Gud eller Big Bang? Eller både ock?

De flesta trosuppfattningar har ansett att någon eller något har skapat människorna, djuren, växterna osv. Den kristna kyrkan placerade Jorden mitt i ett universum som Gud har skapat. Senare upptäckte man att Jorden for fram i en bana runt solen tillsammans med de andra planeterna. Den amerikanske astronomen Edwin Hubble upptäckte att det fanns fler galaxer än Vintergatan och att de flesta rör sig ifrån varandra. Man började tänka som så att tidigare i historien måste de befinna sig närmare varandra, Big Bang-teorin var född.

Människan har tidigare tänkt att Gud en gång skapade allt och så har allt detta bara existerat. Den som först bröt det tankesättet var Charles Darwin med sin evolutionsteori, att det hela tiden har skett en utveckling. Detta tankesätt kom sedan in i astronomin där Big Bang stod emot Steady State-teorin. Egentligen är kampen mellan dessa teorier väldigt intressant men för mycket att skriva om i en blogg.

Det som styrkte Big Bang var rödförskjutning som visade på att galaxerna rör sig ifrån varandra och att ju längre bort de var, ju fortare rör de sig. En annan sak är bildandet av grundämnena och hur mycket väte och helium det finns idag. Ett viktigare bevis var bakgrundsstrålningen som måste existera för att teorin skulle vara riktig. Den upptäcktes så småningom av en slump.

Okej, det här var egentligen ett preludium till det jag egentligen hade tänkt skriva om, nämligen lite tankar om skapelsen och om vår plats i tillvaron. Evolutionsteorin har den katolska kyrkan kämpat emot ända sedan Darwins dagar till idag medan de var snabba att acceptera Big Bang. Antagligen för att de kan se Big Bang som en skapelse men kanske också för att en av teoretikerna bakom den var präst.

Hur kom allting till och vad fanns innan den stora smällen? Kanske var den singularitet som resulterade i The Big Bang ett resultat av ett tidigare kollapsande universum. Kanske det fanns ett ingenting som av någon anledning bara blev till. Eller så finns det någon slags gudom som skapade förutsättningarna för att det skulle ske en ursmäll. Inom fysiken finns det idéer om ett kvantskum som är mindre än atomerna. Detta kvantskum ska vara något slags små bubblor som helt plötsligt kan blåsas upp till ett universum.

Den moderna fysiken är så avancerad att vissa delar av den har närmat sig filosofin. Det börjar bli omöjligt att experimentellt visa att teorierna är sanna. Jag har svårt att tro på ett Higgsmedium som är anledningen till att de partiklar man känner idag har massa. Det känns som att det är något som man har tagit till för att teorin ska stämma istället för att backa några steg och ta en ny riktning. Lite grand som tankarna om Gud som ibland leder till orimligheter och paradoxer.

Jag tror att de flesta människor inte är så intresserade av sådana här funderingar utan är nöjda med att de har den nya iphonen eller kan åka till Thailand på semestern eller lovet. För mig är sådana här tankar viktigare än det materiella. Jag mår ibland illa av den enorma materialismen som finns idag. Att folk lever i en bubbla och bara blir lycklig av prylar och resor. För mig är den stora förundran för livet, universum, tiden och naturen det som gör mig lycklig.