Är det kaos i skolan?

Inspiration till dagens blogg fick jag av en insändare i Skånska Dagbladet. Den är skriven av en kvinna som tycker att det måste till ordning och reda i skolorna. Enligt henne började det gå snett när barnen fick säga du till läraren. Respekten för lärare och vuxna försvann. Till detta tar hon upp videovåldet och ser tydligen en koppling till det totala kaos som hon upplever att det är.

Jag tänkte jämföra lite med när jag gick i skolan och jämföra med idag. Jag gick på högstadiet i en landsbygdsskola i Dalarna mellan 1969-72. Det gick lite mer elever där än på den skola som jag jobbar på idag. Likheter mellan då och nu är att man fick säga du till lärarna, att det fanns de som hade tappat lusten för skolan och krävde specialinsatser samt att det då fanns samma tonårsuppror som nu. Tonåringar då som nu är vilsna i sin roll och påverkas av hormonförändringar i kroppen.

Några olikheter är att när jag gick i skolan kände man inte till att eleverna är så olika som man vet idag. Begrepp som adhd, add, dyslexi fanns inte då dvs att elever kanske inte klarar av att sitta stilla en hel lektion eller som har svårt att tolka texten i böckerna. Dessutom var det inte så mycket skilsmässor och föräldrarna hade mer tid för sina barn.

Videovåldet då? Det fanns inte tillgång att se film på dvd eller på datorn då så man fick nöja sig med det som visades på TV1 och TV2 och se filmer på bio. Det gick en TV-serie som hette "Mannen från u.n.c.l.e" där de slogs med både karateslag och sparkar. Det är klart man tyckte det var tufft och provade på det. Naturligtvis var vi så kloka att vi förstod att om man slog hårt på en människa eller sparkade så kunde det gå illa så det undvek vi. Det fanns då och finns idag de som inte har den spärren men det är ett fåtal. Det är ungefär som att bara för att ett fåtal kör bil på ett farligt sätt så ska man förbjuda folk köra bil.

Mycket hänger på föräldrarna. Det finns många bortskämda barn och ungdomar som får dyra grejer och bjuds på utlandsresor samtidigt som det finns de som inte har råd med det. En sak är mobiltelefonerna, de flesta elever på skolan har bättre mobiltelefon än jag. Man kan också fråga sig varför de ska mobiler med sig till skolan. Många skjutsas till träningar och curlas på alla sätt och vis medan vissa bara lämnas vind för våg. Hur många vuxna vet vad deras barn gör på internet?

Tänk att varje vardag då det inte är lov samsas i ett hus tillsammans med människor vars gemensamma nämnare är att de är ungefär lika gamla. Vare sig man tycker ett ämne är intressant eller inte måste man läsa det och i många fall fortsätta läsa det när man kommer hem. Man har olika lärare där den ena vill att man ska vara på ett sätt och en annan att man ska vara på ett annat sätt. Till det kräver regeringen, skolinspektionen och skolorna att man ska klara vissa saker annars duger man inte och alla sätter in åtgärder för att skolan och politikerna ska rädda ansiktet.

Med detta vill jag säga att det inte är så enkelt att man kan skydda på dålig respekt eller videovåld. Ingen, vare sig barnen eller samhället tjänar på ett sådant resonemang. Det är inte lätt att vara tonåring idag. En del lever med skilda föräldrar, en del bor i fosterhem och en del kommer från krig och har svåra trauman från det.