Livet är kort och det finns många tidstjuvar så jag har bestämt att vara rädd om den tid jag har. Att då låta människor stjäla min tid bara för att något ska vara på ett visst sätt det vägrar jag numera. Därför har jag låtit juldagen gå till att läsa och att ta en långpromenad. Jag har accepterat så mycket i mina dar men någon gång måste även jag få ut någonting i livet, inte bara serva andra. Det kan kanske ses som ett obstinat beteende men jag har gett så mycket av mig själv och inte fått något tillbaka.
Samhällsbetraktaren: Jag såg ett program på UR Play som handlar om vinsterna som friskolorna ger. Det är skrämmande att se att jakten på pengar gör att dels kommunala skolor får läggas ner och dels att undervisningen i friskolorna försämras. Sverige är tydligen det enda land i världen där det är tillåtet för friskolorna att gå med vinst. Det är skolpengen, den som skattebetalarna bidrar med, som ska driva skolorna. Det är de pengarna som berikar de stora företag som bedriver skolorna. Jag är rädd för att det så småningom kommer att slå hårt mot vårt land med en allt större kunskapsbrist.
Det är lätt att locka med datorer men svårare att se till att eleverna har nytta av dem i undervisningen. Det är barnen och ungdomarna som är de stora förlorarna på detta. De politiker som har sett till att det är möjligt att profitera på undervisning sviker barnen och ungdomarna. Risken med dagens skola är att det blir en liten klick som har goda kunskaper och som styr tänkandet, kunskap är makt. En annan risk är också att Sverige kommer att dräneras på kunskap. Ansvarsfulla politiker behövs som tar tag i det här innan det går riktigt åt skogen.
Jag har inget emot friskolor om de tillför något annat än att ge eleverna varsin dator, t.ex någon utbildning som annars inte går att få eller om det är någon annan typ av pedagogik. Att ha friskolor av ideologiska skäl är vansinnigt. En länk till programmet här nedan:
Nörden: Skillnaden mellan utbildningen på matematikum och fysicum är att i fysiken är matematiken ett verktyg medan det på matematikum är matematiken mer strikt. Jag tycker bäst om det senare. Vid de muntliga tentorna fick man härleda formler, bevisa satser och kunna definitioner. Sådant tycker jag är väldigt kul och särskilt när något bevis är mycket enkelt och kortfattat.
Ett av de vackraste bevisen var beviset för att det finns oändligt många primtal. Först måste man egentligen bevisa att varje heltal kan skrivas som en produkt av primtal men det hoppar jag över nu. Först antar man att påståendet inte är sant och att det finns ett ändligt antal primtal och det största kan man då skriva som
2*p1*p2*...*pn.
Nu kan man lägga till 1 och få ett nytt tal. Detta tal är då antingen ett nytt primtal eller produkten av något av de tidigare och det är de ju inte. Därför var antagandet fel och det finns oändligt många primtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar