en överklass som har berikat sig mer än någonsin. Moderaterna har tillsammans med sina stödpartier (partier som av makthunger har övergett sina ideal, liberalismen till exempel) försämrat för arbetslösa och sjukskrivna, de har sålt ut vinstrika gemensamma företag, de har sålt ut delar av vård, skola och omsorg till människor som kan konsten att göra sig rika på att köpa billigt och sälja dyrt.

Allt detta har försämrat den offentliga sektorn och naturligtvis kommer då många i kläm. Dålig skolmiljö, sämre skolresultat m.m. Detta skapar självklart problem.

Sverigedemokraterna är ett parti som har en egen fil i den politiska världen. De klarar sig undan med fadäser som skulle fälla andra partier. Orsaken till detta är den så kallade PK-median som stryker detta parti medhårs. Varje gång de blir påkomna med byxorna nere får de gråta ut i media och säga: tyck synd om oss.

Det partiet har visat sig bestå av rasister, homofober och kvinnofientliga politiker. De har använt statistik på ett sätt som har gynnat deras rasistiska ideologi, dvs inte sagt hela sanningen. De har visat sig vara urusla på att räkna och med deras politik skulle Sverige bli ett isolerat land där tjänstefolket, de som ska berika medelklassen och överklassen, inte längre består av invandrare utan arbetslösa, pensionärer och sjukskrivna.

SD är ett högerparti som spottar på många av deras väljare.

För att bekämpa dem så måste vi sluta med att stryka dem medhårs. Ta debatten med dem och visa hur ihålig deras politik är. Att sabotera och försöka hindra dem från att prata tror jag inte är någon bra idé. Det är bara genom att låta dem prata som grodorna kan hoppa ur deras munnar.

Vi måste se till att få en mer solidarisk politik som inte göder dessa mörka krafter. Den strukturella rasismen som bland annat visar sig hos polisen måste bekämpa. Alla goda krafter som hittills har hållit tyst måste börja stödja den antirasistiska kampen.

De är tystnad och orättvis politik som göder ett sådant här parti. 30-talet är långt borta men dess tankegods finns fortfarande kvar och har fått ny grogrund. Myter och lögner har blivit en del av den politiska debatten.

Hur myter, stereotyper och demonisering används för att få stöd för omänsklig politik.

Filmen Schindler's list handlar om fabriksägaren Oskar Schindler och hur han kämpade för att rädda judar genom att med övertalning och mutor låta dem jobba på hans fabrik. På den här fabriken jobbade också Leon Leyson som var Schindlers yngste arbetare.

Leon bodde tillsammans med sin familj i östra Polen. Det var ingen dans på rosor men de klarade sig och pappan flyttade till storstaden Krakow för att de skulle kunna få det bättre och modernare.

Andra världskriget bryter ut och de som ockuperar Polen denna gång är helt andra än under första världskriget. Det är visserligen även denna gång tyskar men nu har de något mycket värre med sig än bara vapen, nämligen rasism.

Livet inskränks för judar, barnen får inte längre gå i skolan. De judiska barnen börjar bli trakasserade och hatade av andra polacker, polacker som tidigare var deras vänner och lekkamrater. Det vapen som nazisterna använder sig av är att visa upp en nidbild av judarna, en bild som inte Leon känner igen sig i. Naturligtvis används också myter och demonisering för att skapa hat och splittring.

Så småningom hamnar Leon och hans familj i koncentrationsläger. Lägerkommendanten Göth är värsta sortens sadist. Leon berättar om ett tillfälle då han och några till tvingas ut och skotta snö trots att de inte har vinterkläder på sig. Plötsligt får Göth för sig, helt utan anledning, att pojkarna ska piskas. 25 piskrapp som de själva måste hålla reda på. Missar de hur många de har fått börjas det om på nytt.

Svälten och misären är fruktansvärd och när Schindler börjar anställa folk blir det ett sista hopp för Leon. Hans pappa och en bror får jobb där och så småningom lyckas Leon få en anställning av fabriksägaren. Han upptäcker att Oskar Schindler respekterar judarna och behandlar dem väl och de får även äta sig tämligen mätt.

Boken är mycket bra och en viktig påminnelse om hur förödande rasism är. När Leon kommer till USA och upptäcker att rasismen också finns där påminns han om hur det var i Polen under nazismen. Vi borde ha lärt oss något av den här mörka delen av historien men man ser fortfarande hur rasismens fula ansikte dyker upp.

Fortfarande används myter, stereotyper och demonisering av människor. Skånepolisen, Sverigedemokrater m.fl. använder dessa trick i sin rasistiska agenda. Idag är det muslimer, romer, tiggare med flera som drabbas av samma politiska metod som nazisterna använde.
Därför är det så viktigt att bekämpa rasismen och då i synnerhet den strukturella rasismen, den som orsakar att människor med annan hudfärg eller utländska namn inte får jobb eller hamnar i brottsregister för de råkar vara romer.

Det är också viktigt att bekämpa rasismen som vissa politiska grupperingar använder sig av för att rättfärdiga sin politik. Människor som Oskar Schindler och Raul Wallenberg skulle idag kallas för förrädare av de som hänger på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider m.m.

Summa summarum: En viktig bok, läs den!

Tjejer och killar, matematik och rock´n roll.

Det kom nyligen ut en undersökning om att det inte finns någon biologisk skillnad på kvinnor och män när det gäller förmågan att lära sig matematik. Kön och matematik

Enligt en seglivad myt är matematik och därmed de flesta tekniska yrken mest lämpade för män. Jag har själv aldrig trott på den myten och önskar att fler tjejer satsar på matematik. Jag tror vi missar många goda resurser genom att inte uppmuntra tjejer att läsa mer matematik.

När jag läste matematik på universitetet var det gott om tjejer i grundkursen men det tunnades ut efter hand. Det är ändå inte så länge sedan. Varför är det på det här viset? Kan man göra något åt det? Bör vi göra något åt det?

En viktig sak är att visa på goda förebilder. Det finns lysande kvinnliga matematiker, fysiker m.m. som det sällan talas om.

En annan viktig sak är att släppa fram kvinnorna i den matematiska världen.

En tredje är att uppmuntra.

Liksom många delar av samhället har kvinnor varit utestängda från den matematiska utbildningen. Har det inte varit samhälleliga regler så har det varit trakasserier och nonchalans från männen och konventionerna.

Sophie Germain levde mellan 1776 och 1831. Hon upptäckte i tidiga tonåren matematiken. Hennes föräldrar försökte hindra henne genom att ta ifrån henne stearinljusen och kläder så hon inte kunde sitta uppe och läsa matematik på kvällarna. Det hindrade henne inte och så småningom ville hon läsa på universitetet. Kvinnor var förhindrade att göra det men hon fick chansen genom att ta en mans identitet, en man som hade hoppat av och som inte hade visat någon speciell begåvning för ämnet.

Det fungerade bra ända till det upptäcktes att den man vars identitet hon hade tagit helt plötsligt visade sig vara väldigt begåvad i matematik.

Hon hade en del brevkonversation med Carl Friedrich Gauss, kallad matematikens konung, som Monsieur LeBlanc men avslöjade så småningom för honom vem hon var.
Gauss blev överraskad men berömde henne för den briljanta matematiker som hon var.

Lite mer om Germain: Sophie Germain

Det har inte alltid varit så illa, Ada Lovelace uppmuntrades till exempel av sin omgivning att satsa på matematik, men det visar ändå på hur mycket kvinnor har fått kämpa för att fullfölja sin dröm. I dag är det vårt ansvar att uppmuntra tjejer att läsa matematik och teknik. Alla är inte intresserad av det men många hindras av myter, konventioner och det kvävande könsrollstänkandet.

Någonting helt annat men ändå detsamma.

Hur många kvinnliga rockband finns det? Hur många tjejer är sångerskor i rockband? Blondie, The Cardigans och The Sounds är några exempel som jag snabbt kommer på när det gäller det senare. När det gäller det första så får jag leta i minnet och kommer bara på ett, Sahara Hotnights (för övrigt ett av de bästa moderna svenska rockband enligt mitt tycke.

På vår skola ser jag samma fenomen. Vilka är det som sjunger? Jo, tjejerna. Vilka är det som spelar gitarr, trummor m.m.? Jo, killarna.

Rockgenren har blivit en killarnas klubb där tjejerna bjuds in för att sjunga. Det är naturligtvis inte alltid så men ofta är det så.

Precis som inom matematiken (männens domän) så behövs det förändringar inom rockens väggar. Det behövs förebilder, uppmuntran och att tjejerna inte stängs ute.

Hur förändrar man detta?

Det viktigaste är att man sätter fingret på detta som egentligen är ett större samhälleligt problem. Vi är så fastlåsta i våra könsroller att vi ofta inte ens uppmärksamma det. Jämnare könsfördelning tjänar vi alla på. En del tycker kanske inte det är något problem, man väljer det man är intresserad av. Jag tror tvärtom att man som tjej eller kille i unga år leds in på att vara intresserade av speciella tjej- och killaktiviteter.

Man skulle kanske resa till Mars.

1969 landade de första människorna på månen. Det andades en stor optimism om vad människan kunde åstadkomma. Några månfärder till blev det men så tog det slut 1972. Sedan dess har det skickats ut mängder med satelliter för kommunikation och för att utforska universum. Rymdstationer har byggts. Andra länder än USA och Ryssland har börjat med rymdfärder. Ändå har vi inte tagit oss längre ut i rymden. Optimismen har minskat när det gäller förhoppningen att till exempel resa till Mars.

Ska man ge sig på en sådan lång färd måste man veta hur människor fungerar i ett begränsat utrymme, utan gravitation och få det att fungera med näring, syre, urin och avföring. Saker som vanligtvis inte är något större problem men som i till exempel en rymdraket kräver speciella åtgärder. Urin kan man till exempel utvinna vatten ur.

Man har tränat på att leva under sådana här förhållanden under lång tid. Astronauter har befunnit sig länge rymden och man har låtit människor tillbringat lång tid tillsammans i ett begränsat utrymme.

En rymdfärd till vår grannplanet har hittills känt avlägset. Resan tar lång tid och man kan inte resa tillbaka efter några dagar eller veckor eftersom planeterna rör sig i olika banor och olika hastighet. Man har räknat med att bli tvungen att stanna kvar på Mars i ett år innan det är möjligt att resa tillbaka, sammanlagt ett projekt på två år.

Nu har någon eller några kommit med idén att man inte bryr sig om att resa hem igen, alltså att kolonisera planeten. Då ändras förutsättningarna en hel del och färden ligger närmare i tiden. Det är nu planerat att börja kolonisera Mars 2023. Jag länkar här till en bra artikel i IDG.se som också har en presentationsfilm om projektet Mars One.

Svenskarna som vill bli historiska.

Jag är långt ifrån någon expert på rymdfart men det är roligt att leka med tanken på vad som krävs för ett sådant här äventyr. Jag tror inte att det blir av men jag har haft fel många gånger tidigare så vem vet. Själva rymdresan är ett problem för sig med tanke på avståndet och den tid det tar (det är ingen månresa direkt).

När de kommer fram till Mars och har överlevt landningen så hamnar de i ett ökenlandskap där det ofta blåser enorma stormar. Luften går inte att andas, det är en tunn luft som mest består av koldioxid.  Vatten finns bara fruset i marken och vid polerna. Man bombarderas ständigt av farlig strålning från rymden som på Jorden stöts bort tack vara vår planets magnetfält. Temperaturen är oftast långt under 0°. Man tvingas att leva den mesta tiden inomhus där vatten, användbar luft, mat med mera måste produceras.

