Earth Hour, ett slag i luften?

I kväll är det Earth Hour, en kampanj driven av Världsnaturfonden WWF. Den är tänkt som en världsomspännande uppmaning till politikerna att ta miljöfrågorna på allvar. Det har pågått under några år och sker just denna dag på året. Ett välkommet arrangemang men frågan är hur stor betydelse det egentligen har.

I länder som Sverige och USA finns en stor medelklass som politikerna inte vill stöta sig med för då riskerar de att förlora makten. Stora och behövliga insatser kostar mycket pengar och av de fattiga kan de inte suga ut mer pengar. De rika kommer alltid undan och då återstår bara medelklassen. USA är en av världens största miljöbovar och håller alltid på att förhala olika förhandlingar om insatser på miljöområdet. Det är ju så att de rika länderna är de som bör göra de största insatserna vilket de inte gör eftersom de anser att även länder som håller på och tar sig upp ur fattigdomen också ska göra det. Det är trots allt de rika länderna som har ställt till det så att vi har de miljöproblem som hotar oss.

När det gäller USA så kan jag tänka mig att en stötesten också kan bli samma sak som hotar Obamas sjukvårdsreform, dvs hänvisningar till att det strider mot den amerikanska konstitutionen. Det är ett land där friheten är total förutom för de som är fattiga som saknar all form av frihet. En utveckling som tycks ske även i Sverige. Skulle den svenska regeringen ta i med hårdhandskarna för att göra allvar av allt prat om att minska ner på miljöpåverkan så får naturligtvis de fattigaste betala mer men det räcker inte och då blir det kännbart också för medelklassen. Hittills har vi sett motsatsen till miljöpolitik bland annat i form av utbyggnad av vägnätet istället för satsningar järnvägarna.

Gör man någonting av övertygelse så respekterar jag det, förutom fanatismen inom politik och religion. Släcka ljuset vid Earth Hour kan man göra av övertygelse men hur många gör det egentligen för att andra gör det eller för att döva sitt dåliga samvete? Jag känner att det är meningslöst på grund av de saker som jag har nämnt tidigare. Däremot har jag i många år gjort allt för att leva så lite miljöpåverkande som möjligt. Jag avskyr resursslöseri och återanvändbar saker så mycket jag kan, jag kör eco-driving och använder ström så lite det går. Dessutom slänger jag aldrig någonting i naturen som inte är biologiskt nedbrytbart. Jag tycker att om man ska gå med i en sådan kampanj så ska man kunna stå för det annars är man inte beredd att göra de uppoffringar som krävs.

Tonight is Earth Hour, a campaign run by the WWF. It is intended as a worldwide call for politicians to take environmental issues seriously. There have been ongoing for some years and is on this particular day of the year. A welcome event, but the question is how important it really is.In countries like Sweden and the United States is a large middle class that politicians do not want to offend because then they risk losing power. Large and appropriate action is very costly and the poor, they can not suck out more money.The rich will always away and then there remains only the middle class. U.S. is one of the world's biggest polluter, and always keep on putting off various negotiations on environmental performance. The fact is that the rich countries are those that should make most of the efforts which they do because they feel that even countries that are in and take themselves out of poverty also will do it.After all, the rich countries that have messed up so that we have the environmental challenges facing us.As to the U.S. so I can imagine that a stumbling block may also be the same thing that threatens Obama's health care reform, that references to it violates the U.S. Constitution. It is a country where freedom is complete except for the poor who lack any form of freedom. One development that seems to occur even in Sweden. Should the Swedish government to take a hard line to make good all the talk about reducing the environmental impact you will, of course, the poorest pay more but not enough and that makes it noticeable also for the middle class.So far we have seen reverse of environmental policy, inter alia, in the form of expanding the road network instead of investments railroads.If you make something out of conviction I respect it, except fanaticism in politics and religion. Turn off the lights at Earth Hour can be done out of conviction but how many do actually because others do it or to numb her guilty conscience? I feel that it is useless because of the things I have mentioned before. However, I have for years done everything possible to live as little environmental impact as possible. I abhor the waste of resources and reusable stuff as much as I can, I run the eco-driving and use power as little as possible. In addition, I never throw anything in nature that are not biodegradable. I think if you want to join such a campaign, you should be able to stand up for what is otherwise not prepared to make the sacrifices required.

Ska man ha lagar som ingen bryr sig om och ska vi ha lagar som inskränker på den personliga friheten?

Kvällspromenader ger upphov till många tankar och vissa av dessa får jag lust att ventilera på bloggen. En av alla dessa tankar var om lagar och hur verkningslösa dessa kan vara vilket i sin tur riskerar göra folk nonchalanta mot lagar som inskränker på den egna friheten.

Jag gick förbi busstationen i Dalby och såg en man som stod och rökte i en av busskurarna. Då gick mina tankar till den föreslagna lagen som kan göra det förbjudet att röka på allmän plats. Jag tycker inte om när folk röker när de går förbi mig eller när jag sitter på en uteservering men en sådan lag skulle vara svår att tillämpa. Den lag som finns idag om förbud att röka på skolområden fungerar rätt dåligt. När vi var på gymnasieskolan Vipan i fem veckor för några år sedan röktes det överallt. De som jobbade där skötte det något sådär men eleverna rökte överallt, till och med utanför matsalen.

Vidare har vi lagen om att använda säkerhetsbälten i bussar, hur många använder det? Risken att få böta är minmal. Jag läste förresten en gång om en bussolycka i Sverige där alla utom ett barn skadade sig . Barnet var den enda som hade bälte på sig.

Lagen mot att skräpa ner känns också som en papperstiger. Det är tänkt som ett ställningstagande från samhället till ett olydigt folk som inte har förstånd att låta bli att skräpa ner. Det skräpas fortfarande ner och man ser till och med kastade soppåsar. Risken att bli bötfälld för nedskräpning är så gott som noll.

Samtidigt införs mer och mer kontroll och inskränkningar på Internet. Det började med musik- och filmindustrin som saknar förmåga att möta den nya tekniken och istället övertalar regeringar att införa lagar mot nedladdningar. Det är inte så svårt att övertyga regeringar som bara när det är valtider vänder sig till folket. Sedan har det gått vidare med datalagringslagen, man skyller på att man ska kunna komma åt terrorister, narkotikahandlare m.m. Det senaste är att telebolag vill förbjuda Skype.

Jag kan tänka mig att folk tänker som så att de inte har något att dölja så det gör inget att dessa inskränkningar och kontrollen ökar. Dessutom att det är små justeringar som inte betyder så mycket. Det kan också vara så att det resoneras som så att eftersom risken att bli straffad är så liten så spelar inte dessa lagar någon roll.

Jag ser problem i detta som att vi blir mer och mer kontrollerad. Därutöver minskar möjligheten att använda Internet till exempel i undervisningen. Fortsätter förbuden och kontrollen så kan möjligheten att använda bilder, filmer, musik osv för att användas i undervisning så småningom vara slut. Det är klart att små struntlagar som de jag nämnde i början gör att folk blir nonchalanta och tror att de kan göra vad som helst. Istället kan de, om detta fortsätter, hamna i register hos Storebror och bli dömda för sådant som borde vara en rättighet. Det är människor som säger sig vara liberala, för frihet, som tillåter denna inskränkning av den personliga friheten.

http://frapedia.se/wiki/ACTA

Vad hade man gjort utan Internet?

Internet är ett ungt medium. Min första kontakt med Internet var när jag läste på universitetet. Där hade de kraftfulla datorer som man kunde använda för att surfa på nätet. Min första egna dator med internetuppkoppling var en iMac som jag köpte någon gång på 90-talet. Då fanns det inget bredband så man fick köra uppkopplingen genom teleledningarna. Man fick betala för varje minut som man var ute på nätet vilket gjorde det dyrt och det tog väldigt lång tid att ladda ner någonting.

Sedan dess har det skett en fullkomlig explosion inom internet- och datorvärlden. Datorerna är mycket kraftfullare och Internet har vuxit något kopiöst. Tillgången till information är ljusår ifrån hur det var när jag växte upp. Det går snabbt också, på bråkdelen av en sekund har man en hel tidning framför sig eller något uppslagsverk. För mig som älskar information och är nyfiken på det mesta är det ett eldorado med bloggar, facebook, twitter, hemsidor om matematik och astronomi med mera, med mera. På några få år har Internet blivit ett måste för att hänga med och att utvecklas. Det får mig att fundera över vad man skulle göra utan Internet.

Under min uppväxttid levde vi mitt ute i ingenting. Det fanns först bara en TV-kanal och så småningom två kanaler. Att få annan information än vad man fick i skolan var näst intill omöjligt med undantag från TV, morgontidningar och kvällstidningar. Bibliotek fanns det ju men det var inte ofta jag kom till något sådant. När jag väl hade blivit vuxen och kom till stan ökade utbudet på information eftersom det fanns större bibliotek. Biblioteken blev min heliga plats och är fortfarande viktiga för mig. Trots ökad tillgång till bibliotek så var det ofta svårt att hitta det man ville få tag på. UB2 i Lund hade en större tillgång till matteböcker och liknande än kommunbiblioteken så det blev en framgång när jag väl flyttade till Lund.

Idag, när jag har tillgång till Internet kan jag snabbt och lätt få tillgång till den information som jag behöver, till exempel om jag vill ta reda på någonting om neutronstjärnor eller differentialekvationer. Jag kan enkelt hitta information om Beethoven, Franz Kafka, ja i princip allt. Det är enkelt att få möjlighet att träna något språk. Jag hade önskat att tillgången till all denna information fanns när jag var ung och informationshungrig. Tack och lov för Internet!

Filosofi och kosmologi.

För 13,7 miljarder år sedan skapades universum. Då skedde någon typ av skapelse, The Big Bang kallas den. Det ska vara den gängse uppfattningen av hur allt som vi känner till en gång startade. Det finns de som är övertygade om att skapelsen skedde för ca 6000 år sedan trots dinosaurier, galaxer på miljarder ljusårs avstånd med mera. Så nära som en bråkdels av en sekund (10^-42 s) efter Big Bang kan forskarna räkna ut hur det har gått till. Tiden innan dess övergår kosmologin till filosofi.

Det är intressant att fundera över hur och varför universum skapades. Som jag ser det finns det två sätt att betrakta det. Dels att universum skapades av ingenting eller att någon Gud har skapat det. Att Gud har skapat människan som en avbild Gud motsäges av evolutionsteorin och den har visat sig stämma mycket bra. Om man utgår ifrån att Gud har skapat universum så kan man undra hur det har gått till. Har Gud alltid funnits och av någon anledning helt plötsligt fått för sig att det behövdes ett universum? Det känns lite konstigt att tänka mig att någon sorts gudom har existerat i intet och helt plötsligt tyckt sig behöva skapa en värld.

Det andra synsättet är inte heller lätt att greppa. Om man säger att det inte finns någon Gud som står bakom skapelsen hur har det då kommit till och varför? Det har kanske funnits ett intet som helt plötsligt av ingen orsak alls har resulterat i The Big Bang. Även om man tar till pulserande universum och multiuniversa så hamnar man så småningom i samma knepiga resonemang.

För att man inte ska bli knasig av allt sådant funderande så får man nog antingen acceptera att allt bara blev till för 13,7 miljarder år sedan eller så får man konstatera att Gud skapade universum då. Trots det är det intressant att fundera på hur och varför de hände.

Det sällsynta mötet Venus-Jupiter.

Under några veckor har vi kunnat se planeterna Jupiter och Venus närma sig varandra och nu håller de på att avlägsna sig från varandra samtidigt som ljuset från Jupiter blir svagare. Det är ganska ovanligt att dessa planeter befinner sig i ett sådant läge som det har varit nu. Venus ligger nära och har en kort omloppstid så den syns ganska ofta och tydligt. Jupiter däremot har en mycket lång omloppstid och syns inte så tydligt men denna gång var den lätt att upptäcka tack vare Venus.

Det har varit en mycket speciell tid och till min glädje har jag fått några personer att titta upp på himlen. För mig så ger det en del andlighet, att spana upp mot stjärnhimlen och fundera över den väldighet som finns där med alla stjärnor, planeter, galaxer och annat. Det finns bara en astronomisk händelse som kan vara jämförbar och det är kometen Hale-Bopp.

Halley´s komet är den mest kända, den har en kort omloppstid ca 76 år och syns förhållandevis bra. 1986 skulle den visa sig igen och man skulle kunna se den med blotta ögat. Det blev en besvikelse för så bra syntes den inte. Två amerikaner Hale och Bopp upptäckte 1995 en komet som då fick namnet Hale-Bopp. Det visade sig att den slog Halley´s komet rejält när det gäller att kunna ses med blotta ögat. Ingen komet tidigare har kunnat observerats så länge. Det var en mäktig syn att se den så fort man kom ut.

Ibland blir inte de astronomiska händelserna så omfattande som det påstås t.ex. som det var när Jorden skulle passera resterna av en kometsvans för ca 10 år sedan. Det skrevs i tidningarna att det skulle bli ett riktigt fyrverkeri av stjärnfall. Detta måste jag se tänkte jag så jag var uppe mitt i natten för att vara med om det här. Det blev en hel del stjärnfall men inte alls så mycket som de hade sagts. Då är det extra kul när det blir något så perfekt som Hale-Bopp och konjunktionen (att planeterna syns nära varandra) Venus-Jupiter.

En bok som gav upphov till tankar om barnens villkor.

Jag har i helgen som har varit läst en bok som heter "kärlek och stålull" av Lisbeth Pipping. Där berättar hon hur det var att växa upp tillsammans med två småsystrar hos deras utvecklingsstörda mamma. Pappan försvann tidigt och med det försämrades flickornas levnadsvillkor kraftigt. Lisbeth fick bli mamma åt sina systrar och åt deras mamma. Dessutom blev hon misshandlad, förolämpad och mycket annat av mamman. Skolan blev ett helvete med en småskolefröken som tillät mobbing och trakasserier av Lisbeth. Socialförvaltningen blev inkopplad men därifrån var stödet minimalt.

Det var en skrämmande läsning som gjorde mig arg och ledsen. Två särskilda slutsatser kunde jag göra efter att ha läst boken. Det ena är att man inte alltid ska ha åsikter om saker eftersom det kan vara väldigt komplicerade fall. Lisbeth skriver i boken om ett fall i Oskarshamn som togs upp i "Uppdrag granskning" vilket upprörde folk även om många kanske inte kände till hela sanningen. Det andra är att barn måste få vara barn och att vi alla har ett ansvar att de får vara det.

Jag har en känsla av att samhället går mot ett mer och mer materialistiskt sätt att leva. Det tjatas av politiker att vi ska jobba mer och att vi kanske ska jobba längre upp i åldern. Aldrig pratas det om de mjuka värdena, de som är de viktigaste. Till exempel att umgås mer med barnen, att intressera sig mer för sina barn, inte bara låta datorn vara deras barnvakt eller låta dem vara ute utan att veta var de är och vad de gör.

I skolorna ska det sparas pengar till vuxenstöd så folk får mer pengar för att leva ett mer materialistiskt liv. Pengar sparas också för att ge pengar till friskolekoncerner som placerar dem i lågskatteländer. Fritidsverksamheten sparas det också in på.

Barn behöver kärlek, uppmärksamhet och tillit men många får inte det. Barn till missbrukande föräldrar, till dysfunktionella föräldrar, sönderstressade föräldrar m.m. Barn hamnar på stödboende med de komplikationer som det kan innebära. Då är det viktigt att det finns stöd av andra vuxna.

Lisbeth växte upp på 60- och 70-talet, då det var en tid med stora förändringar men inte så mycket kunskap om människors levnadsvillkor. Skulle det kunna ske något sådant idag? Kanske och i så fall måste vi, för barnens skull, vara uppmärksamma och reagera men med förnuft så inte någon oskyldig råkar illa ut. Sådant är svårt att avgöra men jag hoppas för allt i världen att ingen behöver leva ett så fruktansvärt liv som Lisbeth gjorde. Då behövs resurser till vuxenstöd som politikerna idag så gärna sparar in på. Kravlöshet är inte heller att stötta barnen till att bli hela människor.

Tack och lov att det finns nördar.

Jag älskar frågesport. Tittar på alla frågesportprogram på TV som visas och spelar gärna Trivial Persuit och andra frågesportspel som bjuds. Just nu är det två helt olika frågesportprogram som går på TV och vilka jag följer slaviskt. Det ena är "Vem vet mest" och det andra är Postkodsmiljonen. I det första får man kämpa med flera omöjliga frågor för att vinna 10 000 kronor medan man i det andra kan vinna lika mycket utan att kunna någonting.

I Postkodsmiljonären har man tre eller fyra livlinor och frågorna kommer efterhand i allt svårare grad. I andra omgången i "Vem vet mest" är det många frågor som är rena nördfrågor. Ett exempel är: Vad heter huvudstaden i Turkmenistan? Hur många har varit i Turkmenistan egentligen? Det är överhuvudtaget omöjligt att hålla reda på alla före detta Sovjetrepubliker. I samma program frågades också om vad den norske matematiker som bevisade att den allmänna femtegradsekvationen inte var lösbar med vanliga räkneoperationer hette. För mig var det jättelätt men hur många hade kunnat det? Är det nördigt att kunna det?

Nils Henrik Abel som svaret var på den frågan har även gett upphov till ett begrepp inom matematiken, abelsk grupp, men det var inte det som jag egentligen hade tänkt skriva om utan det var om nördar.

Vad är en nörd egentligen? Man har väl en allmän uppfattning om hur en sådan är, skrattar konstigt, är datorfixerad och totalt opraktisk. Jag vill nog definiera en nörd lite mer brett än så. Jag betraktar mig själv som ganska nördig när det gäller siffror men jag tycker att mycket annat är intressant också. Att känna till Abel, David Hilbert, Emmy Noether och andra matematiker när man jobbar på ett skolbibliotek på högstadiet kan kanske ses som nördigt. Det spelar ingen roll, folk får gärna kalla mig nörd.

Det finns de som är ännu mer enkelspårig än jag och kanske bättre passar in i den bild som många har av hur en nörd är. Jag tycker det är bra att det finns folk som är nördiga, som sticker ut ur den grå massan. Det är skönt med det som bryter av konformiteten. Jag är inte så mycket för det konventionella, att det ska vara oskrivna lagar för det en och det andra. En som var okonventionell var Hans-Uno Bengtsson, teoretiske fysikern som gick på glödande kol och låg på spikmatta för att förklara fysik. Han klädde sig mycket annorlunda och använde en väldigt egensinnig pedagogik.

Kärnkraften: Billig, ren och säker eller dyr, smutsig och osäker?

För lite mer än ett år sedan hände en jordbävning utanför Japan. Det utlöste en tsunami som tillsammans med jordbävningen orsakade härdsmältor i tre reaktorer i kärnkraftsanläggningen i Fukushima. Under tiden som teknikerna inte hade en aning om vad som hände eftersom instrumenten visade fel stod en representant för företaget som ägde kraftverken i japansk TV och lugnade folk med att de hade allt under kontroll. Området runt omkring blev totalförgiftat och väldigt lite har gjorts för att sanera.

Tidigare har två kända haverier skett, Harrisburg och Tjernobyl. Tjernobyl är den värsta hittills och på grund av vindriktningen drabbades även vi i Sverige. När det gäller Harrisburg så hade samma fel som orsakade olyckan hänt tidigare men tack vare att kraftverket inte gick för fullt klarade man upp det den gången. Harrisburgsolyckan var förhållandevis lindrig till skillnad mot Tjernobyl och Fukushima. Man kan skylla dessa olyckor på den mänskliga faktorn eller på olyckliga yttre omständigheter men det värsta är när företrädare för företag och myndighetspersoner står och ljuger sina medmänniskor rakt upp i ansiktet.

Nu i vintras när det var kallt och vi behövde mycket el visade det sig att flera kärnkraftverk stod stilla. Ringhals 2 har inte producerat ett endaste watt på ett år. Det betyder att vi har varit och är tvungna att köpa el från andra länder, troligtvis från olje- och kolkraftverk. Annars hade vi kunnat avveckla några kärnkraftverk.

Det påstods under folkomröstningen och det påstås fortfarande att kärnkraften är billig, ren och säker. Man kan fråga sig hur billigt det blir med sanering efter olyckor, att bygga stora hålrum långt ner i berggrunden och ha kraftverk som inte producerar någon el.

När det gäller huruvida det är en ren energikälla kan man fundera över. Jag kan tänka mig att de som jobbar med att gräva upp uranet inte tycker det. Här i Sverige har vi stor tillgång till uran men har bestämt att vi inte ska hämta upp det ur marken. Troligtvis beror det på att vi inte tillåter slaveri eller tvångsarbete men det är möjligt att det förändras det också med tanke på den politik som förs. Man kan också fråga japanerna och ukrainarna hur rent det var med utsläppen från olyckorna.

Säkerheten slutligen, den är ändå begränsad av politiken, tekniken och den mänskliga faktorn.

Slutsats: Kärnkraften är dyr, smutsig och osäker. Vad ska vi då göra? Många vill inte ha vindkraft, älvarna vill vi inte bygga ut mer, kol och olja riskerar att höja temperaturen och med det en hel del otrevliga effekter. Kanske blunda för problemen och bara bränna på, det fungerar ju bra när det gäller trafiken.

Europa har inte förstånd att skämmas.

Islamofobi, homofobi, antisemitism,antiziganism. Varför finns sådant, varför tycker människor illa om andra utan att ha träffat dom? Jag har visst fördomar men jag vet att de inte stämmer med verkligheten och för undan dom för att se på livet och dess människor med ett öppet sinnelag. Det finns ingen mening med att titta på människor med misstänksamhet utan istället försöker jag ta reda på mer om dessa människor, deras kultur, levnadsbetingelser och religion. Jag läste en artikel i Ystad Allehanda som är viktig för att kunna förstå Romernas villkor vilket gav mig idén att skriva om det i dagens blogg.

http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/Dahlstrom/article1613775/Romerna---Europas-stora-skam.html

En gång när jag var barn hade det kommit några Romer till den by som jag bodde i. Någon fick för sig att spionera på dem som alltid när det kom något nytt till en sådan plats. Rykten om dem hade man också hört. Det dröjde inte länge förrän jag insåg hur meningslöst det var, det visade sig vara vanliga människor och jag tyckte det fanns roligare saker att göra än att speja på dem.

Det står i artikeln hur illa Romerna behandlas i Europa. För mig känns det märkligt att denna världsdel kan bete sig så illa. Europa har stått för så mycket elände i världen de senaste århundradena så vi borde snarare skämmas. Länder i Europa har dragit gränser som har passat oss (jag skriver oss eftersom vi är en del av Europa och numera medlem i EU) men som har skapat problem i många länder i världen. Situationen i Iran och Israel/Palestina är till exempel en konsekvens av engelsmännens politik. I Syd och Nordamerika har Indianerna tvingats till usla levnadsförhållanden pga bland annat Spanien, Portugal och England.

Rikedomar har stulits från Afrika och det fortsätter det att göra. Sverige har varit med och dragit nytta av den utsugningen som har skett och fortfarande sker av de s.k. U-länderna. Det var ett väldigt rabalder om oljekatastrofen i Mexikanska golfen för något år sedan och att oljebolaget BP var tvungen att betala skadestånd. Samtidigt visades ett program i TV om en oljekatastrof som hade skett i Afrika och där de fortfarande lider av det. Inte fick de någon ersättning av oljebolaget.

Mode och ödmjukhet.

Tittar man tillbaka i tiden så kan man många gånger skratta åt de moden som har varit. Till exempel 80-talets fruktansvärda frisyrer. Det märkliga är att man då tyckte att det var snyggt. Likadant var det med de tajta byxor på sjuttiotalet som folk fick ligga ner för att kunna ta på sig. Så här i efterhand kan man fundera över hur folk tänkte. Hur är det idag då?

Mode startar i de stora städerna, London, Paris, New York m.m. och sprids därefter till städer i dessa länder. Därefter kommer det till Norden och slutligen till landsbygden i Sverige. Gällivarehäng som vi kallar det, började för flera år sedan i USA. Konstigt nog så hänger det kvar på vishan här i Sverige. Det är svårt att förstå varför unga killar vill gå och visa fula kalsonger. Jag skulle kunna förstå om det hade varit märkeskalsonger och man lät märkeskanten synas.

Så, då har jag för första gången bloggat om mode så nu får Blondinbella och andra kända bloggare se upp. Nu ska det bli lite om ödmjukhet.

Jag ser alltför ofta brist på ödmjukhet. Ett exempel är mobbing på nätet och då menar jag inte det som Aftonbladet kallar för hån och mobbing. Det senaste är en kvinna som av glädje sträcker upp armarna. Någon fjant som visar brist på förstånd lägger upp bilden på kvinnan på facebook. Där kräker omdömeslösa människor ur sig det ena efter det andra hånet mot kvinnan. Flera stycken delar bilden vidare. Hur fungerar sådana människor egentligen, någon ödmjukhet tycks de personerna inte ha.

Är det kaos i skolan?

Inspiration till dagens blogg fick jag av en insändare i Skånska Dagbladet. Den är skriven av en kvinna som tycker att det måste till ordning och reda i skolorna. Enligt henne började det gå snett när barnen fick säga du till läraren. Respekten för lärare och vuxna försvann. Till detta tar hon upp videovåldet och ser tydligen en koppling till det totala kaos som hon upplever att det är.

Jag tänkte jämföra lite med när jag gick i skolan och jämföra med idag. Jag gick på högstadiet i en landsbygdsskola i Dalarna mellan 1969-72. Det gick lite mer elever där än på den skola som jag jobbar på idag. Likheter mellan då och nu är att man fick säga du till lärarna, att det fanns de som hade tappat lusten för skolan och krävde specialinsatser samt att det då fanns samma tonårsuppror som nu. Tonåringar då som nu är vilsna i sin roll och påverkas av hormonförändringar i kroppen.

Några olikheter är att när jag gick i skolan kände man inte till att eleverna är så olika som man vet idag. Begrepp som adhd, add, dyslexi fanns inte då dvs att elever kanske inte klarar av att sitta stilla en hel lektion eller som har svårt att tolka texten i böckerna. Dessutom var det inte så mycket skilsmässor och föräldrarna hade mer tid för sina barn.

Videovåldet då? Det fanns inte tillgång att se film på dvd eller på datorn då så man fick nöja sig med det som visades på TV1 och TV2 och se filmer på bio. Det gick en TV-serie som hette "Mannen från u.n.c.l.e" där de slogs med både karateslag och sparkar. Det är klart man tyckte det var tufft och provade på det. Naturligtvis var vi så kloka att vi förstod att om man slog hårt på en människa eller sparkade så kunde det gå illa så det undvek vi. Det fanns då och finns idag de som inte har den spärren men det är ett fåtal. Det är ungefär som att bara för att ett fåtal kör bil på ett farligt sätt så ska man förbjuda folk köra bil.

Mycket hänger på föräldrarna. Det finns många bortskämda barn och ungdomar som får dyra grejer och bjuds på utlandsresor samtidigt som det finns de som inte har råd med det. En sak är mobiltelefonerna, de flesta elever på skolan har bättre mobiltelefon än jag. Man kan också fråga sig varför de ska mobiler med sig till skolan. Många skjutsas till träningar och curlas på alla sätt och vis medan vissa bara lämnas vind för våg. Hur många vuxna vet vad deras barn gör på internet?

Tänk att varje vardag då det inte är lov samsas i ett hus tillsammans med människor vars gemensamma nämnare är att de är ungefär lika gamla. Vare sig man tycker ett ämne är intressant eller inte måste man läsa det och i många fall fortsätta läsa det när man kommer hem. Man har olika lärare där den ena vill att man ska vara på ett sätt och en annan att man ska vara på ett annat sätt. Till det kräver regeringen, skolinspektionen och skolorna att man ska klara vissa saker annars duger man inte och alla sätter in åtgärder för att skolan och politikerna ska rädda ansiktet.

Med detta vill jag säga att det inte är så enkelt att man kan skydda på dålig respekt eller videovåld. Ingen, vare sig barnen eller samhället tjänar på ett sådant resonemang. Det är inte lätt att vara tonåring idag. En del lever med skilda föräldrar, en del bor i fosterhem och en del kommer från krig och har svåra trauman från det.

Männens våld och feminism.

Det är ett par saker när det gäller jämställdheten och feminismen som jag har reagerat över. Det första är en bild från ETC-tidningarna med statistik om bland annat vilka som utför det mesta våldet. Det märkliga är flera mäns kommentarer om detta som visar tydliga försvarsmekanismer. Istället för att konstatera att det är för jäkligt att män (långt ifrån alla) står för den allra största delen våld så börjar vissa att komma med invändningar som att kvinnors psykiska våld mot män eller att det mesta våldet drabbar män. Det tycker jag bara är att blanda bort korten.

Vi män får istället ta vårt ansvar bland annat i uppfostran av våra barn. Det ska inte vara okej att bära sig dumt åt mot någon annan människa vare sig det gäller män eller kvinnor, svensk eller någon med utländsk härkomst, heterosexuell eller någon annan sexuell läggning. Ord kan så småningom övergå till handling. Dessutom måste vi bejaka vår mjuka sida, lägga av med machostilen för den är bara löjlig.

Det andra är Heleneholms systerkör. Jag har tidigare läst om dem i tidningen och såg nu ett reportage i TV om kören. De har en egen sida på facebook och där har skrivits en hel del otrevliga saker av människor som inte kan acceptera dem. Lärare och skolledning har inte stöttat kören. Jag vet inte vad som är problemet med kören, att den är feministisk, att de pratar om systerskap eller vad. Jag tror det är en osäkerhet hos killar och män i första hand. Jag tycker synd om dessa osäkra människor i så fall. För mig känner jag mig trygg i min mansroll men så behöver jag heller inte spänna musklerna och vara så grabbig. Dessutom stöttar jag feminsmen.

En av skolans roller är att jobba efter likabehandlingsplanen men det verkar som att den inte har slagit igenom på alla skolor. En del i detta har också föräldrar. Det finns många föräldrar som har en syn på människor som inte hör hemma i det här århundradet. Det spiller naturligtvis över till barnen som ingen likabehandlingsplan i världen rår på.

Man lär sig av historien sägs det och det är viktigt att lära av den och dra slutsatser som gör att vi får en mänskligare värld. Vi har till största delen av historien levt i patriarkaliska samhällen. Av det kan man dra slutsatsen att det har gett upphov till krig, slaveri, utnyttjande, övervåld m.m. De kvinnor som har kommit till makten har gjort det på männens villkor, t.ex. Margaret Thatcher, vilket inte har varit till någon nytta. Det gäller att ta tillvara på det som bryter den patrarkaliska traditionen som till exempel Systerskapskören.

Lite funderingar om att bli gammal och att vara ung.

Då var det fredag igen. Tyvärr så har vädret återgått till det gråmulna och tråkiga efter en solig start på dagen. Bensinpriset har gått upp så mycket att jag har väntat med att tanka bilen och hoppats att det skulle sjunka. Nu stod mätaren nästan i botten så jag bestämde mig för att tanka igår. Efter jobbet igår handlade jag på bröderna Anderssons och hade egentligen tänkt fylla på bensin i Södra Sandby men ändrade mig eftersom jag kom på att det kan bli besvärligt att komma ut från macken vid den tiden på dagen. Jag tankar i Dalby istället tänkte jag. När jag väl skulle stoppa in kortet i automaten i Dalby krånglade den. Efter andra försöket stängdes automaten av och jag fick besviken köra hem.

Idag var det så lite bensin i bilen så jag var tvungen att tanka i Sandby. Lustigt nog hade priset sjunkit lite. När jag var klar och skulle köra därifrån knackade det på bilfönstret. Det var en gammal kvinna som frågade om jag ville hjälpa henne eftersom hon aldrig hade tankat med kort någon gång. Ja visst kan jag det sa jag och visade henne hur hon skulle göra. Nu kommer jag till det som jag tänkte att dagens blogg skulle handla om.

En av anledningarna till att det känns bra att hjälpa en äldre människa är att jag själv kommer att bli gammal och kanske behöver hjälp av någon. En elak tanke? dök då upp i mitt huvud: Skulle en Allianspartist eller en Caremadirektör stiga ur sin BMW och hjälpa tanten eller skulle de säga att hon fick skylla sig själv och åker därifrån. Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det kan vara politiker på vänsterkanten som tänker så också, tyvärr.

Jag tycker det är viktigt att kunna tänka både framåt och bakåt. Tyvärr är det säkert en del som inte gör så. Alla blir vi gamla och kan kanske vi behöver vård någon gång. Då vill vi säkert bli behandlad som en människa och inte som det många gånger nu sker som något vilket man kan spara pengar på.

Att kunna tänka bakåt är också viktigt. Hur var det när man var barn eller när man var tonåring. Nu skiljer det sig en del eftersom världen ser annorlunda ut. Det finns till exempel större möjlighet att ge stöd till barn i skolan eftersom man idag känner till dyslexi, adhd och annat vilket skylldes på helt andra saker under min skoltid. Det är i alla fall viktigt att försöka påminna sig om hur det var att vara tonåring.

Positivt och negativt med sociala nätverk.

Jag har haft lite funderingar om sociala nätverk såsom t.ex. facebook. Just facebook är den största och samlar folk i alla åldrar så jag tänkte skriva lite med utgångspunkt från den även om det finns flera andra.

Jag fick för rätt många år sedan en invit till facebook av min dotter. Jag gick med där men såg ingen större mening med det. Något år senare började en del av mina arbetskamrater använda den och då blev det lite roligare att logga in och läsa vad de skrev och själv skriva något. Efter hand har det ökat något enormt och det finns grupper för allt möjligt. Det skrivs rätt mycket om facebook i tidningarna och oftast på ett negativt sätt så därför tänkte jag ta upp både positiva och negativa saker med det.

Nyligen kom en undersökning om att många blir beroende av facebook. Jag tror att det mest är folk som har beroendepersonligheter, de skulle bli beroende av det mesta. Problemet blir störst när det går ut över det sociala livet, jobbet, familjen, vännerna m.m. Då är det ett missbruk precis som alkoholism, narkomani, spelmissbruk osv. En beroendeperson hittar alltid till ett missbruk av något slag även om den slutar med det huvudsakliga beroendet ifall den inte hittar något som fungerar bättre, ett tolvstegsprogram till exempel.

