Jag läste i morgontidningen idag om två helt olika slutsatser över inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Vänsterpartiet kommer med siffror som visar att inkomstgapet mellan kvinnor och män har ökat rejält sedan 2006. Samtidigt skriver två moderater i Arbetsmarknadsutskottet i samma tidning att de arbetar för jämställdhet, visserligen är de inte nöjda men de tycker att de har kommit långt. De skriver också att män och kvinnor måste kunna leva på sina löner utan att vara beroende av sin partner eller samhället.
Jag hade tänkt att i min blogg låta bli att beklaga min egen situation utan mer reflektera över företeelser i samhället. Idag tänkte jag göra ett undantag på grund av dessa moderaters uttalanden och visa på att snålhet och att gynna de rikaste i samhället kan göra att folk blir fast i bidragsberoendet även om de gör nytta för samhället.
De senaste åtta åren har jag arbetat på en skola för något som kan betraktas som lärlingslön. Istället för att ge mer pengar till skolan så har politikerna beslutat sig för att betala ut många miljarder kronor till privatpersoner som i många fall för över en del av dessa pengar till lågskatteländer. Det är privata skolor, privata vårdhem och andra lycksökare som har fått del av våra skattepengar. Samtidigt går personalen i bland annat de kommunala skolorna på knä för att se till att det går bra för eleverna, för att föräldrarna ska vara nöjda och för att skolverkets alla krav och påhitt ska bli uppfyllda.
Jag är glad att jag har ett jobb som jag trivs med men det kan kännas ganska orättvist när kolleger tjänar flera tusen kronor mer i månaden än mig. Jag har också en stor studieskuld att betala av. Problemet är inte bara att skolan eventuellt betalar dåligt utan det är att 75% av min anställning är betalt av samhället, inte för att jag ska jobba så mycket som jag gör idag (det gör jag för att jag tycker det är kul) utan för att jag ska ha en sysselsättning. Om dessa moderater som tycker att man inte ska leva på samhället såg till att skattepengarna kom till bland annat till de kommunala skolorna och inte till lågskatteparadis eller skolor som inte har ett eget bibliotek och bibliotekarie så hade kanske jag sluppit vara någon som levde på bidrag från samhället.
Ska man göra en klassresa måste man ha en väldig tur. Det går inte att bli sjuk som jag för då åker man ännu längre ner än man var från början. Värre kommer det att bli, man är inte värd mycket om man inte har ett papper att visa upp, att man har tagit den där värdefulla examen. Sedan spelar det ingen roll om papperet är ett verkligt bevis på att man duger för jobbet eller inte.
Det är en ilsken blogg idag och det är för att politiker inte vet vad de pratar om. Dessutom gäller detta i högsta grad mig. Dessutom börjar jag bli trött på all denna utanförskap som skapas för att andra ska leva ett glassigt liv. Då gäller det inte bara mig utan också alla dessa barn och ungdomar som får gå i nerslitna skolor och som inte kan se någon framtid åt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar