Det har varit en seg vecka och jag har varken hunnit eller orkat skriva något i bloggen. I dag är det en speciell dag så därför passar det bra att skriva lite.
För trettio år sedan, den 19 januari 1982, steg jag på tåget i Falun för att resa till Lund. Jag hade aldrig varit i Skåne innan dess och min uppfattning av landskapet var att det var platt och massor av rapsfält. Jag hade lyckats fått tag på ett rum med egen ingång. Jag kom till Lunds järnvägsstation och tog en taxi till adressen där jag skulle bo.
Dagen därpå skulle jag vara med på uppropet vid matematiska institutionen. Mitt rum tillhörde en lägenhet som låg vid Järnåkra och de som känner till Lund vet att det är bland det lägst liggande områdena i staden. Jag traskade längs Malmövägen, sedan Stora Södergatan, förbi domkyrkan och upp genom Lundagård. När jag hade gått uppför Sandgatan och kom fram till den långa Sölvegatan försvann mina fördomar om att Skåne skulle vara platt.
Matematiska institutionen ligger nästan så högt upp i stan som man kan komma så jag var ganska utmattad när jag kom fram. Uppropet var en skräckfylld upplevelse. För en ung man, uppvuxen på landet, sittande i en jättelik föreläsningssal och se den fyllas av folk blev nervositeten påtaglig. Hur som helst, mitt namn blev uppropet och sedan fick jag gå och hämta papper om tider för föreläsningar m.m..
Trodde aldrig att jag skulle bli kvar i Skåne men efter några månader träffade jag en kvinna och så småningom föddes lilla Nathalie. Jag trivs i Skåne även om jag ibland kan sakna Dalarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar