Valborgsmässoafton och 1:a maj.

Valborgsmässoafton

Firandet på Valborgsmässoafton är en hednisk tradition och borde passa mig som tycker bättre om att fira naturen än religiösa myter. Trots det så är jag nästan aldrig med när det firas runt valborgsmässobrasor utan är hellre hemma och tar det lugnt. Det kan bero på att jag är lite av en enstöring, ungefär som tjuren Ferdinand. Att jag är enstöring betyder däremot inte att jag är osocial.

När jag var barn var firandet sista april en stor händelse. Det kändes mer som ett firande av vårens ankomst eftersom våren kommer senare i Dalarna. Det var också så att nästan hela byn samlades på samma ställe. Den stora värmande brasan var magisk och an fick smälla fyrverkerier. Det var inte så mycket fyrverkerier vid nyår utan Valborg var tiden då man fick smälla av Kinapuffar och andra knallskott och raketer. Idag kan jag tycka att det är ett under att man inte sköt sönder fingrar, ögon och andra delar av kroppen. Man fick kanske lära sig mer då att vara försiktig eftersom det inte fanns alla dessa säkerhetsdetaljer som finns idag.

Idag är den stora faran alkoholen. Medlemskapet i EU har gjort att alkoholen är mycket billigare och är lättare att få tag på. Trots att alkoholen står för så mycket trafikolyckor, misshandel, våldtäkter m.m. så romantiseras det mycket kring drogen. Jag tror det påverkar barnen också att inte se alkoholen som någonting som är så farligt som det är. Det finns människor helt utan samvete som säljer alkohol till minderåriga. Det är svårt att göra något åt det så det är upp till föräldrarna att hålla koll på vad deras barn gör och vad de planerar att göra.

1:a maj

När jag blev äldre så började jag intressera mig för politik, det var nog i 15-16 års ålder. Uppvuxen i en gruvarberarby så hamnade jag in vänsterfåran. 1:a maj blev då en av de viktigaste helgdagarna. Till att börja med räckte det med att höra delar av talen vid demonstrationerna på TV. Så småningom gav jag mig själv ut i demonstrationstågen och kände mig delaktig i något stort. Att få demonstrera för rättvisa och att alla skulle vara lika värda kändes mycket bra. Det var också en tid då det var en stark vänstervåg med proggmusik och tro på en bättre och mer rättvis värld.

Så småningom föll illusionen om ett bättre samhälle. De länder som sade sig vara socialistiska visade sig vara ruttna diktaturer. De som var rika blev bara rikare och rikare och min lust till att demonstrera minskade av i samma takt. Dessutom är det ju så att även med ett vänsterparti vid makten så måste det anpassa sitt regerande till marknaden och blir ganska uddlöst. Visserligen blir det inte så dåligt som med ett högerparti vid makten, det ser man ju nu. 

Jag tror att den största orsaken till att mitt intresse för 1:a maj och demonstrationerna är att folk har blivit så egoistiska. Vi har idag en stor medelklass som njuter av välfärden medan det finns en ny underklass i form av långtidsarbetslösa, utförsäkrade och invandrare som egentligen inte har någon makt och som inte är så intressanta för de som vill styra landet. För övrigt så tycker jag det är så mycket hyckleri och personlig vinningslystnad inom politiken idag.