Det är rätt deppigt med sådant tråkväder som vi har haft i dag. Det har känts som att det är höst. Det har varit en bra dag annars och det märks att arbetsveckan är kortare än normalt när det i morgon redan är onsdag.
Jag har funderat en del över hur många barn och ungdomar har det och hur vi vuxna många gånger sviker dem. Det är lite sent när vi börjar ropa på polis för att ungdomarna har fallit utanför samhället. Det borde inte vara så eftersom vi har så mycket kunskap i dag jämfört med när jag var barn och vi är ett så rikt land jämfört med stora delar av världen.
När jag gick i skolan betraktades oroliga barn som enbart stökiga och inte som nu att de är överaktiva och att det finns metoder för att hjälpa dem. I lågstadiet fick vi ibland läsa högt ur böcker och de som i dag skulle få diagnosen dyslexi tvingades att läsa trots att de fick staka sig fram. Jag tyckte då att det var jobbigt och att det var synd om de som blev tvingade att läsa. Jag är glad att vi nu har kunskaper om sådant och tycker att de ska få all möjlighet att klara sig i skolan. Tyvärr räcker för det mesta inte resurserna till ordentligt eftersom politikerna och väljarna tycker att det finns viktigare saker att lägga pengarna på.
Andra orsaker till att ungdomar hamnar snett är familjesituationen. När jag var barn hade de flesta en trygghet i hemmet. Där fanns mamma och pappa oftast. I dag är det så lätt att skilja sig och det är i sig inget fel men jag tror många gör det för lättvindigt. Jag har själv varit sådan och ångrar mig så mycket. Ungdomar får ge sig iväg på äventyr utan att föräldrar vet var de är och vad de gör.
Jag tittade ut genom fönstret från andra våningen på vår skola i dag och njöt av att se hur vackert det var med åkern utanför som sluttade uppåt och där ovanför en liten skog. Då fick jag tanken att så här skulle alla barn ha det, nära till naturen. Det är så många som aldrig får chansen att komma ut i naturen vilket jag tror förhärdar människan.
Vi vuxna har ett gemensamt ansvar för barnen. Att de kan känna trygghet, att vi ser dem, att vi betalar för att de får en bra skola, bra fritid osv. De måste få kosta utan att de skäms bort, dvs de måste också få känna ett visst ansvar. Vi har i flera år betalat lyxlirare med våra skattepengar, pengar som många gånger har hamnat i lågskatteländer och till lyxgrejer som dyra bilar, båtar, hus m.m. Vi måste också få barnen att må bra. Det hjälper inte långt med datorer, dyra mobiltelefoner, påkostade resor och så vidare när det är själen som glöms bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar