Verkstadsarbetaren

Fredag kväll, alltid lika skönt. Jag kan sitta uppe lite längre och slipper väckarklocka i morgon. Det har varit en ganska intensiv dag i dag. Bland annat började tonern i färgskrivaren ta slut så det gick väldigt segt vilket gjorde det ganska stressigt. Det är snart lov och då tänker jag ta ett par extra lediga dagar.

Nu jobbar jag ju på en skola med en massa människor vilket jag tycker är kul. Annars har jag pluggat den mesta delen av mitt liv så min pension lär inte bli så hög. Dessutom har jag jobbat inom verkstadsindustrin. Innan jag kom på tanken att läsa på universitetet utbildade jag mig till svarvare.

Tiden före jag flyttade till Skåne jobbade jag på SAAB Scania i två år. Där jobbade jag i en så kallad line där bromsfästen frästes, svarvades och borrades i flera maskiner. Jag tog sedan chansen och flyttade till Lund för att studera.

När min dotter föddes gjorde jag ett avbrott i mina studier och började jobba på ett företag i Svalöv som svarvare. Det var ett litet företag som tillverkade produkter till större företag. Man fick en ritning och en följesedel där det stod hur många som skulle göras. Därefter gick jag till sågen där råmaterialet var uppsågat. Så fick jag planera hur jag skulle lägga upp arbetet. Ibland fick jag själv slipa till egna svarvstål för att det skulle gå att svarva till grejerna. Materialet som skulle svarvas kunde vara stål, aluminium, plast m.m.

Det var ett väldigt krävande jobb och inte så högt betalt så jag sökte till Åkermans i Lund. Där var bättre betalt och kortare resa, ofta cyklade jag. Nackdelen där var att det var ganska monotont och tungt. Där svarvade jag cylinderrör till grävmaskiner. Jag kände mig ännu mer alienerad och isolerad där och mitt behov av att jobba med människor ökade. Dessutom kände jag mig utanför gemenskapen där. Jag trodde att det skulle bli bättre på universitetet men jag kände mig lika utanför det. På verkstadsgolvet kände jag mig som en boknörd och på universitetet kände jag mig som en förvirrad jobbare. Det var utanförskapet som jag har skrivit om.

Ekonomiskt har jag det mycket sämre än när jag jobbade i industrin. Med tanke på hur mitt liv har varit, hur mycket som har blivit fel, tycker jag ändå att jag har det bättre nu. Själva innehållet i arbetet betyder mycket och dessutom att ha bra arbetskamrater som man kan prata och skratta med, som man kan få hjälp av och som man kan hjälpa.