Har fyrverkerierna spelat ut sin roll?

Skriva på bloggen en nyårsafton, kan det vara så kokt det? Ja ja, även om det kanske inte är så många som läser det så känner jag ändå för att skriva lite. Nyårsafton på en lördag och nyårsdagen på en söndag, då känns det inte så speciellt med dessa dagar.

Har inte fyrverkeri spelat ut sin roll? Idag när vi får höra hur viktigt det är att vara rädd om miljön så köps det fyrverkerier för 250 miljoner kronor om året i Sverige. Snacka om kapitalförstöring, 250 miljoner upp i rök. Det blev en hel del kritik mot att Gudrun Schyman som politisk protest eldade upp 100 000 kronor. Det används alltså 2500 gånger så mycket pengar för att vuxna pojkar och barn ska leka pyrotekniker.

Jag har blivit väldigt fascinerad av första världskriget. Helt plötsligt så blev jag väldigt intresserad av det och håller nu på att läsa dels en bok som handlar om det kriget och dels "På västfronten intet nytt". Jag har funderat över min fascination för detta hemska krig. Jag tror det beror på att det var en tid då mycket förändrades och att det också orsakade det andra världskriget. Att det grävdes så mycket och långa skyttegravar är märkligt. Det känns som att det var typiskt den brytningstid som var mellan 1800-talet och 1900-talet. Länder blev mer beroende av varandra och tekniken förändrades snabbt.

I slutet av 1800-talet trodde man att all fysik var upptäckt. Nu var det bara att tillämpa det på vår vardag. Så fel de kunde ha. I början på 1900-talet presenterade Einstein den speciella relativitetsteorin och senare den generella relativitetsteorin och vi fick en ny syn på hur verkligheten fungerar. GPS och satellitöverföring skulle inte fungera utan att ta hänsyn till dessa tankar. Kvantmekaniken och kvantelektrodynamiken utvecklades och med dessa gjordes möjlighet till den moderna elektroniken så man kunde utveckla TV och datorer.

Hur har min dag varit då? Inte särskilt spännande. Har mest läst och skrivit på datorn. Nu blir det att mysa resten av kvällen med kaffe, kex, ost och choklad. Inte särkilt nyttigt kanske så jag får ta mig i kragen efter helgen och sätta igång och träna igen.

Empati och inspiration

Jag har haft turen att växa upp i ett land som inte har varit i krig på 200 år, som aldrig har varit ockuperat av något annat land. Våra naturkatastrofer är ingenting mot de jordbävningar, översvämningar, tsunamis och annat som drabbar vissa delar av världen. Jag har alltid fått äta mig mätt, haft en bra skolgång, känt mig trygg. Så tycker jag att alla barn ska ha det.

Tiderna har förändrats och barnens situation har många gånger blivit sämre. Föräldrar som gör karriär, föräldrar som skiljs, barn som hamnar i föräldrahem och annat boende. Det finns otrygga barn och ungdomar som söker sig till gäng för att få en identitet. En identitet som vuxenvärlden har tagit ifrån dem. Vissa av dem hamnar så småningom i ett ekorrhjul av kriminalitet.

I många andra länder har barn det ännu värre. Jag såg programmet "Bortom rubrikerna" som handlade om en flicka som heter Nadina och är ifrån Bosnien. En svårt synskadad tjej som kom till Sverige för att få en vård som de inte kan ge henne i hennes land. Hon kastades så småningom ut. Jag är kanske idealistisk men sådant gör mig arg och ledsen. Jag fick i alla fall uppleva godhet i programmet i form av den 80-åriga Mildred i kontrast till den kalla Tobias Billström.

Sverige har fått kritik av både Amnesty och FN i hur vi behandlar flyktingbarn. Den kritiken gör tydligen varken till eller ifrån men ändå har vi åsikter på hur andra länder sköter sin politik.

Som sagt, jag har haft turen att växa upp i ett bra land. Det har också Tobias Billström, Jimmie Åkesson och många av de som sprider hat på Internet gjort. Jag har länkat programmet ifall någon vill se det.

http://svtplay.se/v/2662097/bortom_rubrikerna

Inspiration.

Det händer att man stöter på någon eller några som inspirerar en. När jag läste fysik hade vi bland annat en kursledare som hette Hans-Uno Bengtsson. Tyvärr dog han alldeles för tidigt. Hans sätt att undervisa och som man kan läsa i hans böcker var väldigt speciellt. Det begränsade sig inte till det som stod i kursböckerna utan han kunde som exempel ta något helt annat som han hade hittat i någon bok och räkna på det. Ett exempel var en bild på en fakir och en spikmatta. Han uppskattade hur stor spikmattan var och hur många spikar den innehöll. På det viset kunde han räkna ut hur stor del av fakirens vikt som fördelade sig på spikarna.

Jag skriver ibland i bloggen eller på facebook om fysik och matematik. Någon gång kör jag ett enkelt räknexempel. Det är inspirationen från Hans-Uno som har fått mig att göra det. Även om jag är långt ifrån så duktig som han var på att räkna vill jag förmedla glädjen i matematik och fysik. Det kanske någon gång är någon som tänker att det där verkar intressant och så har jag väckt ett intresse. Det är kanske att sätta för stort värde på mig själv men jag tycker det är kul och är det någon som tycker det är tråkigt så är det bara att blunda för det.

Lite om fanatism

Jag har funderat lite på det här med fanatism. Fanatism kan uppstå inom det mesta men är nog mest vanligt när det gäller politik och religion. I politikens värld är det oftast på ytterkanterna, vänster och höger, som man kan hitta sådant. Vad religion beträffar finns fanatism hos de flesta religioner, mest känt är det förmodligen hos kristendom och islam. Andra ställen man kan hitta detta är inom djurrätt, kost, miljö m.m.

Jag kan både förstå och inte förstå människor som blir fanatiska. Det jag kan förstå hos detta är att allting blir lättare, man har en sanning. Vad jag inte kan förstå är avskärmningen från andra idéer och metoder. Någonting som kan upplevas som fanatism men kanske inte är det är när en idé eller ett sätt att leva blir hårt ansatt och de som blir angripna försvarar sig med hull och hår.

När jag var tonåring gick det en väldig vänstervåg genom Europa och även här i Sverige. Som tonårig skulle man ju revoltera mot föräldrarna och mitt sätt var att söka mig längre till vänster än min far. Det var bara det att man kunde inte komma så mycket till längre till vänster utan att hamna bland fanatismens människor. Då fanns det partier som SKP, KPML:r och en del andra skumma grupperingar. Då var det inte en kamp mot orättvisorna utan en kamp om vem som var mest renlärig. Jag tyckte visserligen att det fanns stora orättvisor här i landet och att västvärlden förtryckte tredje världen. Däremot kunde jag inte förstå varför folk ville göra revolution i ett land med demokrati och yttrandefrihet. Jag kunde heller inte förstå varför vissa kunde tycka att Sovjet och Kina var lyckoriken.

Vad dessa människor och andra som blir fanatiska missar är nya intryck. Jag tycker man ska vara öppen för nya intryck och idéer. Bara för att man är det så behöver man inte frångå sin grundideologi. Däremot har jag en stor misstro mot myndigheter, tycker inte om när människor som tror de vet bäst bestämmer hur andra ska leva. Det tycks som att svenska folket litar alldeles för mycket på myndigheter. Det senaste är vaccinationerna mot svininfluensan där de fick stora mängder människor att vaccinera sig trots att det inte var ordentligt testat och att de som producerade vaccinet lyckades förhandla sig till att de inte var ansvariga ifall det gick fel. Jag vet inte om min inställning till myndigheter kan kallas fanatism.

Ett paradigm är ett rådande vetenskapligt synsätt. Ett av historiens mest kända paradigm är den geocentriska världsbilden. Den skapades av Ptolemaios på 100-talet och blev en rådande världsbild eftersom den passade det synsätt som skulle prägla vetenskapen de närmaste århundraden efter Jesus. Varför den passade så bra var att Gud hade skapat människan till sin avbild och därför borde Jorden vara centrum i universum. Ptolemaios skapade ett komplicerat system av epicykler som blev mer och mer tillkrånglat ju mer man upptäckte om vårt planetsystem.

De som kritiserade detta och ansåg att solen låg i centrum fick det inte lätt. Detsamma var det med Darwin. Eftersom människan var Guds avbild så kunde ju inte människan härstamma från aporna. Det finns fortfarande folk som inte accepterar evolutionsteorin och de betraktas som fanatiker idag. Kan tänka mig att Darwin på sin tid betraktades som fanatiker och detsamma med Aristarchos och andra som propagerade för den heliocentriska världsbilden, den som vi vet stämmer idag. Utvecklingstänkandet har senare spritt sig till kosmologin med Big Bang-teorin.

Ovilja mot förändringar? Lund eller Malmö?

I ett program på radion igår kväll fick folk ringa in och tala om sådant som engagerade dem. Bland annat var det en man som hade arbetat som lärare i många år som tyckte att eleverna satt fel som satt bakom varandra i klassrummet. Det fick mig att tänka på de basgrupper som vi har provat på vår skola. Jag har upplevt en del skepticism om detta arbetssätt och det verkar som att elever inte uppskattar. Delvis förvånande eftersom man skulle tro att ungdomar är nyfikna på nytt. Det kan ju också vara så att det har en del med trygghet att göra.

Mycket av oviljan mot förändringar beror säkert på att folk är rädda för att lämna det trygga och ge sig in i något nytt och oförutsägbart. När det gäller basgrupperna i skolan upplever jag att man får bort en del av kompisknuffande och annat som tar bort koncentrationen från lärandet. Det kan vara en orsak till att eleverna är skeptiska till konceptet.

På spåret är ett av de bästa programmen som visas på TV. Till den här säsongen har de bytt signaturmelodi och jag tycker den är bra och känns mer som att det passar till de nya programledarna. Gammal signaturmelodi och gamla gubbar ut, ny signaturmelodi och nya programledare in - Bra säger jag. Naturligtvis blev det en del gnäll om det innan första programmet med den nya signaturmelodin ens hade börjat. Aftonbladet hade en enkät där de flesta var negativa till förändringen. Jag är övertygad om att det inte hade spelat någon roll vad de hade en sådan enkät om, folk hade slagit bakut.

Det dyker hela tiden upp förändringar som det blir ett massivt missnöje emot. Svenska folket är väldigt konventionella och håller sig helst kvar vid det de känner en trygghet i. Ibland kan jag också känna en motvilja till förändringar men av erfarenhet vet jag att det ofta blir bra i slutänden. Det hade varit väldigt tråkigt om man bara höll sig kvar vid det gamla.

Jag var till en dag Lund och skulle handla en julklapp på Stadium. Precis innan man kommer till den affären så har det till nyligen funnits en affär som sålde pocketböcker, Pocket hette den. Jag gillade den och brukade ibland köpa något där. Det bästa med den var att den var en oas i den annars så konformistiska butiksfloran i stan. Det kändes jättetråkigt att upptäcka att den inte finns kvar längre.

Jag pratade med min dotter igår kväll när jag körde henne till Malmö om varför man känner sig hemmastadd i en stad. Jag sa då att när jag flyttade till Lund kände jag mig hemma direkt. Jag tyckte om den akademiska och bohemiska auran som den staden hade. De senaste åren har det försvunnit mer och mer och Malmö har tagit över mycket av det som var Lunds särprägel. Nu börjar den se ut som en vanlig småstad där gatorna kantas av stora butikskedjor. De små spännande butiker och caféerna försvinner mer och mer. Till en del beror det nog på de höga lokalhyrorna och jag vet inte vilken typ av stöd de små butikerna har, om det överhuvudtaget har någon. Annars vore det kanske en bra idé att ge dem en hyressubvention för dessa småbutiker med lite mer udda varor och atmosfär tycker jag är viktiga för en levande stad av Lunds typ.

Snart har jag bott 30 år i Lunds kommun varav den mesta tiden i Lunds stad. Inte så långt ifrån där jag bodde finns ett stort och fult hus med en massa studentrum. Längst ner i det huset finns en stor sal, där jag förresten hade min första tenta, som heter Olympen. Där hade de förut stora konserter som jag besökte några gånger. Jag såg Alice Cooper två gånger där och så har jag varit där och sett Ulf Lundell och Status Quo. Det var då det, på 80-talet. Nu får man åka till Malmö för att se större artister. Ytterligare ett exempel på att politikerna låter Lund degraderas till vilken småstad som helst.

En agnostikers tankar om kyrkan.

Åtta plusgrader visar termometern på idag och det är snart nyår. Det måste vara den mildaste vinter jag har varit med om. Nu brukar januari och februari vara den kallaste tiden på året så det finns fortfarande möjlighet till kyla och till och med snö. I den by som jag är uppvuxen i brukar det alltid vara mängder av snö vid den här tiden på året men jag minns faktiskt att det till nyårshelgen en gång var helt snöfritt.

Som agnostiker tycker jag att jag ska ha rätt att slippa ha något med kyrkan att göra. Jag läste en insändare i Skånska Dagbladet som en sverigedemokrat hade skrivit och som handlade om rätten att fira skolavslutningar i kyrkan. Jag tycker att skolavslutningar inte ska firas i ett hus som representerar en religion som har utfört så mycket elände genom historien. Den har dessutom motarbetat de flesta vetenskapliga tankar.

Om jag hade gått i skolan och någon rektor hade beslutat att vi skulle fira skolavslutningen i kyrkan så hade jag haft två val, att gå emot min övertygelse och delta eller att inte delta och på så sätt inte få fira skolavslutningen med mina klasskamrater. Vi lever i ett land där religionsfriheten står inskriven i grundlagen och då ska man inte tvingas besöka någon kyrka bara för att något politiskt parti har beslutat att använda religionen och traditionerna som vapen för att locka anhängare.

Religionen har alltid använts med politiska och rasistiska motiv. Till exempel Hitlers kampanj mot judarna där han beskyllde dem för att Jesus dödades. Indianerna i Nordamerika dödades och fördrevs i Jesus namn. Idag används religionen för att begå terrordåd och då är det inte bara muslimer som sysslar med sådant. Terrordådet i Norge är ett exempel på det. Religionen används idag också för att öka främlingsfientligheten och öka hatbrotten.

Se gärna filmen Agora som handlar om Hypatia från Alexandria, matematiker och filosof, som stod för det fria tänkande och därför flåddes levande och dödades av en kristen mobb.

Jag ska slutligen säga att jag respekterar människor som har en tro, religiös eller vad det nu är, men då ska de respektera mig också. Jag tror på Big Bang, på evolutionen, på ett öppet sinnelag, på vidsynthet och att respektera andra människor.

Bantning och alkohol

Idag har det varit riktigt tråkigt väder så det har blivit innevistelse den mesta delen av dagen. Vi passade på att lösa melodikrysset, betalade räkningar via internetbanken och så har jag läst en hel del. Eftersom jag är intresserad av nyttig mat och dessutom vill vara skonsam mot naturen och djuren så önskade jag mig boken "Matens pris" i julklapp. Så jag har läst i den och ett par andra böcker idag.

Bantning är något som har blivit mer och mer populärt och det finns massor av idéer och metoder för att gå ner i vikt. På Nyheterna i kväll pratade de om en metod i vilken det går ut på att väga maten och att äta långsamt. Det låter rätt klokt men det är inte bara vikten på maten som har betydelse utan också vad den innehåller.

För lite mer än ett år sedan var det nutidsfrågor för eleverna i skolan och en fråga handlade om att antalet överviktiga i Sverige hade ökat väldigt mycket. Då fick jag tanken på att vad kunde det bero på? Naturligtvis beror en del på att många rör på sig för lite men något mer borde det vara, folk är ju så nyttiga och undviker fett och använder lightprodukter. Det fick mig att börja intressera mig för mat och hälsa.

LCHF är en omtvistad metod. Det verkar som att etablissemanget och livsmedelsindustrin kämpar emot den dieten och eftersom jag är lite rebellisk så tror jag på den. Jag lever inte helt efter den men försöker använda mindre kolhydrater. För någon dag sedan gick Aftonbladet ut med stora bokstäver och påstod att ny forskning visar på att LCHF är farligt. På grund av att samma tidning har kommit ut med stora nyheter som har visat sig inte vara sanna så tror jag inte på det förrän någon mer seriös tidning skriver om det.

Slutligen ska jag bara säga att jag också ser historiskt på detta. Evolutionen går oerhört långsamt men våra matvanor har förändrats snabbt. Jag säger inte att någon diet är rätt men däremot vet jag att kampen om konsumenterna är viktig och då kan vilka metoder som helst användas.

Resultatet av juldagen är mycket fylla runt om i landet så polisen har haft en hel del att göra. Det är rätt märkligt att en laglig drog får ställa till så mycket problem och får kosta samhället så stora summor. När det gäller att hjälpa människor som flyr från krig, svält, förföljelser och tortyr är det många som säger att det kostar för mycket pengar. Däremot är det tydligen okej att lägga ut massor av pengar för att folk gör dumheter på fyllan eller råkar ut för olyckor på grund av att hjärnan har varit bedövad av alkohol.

Tidstjuvar, friskolor och primtal

Min dag: Under hela livet gör man en massa val. Ibland blir det bra och ibland blir det felval. Det är inte så lätt alltid att avgöra vilket som är det bästa valet utan det är oftast i efterhand som man kan avgöra om det var bra eller om man skulle ha agerat på ett annat sätt. Traditioner styr ofta på vilket sätt man ska välja men jag bryter mig gärna ut från traditionstänkandet och det kan av många tyckas vara ett märkligt beteende.

Livet är kort och det finns många tidstjuvar så jag har bestämt att vara rädd om den tid jag har. Att då låta människor stjäla min tid bara för att något ska vara på ett visst sätt det vägrar jag numera. Därför har jag låtit juldagen gå till att läsa och att ta en långpromenad. Jag har accepterat så mycket i mina dar men någon gång måste även jag få ut någonting i livet, inte bara serva andra. Det kan kanske ses som ett obstinat beteende men jag har gett så mycket av mig själv och inte fått något tillbaka.

Samhällsbetraktaren: Jag såg ett program på UR Play som handlar om vinsterna som friskolorna ger. Det är skrämmande att se att jakten på pengar gör att dels kommunala skolor får läggas ner och dels att undervisningen i friskolorna försämras. Sverige är tydligen det enda land i världen där det är tillåtet för friskolorna att gå med vinst. Det är skolpengen, den som skattebetalarna bidrar med, som ska driva skolorna. Det är de pengarna som berikar de stora företag som bedriver skolorna. Jag är rädd för att det så småningom kommer att slå hårt mot vårt land med en allt större kunskapsbrist.

Det är lätt att locka med datorer men svårare att se till att eleverna har nytta av dem i undervisningen. Det är barnen och ungdomarna som är de stora förlorarna på detta. De politiker som har sett till att det är möjligt att profitera på undervisning sviker barnen och ungdomarna. Risken med dagens skola är att det blir en liten klick som har goda kunskaper och som styr tänkandet, kunskap är makt. En annan risk är också att Sverige kommer att dräneras på kunskap. Ansvarsfulla politiker behövs som tar tag i det här innan det går riktigt åt skogen.

Jag har inget emot friskolor om de tillför något annat än att ge eleverna varsin dator, t.ex någon utbildning som annars inte går att få eller om det är någon annan typ av pedagogik. Att ha friskolor av ideologiska skäl är vansinnigt. En länk till programmet här nedan:

http://urplay.se/165325

Nörden: Skillnaden mellan utbildningen på matematikum och fysicum är att i fysiken är matematiken ett verktyg medan det på matematikum är matematiken mer strikt. Jag tycker bäst om det senare. Vid de muntliga tentorna fick man härleda formler, bevisa satser och kunna definitioner. Sådant tycker jag är väldigt kul och särskilt när något bevis är mycket enkelt och kortfattat.

Ett av de vackraste bevisen var beviset för att det finns oändligt många primtal. Först måste man egentligen bevisa att varje heltal kan skrivas som en produkt av primtal men det hoppar jag över nu. Först antar man att påståendet inte är sant och att det finns ett ändligt antal primtal och det största kan man då skriva som

2_*p_1*p_2*..._*p_n.

Nu kan man lägga till 1 och få ett nytt tal. Detta tal är då antingen ett nytt primtal eller produkten av något av de tidigare och det är de ju inte. Därför var antagandet fel och det finns oändligt många primtal.

God Jul

Då var det julafton, en dag som gläder många barn och vuxna. Jag kommer ihåg själv när jag var barn, att man var riktigt uppskruvad och förväntansfull denna dagen. Då var juldagen mer av en antiklimax då magin med julklappar, tomten och Kalle Anka var över. Var det fint väder kunde man trots allt vara ute och leka i snön. Jag har mycket goda minnen av mina barndoms jular. Något mindre roligt var alkoholen. De vuxna skulle naturligtvis dricka alkohol på julaftonskvällen. Min mor drack nästan ingenting och det var sällan min far gjorde det men att uppleva hur vuxna förändrades av alkoholen var inte kul.

Jag har varken firat jul eller nyår tillsammans med min dotter sedan hon var barn och det saknar jag. En sorg som jag har är att jag aldrig skaffade henne något syskon. Jag tror att det beror på att hennes mamma hade reumatisk värk och vid ett tillfälle nämnde hon att en kändis som var reumatiker blev mycket sämre efter att ha fått sitt andra barn. Min dotters mamma led rätt mycket av sin värk och jag ville inte att hon skulle bli sämre så även om jag ville ha åtminstone ett barn till så vågade jag inte skaffa ett till.

Det är inte alla som kan skaffa barn så jag känner ingen otacksamhet utan är väldigt glad för min Nathalie. Jag fick själv aldrig någon syster så vad jag helst ville ha när jag skulle få barn var en dotter. Så blev det och jag är otroligt stolt över henne. Hon har alltid varit orädd, varit framåt och tagit för sig. När hon spelade handboll så bröt hon in på linjen trots att hon fick sina smällar som det är i en så tuff sport.

Är alla nyheter verkligen nyheter eller är vissa bara gissningar?

Ibland kan man fundera över ordens betydelse, till exempel alltid och i evighet. Tid och rum är kopplade till varandra så tiden startade samtidigt som rummet startade, alltså vid The Big Bang. Så det finns inget alltid som är riktat bakåt i tiden. Alltid, riktat framåt i tiden då? Vad vi vet nu kommer universum att expandera och så småningom kommer det att bli en stor tomhet med endast borttynande svarta hål utglesat i universum. Vad händer då med tiden? Kan man då prata om i evighet?

Min pappa köpte alltid Aftonbladet eftersom det var en LO-tidning så jag är van att läsa den. Nuförtiden köper jag den aldrig eftersom det har blivit så mycket skvaller i den men brukar läsa den på nätet. Nu börjar jag tröttna på det också eftersom mycket som skrivs där inte är sant. Det har blivit så när konkurrensen och utbudet har blivit så stort. Idag läser jag hellre Sydsvenskan och DN på nätet. Dessa tidningar känns mer seriösa.

Ett par saker som är ytterst tveksamma men som ändå har tagits upp som nyheter i Aftonbladet är

1. En asteriod som skulle passera Jorden. Om den hade störtat i havet skulle det kunna uppstå en 20 000 meter hög tsunami.

Det kan ju alla förstå att det är en orimlighet. Flygplanen har sin högsta höjd någonstans runt 10 000 meter. Mount Everest är 8 848 meter högt.

2. Higgsbosonen är påvisad!

En nyktrare tidning som DN hade en mer sanningsenlig nyhet om detta och då att forskarna har funnit tecken på Higgbosonens kan existera.

Som om det inte vore nog med dessa gissningar till nyheter så är tidningen väldigt glad i att skrämma upp folk. Det kan vara asteroider som riskerar att krocka med Jorden, det kan vara den globala uppvärmningen, pandemier osv. Ja, listan kan göras lång. Att skrämmas ger stora upplagor.

Det är en grådisig lillejulafton (ja, man har nästan blivit skåning efter 30 år i Lund och Dalby) men de har lovat sol i morgon så det kan man alltid hoppas på. Snön lyser inte vit på taken men jag har en känsla av att det inte är så ofta som den gör det till julafton här i söder. Mina barndomsjular var däremot snörika, lite väl mycket snö emellanåt. Julafton var en magisk dag. När man vaknade på morgonen var förväntningarna stora. Det var riktigt juligt och det luktade jul. Höjdpunkten var juklappsutdelningen men först skulle det ätas mat och man skulle titta på Kalle Anka.

På 60-talet när tecknad film nästan var bannlyst på svensk TV betydde timmen med Disneyfigurerna enormt mycket. Höjdpunkterna var utdrag ur den senaste Disneyfilmen och kriget mellan Kalle och Piff och Puff. Den senare var för farlig för oss 60-talsbarn så den byttes snart ut mot den som de kör nu, husvagnssemestern. Man får komma ihåg att det här var på StalinTV:s tid. En ytterlighet som har bytts mot dagens ytterlighet, TV-kanaler som dödar vår tid med ständiga reklamavbrott.

För att återgå till jularna när jag var barn så var det julklappsutdelning efter Kalle Anka. Då var det hög puls och spänningen var olidlig. Tomten var både efterlängtad och skrämmande. Därefter uppstod problemet: Vilken av julklapparna skulle man leka med först? Man ville testa allt men det gick ju inte. Så småningom var det familjen framför TV för att titta på den enda TV-kanal som fanns. Ja, man hade inte så stora pretentioner på den tiden.

Arbetsförmedlingen och kvantmekanik

Då var det lov och resten av veckan blir lugna dagar. Därefter fem dagars sammanhängande ledighet och en kortvecka på det med endast två arbetsdagar. Helgdagarna kommer lite olyckligt i år och jag har nästan slut på semesterdagarna. Det spelar inte så stor roll, är faktiskt glad att jag har ett jobb.

När jag körde hem idag hörde jag en ung tjej intervjuas om hennes jobbsökande. Hon hade under ett år sökt mellan 200 och tre hundra jobb. Det har naturligtvis sänkt hennes självkänsla och inte blev det bättre med arbetsförmedlingens kontroll. Arbetsförmedlingen förmedlar inte längre jobb, det har blivit en kontrollapparat. Vi medborgare misstänkliggörs av regeringen som tror att vi inte vill jobba. Det är lika med de som är sjukskrivna.

Det är en tragisk utveckling och en av de grupper som har förlorat mest på det är ungdomar eftersom det oftast krävs både utbildning och erfarenhet. Det är en farlig utveckling för det skapar ett utanförskap och sänker människor självkänsla. En av riskerna är att främlingsfientligheten och rasismen ökar när fokus på vad som är orsaken till den ökande ungdomsarbetslösheten hamnar fel. En annan risk är att folk drabbas av passivitet och håglöshet.

Jag är inte bara glad att jag har jobb, jag är också tacksam att jag har ett jobb som ger mig så mycket glädje som det gör. Idag hade några av eleverna en julkonsert för oss andra och det var verkligen njutbart så bra som det var. Särskilt bra var femmorna som gjorde ett charmigt framförande. Jag har jobbat på industrigolvet under några år och jag måste säga att det är en jätteskillnad mot där jag jobbar nu. Dels är det sådana härliga konserter som idag och dels är det att jobba med ungdomar från femman till nian. Man får följa den fantastiska väg som barnen reser på väg mot vuxenlivet.

Jag pratade med bibliotekarien på mitt jobb om hur märklig kvantmekaniken är, partiklar som tar två olika vägar på samma gång och att solen kan brinna trots att det inte är tillräckligt hett där. Det senare beror på att det är så stor kraft mellan de positiva partiklar som ska slås ihop att det är tack vare att kvantmekaniken inte riktigt följer den fysik som vi är vana vid. Jag tycker det är kul att prata om sådant och kvantmekanik och astronomi kan faktiskt intressera folk. Det är ibland på gränsen till filosofi.

Vad är julens budskap?

Blondinbellas blogg läses av många och efter en artikel i Expressen idag blev jag nyfiken på hennes blogg. Kan konstatera att det är mest en massa reklam. Enligt artikeln i Expressen tycker hon att Karl-Bertil Jonssons julafton som visas varje julafton är kommunistpropaganda. Det är tjuveri att stjäla från de rika säger hon. Hon är rik och framgångsrik så det är väl naturligt att tänka så i dessa kretsar.

Vad är då julens budskap? Tydligen var det så att det vid tiden då romarriket blev kristet firades romarnas solgud Saturnus. Därför förlade de kristna tiden för Jesu födelse till den dagen trots att han är född en helt annan tid på året. Jul firades också av vikingarna. Att skänka saker på jul är tydligen en gammal bondetradition. Idag är julen väldigt kommersialiserad och där kommer Tage Danielsson in och hans fina berättelse om julens budskap, den som Isabella Löwngrip inte tycker om.

Att ta från de rika och ge till de fattiga finns redan i Robin Hood och jag tror inte att någon får för sig att kalla det för kommunistpropaganda. I Karl-Bertil Jonssons julafton handlar det om att ge något till de som annars inte får någonting, inte bara en julklapp utan även uppmärksamhet. Att bli sedd. Dessutom är det saker som de som egentligen skulle få dem inte vill ha.

Man kan undra vad Blondinbella säger om den julklapp som de SAAB-anställda har fått av GM. Fast det är kanske inte lika synd om dem som de rika. Hon kanske tycker att det är okej att riskkapitalister missköter gamla människor för att kunna håva in så mycket vinst som möjligt och sedan placera pengarna i ett lågskatteland. Kan det vara kommunistpropaganda att anse att de rika kan dela med sig lite av sina rikedomar och inte bara utnyttja samhällets behov av vård, skola och omsorg. Blondinbella lever i sitt lyckorike långt från vanligt folk, folk som blir av med sina jobb, folk som tvingas jobba trots att de är sjuka, folk som utnyttjas i Fas3-jobb.

Nu, något helt annat: Jag håller på och läser en bok som heter Tidsväktaren. Där pratas rätt mycket om tid och det är mycket intressant. Bland annat står det att en minut på Jupiter är inte samma som en minut på Jorden. Det stämmer för på Jupiter går tiden långsammare. Om man kunde stå på Jupiter (det är en gasplanet så det går inte i verkligheten, det finns kanske en fast kärna men det vet man inte) så skulle naturligtvis klockan ticka på som man är van, en minut är en minut. Skulle man vara där i t.ex. några år och sedan komma till Jorden skulle man upptäcka att det inte stämmer riktigt med tiden. Man skulle hamnas lite i framtiden.

Nu vet jag inte hur mycket det skulle skilja men den större gravitationen på Jupiter skulle göra att tiden gick långsammare. Som sagt, tid är kul och spännande om man funderar lite på det.

Böcker, film och nukleosyntesen

I helgen har det varit mycket läsande för min del. När jag äntligen fick chansen att fortsätta läsa bokserien Tre så har jag läst så mycket jag har kunnat för att få reda på hur olika saker hänger ihop och vem som är mördaren. Det är tio böcker men ganska tunna och de går fort att läsa. De är skrivna som en modern thrillerserie med cliffhangers, snabba scenbyten och överraskande avslöjanden.

Film kan vara en bra konstform men tyvärr spelas det in alldeles för mycket skräp. Trots att jag inte är någon finsmakare när det gäller film så tycker jag så. Jag såg lite av "Die Hard 4.0" och jag måste säga att det jag såg var riktigt uselt. Folk slängs iväg och slår i huvud och rygg så de borde bli rent sönderslagna, faller från hög höjd och reser sig omedelbart efteråt, det är slagsmålsscener som skulle knocka Mike Tyson. Kort sagt, värdelöst och fullkomligt orealistisk. Hade det varit Spiderman eller Batman hade jag accepterat det för då har man andra glasögon på sig.

Nu har GM sänkt SAAB. Ingen har brytt sig om att ett av världens största företag har krossat det gamla fina svenska bilmärket. Det är trist men symptomatiskt för det samhälle vi har idag. Det är de stora multinationella företagen som styr. Film- och musikindustrin lyckades genomdriva lagar mot fildelning och nu är det GM som dirigerar inom bilindustrin. När får vi folkvalda regeringar som säger ifrån? Den svenska regeringen vågar bara ge sig på de maktlösa.

För 13,7 miljarder år sedan skapades universum i en Big Bang. I den hetta och det kaos som var då bildades nästan bara väte och helium, de lättaste grundämnena. Mycket av det vi ser runt oss i vår lilla värld har skapats i stjärnor. Man har mätt upp proportionerna av de olika grundämnena som finns i universum idag och de är nästan detsamma som vid Big Bang. Det är ett av bevisen för att skapelsen gick till på det viset. Hade det inte varit för supernovorna hade många ämnen saknats för där bildas de grundämnen som inte kan bildas i stjärnorna. Man byggde upp en teori för nukleosyntesen (bildande av grundämnen i stjärnor) och undersökte förhållandena mellan hur mycket av de olika grundämnena det finns och det stämmer exakt.

Ungdomsböcker och utbildningsministern som är vilse i pannkakan.

Det är skönt med en dag då det inte regnar. Det har varit väldigt mycket regnande annars de senaste veckorna. Jag passade på och springa 5 km-slingan i Skrylle idag, det har inte blivit något tränande på tre veckor så det känns skönt att det blev av nu. Förra året kom snön tidigt och då tränade jag inte på tre månader. Därför har jag önskat att det skulle dröja med snö i år men regnet lyckades ställa till det ändå.

Det är kul att läsa, jag läser nästan hellre än ser film. Det blir mest tonårs- och barnböcker eftersom jag jobbar på ett skolbibliotek. En och annan klassiker och vuxenbok försöker jag klara av också. För något år sedan köpte jag nyutgåvan av "Krig och fred", originalet för tidigare fanns bara en förkortad variant, på över 1000 sidor. Den tog lång tid att läsa för medan jag läste den började de visa en nyproducerad serie baserad på boken. Jag fick hålla uppe ett tag med att läsa den tills serien var slut och efter det var det rätt segt att läsa den.

När det gäller ungdomsböcker så tycker jag att det skrivs alldeles för få roliga böcker. Det är så mycket allvar i dessa böcker och de beskriver alla möjliga problem. Jag håller just nu på med en serie av en norsk författare som heter Tre. Det är en serie på 10 böcker och jag började läsa den i somras. När jag hade läst del 6 var det stopp för en elev som hade slutat på skolan hade lånat de två exemplaren av del 7 som vi hade. Vi försökte länge få tillbaka böckerna men gav upp till slut och köpte in två nya exemplar.

Böckerna tilldrar sig i ett litet norskt samhälle. Det börjar med att två ungdomar som befinner sig vid en sjö och plötsligt driver liket av en ung tjej i land. Boken fortsätter sedan att beskriva vad som hände tre veckor innan händelsen med liket och tiden fram till att det blev funnet. Det är en mycket populär bokserie och jag själv kan inte låta bli att läsa bok efter bok. Det händer hela tiden nya saker, det är cliffhangers och samband som man inte alls var beredd på. Det är lite grand som Twin Peaks fast inte lika utflippat. Författaren som heter Kjetil Johnsen har börjat med en ny serie som handlar om tidsresor.

Utbildningsminister Jan Björklund tycks ha fått slut på idéer och handlar lite panikartat med att införa mer tester och ett försök att uppgradera läraryrket med en så kallad lärarlegitimation. Det senaste påfundet är "Lämplighetsprov för lärarkandidater". Vad som menas med olämpliga lärare vet jag inte men det borde väl vara skolans uppgift att se till att de lärare som inte klarar av att ge barn och ungdom den utbildning som de har rätt till får syssla med något annat.

Jag vet inte om lärarlegitimation är rätt väg att gå för att ge läraryrket högre status. Den riskerar att omöjliggöra att personer som är lämpliga som pedagoger men inte har någon lärarexamen aldrig får chansen att bidra till undervisningen. När jag var i början av min matematikutbildning på Matematikum i Lund fick jag höra av den lärare som vi hade att de som var sämst på matematik blev lärare. Det har jag tänkt på senare när jag valde att läsa på lärarhögskolan och det kändes inte så kul även om det kanske var sant.

Ska man uppgradera läraryrket tror jag att man ska gå en annan väg. Lön är naturligtvis ett sätt att ge yrket högre prestige men även att se till att lärarna sysslar mer med pedagogik än att hålla på med en massa kringarbete. Jag ser ju hur mycket som läggs på lärarna med IUP, planeringar inför temadagar och öppet hus, serva föräldrar med saker som de själva och barnen skulle kunna ta reda på och så vidare. Det är många små bitar som blir en jättestor arbetsbelastning som jag inte tror att utbildningsministern har en aning om.

Förutom det nämnda har skolverket bestämt att lärarna ska lära alla elever att behandla andra på ett demokratiskt och värdigt sätt. Inte kränka någon på grund av etnisk tillhörighet, sexuell läggning m.m. Sådana saker som föräldrarna egentligen också ska lära sina barn men inte alla gör eftersom så många vuxna inte anser att alla är lika värda och att man ska respektera andra oberoende av vilka de är.

Minnesteknik och att respektera djuren

När jag tittar på "Vem vet mest" dyker det då och då upp frågor som jag kan för att jag har lärt mig det i skolan. Jag gick ut grundskolan för snart 40 år sedan och blir varje gång lika förvånad att dessa kunskaper fortfarande finns kvar i minnesbanken. Det är sådant man lärde sig vid en tid i sitt liv när hjärnans förmåga att lagra ny information var som bäst. Annat är det idag, det är väldigt svårt att lära sig nya saker som sedan stannar kvar i minnet Det är synd för jag skulle vilja lära mig mycket nytt, språk till exempel.

Det är kul med minnesteknik eftersom människohjärnan har en otrolig kapacitet. Savanter som Rainman visar vilken enorm minneskapacitet hjärnan har. Jag har själv använd vissa tekniker för att komma ihåg saker. En av dessa är associationsmetoden. Med hjälp av den lärde jag mig rätt många decimaler i talet pi. Årtal, matematiska samband och annat gjorde att jag lyckades memorera en hel del av detta irrationella tals decimalutveckling. Meningslöst men kul.

Jag antar att de flesta av oss tycker om djur. Därför förstår jag inte varför vi visar dem så lite hänsyn. Hundar till exempel, det är så lätt att köpa hund men att sköta en sådan tycks många ha svårt för att klara av. De får ofta för lite motion och utmaningar. Katter, många gånger köper man en katt och när man har tröttnat på den släpps den ut och blir vild. Djur är inga leksaker och jag retar mig på alla dessa hundar som drar i kopplen varvid hundägaren rycker till så hunden far bakåt, skäller på allt och alla och skrämmer livet av mig. Magra utsläppta katter som kissar i sandlådor och irriterar folk.

När fyrverkerierna börjar säljas bryr sig många inte om att visa hänsyn till djuren. Livsmedelsaffärerna bryr sig inte om de dåliga förhållandena för slaktdjuren i många länder som har sämre djurhållning än vad vi har här i Sverige utan säljer tydligen med gott samvete kött från alla möjliga länder. Vargar har, vad jag upplever det som, enligt vissa inget existensberättigande i vårt land. Allt för att bereda plats åt människan, det djur som förstör miljön och profiterar på naturen.

Godhet versus ondska.

Jag såg idag filmen "White Fang" som bygger på Jack Londons Varghunden. Det är en mycket bra historia som de har lyckats med bra i filmen. Jack Londons liv måste ha varit hårt och han beskriver bra hur förutsättningarna i vildmarken är. Förutom vildmarkstemat finns också temat godhet versus ondska. De flesta, kanske alla, som ser filmen sitter och hoppas att godheten och kärleken ska vinna över de ondskefulla.

Tänk om ändå verkligheten var så att de som står för ondskan fick dra det kortaste strået. Ibland är det så men inte alltid. Det finns människor som skapar sig en förmögenhet på att trampa ner andra människor, genom att ljuga, manipulera och så vidare. Politiker som lever på att förtrycka andra men också politiker som fungerar som paragrafryttare utan vare sig hjärna eller hjärta. Migrationsministern Tobias Billström är en av dessa som visar ondskans ansikte genom att försvara idiotiska beslut av Migrationsverket och Migrationsdomstolen.

Ondskan lurar någonstans därinne där folk förpassar den genom att klä sina åsikter i andra och mer bekväma formuleringar. Brunskjortornas ondskefulla tankar dyker upp i förfinad form genom tankarna att du hör inte hemma här, du har inte samma kultur, du är inte heterosexuell, du är inte som vi, dvs den norm som vi har skapat.

Det känns som att vi hela tiden rör oss mot ondskan. Det finns snart ingen plats för de goda idealen. Martin Luther King, Dalai Lama, Nelson Mandela är några exempel. Hypatia av Alexandria och Moder Theresa är ett par kvinnliga exempel. Nelson Mandela som till exempel fick sitta mer än 25 år i fängelse för att han bekämpade en rasistisk regim. När apartheidregimen börjar bli trängd förflyttar de honom till en lyxig plats, fortfarande fängslad, och lovar honom fördelar så nekar han. Så småningom friges han och väljs till president. Han säger då att vi lägger det förgångna åt sidan och bygger ett nytt Sydafrika, svarta tillsammans med vita.

Jag hoppas på godheten men den tycks svårare få gehör än ondskan. Ett sätt att visa godhet är att se till att alla barn får en god utbildning på deras villkor men då krävs det resurser som den del av ondskan som kallas snikenhet och egoism inte vill bidra med. Det finns många barn som blir svikna av vuxenvärlden, hemma och i skolan.

Det finns egentligen mycket mer att skriva om det här men det får vara till någon annan gång. Jag kan tänka mig att det finns folk som säger att så här kan man väl inte tänka, det kan man inte kalla ondska, men jag ser det på det viset. Godhet betyder för mig att ta vara på varandra, att hjälpa de som har det svårt, att se bortom kronor och ören.

