Karma och nationella prov

Det har varit en regnig och tråkig tisdag, tänkte ta en uppfriskande promenad på lunchen men det gick ju inte.

Jag har funderat på det här med karmalagen. Jag försöker leva ett gott liv där jag behandlar mina medmänniskor på bästa möjliga vis. Även om det ibland kan kännas tungt så försöker jag visa gott humör. Det borde betyda att jag har bra karma. Jag förväntar mig inga stora belöningar för det men motgångarna kunde väl ändå minska.

Den senaste tiden (många säger sista tiden men det är stor skillnad på senaste och sista) har det mest varit motgångar. Min sambo var i Göteborg i ett par dygn och blev rånad på plånboken och som om inte det var nog skadade hon knäet när hon skulle kliva in i en taxi så hon knappt kan gå. Hon som alltid är så glad och vänlig mot människor borde åtminstone få något för det. Själv hoppades jag på att få bättre anställningsförhållande men det blev det inget av med. Att få användning av den goda karman efter livet har jag ingen glädje av eftersom jag inte tror på något liv efter döden.

När jag var ute och gick igår kväll kom jag att tänka på Mikael Wiehes låt Keops Pyramid. För visst är det så att det är vi skolpersonal och eleverna som får kämpa medan de som är högst upp, politikerna och skolcheferna, tar åt sig av de goda resultaten. Då är det lätt att snåla med pengarna.

Är det inte snart dags att skippa de nationella proven? Vad jag förstår är de till för att det ska sättas rättvisa betyg och att det ska vara lika över hela landet. Det har i alla fall kunnat konstateras att många skolor sätter glädjebetyg så på det viset faller idén med nationella prov. Även om det inte skulle vara så tycker jag att nationella prov är ett överarbete för alla inblandade. Det finns viktigare saker att lägga energin på. Ett är att minska ner stressen för eleverna så att de kan göra ett bättre arbete. Det måste kosta stora summor i administrationen och merarbetet för dessa prov.

Problemet med Sverige är att våra myndigheter och politiker kör fast i en idé och sedan är det helt omöjligt att tänka nytt. Vi är alldeles för självgoda för att titta oss omkring och ta lärdom av det som fungerar bra. Finland är ett exempel, de är en av världens bästa skolländer. Där har de också slopat alla dessa tester som inte tillför något annat än merarbete, mer ångest och stora kostnader.

I matematik har det blivit sämre och sämre och det tror jag beror på att lärarna har fått mer och mer att göra och att själva pedagogiken har blivit lidande. Så hur ska vi kunna få världens bästa skola som det har pratats om? Fråga Finland kanske. Se till att skolan får de pengar som behövs för att ge bra utbildning för alla. Det borde vara en angelägenhet för hela landet.