En sak som också har varit uppe till diskussion är huruvida människor som jobbar på skolor kan ha elever som vänner eller inte. Det sägs att man som vuxen har ett ansvar ifall en elev eller flera skriver om att till exempel dricka alkohol. Det problemet är inte så stort eftersom de unga i så fall sorterar bort vuxna när de för sådana diskussioner. Dessutom så är det samma sak om man till exempel ser en berusad elev ute. Det finns flera positiva saker med att ha dessa ungdomar som vänner på facebook. En sak är att man kan föregå med gott exempel, ett annat att man kan inspirera en del till att läsa m.m. Det är vad jag hoppas i alla fall. Man kan svara på frågor om t.ex. när de ska börja lektionerna en dag eller vad de har i läxa. Vidare kan man också stötta någon som visar sig må dåligt.

En allvarligare sak tycker jag är vad man postar och vad man skriver. Det händer ibland att det startas en kampanj för att smutskasta någon. Många går på det och delar det vidare vilket kan orsaka stora problem för denna person. Rena lögner sprids jättesnabbt. Ett annat problem är att man på facebook och andra sociala nätverk inte ser den man kommunicerar med och kan tolka kroppsspråk. Något man skriver och man tycker är roligt kan den andre ta illa upp av. Hade man sett hur den personen hade reagerat skulle man genast be om ursäkt. Som vuxen får man också ordentligt tänka över vad det är man skriver.

Kvinnors bidrag till naturvetenskapen trots patriarkatet.

Idag tänkte jag skriva lite om kvinnornas ställning inom matematiken och naturvetenskapen genom tiderna. Tänkte det kunde passa bra eftersom det är internationella kvinnodagen i morgon.

Pythagoras sats har väl de flesta hört talas om men pythagoreerna är nog ganska okända. Under Pythagoras tid ca 400 f.kr. fanns det en sammanslutning filosofer bestående av både män och kvinnor som träffades och diskuterade olika saker. Filosofi och matematik var på den tiden så gott som samma sak.

Runt 400 e.kr. levde en kvinna som hette Hypatia i Alexandria. Hon var matematiker, filosof och astronom. Dessutom var hon en försvarare av yttrandefriheten. Tragiskt nog skulle hon dö på grund av att hon sa vad hon tänkte och att hon hade elever oberoende vilken tro de hade. Kristendomen hade vuxit sig stark och kristna fundamentalister fångade henne, plågade henne svårt och dödade henne sedan.

Därefter drog mörkret in över Europa och vetenskapen fick utövas på andra ställen i världen, bland annat i Indien, Syd-Amerika och de muslimska länderna. De kristna försökte elda upp all vetenskaplig litteratur och det är tack vare araberna som verken från de gamla grekerna överlevde. Siffran noll som är så viktig idag, inte minst i datorvärlden, uppfanns ungefär samtidigt i Indien och hos indianerna i Syd-Amerika. Nollan kom sedan till arabvärlden där den fick namnet sifr. Det tog lång tid innan nollans slog igenom i den kristna världen. Kvinnornas svårighet att ta plats inom vetenskapen försvårades också.

Sophie Germain var en fransyska som älskade matematik. Hon levde i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Föräldrarna gjorde allt vad de kunde för att hon inte skulle studera matematik och på högskolorna fick inte kvinnor vara inskrivna. Hon lyckades komma runt det genom att skriva in sig på universitetet med ett manlig namn. En manlig student hade hoppat av studierna så hon använde hans namn. Hon gav sig på en av matematikens svårlösta gåtor, Fermats sats, och såg till att jakten på lösningen av gåtan tog ett stort steg framåt. Hon brevväxlade med C.F.Gauss som betraktas som den största matematikern genom tiderna och han ansåg att hon var briljant.

Idag har vi möjlighet att bestämma avståndet till det mesta i universum. Det har varit många steg till den kunskapen. Den enklaste metoden är att använda vinklar och en baslinje i en triangel, parallaxmätning, men så värst långt ut i universum kan man inte mäta med den metoden. Till exempel kan man inte bestämma avståndet till vår granngalax Andromeda. I slutet av 1800-talet skulle man i USA på fotografiska plåtar studera stjärnor, bland annat sådana som varierade i ljusstyrka. Det var ett monotont arbete som man satte kvinnor på eftersom de var billiga som arbetskraft och inte hade så hög utbildning. Henrietta Swan Leavitt var en av kvinnorna som skulle göra det jobbet. Så småningom gjorde hon en häpnadsväckande upptäckt. Variationen i ljusstyrka hade ett samband med avståndet från Jorden. Det var en milstolpe, värt ett nobelpris, som skulle göra att avstånd i universum kunde bestämmas på galaxer och annat mycket längre ut än tidigare.

Storföretags och politikers manipulerande.

Det hemliga handelsavtalet ACTA riskerar inte bara inskränka friheten på internet utan kan också orsaka att många människor i fattiga länder blir utan medicin. De ekonomiska krafterna är väldigt starka och regeringar är deras verktyg. Regeringarna i de flesta länder är valda av folket men med hjälp av fina ord och manipulation gör de vad de kan för att kuva folk. Det började med kampen mot fildelningen och nu har andra ekonomiska intressen upptäckt hur lätt det är att dupera folk och politiker.

Föräkringskassan tycker att folk kan arbeta trots att de är svårt sjuka eller skadade. Vissa politiker vill att vi ska jobba längre upp i åldern. Samtidigt ökar ungdomslösheten, särskilt i vissa områden i landet. Ett utanförskap skapas som skapar problem för de som inte känner något hopp men även för andra i samhället men vad gör det för de som lever skyddade i sina villor. Jag vet inte hur Försäkringskassan och politikerna tänker men det borde väl ändå vara viktigare att se till att ungdomar får jobb än att tvinga ut människor som hade mått bäst av att få ekonomisk ersättning och leva det liv som de orkar med.

Sverigedemokraternas politik tycks enbart bestå av att slå ner på invandrare och invandringen. Nästan alla deras utspel handlar om det. Vi är en befolkning som har en krympande andel ung befolkning som ska hålla Sverige igång när vi blir gamla. Då känns det konstigt att utvisa människor som kan vara ett bidrag till att uppehålla en god standard. Mest tycker jag ändå att människor som har befunnit sig på flykt från tortyr, krig, svält, våldtäkter m.m. ska ha möjlighet att få en fristad här utan att behöva trakasseras av rasister och Sverigedemokraterna. Vi har tjänat mycket pengar på andra länders bekostnad så jag tycker det inte är mer än rätt att vi ställer upp på folk i nöd.

Religionen ett opium för folket?

Karl Marx skrev en gång att religionen är ett opium för folket. Hur ska man tolka det? Att folk förslavas av det, folk får sinnet fördunklat eller vad? De bokstavstrogna kommunisterna förbjöd i alla fall religionsutövande. Det blev en av orsakerna till kommunismens fall i Europa eftersom ju mer man inskränker på de mänskliga rättigheterna ju mer motstånd får man.

För min del är jag inte något vidare förtjust i religion. Jag har visserligen blivit mer intresserad av det men mitt förhållande till religionerna är inte så bra. Den religion som har varit förhärskande i Europa under nästan två tusen år är kristendomen. Med den i ryggen har präster, kungar och andra dödat, förföljt och utnyttjat människor. Under mina studier och efter det har jag blivit mer övertygad om kristendomens motstånd mot kunskap och utforskande av universum.

Jag håller på och läser Koranen nu. Tycker om att läsa de religiösa grundtexterna. Jag har tidigare läst Bibeln och delar av Mormons bok. Dessutom läser jag en del på internet om olika religioner. Man kan se att dessa böcker är en produkt av sin tid vilket avspeglar sig bland annat på deras kvinnosyn. Det intressanta med Koranen är att fundera över vilka delar som man ska ta bokstavligt och vilka man ska ta bildligt.

Villen bild har svenskarna av Islam? Att det är en religion som uppmuntrar till terrorism och är kvinnofientlig? Det är den bilden som massmedia ritar upp om religionen. Det är lika fel som att säga att Kristendomen uppmuntrar till krig och andra våldsamheter. Det finns terrorister som kallar sig för muslimer men det finns också terrorister som kallar sig kristna eller judar. När det gäller kvinnosynen så är den lika unken bland vissa kristna och judar som hos vissa muslimer. Ta till exempel den kristna högern i USA. Det finns en dålig kvinnosyn hos många sekulariserade svenskar också.

Den enda religion som jag riktigt kan känna sympati för är buddism. Där finns det ingen straffande Gud. Vissa delar av Kristendomen och Islam kan jag också tycka är bra. Jesus sätt att behandla människor till exempel. På Twitter följer jag något som heter Islamic Thoughts som skriver mycket kloka saker.

Tyvärr används religion många gånger i politiska syften. Då tolkar folk det som att det är religionen som regerar istället för politikerna. Så sker i Iran, USA och Israel bland annat. Det finns en bild på internet där en person har kläder på sig som associeras med Mao, Che Guevara, Pol Pot m.fl. och hur många som har dödats av dessa kommunistiska representanter. En detalj saknas på det fotot och det är det kristna korset som representerar alla dessa människor som har fallit offer för kristendomens härjningar.

Främlingfientlighetens yttersta konsekvens.

Det finns människor som tycks anse sig ha rätten att bestämma över andras liv, att bestämma vilka som har rätt att leva och vilka som inte har rätt att leva. Den nu aktuelle serieskytten i Malmö är en sådan, Anders Behring Breivik och lasermannen två andra. Det finns naturligtvis många fler som av den ena eller andra anledningen mördar och avrättar folk men dessa tre har utfört brotten av politiska skäl.

Det sker en hel del hatbrott i Sverige och dessa drabbar invandrare, homosexuella och andra. Man kan kalla de personer som utför brotten för sjuka eller något annat men hur det nu är med den saken så får de näringen någonstans ifrån. Det är många saker som samverkar och för att hejda dessa vansinnigheter så måste vi alla ta ett ansvar. Vi kan inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det bara är för att dessa människor är sjuka som de genomför illdåden. De är den yttersta konsekvensen av främlingsfientligheten.

Jag ser det som så att om man matar på med halvsanningar och lögner så är det så småningom någon eller några som tolkar det som sanningar och tar på sig rollen som utrensare. De mest spektakulära här i Norden är serieskytten, Behring Breivik och lasermannen. Det finns en del andra som gör sådant här i mindre skala. Tryckfrihetssällskapet är en del av alla de som ger näring till sådana här dåd. Grundaren till detta sällskap, Lars Hedegaard, har kommit med horribla uttalanden som han tycker att man i tryckfrihetens namn får skriva. De ger också ekonomiskt stöd till Lars Vilks som massmedia så gärna gör till martyr.

Andra som piskar upp hatstämningen är partier på yttersta högern, bland annat Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Sverigedemokraterna vill inte känna vid några kopplingar och tycker att det är långsökt och att att skaffa sig billiga politiska poäng genom att beskylla dem för att vara en del i våldsdåden som förs mot bland annat invandrare. Jag menar att man ska ha en öppen debatt och att alla åsikter ska få framföras men att ställa svag mot svag, påstå saker som inte är sant och hänga ut invandrare som gör brott på Internet hör inte hemma i en demokrati. Det liknar mer Hitlers sätt att föra politik.

Jag har skrivit om detta innan och man kan kanske fråga sig varför jag gör det igen och varför jag tycker som jag gör. Varför jag skriver om det igen beror på att det är så lätt att man glömmer bort vad de nationalistiska strömningarna tidigare har orsakat. Det är viktigt att lära sig av historien. Varför jag tycker som jag gör är att vi bor på en liten planet som vi skulle kunna samsas om. Tittar man sig omkring utanför vår lilla oas i universum är det bara mörker och död. Vi får resa många ljusår innan vi kanske hittar en planet som kan hysa liv. Då är det futtigt att hålla på som vi gör.