Är alla nyheter verkligen nyheter eller är vissa bara gissningar?

Ibland kan man fundera över ordens betydelse, till exempel alltid och i evighet. Tid och rum är kopplade till varandra så tiden startade samtidigt som rummet startade, alltså vid The Big Bang. Så det finns inget alltid som är riktat bakåt i tiden. Alltid, riktat framåt i tiden då? Vad vi vet nu kommer universum att expandera och så småningom kommer det att bli en stor tomhet med endast borttynande svarta hål utglesat i universum. Vad händer då med tiden? Kan man då prata om i evighet?

Min pappa köpte alltid Aftonbladet eftersom det var en LO-tidning så jag är van att läsa den. Nuförtiden köper jag den aldrig eftersom det har blivit så mycket skvaller i den men brukar läsa den på nätet. Nu börjar jag tröttna på det också eftersom mycket som skrivs där inte är sant. Det har blivit så när konkurrensen och utbudet har blivit så stort. Idag läser jag hellre Sydsvenskan och DN på nätet. Dessa tidningar känns mer seriösa.

Ett par saker som är ytterst tveksamma men som ändå har tagits upp som nyheter i Aftonbladet är

1. En asteriod som skulle passera Jorden. Om den hade störtat i havet skulle det kunna uppstå en 20 000 meter hög tsunami.

Det kan ju alla förstå att det är en orimlighet. Flygplanen har sin högsta höjd någonstans runt 10 000 meter. Mount Everest är 8 848 meter högt.

2. Higgsbosonen är påvisad!

En nyktrare tidning som DN hade en mer sanningsenlig nyhet om detta och då att forskarna har funnit tecken på Higgbosonens kan existera.

Som om det inte vore nog med dessa gissningar till nyheter så är tidningen väldigt glad i att skrämma upp folk. Det kan vara asteroider som riskerar att krocka med Jorden, det kan vara den globala uppvärmningen, pandemier osv. Ja, listan kan göras lång. Att skrämmas ger stora upplagor.

Det är en grådisig lillejulafton (ja, man har nästan blivit skåning efter 30 år i Lund och Dalby) men de har lovat sol i morgon så det kan man alltid hoppas på. Snön lyser inte vit på taken men jag har en känsla av att det inte är så ofta som den gör det till julafton här i söder. Mina barndomsjular var däremot snörika, lite väl mycket snö emellanåt. Julafton var en magisk dag. När man vaknade på morgonen var förväntningarna stora. Det var riktigt juligt och det luktade jul. Höjdpunkten var juklappsutdelningen men först skulle det ätas mat och man skulle titta på Kalle Anka.

På 60-talet när tecknad film nästan var bannlyst på svensk TV betydde timmen med Disneyfigurerna enormt mycket. Höjdpunkterna var utdrag ur den senaste Disneyfilmen och kriget mellan Kalle och Piff och Puff. Den senare var för farlig för oss 60-talsbarn så den byttes snart ut mot den som de kör nu, husvagnssemestern. Man får komma ihåg att det här var på StalinTV:s tid. En ytterlighet som har bytts mot dagens ytterlighet, TV-kanaler som dödar vår tid med ständiga reklamavbrott.

För att återgå till jularna när jag var barn så var det julklappsutdelning efter Kalle Anka. Då var det hög puls och spänningen var olidlig. Tomten var både efterlängtad och skrämmande. Därefter uppstod problemet: Vilken av julklapparna skulle man leka med först? Man ville testa allt men det gick ju inte. Så småningom var det familjen framför TV för att titta på den enda TV-kanal som fanns. Ja, man hade inte så stora pretentioner på den tiden.