Det går inte att tröttna på vistelsen och vilja åka hem. Man tvingas att tillsammans med några få personer tillbringa år efter år utan att sola, bada, lyssna på fåglar etc etc. Jag har svårt att tänka mig att det ska fungera. Fast vi hade inte varit där vi är i dag utan tokiga idéer, tankar och projekt.

Tur för oss att det finns de som tvingas jobba billigt.

Sverige är ett välmående land. Visst, det finns de som lever i marginalen och har det svårt men jämfört med större delen av världen har vi det bra. Hur kan det komma sig? Ja, dels har vi levt i fred i 200 år och haft en lång demokratisk utveckling. Det låter ju bra och vi kan slå oss för bröstet och tycka att vi ändå på egen hand har lyckats bra. Politiska reformer och facklig kamp har gjort att vi kan leva och bo bra.

Nu är inte det hela sanningen utan vi lever och har också levt gott på att utnyttja människor i den fattigare delen av världen. Man glömmer lätt att mycket av det vi använder hade varit mycket dyrare om vi själva, andra delar av Europa eller Nordamerika hade tillverkat och monterat ihop det. När jag tittar på baksidan av min nyinköpta iPhone står det att den är monterad Kina. Byxorna jag har på mig är tillverkade i Bangladesh. Min GPS är tillverkad i Kina. Ja, listan kan göras lång.

När jag var barn och tidigare var allt man behövde dyrt, många fick till exempel ärva syskonens kläder. Det berodde mest på att de flesta svenskar var lågavlönade. Facklig kamp höjde sedan lönerna och politiska reformer stärkte kassan ännu mer med bland annat barnbidrag och bostadsbidrag. Detta gjorde naturligtvis att varorna blev ännu dyrare.

Så småningom började billiga kläder tillverkade i Asien säljas och folk fick möjlighet att handla mer kläder. Naturligtvis var det bra att kunna handla kläder lite oftare än man kunde tidigare men baksidorna av det skulle snart visa sig. Så gott som hela tekoindustrin i Sverige fick läggas ner. Dessutom kände nästan ingen till under vilka villkor de som tillverkade kläderna levde.

Det visade sig att industrierna använde barnarbetare och kvinnor som hade usla arbetsförhållande. Vi blundade och fortsatte att berika oss på deras bekostnad. Efter det har industrin letat efter billig arbetskraft för att västvärlden skulle kunna handla billigt trots höga löner och att industriägarna ska kunna bli rikare och rikare.

Gruvindustrin, leksaksindustrin, skoindustrin m.fl. har följt i spåren av tekoindustrin. Mycket av det som vi använder dagligen skulle vi få svårt att få ihop pengar till om de som tillverkar varorna krävde och fick samma drägliga liv som vi. Det är till och med så att företagen nu börjar vända Kina ryggen eftersom kinesernas standard ökar och därmed lönekostnaden.

I en tidning stod det inför jul att tomtens verkstad ligger i Sydostasien. Så är det. Vi kan ha köpfest på andra människors slit. I dag lappar vi inte kläder eller lagar saker, det är enklare att köpa nytt. Vi handlar billigt kött från djur uppfodrade på billiga sojabönor. Att man skövlar regnskog i bland annat Brasilien, vad bryr vi oss om det. Det är ju inte här. Det som är långt borta behöver man inte bry sig om, även om det i längden berör också oss.

Det som är långt fram i den behöver man inte heller bry sig om. Antalet länder där man kan utnyttja människor som billig arbetskraft kommer att minska och en dag är köpfesten slut. Miljön och naturen har kanske ändå tagit så mycket stryk av våra krav på att hela tiden ha billigt och nytt.