Jag och naturvetenskapen

Då var det fredag och nästa vecka är det höstlov. Det känns skönt med ett litet avbrott i en tid då det blir mörkare och mörkare. Förhoppningsvis hinner jag läsa en hel del under den veckan och uppdatera mig i bokbeståndet i biblioteket. Jag märker att jag lite grand börjar tappa greppet om vilka böcker vi har och det är inte bra.

Jag börjar tappa tron på min räkneförmåga. Jag har läst ganska mycket matematik och har varit duktig på att räkna men det verkar som att det har blivit sämre med det. Det får mig att tänka på varför jag satsade på matematik och fysik.

När jag gick i skolan var jag inte något snille på matte. Jag tyckte inte det var så speciellt kul förutom vissa udda grejer som att räkna ut kvadratrötter för hand, alltså att inte använda tabeller eller något sådant. Fysik var ett ämne som var halvkul, det jag tyckte om där var nog el-lära, atomfysik och astronomi. Det som intresserade mig innan jag började högstadiet var rymden, musik och böcker så mina drömyrken när jag var barn var Astronom, rockstjärna och författare. Tyvärr tog skolan död på mina intressen. Därför blev det inget gymnasium utan jag försökte få jobb vilket jag inte fick så jag utbildade mig till svarvare istället. Ett yrke som visade sig vara trist.

Genom att så småningom gå på folkhögskola och så komplettera matematik och NO-ämnen på KomVux kunde jag söka in på universitetet. Då började matten bli roligare också med algebra, derivator, integraler, differentialekvationer och talteori bland annat. En krånglig och omständlig väg för att man inte hade någon bra ledning från vuxenvärlden.

Fysik och astronomi var också roligt att plugga men inte lika intressant som matte. Kemi och biologi har aldrig varit några favoriter för mig. De ämnena är alldeles för komplicerade, långa molekylkejor, proteiner och Gud vet vad.

Som sagt, det är fredag och jag tänkte skriva något lättare än tidigare vilket jag nu har gjort. Jag ska bara ta upp en reflexion av mänskligt beteende: Varför ska vissa människor alltid komma för sent? Det stör mitt fokus på det som håller på, t.ex en föreläsning, och sedan tar det flera minuter att bli koncentrerad igen. Själv är jag tidsoptimist och hamnar ofta i tidsnöd men är ändå nästan alltid i god tid.

Om det har varit tråkigt att läsa det jag just har skrivit så kommer det viktigaste nu. Några textrader från en låt av The Black Eyed Peas som jag tycker är bra:

But if you only have love for your own race

Then you only leave space to discriminate

And to discriminate only generates hate