onsdag 4 januari 2012

Lojalitet och ambition

Vid ett tillfälle för några år sedan var det en kollega som sa till mig att jag är väldigt lojal. Jag hade själv aldrig funderat över det. Det har fått mig att fundera på om lojalitet och ambition verkligen är bra egenskaper. Många gånger känns det som att dessa egenskaper inte är någonting som hjälper en i livet. Hur högt värderas sådant egentligen?

Som det ser ut nu är det andra saker som helt bestämmer värdet och betydelsen av människor. Mer och mer blir det vilken examen man har som avgör hur betydelsefull man är. Jag har sett människor som har varit lojala, ambitiösa och har haft bra social kompetens men som har ratats på grund av brist på vissa formella krav. Tyvärr kommer en del goda krafter att sorteras bort på det viset.

De är svårare att skriva om saker som är personliga i en blogg än att skriva om sina åsikter om politik, samhälle, religion m.m. För mig krävs det mer eftertanke så jag inte trampar någon på tårna. Det handlar inte om att vara konflikträdd utan mer om att inte vara oförskämd. För övrigt är jag väldigt självkritisk och för att bli nöjd med det jag skriver.

2 kommentarer:

  1. Nä jag tror att du har fel där. Formell kompetens blir mindre och mindreviktig i den riktiga världen. Vad du faktiskt kan blir då viktigare. Det finns såklart undantag och skolan är ett av dem. Sorgligt nog så har LR och Björklund en dålig och ovetenskaplig hållning i vad som är viktigt och det kommer sabba mycket.
    När det gäller vad som borde värderas så håller jag helt med dig.

    SvaraRadera
  2. Ja, du har nog rätt Anders. Det är nog skolvärlden som har fastnat i sina former. Det är synd för det sporrar ju inte till att göra något bättre. Det är bara att luta sig tillbaka. acceptera sin roll och inte göra mer än vad som behövs.

    SvaraRadera