Lärarlyftet och ålderdiskriminering

När man kommer till jobbet en onsdagmorgon och får höra att vår skola har råkat ut för andra inbrottet på en vecka då blir man ganska låg. Tack och lov fick de ingenting med sig den här gången men att skurkarna fortfarande är fria skapar en otrygghet.

Jag läste om lärarlyftet idag och kollade upp vad som krävdes för att gå det. Det var deprimerande läsning eftersom man var tvungen att ha lärarbehörighet men undervisar i något annat ämne. Det betyder att om en lärare med behörighet att undervisa i till exempel slöjd men undervisar i matematik och inte behörighet i det får gå lärarlyftet.

Jag däremot har en halv lärarutbildning med ca 90 poäng matematik på universitetet och 30 p fysik får inte gå det. Hur man än vänder sig har man rumpan där bak. Är Sverige ett möjligheternas land? Tror inte det. Hade inte varit helt fel med några tusenlappar till i månaden och lite mer semester. Det hade gett mig större valfrihet också.

Appropå lärarutbildning, när jag gjorde min lärarpraktik på Heleneholmskolan i Malmö fick vi som skulle praktisera där kopior av klassfotona till de klasser vi skulle träna oss på. Jag tog hem dessa och satt och memorerade foton och namn. När jag sedan skulle vara med och hålla lektioner så nämnde jag eleverna vid namn och det imponerade stort på handledaren. Jag hade en tid innan läst en bok om minnesteknik så jag använde en av teknikerna i den boken för att memorera vad eleverna hette. Jag tycker det är intresant med minnesteknik och brukar ibland använda någon av tricken för att komma ihåg saker och ting.

Jag är 55 år nu och börjar komma upp i den åldern när man tvingas acceptera det man erbjuds. Valfriheten minskar ju äldre man blir. Jag vet inte hur det är i andra länder men jag tycker det verkar vara en väldig åldersfixering i det här landet. Livserfarenhet är inte så viktigt längre och jag skulle vilja kalla det för åldersdiskriminering. När man läser i tidningarna så står det om 33-åringen, 45-åringen och så vidare. Man skulle ha blivit politiker för då är man betydelsefull så länge man lever.

Vår tystnad ger hatet näring.

Jag var barn under en tid då bland annat gruvindustrin i Sverige inte klarade produktionen med inhemsk arbetskraft. Därför kom det en del människor från Jugoslavien och Tjeckoslovakien bland annat. Jag tyckte det var spännande med folk från andra länder. Min farmor hade en väldigt trevlig man från Tjeckoslovakien inneboende. Då såg man dessa människor med öppna ögon och tack vare att jag har haft en vidsynt pappa som aldrig, vad jag vet, dömde någon på förhand.

Vi har aldrig kunnat få den standarden vi har i dag om vi inte hade fått hjälp utifrån. Jag vet inte om det för att vi tidsmässigt låg nära rasismens Tyskland, detta var på 60-talet, nazitiden alltså eller om det var för att de var arbetskraftsinvandrare som jag inte märkte av någon rasism eller misstänksamhet.

Själv försöker jag ha ett öppet sinnelag och inte döma folk innan de visar hur de är. Även om någon visar sig inte vara så trevlig måste jag tänka på varför den möjligtvis bär sig åt som den gör. Det gäller invandrare och svenskar. Jag har märkt hur hatet och oförståndet har ökat de senaste åren och det skrämmer mig. Det gäller alla som är annorlunda, invandrare, homosexuella och andra som är avvikande. Känner någon igen sig? Inte? Läs då något om hur nazisterna kom till makten.

Det kommer människor, en bråkdel av alla som flyr, för att söka skydd mot tortyr, krig, våldtäkter, förföljelser m.m. Dessa människor upplever jag det som att krafter som Sverigedemokraterna försöker med lögner, halvsanningar och myter piska upp ett hat emot. Tyvärr så är det inte bara SD som sysslar med sådant för då hade det varit enkelt att bekämpa det. Det finns andra krafter som sprider hatpropaganda på bland annat nätet. Sådant gör att många som inte gillar SD får ett agg mot främst invandrarna. Det är ganska sofistikerade knep de använder, bland annat att man inte ska få sjunga nationalsången för det ska anses rasistiskt.

Annat är också att man inte ska få använda svenska flaggan. Att barnen inte ska få fira skolavslutningen i kyrkan. Sådan är naturligtvis struntprat men många går på det och så vänds ilskan mot invandrarna och invandringspolitiken. Det är sorgligt att vi är på väg mot hatets och intoleransens tid.

Det var en debattartikel i Dagens Nyheter som fick mig att skriva bloggen som jag gjorde idag. Hade tänkt skriva om något helt annat men det artikeln gjorde mig ledsen och rädd för vad hatet kan föra med sig.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-blir-man-en-manniska-i-hatarens-ogon

Kunskap eller dårskap.

Det har varit tidvis en intensiv måndag. Två timmar på eftermiddagen var det hur mycket som helst som skulle göras. Vi har startat en tipspromenad i biblioteket och det har varit massor av frågor om den. Det är lättare att fråga än att läsa själv vad det handlar om. Det är inte bara utlåning av böcker och tipsande om böcker som ingår i biblioteksarbetet. En del elever behöver låna min dator för att kunna skriva ut i färg. Då får jag använda macen för att låna ut böcker.

Det handlar också om att hjälpa till med lösenord, att göra om en pagefil till en wordfil, använda macen för att skriva ut sådant de har på USB-minne. Omlåning av böcker, kolla upp vilka böcker en del av eleverna har lånade. Det låter kanske inte som så mycket men när flera av dessa saker händer samtidigt då blir det lite stressigt men det passar mig för jag tycker bäst om när jag har mycket att göra.

Nu till något mer kontroversiellt. Det bör väl sägas att jag är agnostiker.

Det förvånar mig att många människor nöjer sig med att leva på myter och halvsanningar. Jag har själv gjort det en gång men efter att upptäckt att jag har blivit lurad så har sökande efter kunskap blivit mer och mer viktigt. Folk har bestämda åsikter om till exempel religioner och traditioner. Ofta är det bara fördomar som bygger på myter och halvsanningar.

Bland annat finns det snedvridna åsikter om islam kontra kristendom. Själv är jag inte kristen och känner obehag vid kristna och kyrkliga evenemang. Det beror på att jag har läst om hur mycket ondska som har utförts i kristendomens namn. Det talas om vårt kulturarv och jag undrar om det känns så bra om ens kulturarv består av korsbränningar, förföljelser, motarbetande av vetenskap och förslavande av folk.

Den antika vetenskapen känner vi till genom Phytagoras, Platon, Arkimedes m.fl. De gjorde stora framsteg inom kunnandet om vår värld men kyrkan kände sig hotade och började bränna deras verk. Hade det inte varit för muslimerna hade deras arbete varit uppbrunnet. Under medeltiden då skrock och okunskap genomsyrade stora delar av Europa blomstrade vetenskapen i de muslimska områden. Orden algebra och algoritm kommer till exempel från dels en arabisk bok och en arabisk matematiker. Prästerna gjorde allt för att hålla folket i okunskap och idag är det vissa krafter och politiker som vill göra samma sak.

Även idag arbetar många kristna mot kunskapen, däribland påven som ju är Guds ställföreträdare här på Jorden. Många kristna i USA förnekar fortfarande evolutionsteorin och de är inte harmlösa utan mycket framgångsrika. Personligen föredrar jag Buddismen som talar om goda värden utan att få något i gengäld.

Det är julen och lucia som fick mig att tänka på detta. Två företeelser som kristendomen har lagt beslag på trots att de kanske har helt andra ursprung. Midsommarhelgen har tack och lov blivit fredat trots att de placerade Johannes Döparens dag då.

Julmarknad och nobelpris till kosmologin.

En hel helg med ont i huvudet, då är man inte riktigt i form. Jag tål kanske inte fester och ändå drack jag inget starkare än mineralvatten i fredags. Nu är det knappt två veckor till jul och det känns bra. Funderar bara på hur mycket jag ska vara ledig veckan mellan jul och nyår.

Har varit på julmarknad i Jakriborg idag. För de som inte vet vad det är så är det ett bostadsområde i Hjärup, strax utanför Lund, som är byggt som en medeltida stad. Det är en trevlig plats som är som gjord för julmarknad och annat som har gamla anor. Det var rätt gråkallt, fuktig luft och ca fem plusgrader men det gjorde inget. Det kände man mest av när vi skulle köra därifrån.

Jag är ingen traditionsmänniska så pynta och så är inget som jag har något sinne för. Däremot är min sambo glad för att pynta och fixa inför jul och påsk och det är i alla fall trevligt att få det lite uppfriskat med adventsljus och julgardiner. Hade jag bott själv hade det inte blivit något av med det. Jag är mer av en bohem och trivs bäst med böcker och funderingar.

Det är kul att årets nobelpris i fysik gick till en kosmologisk upptäckt. Kosmologi är väldigt intressant och det har hänt mycket inom den vetenskapen de senaste hundra åren. Från att Edwin Hubble för snart hundra år sedan upptäckte att det finns fler galaxer än Vintergatan och att de avlägsnar sig från varandra har vi fått lära oss att universum startade i en ursmäll och att det sedan har utvidgat sig. Frågan har varit om det ska utvidga sig i evighet eller om det kommer att vända och sluta i en krasch. Årets pris belönar upptäckten att universum inte bara utvidgar sig utan även att utvidgningen accelererar. Varför vet ingen så forskningen efter orsaken är en ny, spännande utmaning.

Fredagsdepp och fredagsglädje

Fredagen började inte bra. När jag kom till jobbet fick jag höra att det hade varit inbrott och flera macbooks var stulna. Tjuvarna hade gått rakt till förrådet där datorerna förvarades. Mycket konstigt, själv har jag svårt att komma ihåg var de finns. Jag har världens sämsta lokalsinne och blandar ihop de olika dörrarna och korridorerna. Man får hoppas att polisen tar fasta på att tjuvarna direkt visste var de skulle gå, det borde vara en viktig ledtråd.

Middagen med arbetskamraterna på kvällen var det i alla fall och det var trevligt. Jag brukar ha svårt att höra när det är så mycket folk som pratar på samma gång. Dessutom är jag ganska dålig på att mingla. Det blev bra ändå, god mat och trevligt sällskap.

Tyvärr får jag ofta ont i huvudet när det är helg. Jag tror att det beror på att jag får så mycket sömnförlust under veckan och på natten till lördagen sover jag väldigt tungt och länge. Ikväll blir det i alla fall att njuta av kaffe, mazariner och "Så mycket bättre" där min favorit Mikael Wiehe är med. Wiehe brukar använda metaforer vilket tydligen inte ordförande i KDU tycks förstå. Om man bygger sin politik på en religion med mycket blod på sina händer och har homofobi så tycker jag han istället skulle ägna sig åt självrannsakan.

EU är ett riktigt spektakel med konstiga regler och lagar. EMU är ännu värre. Det är inte så konstigt att det uppstår problem när man ska ha en valutaunion som innehåller starka ekonomier som Tyskland och Frankrike, och mycket svaga som Grekland och Italien. Man har utvidgat EU för fort också, flera före detta kommuniststater blir medlemmar vilket riskerar att ställa till med ännu mer problem, där kan ju inte ekonomin vara den bästa. Mitt i allt det här har vi Frankrike och Tyskland som vill styra allt.

Att vikariera i sjätte klass.

Efter en onsdag som inte var så speciellt kul med gråväder och att saker och ting inte blev som de skulle så blev torsdagen bättre. Det blev en lång dag, från sju på morgonen till kvart över fyra på eftermiddagen men det är rätt okej ändå med tanke på att det snart är helg och man får sova ut.

Jag skulle vikariera en lektion för en sjätteklass och det är några där som är ganska vassa på matte. De har hållit på med prefixer och när det gäller stora tal finns prefixen Mega, Giga, Tera och så vidare men det är mest till svårförstådda enheter som Herz och Byte. Därför räknade jag ut hur långt ett ljusår är i meter och sa att man brukar inte, men kan använda prefix till ett så stort tal. De fick då hjälpa till med att berätta hur mycket en timme var i sekunder, ett dygn i timmar och ett år i dygn. Sedan räknade jag ut det snabbt genom att göra förenklingar t.ex att 24≈(1/4)*100. Antar att det var svårt att hänga med även för de som var väldigt kunniga i matte i den klassen. Det tog ändå inte så lång tid så de fick gott om tid att räkna egna uppgifter.

Det har inte blivit så mycket tränande den senaste tiden så jag undrar om Skryllespåren saknar mig. Dels har vädret inte varit så lämpligt för att springa i skogen och dels har jag inte känt mig så bra. Jag vet inte om det är någon förkylning som har stått i kroppen och försökt sänka mig eller vad det har varit. Får trots allt lite dåligt samvete och är rädd för att jag ska återgå till att bli en soffpotatis.

Jag har haft lite ont om tid för att skriva i bloggen men hoppas att jag får mer tid till det och att läsa de närmaste dagarna. Jag får väl prioritera bort facebook och halvdåliga TV-program.

Julen kan vara både glädje och elände.

Den 22 december är det vintersolståndet och därefter blir det ljusare. En dag att se fram emot och att fira. Tyvärr gör man det inte längre utan nu firar man en hittepåhelg, dvs julen. Firandet av vintersolståndet var mycket populärt innan kristendomen fick den geniala idén att påstå att Jesus var född den 25 december för att öka på sin popularitet. Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om utan det var lite tankar jag har om julen.

Mina barndoms jular har jag mest positiva minnen av. Julafton var en magisk dag då man vaknade med förväntningar om god mat, kul TV-program och julklappar. Huset var fullt av dofter av julgran, tända ljus och annat juligt. Suget efter julklappar var nästan olidligt men de skulle alltid öppnas efter Kalle Anka. Tiden fram till Kalle Anka gick sakta men när väl programmet började så glömde jag tankarna på att få öppna julklapparna. Det visades så lite tecknat på TV när jag var barn så timmen med en ilsken anka och andra Disneyfigurer gick fort.

Idag betyder julen nästan ingenting för mig. Man plågas med julmusik flera veckor innan, folk trängs i affärerna och det är den sämsta årstiden. Det enda positiva är att det är några extra helgdagar men inte ens det kan man glädja sig åt denna jul, resterande två semesterdagar går åt. Hysteri och kommersialism är vad jag förknippar julen mest med.

Jag vet att folk tycker det är mysigt och man pyntar till den helgen och det är okej för mig men jag tänker också på de som inte kan ha det så mysigt. Hemlösa, ensamma och barn till missbrukare har det svårt under julen och det kan vara värt att tänka på dessa människor när vi njuter av gemenskapen, den goda maten och julklapparna.

Personnummer, bilnummer, Higgsbosonen och mörk energi.

Jag brukar titta på "Vem vet mest" varje kväll som det sänds. Har nog sett alla program hittills. I kvällens program var det en fråga vad sista siffran i personnumret kallas. Det fick mig att tänka på att näst sista siffran i personnumret för några år sedan var jämn om det är en flicka och udda om det är en pojke. Nu är det inte så längre och det är lite synd. Inte för att det har någon större betydelse men på något vis hade det sin charm.

Detta påminner mig om när jag var liten. Då hade varje län sin egen bokstav i registreringsnumret. Idag består bilnumret av tre bokstäver och tre siffror. Bokstäverna gör att det finns fler kombinationer och var nödvändigt att byta från det som var innan. Trots allt hade det sin tjusning att det var en särskild bokstav för varje län, förutom de län som de tre storstäderna ligger i.

Dalarnas bokstav var W och det såg man på bilarna för det mesta i den lilla byn jag bodde i. Ibland dök det upp någon med X som var på bilar från Gävleborgs län, grannlänet. Riktigt spännande var det när det dök upp någon bil med M för det betydde att den kom från Skåne. Jag bodde ju i en liten by mitt i ingenting som det knappast fanns någon anledning att köra igenom så det var en stor händelse när någon skåning, smålänning eller någon annan långväga resenär dök upp.

Idag ser man ingen skillnad på var bilarna kommer ifrån, såvida de inte har någon dekal på sig som avslöjar det. Det är precis som att det håller på och sker någon sorts anonymisering. När det gäller registreringsnumren så var ändringen av nödvändighet annars hade man fått utöka antalet siffror. Trots det är det lite tråkigt att länsbokstäverna försvann.

Inom naturvetenskapen har det uppstått spännande frågor. Finns Higgsbosonen och därmed Higgmediet? Vad är mörk energi och mörk materia? I sökande efter Higgsbosonen börjar man närma sig gränsen på det energiområde som det är möjligt att hitta den. Upptäcker man den inte så faller mycket av standardmodellen, den som beskriver materiens uppbyggnad. Ett accelererande universum är jättespännande, Einsteins kosmologiska konstant kommer till nytta igen. Den som han kallade sitt största misstag.

Så olika liv.

Årets "Så mycket bättre" är så mycket bättre än förra årets upplaga. Jag är uppvuxen med proggen och älskade Hoola Bandoolas Bands musik. Därför ser jag verkligen fram emot nästa program som är Mikael Wiehes dag, att få höra andras tolkningar av "Flickan och kråkan", Titanic och "Keps pyramid". Det är inte säkert att alla dessa är med men de är i mitt tycke hans bästa låtar.

Det är flera personer i de programmen som verkar vara fina personligheter men Laleh sticker ut lite mer trots att hon är ganska tystlåten. Hon har gjort fina tolkningar av andras låtar och hon har en ödmjuk och mjuk framtoning som jag uppskattar. Hennes bakgrund är också mycket speciell som flykting och som en artist som vågar gå sin egen väg.

När hon berättar om sin barndom som innebar flykt från Irans diktatur till Sovjet, att leva en del av sin barndom där och sedan fly till Sverige får det mig att tänka på vilken enorm skillnad det kan vara på olika barns uppväxt här i världen. Själv har jag haft en fantastisk barndom med jättebra föräldrar. Jag har vuxit upp i den lugnaste delen av världen, har haft en bra skolgång och aldrig behövt svälta. Dessutom aldrig behövt vara rädd för att någon av mina föräldrar skulle fängslas för sina åsikter, aldrig behövt vara rädd för naturkatastrofer eller att en bomb skulle brisera i närheten av där jag bodde.

Att ta del av andras liv tycker jag är viktigt. Det kan göra att man blir mer ödmjuk och kan acceptera det man har. Att känna tacksamhet mår man bra av. Jag kunde ha fötts i ett land där jag inte hade fått gå i skolan, ett land där jag ständigt har fått gå hungrig, ett land där sjukdomar inte kan botas för att medicinerna är för dyra. Det är inte alltid så lätt att alltid tänka så men någon gång kan man sätta sig ner och ägna detta en tanke. Om inte annat så hjälper det en själv att uppskatta det man har och kanske få ett öppnare sinnelag mot andra människor.

Vår plågade natur och att vara aktsamma om vår miljö.

Jag är uppvuxen med naturen runt omkring mig. Berg, skog och sjöar som var spännande och stimulerade fantasin när man var barn. När jag själv fick barn skaffade jag och hennes mamma ett fritidshus i norra Skåne och det är jag väldigt glad för idag att vi gjorde. Hon fick en chans att uppleva mer av naturen än slätterna runt Lund och stadslivet.

Många barn får inte den chansen och det tycker jag är synd. Jag tror att om man upplever mer av naturen så blir man mer aktsam om sin omgivning men då får man ge sig ut mer i skog och mark än någon gång om året.

Jag blev tidigt miljömedveten och upplevelserna i min barndom har nog en del i det. Kanske också uppfostran att man inte ska skräpa ner. I alla fall så har jag försökt att under flera år försökt att inte fresta så mycket på miljön. Det senaste är ECO-driving, att köra bil så att det blir så lite utsläpp som möjligt. Energisnåla lampor har jag använt under många år och jag tänder inte lampor i onödan. Köpa närproducerad mat kan också vara en viktig del i att minska miljöutsläpp.

Som det ser ut nu verkar det vara ett ganska klent intresse för att värna vår miljö, det gäller både vanligt folk och politikerna. Vid bilkörning är det vissa som gasar på mellan trafikljus för att sedan snabbt bromsa in för nästa. När det gäller matprodukter så fortsätter affärer att sälja kött från Brasilien, Nya Zeeland och andra länder trots att vi har köttproduktion i Sverige. Folk kör fortfarande omkring i SUVar och andra bilar i samma storleksklass. Det skräpas ner något otroligt. Man undrar, vill människor ha kvar djur, växter och en värld som vi kan leva i.

Den globala uppvärmningen varnas det för och om det finns det olika åsikter om. Är det vi människor som orsakar den eller är det bara en naturlig variation i vädret. Hur det än är med det så är det ändå onödigt att förstöra miljön för förr eller senare slår det tillbaka på oss. Det har under mycket lång tid varit ett privilegium för väst att leva i ett överflöd men nu är det andra länder som håller på att komma ikapp oss. Kina är ett av länderna och för att ekvationen ska gå ihop måste vi i väst minska på vårt slöseri. Jorden resurser räcker inte till och miljön kommer att kollapsa om vi inte gör något men då får vi inte göra som hittills, stoppa huvudet i sanden och gasa på.

Skolan, en klassfråga?

Idag är det underhållnings-TV som gäller hela kvällen. Igår var det nästan bara samhällsprogram som var något att se. Först var det "Världens bästa skitskola", sedan Plus och slutligen Debatt som bland annat handlade om Lundsberg. Plus slötittade jag på lite medan jag läste en bok. De andra två programmen var desto mer engagerande, speciellt det första.

Lite tankar om programmet "Världens bästa skitskola". Det var tydligt att hemmiljön är viktig för att barnen ska lyckas i skolan och få gå i de bästa skolorna. Jag ser det som att det mer och mer blir en klassfråga huruvida eleverna ska bli godkända eller inte. En lärare som jobbar på Rosengårdsskolan säger att det är avancerad barnmisshandel. En intressant formulering eftersom många elever döms till en framtid som är helt annorlunda än de som har haft turen att gå på en skola som fungerar bra, där elever får stöd både hemma och i skolan.

De framgångsrika människorna som kan sätta barnen på skolor som har en mycket hög andel som blir godkända när de går ut nian har mutat in sitt revir och är väldigt rädd om det. Det gör att trots att vi har fritt skolval nuförtiden så är klassgränserna cementerade och utan politisk vilja kommer inget positivt att hända.

Jag jobbar på en skola där det i mitt tycke fungerar bra. Det finns säkert föräldrar som har satt sina barn på andra skolor men det jobb som görs, ett jättejobb av lärare och andra, innebär att en mycket stor del av eleverna går ut nian med godkända betyg. Tyvärr finns det barn som ändå inte får det stöd som de behöver. Jag ser det inte som skolans fel utan på att Lunds politiker har andra prioriteringar.

Det är farligt när skolan blir en klassfråga, vi kommer att få en del av befolkningen som tjänar en annan, mer lyckosam del av samhället. Vi har haft stor glädje av de människor som har gjort en klassresa, t.ex. författare och vetenskapsmän. Därför tror jag att det bland alla dessa som går i skolor med problem och hög andel icke godkända finns många goda krafter som går förlorade.

Det är viktigt att man reder ut vad det är som gör att vissa skolor har så hög andel icke godkända. Det är lätt att det skapas myter om orsakerna. En myt är att det, t.ex. gäller Rosengårdsskolan, är hög andel invandrarbarn som gör att det blir problem. Rinkebyskolan har visat att det inte stämmer. Den skolan har lyckats mycket bra under flera år. Att påstå att det beror på den höga andelen invandrarbarn är bara att blunda för de verkliga problemen. Nämligen att det är en klassfråga och det kommer att bli värre om inte politikerna tvingas till att skapa en skola för alla.

Här är en länk till programmet om någon är intresserad:

http://urplay.se/165324

Svårt att bryta rutinen

Det har varit en lugn och skön dag med ett par vikariat. Det får mig att tänka på det här med rutiner. Om man känner till sina svagheter så kan man göra något åt dem. En svaghet som jag har är behovet av rutiner. Det är inte så att jag inte tycker om att göra något nytt utan det är tanken på att göra något som inte är den vardagliga lunken.

Jag vet att det oftast blir bra och att jag har trivts med det jag har gjort, det som har brutit rutinen. Vetskapen om det gör att jag inte som förr går och gruvar mig för att det inte hela tiden går som på räls. Detta gäller allt möjligt, att resa bort, gå på bio, gå på fest osv. Ändå får jag alltid den där obehagskänslan varje gång det är något som inte går på rutin.

Samtidigt så kan jag också känna att det blir tråkigt också när det alltid är likadant. Jag vill att något spännande ska hända, något annorlunda. Därför är det två helt olika känslor som är i strid med varandra.

Om det är några elever som läser detta så ska jag säga när det gäller matematik, att komma långt är inte det viktigaste utan det är att förstå det man gör. Jag har upplevt många gånger att det hastas fram och att förståelsen får komma i andra hand. Jag är själv ingen snabbräknare men har kommit ganska långt ändå. Fick rådet av min kloka mor, att det är viktigare att förstå vad man gör än att komma långt, när jag gick i mellanstadiet och jag klagade på att jag inte var lika snabb som en del andra.