Det kan vara kul med myter och vandringssägner. Däremot är det inte alltid roligt när vuxna människor tror på sådant och använder det i sin föreställningsvärld om andra människor och kulturer. Jag följer en intressant kvinna på Twitter som heter Cherin Awad. Hon är jurist och muslim. Nu i Påsk skojade hon om påsken och fick mycket hån för det av folk som tycker illa om invandrare och då muslimer i synnerhet. Det var rasistiska och i flera fall påståenden som var tagna direkt från myternas värld. Av någon anledning får en del människor en uppfostran som bygger på misstänksamhet och missunnsamhet. När de sedan växer upp så bemödar de sig inte att ta reda på fakta om det de bygger sina kunskaper på. Så tolkar jag det i alla fall. Det kan också vara så att de är helt befriade från det som kallas empati.
Ett par av de påståendena som de personer som har bråkat med Cherin är islamiseringen av Sverige och att muslimer skulle vara pedofiler. Jag antar att det senare beror på att Muhammad gifte sig med en ung flicka men om man säger sig vara kristen kan man erinra sig de avslöjandena som kom för något år sedan om katolska prästers utnyttjande av unga pojkar. När det gäller islamiseringen så bygger nog rädslan på deras egen uppfattning om Islam. Vad de inte tänker på är att muslimer är lika olika som kristna. De tänker heller inte på vad de kristna har gjort under historien och att det finns kristna som tror att Jorden skapades för 6000 år sedan.
För barn kan myter vara en spänning i tillvaron och jag kommer ihåg en speciell händelse när jag var barn. Jag är uppvuxen i en liten by med cirka 200 invånare. I närheten av där vi bodde fanns ett gammalt övergivet hus. Det påstods bland oss barn att det spökade i huset, att det var en gammal dam som hade levt där och nu gick igen. Vi var väldigt nyfiken på huset och en gång fick vi mod till att ta oss in där. Det enda jag kommer ihåg av det var att det fanns en telefon kvar där. På telefonen stod telefonnumret och någon antecknade det.
En av killarna fick sedan en dag för sig att ringa det där telefonnumret. Vad vi inte visste var att det hade övertagits av någon annan och av ödets nyck så råkade det vara en gammal kvinna. Hon svarade sakta med telefonnumret och killen som ringde blev livrädd och sprang direkt iväg till sin mamma som var och hälsade på några bekanta. Som tur var tog de reda på vem som hade telefonnumret så jag hoppas att inte den stackars pojken led av mardrömmar efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar