Mode och ödmjukhet.

Tittar man tillbaka i tiden så kan man många gånger skratta åt de moden som har varit. Till exempel 80-talets fruktansvärda frisyrer. Det märkliga är att man då tyckte att det var snyggt. Likadant var det med de tajta byxor på sjuttiotalet som folk fick ligga ner för att kunna ta på sig. Så här i efterhand kan man fundera över hur folk tänkte. Hur är det idag då?

Mode startar i de stora städerna, London, Paris, New York m.m. och sprids därefter till städer i dessa länder. Därefter kommer det till Norden och slutligen till landsbygden i Sverige. Gällivarehäng som vi kallar det, började för flera år sedan i USA. Konstigt nog så hänger det kvar på vishan här i Sverige. Det är svårt att förstå varför unga killar vill gå och visa fula kalsonger. Jag skulle kunna förstå om det hade varit märkeskalsonger och man lät märkeskanten synas.

Så, då har jag för första gången bloggat om mode så nu får Blondinbella och andra kända bloggare se upp. Nu ska det bli lite om ödmjukhet.

Jag ser alltför ofta brist på ödmjukhet. Ett exempel är mobbing på nätet och då menar jag inte det som Aftonbladet kallar för hån och mobbing. Det senaste är en kvinna som av glädje sträcker upp armarna. Någon fjant som visar brist på förstånd lägger upp bilden på kvinnan på facebook. Där kräker omdömeslösa människor ur sig det ena efter det andra hånet mot kvinnan. Flera stycken delar bilden vidare. Hur fungerar sådana människor egentligen, någon ödmjukhet tycks de personerna inte ha.