Matematik, den enda objektiva vetenskapen.

Efter en del bloggande om politik, antirasism och mitt eget liv tänkte jag i dag skriva om något helt annat. Denna gång ska det handla om min egen fascination för matematik. Jag är inte så värst smart när det gäller matte, det verkar bara så på grund av att jag kan mer i det ämnet än vad många som jag känner gör. Det har varit ett hårt arbete att ta mig dit jag är nu. Det största jobbet var att gå emot min dåliga självkänsla och den alltför stora respekten för matematiken. 

Det är vissa speciella personer som har fått upp ögonen för att ämnet inte är svårare än man gör det till.   Carl Friedrich som trots sin unika begåvning visade sig hålla på med mycket råräkning för att komma till flera av sina resultat. David Hilbert som tyckte att man skulle förenkla matematiken för att lättare förstå den. En modernare inspirationskälla är den teoretiske fysikern Hans-Uno Bengtsson som genom approximationer och uppskattningar visar att man lätt kan räkna ut sådant som ser ganska komplicerat.

Det fina med matematiken är att den är objektiv och har man bevisat något så gäller det överallt och alltid. Det är en viss skönhet att till exempel Pythagoras sats även gäller på en planet tusentals ljusår från Jorden. Jag kan tänka mig att en del finner en brist i detta, att man inte kan ha olika synvinklar på de matematiska satserna. Däremot kan man ju ha olika lösningsmetoder och olika bevismetoder men det grundläggande är bestämt av naturen.

Man kan tycka att ett ämne som kosmologi skulle vara objektivt. Vi betraktar universum nu och gör observationer och slutsatser som tar oss raka vägen till Big Bang (ja, så speciellt rak är den kanske inte med tanke på inflationen som blåste upp universum något enormt under en otroligt kort tid). Nu råkar det vara så att alla är inte övertygad om att det är så utan det finns människor som är övertygade om att universum skapades för 6000 år sedan. Det har till och med funnits de som är övertygade om att universum alltid har sett ut ungefär likadant och att det aldrig har skett någon Big Bang. Det är anhängare av Steady State-modellen, det finns kanske anhängare av den modellen fortfarande. Det är inte mer orimligt än att universum skapades av en allsmäktig Gud för 6000 år sedan.

De första 50 åren av 1900-talet var det en kamp mellan Big Bang och Steady State. Steady State-modellen krossades mer och mer ju längre tiden gick. Först var det Hubbles upptäckt av universums expansion, galaxerna var på väg ifrån varandra. Därefter atomernas uppbyggnad, det skapades nästan uteslutande väte och helium strax efter Big Bang och de proportionerna har visat sig stämma. Universum var så tätt i 300 000 år att ingen strålning slapp ut men när den gjorde det så svalnade den av och vi skulle kunna upptäcka den i dag med en temperatur på ca 3 K. Det gjorde man av en slump på 60-talet av två män som experimenterade med satellitkommunikation. De hade ingen aning om vad det var utan trodde att det var något slags brus som berodde på utrustningen.