Igår var det en demonstration i Malmö mot nedskärningar på förskolor och i skolan. De som demonstrerade är missnöjda med lönen, att arbetsbelastningen har ökat och att det är så stor skillnad på var men går i skolan. Det är faktiskt på tiden någon höjer rösten mot statens och kommunernas behandling av barnen och personalen i skolorna och förskolorna.
Jag undrar hur många av de som demonstrerade har varit med och röstat på att vi ska sänka skatterna och att vi ska ha en massor med friskolor, både seriösa och mindre seriösa. Eller de valde kanske att stanna hemma. Det är ju trots allt allmänna medel som går till löner, läromedel, IT m.m. Väljer man att en del av skattepengar ska gå till friskolor som är vinstdrivande och där vinsterna ofta inte går tillbaka till skolan utan hamnar i fickorna hos redan välbärgade människor tycker jag man kan stå sitt kast.
Jag tycker att man i första hand ska förstatliga alla kommunala skolor. Det är tyvärr så att bor man i en rik och egoistisk kommun som till exempel Vellinge så kan man naturligtvis satsa på bra utbildning i fina lokaler. Bor man däremot i en kommun som inte är homogen och har så välbärgade invånare och dessutom tar ett ansvar mot folk som är på flykt, t.ex. Malmö, då får man leva med nerslitna skolor och med en mer stressad personal i skolorna.
Något annat som är viktigt är att man inte är så generös med att bevilja friskolor utan ställer högre krav på att man ska får bedriva sådana. Det är skrämmande att det tillåts skolor som drivs av religiösa sekter och att en stor del av skolpengen hamnar i lågskatteparadis.
För det tredje ska de som bestämmer här i landet sluta att ha skolan som ett laboratorium där olika typer av idéer ska testas. Ett exempel på detta är Björklunds märkliga strategi för att få en bra skola istället för att lyssna till de som kan sådana här saker. Man måste se till att folk blir medvetna om att det är lärarna som kan pedagogik och i de flesta fall inte föräldrarna. Man måste också tänka ut något som är mer effektivt än all denna dokumentation och blanketter som läggs på lärarna. Det märks att det är folk som älskar att dokumentera allt som har hittat på det här.
Man får tänka på att skolan ofta är en plats där det varje dag befinner sig en stor mängd människor. Det är elever som kämpar för att bli godkända av samhället. Det är elever som har en besvärlig hemmasituation. Det är elever som befinner sig i livskriser, i synnerhet i tonåren. Många har hamnat i en identitetskris. Det är elever som skolan inte har kunnat ge den utbildning som de behöver och för vilka de sista åren i grundskolan är en pina. För att försöka hålla ihop allt detta har vi underbetald och sönderstressad personal.
Jag jobbar på en skola som det fungerar förhållandevis bra på men det är våran förtjänst, inte politikernas. Tyvärr så finns det en gräns hur mycket man tål, hur mycket nedskärningar som man kan reparera med skolpersonalens goda vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar