Pythagoras sats har väl de flesta hört talas om men pythagoreerna är nog ganska okända. Under Pythagoras tid ca 400 f.kr. fanns det en sammanslutning filosofer bestående av både män och kvinnor som träffades och diskuterade olika saker. Filosofi och matematik var på den tiden så gott som samma sak.
Runt 400 e.kr. levde en kvinna som hette Hypatia i Alexandria. Hon var matematiker, filosof och astronom. Dessutom var hon en försvarare av yttrandefriheten. Tragiskt nog skulle hon dö på grund av att hon sa vad hon tänkte och att hon hade elever oberoende vilken tro de hade. Kristendomen hade vuxit sig stark och kristna fundamentalister fångade henne, plågade henne svårt och dödade henne sedan.
Därefter drog mörkret in över Europa och vetenskapen fick utövas på andra ställen i världen, bland annat i Indien, Syd-Amerika och de muslimska länderna. De kristna försökte elda upp all vetenskaplig litteratur och det är tack vare araberna som verken från de gamla grekerna överlevde. Siffran noll som är så viktig idag, inte minst i datorvärlden, uppfanns ungefär samtidigt i Indien och hos indianerna i Syd-Amerika. Nollan kom sedan till arabvärlden där den fick namnet sifr. Det tog lång tid innan nollans slog igenom i den kristna världen. Kvinnornas svårighet att ta plats inom vetenskapen försvårades också.
Sophie Germain var en fransyska som älskade matematik. Hon levde i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Föräldrarna gjorde allt vad de kunde för att hon inte skulle studera matematik och på högskolorna fick inte kvinnor vara inskrivna. Hon lyckades komma runt det genom att skriva in sig på universitetet med ett manlig namn. En manlig student hade hoppat av studierna så hon använde hans namn. Hon gav sig på en av matematikens svårlösta gåtor, Fermats sats, och såg till att jakten på lösningen av gåtan tog ett stort steg framåt. Hon brevväxlade med C.F.Gauss som betraktas som den största matematikern genom tiderna och han ansåg att hon var briljant.
Idag har vi möjlighet att bestämma avståndet till det mesta i universum. Det har varit många steg till den kunskapen. Den enklaste metoden är att använda vinklar och en baslinje i en triangel, parallaxmätning, men så värst långt ut i universum kan man inte mäta med den metoden. Till exempel kan man inte bestämma avståndet till vår granngalax Andromeda. I slutet av 1800-talet skulle man i USA på fotografiska plåtar studera stjärnor, bland annat sådana som varierade i ljusstyrka. Det var ett monotont arbete som man satte kvinnor på eftersom de var billiga som arbetskraft och inte hade så hög utbildning. Henrietta Swan Leavitt var en av kvinnorna som skulle göra det jobbet. Så småningom gjorde hon en häpnadsväckande upptäckt. Variationen i ljusstyrka hade ett samband med avståndet från Jorden. Det var en milstolpe, värt ett nobelpris, som skulle göra att avstånd i universum kunde bestämmas på galaxer och annat mycket längre ut än tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar