Det har varit en lugn och skön dag med ett par vikariat. Det får mig att tänka på det här med rutiner. Om man känner till sina svagheter så kan man göra något åt dem. En svaghet som jag har är behovet av rutiner. Det är inte så att jag inte tycker om att göra något nytt utan det är tanken på att göra något som inte är den vardagliga lunken.
Jag vet att det oftast blir bra och att jag har trivts med det jag har gjort, det som har brutit rutinen. Vetskapen om det gör att jag inte som förr går och gruvar mig för att det inte hela tiden går som på räls. Detta gäller allt möjligt, att resa bort, gå på bio, gå på fest osv. Ändå får jag alltid den där obehagskänslan varje gång det är något som inte går på rutin.
Samtidigt så kan jag också känna att det blir tråkigt också när det alltid är likadant. Jag vill att något spännande ska hända, något annorlunda. Därför är det två helt olika känslor som är i strid med varandra.
Om det är några elever som läser detta så ska jag säga när det gäller matematik, att komma långt är inte det viktigaste utan det är att förstå det man gör. Jag har upplevt många gånger att det hastas fram och att förståelsen får komma i andra hand. Jag är själv ingen snabbräknare men har kommit ganska långt ändå. Fick rådet av min kloka mor, att det är viktigare att förstå vad man gör än att komma långt, när jag gick i mellanstadiet och jag klagade på att jag inte var lika snabb som en del andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar